5 Maj: Drömmarnas land, del 2
2012.04.18, klockan 9.45: Pyongyangs centralstation - Nordkorea.
Rock´n Wonderbaum satt i tågkupén och tittade ut genom sitt fönster. På perrongen stod den unga nordkoreanska guiden Sun och grät och tog farväl av gruppen, tillsammans med "Senior guide." Det var inga nordkoreanska krokodiltårar - utan riktiga och äkta. Den unga nordkoreanska guiden Sun hade förälskat sig i en av resenärerna. En ung 26 årig tysk ifrån Karlsruhe och dom skulle förmodligen aldrig få se varandra igen.
Wonderbaum kände sig lite medskyldig till denna förbjudna romans och till Suns tårar, då han på skoj hade sagt till tysken att flörta lite med Sun - när Wonderbaum märkte att Sun var lite intresserad av den unga tysken ifrån Karlsruhe.
- Kanske vi då kan få ut lite mer information om landet, hade Wonderbaum skämtat vidare.
Eftersom den unga tysken ifrån Karlsruhe hade en flickvän hemma - så trodde Wonderbaum att tysken bara spelade med den lek som Wonderbaum trodde sig ha satt igång, när den unga tysken ifrån Karlsruhe flörtade med Sun. Men när Wonderbaum skämtsamt hade sagt till den unga tysken ifrån Karlsruhe, att han alltid kunna "adda" henne på Facebook, så log inte tysken tillbaka. Wonderbaum förstod då att tysken verkligen hade fått känslor för Sun.
- I am very confused, hade tysken sagt till Wonderbaum, när han hade frågat honom vad han kände för Sun.
Den unga tysken ifrån Karlsruhe och Sun.
Med ett ryck startade det Norkoreanska tåget som skulle bli Wonderbaums hem under 24 timmar och som skulle ta honom tillbaka till verkligheten. Det hade varit en intensiv och händelsefull vecka med en enorm mängd intryck. Wonderbaum kände sig rejält mörbultad i kroppen, då det periodvis hade varit en tortyrliknade resa.
Det hade blivit få timmar sömn varje natt. Wonderbaum hade varje morgon fått stiga gå upp vid sex tiden och för att sedan inte hamna i säng förrän vid tolvslaget. Man hade heller aldrig på förhand fått veta vad man skulle bo för kvällen - och dom hotell som man hade blivit inkvarterad i, hade ibland saknat både värme, vatten, ljus och vid två tillfällen ingen madrass eller sängkläder i sängen. Man sov direkt på stommen av sängen och utan kudde.
Hur hade det gått för den äldre fransyskan som hade brutit armen? Kom hon hem till sitt älskade Paris eller blev hon kvar i landet, då Nordkorea ville ha 10000,- för att hon skulle få åka hem - pengar hon inte hade. Vilken kämpe hon iallafall hade varit, när hon första dagen snubblade över den olycksalige guiden Roberts ben - men ändå hade fortsatt resan för att inte förstöra den för oss.
Med uppspjälad arm - med benen i armen dragna ifrån varandra, så att benen inte skulle växa samman, för att på så sätt göra operationen i Paris svårare - hade hon kämpat med gruppen nästan hela veckan. Pga av det emellanåt fängelselika boende formerna - så hade fransyskan dom sista nätterna sovit i en stol.
Det var bara ett hinder kvar nu för Wonderbaum, som kunde förstöra hela resan för honom. Det var om den nordkoreanska passpolisen skulle hitta hans minneskort och radera unikt tagna bilder av landet.
- Hur skulle någon kunna tro på min berättelse ifall jag inte med bild kunde dokumentera vad jag hade sett, tänkte Wonderbaum.
Wonderbaum hade hört att det kunde ta upp till fem timmar vid den nordkoreanska gränsen för kontroll av kameror och dyl. Guiderna hade nogat gått igenom vad man fick fotografera på resan och sade att om man ändå tog "otillåtna" bilder som inte guiderna såg, skulle gränspolisen ändå radera dem
Wonderbaum hade därför två minneskort. Minneskortet som fanns i kameran, var det bara bilder på meningslösa ting - medans minneskortet på 8gb hade han gömt i kalsongerna.
Wonderbaum försökte inte tänka på vad som skulle kunna hända vid gränsen, utan slöt ögonen och tänkte tillbaka till första dagen av resan...
Pyongyangs centralstation
En sliten Wonderbaum
