4 Maj: Drömmarnas land, del 1
2008.04.01, klockan 20.44: Las Vegas - Nevada
Rock´n Wonderbaum färdades i den gula taxin, till det hotell som skulle vara hans hem i fyra veckor. Utanför taxifönstret uppenbarades sig en helt ny värld för honom. Han hade aldrig någonsin tidigare sett något liknande.
En explosion av färger, ljus och ljud - träffade Wonderbaums horn och trumhinnor. Den ena nyonskylten efter den andra - med blinkade bokstäver - tävlade och försökte överträffa varandra. Men alla var vinnare.
Mäktiga hotell och byggnader - byggda av mammon - som vittnade om en orgie av överflöd och lyx. Helt overkligt och helt olikt allt annat han tidigare hade upplevt.
- Wow, tänkte Wonderbaum. Detta är drömmarnas stad, detta är drömmarnas land - här vill jag leva, här vill jag bo. Det är hit "livet" tar vägen, efter att du har dött. Viva Las Vegas
2012.04.19, klockan 21.17: Pyongyang - Northkorea
Det Nordkoreanska flygplanet - ett rysktbyggt Tupolev 204 - hade precis landat på ett helt mörklagd flygplats i Pyongyang. Rock´n Wonderbaum tittade ut genom flygplansfönstret och försökte hitta någon form av ljuskälla. Det var verkligen så mörkt som han hade föreställt sig. Det enda ljus som fanns, kom ifrån dom små lamporna på landningsbanan som markerade var planet skulle landa.
Den olust känsla som Wonderbaum hade haft i kroppen, ända sedan han klev på planet på Pekings flygplats -några timmar tidigare - ökade nu i intensitet. Han tog en djup suck och blundade. Han var iallafall lättad över att ha landat tryggt med det svartlistade flygbolaget Koryo Air.
När Wonderbaum steg av planet, tändes det ett starkt strålkastarljus - riktat mot flygplanet - som bländade honom. När Rock´n Wonderbaum med försiktiga steg gick nedför flygplanstrappan, var han helt ovetande om att detta skulle bli hans värsta resa någonsin - men samtidigt hans bästa - och helt olikt allt annat. 
Då var det äntligen dags att åka till det mytomspunna landet Nordkorea. Så mycket som jag hade läst och hört - om detta omslutna land - hade gjort mig oerhört nyfiken. Kunde det verkligen allt stämma, eller var det bara myter och "Urban Legends"?
När jag brukar åka till ett nytt land - eller återkomma till en spännade plats - så brukar jag ha ett förväntasfullt litet "pirr" kroppen. Men innan jag skulle checka in - på Pekings flygplats - och läste Pyongyang över incheckningsdisken, så var det ett annorlunda "pirr" jag hade i kroppen. En slags olust.
Veckan innan som flyget skulle gå till Pyongyang - fick jag ett mail om vilka deltagarna var som jag skulle tillbringa en vecka med. Det var en salig blandning av nationaliteter. Irländare, Tyskar, Fransmän, Svenskar, Spanjorer halvfinnar och annat pack. 23 stycken sammanlagt. I samma mail stod det att det hotell jag på förhand hade valt, hade bytts mot "Sporthotellet". Det stod att man på det hotellet hade tillgång till vatten en timma på morgonen och en timma på kvällen.
Fördelen som jag såg med det bytet av hotell var att det såg ut som om hotellet låg mer centralt och inte på en ö - som ursprungshotellet. Jag trodde att det skulle öka mina chanser - med någon promille - att få chansen att "umgås" med vanlig Nordkoreaner. Enda nackdelen var att urpspungs hotellet hade ett casino.
Jag studerade människorna i incheckningskön. Vilka var dom egentligen, som hade valt Nordkorea som resmål? Hängivna kommunister, fredsaktivister, äventyrare, katastrofturister eller bara som mig; oherhört nyfiken på sanningen om detta land.
Jag hälsade på våran "Guide" - Robert - som var representant för Korea Konsult. Hans uppgift var bara att vara en länk mellan oss resenärer och dom Nordkoreanska guiderna. Han hade varit i Nordkorea 2005 och var nyfiken på hur mycket landet hade förändrats sedan dess. Detta var första gången som Robert var "guide" för en resegrupp och var lite nervös över det uppdraget.
Jag fick senare veta att Robert hade besökt alla jordens länder - 195st om jag inte missminner mig. Det sista landet som Robert hade averkat var Syd Sudan - som han hade rest till någon månad innan.
Jag tyckte det var en ganska tryggt stämning vid incheckningskön. Inte samma stämning som när man var 18 och skulle dra till Cypern direkt. Jag kände att det bubblade lite i magen och att jag var lite bajsnödig - men kände för att spara mig, för att istället få skita på ett äkta Nordkoreanskt plan. Något att skryta med för polarna.
2012.04.19, klockan 17:35 Peking - Kina
Rock´n Wonderbaum hade precis satt sig på sin plats flygplanet. Planet som skulle gå vid 14 - tiden hade fått en ny starttid; 17:35. Wonderbaum var lite irriterad över det, då han gärna hade velat se Pyongyang från ovan. Nu skulle det vara mörkt när man landade.
Wonderbaum och övriga resenärer ombord på Tupolev 204, fick vänta ytterliggare en timma - andledningen till det talade man inte om. Varken kaptenen eller flygvärdinnorna sade ett ljud. Dock visades det en säkerhetsgenomgång på tv-skärmarna i planet - som hade föregåtts av en hyllning till det land som Wonderbaum skulle resa till. Wonderbaum hade fått en liten försmak av vad som komma skall.
Några flygvärdinnor gick omkring i planet och delade ut olika Nordkoreanska skrifter, som berättade om landets överlägsenhet. Det var väldigt fina bilder och intressant läsning, tyckte Wonderbaum.
När väl planet började taxa ut och ställde sig i startblocken för att starta - så var det några som inte kunde hålla sig, utan uppsökte toalett. Det märkliga var att flyvärdinnorna inte stoppade dem. Wonderbaum bara skakade på huvudet och skrattade inombords.
- Inte undra på att flygbolaget är svartlistad, när man skiter i säkerhetsföreskrifterna, tänkte Wonderbaum. Men Wonderbaums skratt inombords dog snabbt ut, när han väll kom underfund med att han själv faktiskt satt i samma plan. Det var inte en dröm längre - det var verklighet. Rock´n Wonderbaum var på väg till Nordkorea.
