15 Mars: Nordkorea, 25 dagar kvar
Vi utsätts dagligen för propaganda i olika former. Vem som är mest "hjärntvättad" av oss är nog omöjligt att sia om. Nu tror jag förvisso att en hel del av det vi får läsa om ifrån Nordkorea, stämmer. Men mycket är nog rena skrönor.
Nordkorea beskrivs som ett väldigt isolerat land - där kontakt med omvärlden är minimal och få får lämna landet. Jag läser flera böcker om Nordkorea och enligt dem så måste föräldrarna lämna bort barnen någon dag i veckan, till speciella daghem - redan vid 9 månaders ålder - för att dom skall bli skolad efter deras "Juche" filosfi.
På ett forum som jag har hittat på nätet om Nordkorea, så tycker många att Nordkoreanerna måste "vara bra dumma" - som tror på allt som sin ledare säger.
Nu skall jag inte försvara Nordkorea och kasta skit på USA. Jag gillar USA, men i en del avseenden så är USA inte helt olik Nordkorea. Amerikanaren för förvisso lämna sitt land när denne vill. Men visste du att det bara är ca 25% som har pass i USA. Det betyder att minst 75% aldrig har lämnat sitt land. Detta gör att amerikaneren inte får några egna input om hur saker och ting förhåller sig i verkligheten.
Majoriteten av Nordkoreanerna tror nog på sin ledare, trots att han enligt dom böcker jag läser, säger en del galna saker. Men jag undrar om Obama är så mycket bättre, när han till sitt folk sade att deras ekonomiska rating skulle vara minst "Qaudruple A" (AAAA) - när max är tripple A, för ett land - (AAA) när landet hade fått sin rating degraderad till AA+, samt att USA har en enorm skuldbörda.
Min pappa hade frågat Korea Konsult om det fanns möjlighet att få spela på den golfbana, som Kim påståtts ha gjort 5 "hole in one" på. Golfbanan låg dock 3 mil bort och vårat schema är fullspikat, så att möjligheterna var små. Dock verkar det som det inte är helt omöjligt att kunna få göra en egen utlykt, såsom att få gå på en lokal bar och dricka en öl. Det verkar som pengarna är biljetten, samt vilket förtroende dom får för dig. Dock har jag bara 8 dagar att charma guiderna på.
Idag fick jag boken "Alla monster måste dö" - som jag fick tipsat av en läsare. Det är historier ifrån Nordkorea.
Men just nu läser jag boken "Ambassaden i Paradiset" och som är olika historier ifrån Nordkorea. Bla får man följa svenska personer som jobbar i landet som ambassadörer. En del saker som skrivs i boken låter som skrönor.
Bla skriver en ambassad hustru (år 1979) om livet i gruvbyn Musan - som ligger i norra Nordkorea. Hon berättar om hur grått och trist livet är och hon blir alltmer deprimerad.
ur boken; Ambassaden i Paradiset:
"23/2 Hotellet har en hundvalp!! 25/2 Jag hälsade på hunden efter lunch. Gulligt svart med vita tassar. Vi funderar på att döpa den till Konrad. (Svenskarnas benämning för presidenten Kim) 27/2 Hade lilla hunden uppe en stund. Den är rysligt gullig.
Kerstin börjar berätta för mig om hur glad valpen gjorde henne och hur den piggade upp den grå och trista Musanlunken. På dagarna gick den fritt omkring, men lystrade alltid när hon ropade.
En söndag i mars var det som vanligt dags för svenskarnas tvåtimmars utflykt till bergen. Den här söndagen beställde hon krabba av kokerskan fru Hö, på sin bästa koreanska, "Che", och vitt vin på det. När de kom tillbaka hungriga från utflykten blev det serverade en köttgryta med rödvin.
Kerstin frågade efter krabban, men koreanerna försäkrade henne att de hade fått "Che". Hon orkade inte tjata, utan såg det som ett fall av den vanliga språkförbistringen. PÅ kvällen gick hon och letade efter sin hundvalp, men kunde inte hitta den.
Nästa dag var den fortfarande borta och hon fråga hotellpersonalen. De skrattade bara, sa ingenting. Ännu fler dagar gick utan att hundvalpen dök upp. Till slut berättade kokerskan fru Hö, att det var hundvalpen som hade legat i köttgrytan det ätit till söndagsmiddag.
Hund hette "Che" och krabba "Ke" "
Sanning eller bullshit - kan man fråga sig.
