6 Mars: Med tårar i mål
Vasaloppet - jag har aldrig riktigt reflekterat över hur stort det egentligen är. Visst har man sett det på tv och visst är det uppmärksammat världen över, men detta var över alla mina vildaste fantasier. Helt magiskt. I samma nivå som när jag att gled in på "Strippen" för första gången - i skymmingen och se alla ljustavlor, eller som att stå på Kinesiska muren.
Organisationen och logistiken var helt sinnesjuk. Det är 16000 människor som skall åka själva Vasa-Loppet och man behövde knappt stå i kö å att få vänta på någonting. Jag var egentligen mer nervös innan för allt runt omkring, än själva loppet. Men det behövde jag alltså inte vara.
Jag gick upp på lördagsmorgonen vid 02:00 - för att vid 3:30 hämta min vän Oskar. Vi hämtade upp en till åkare i Jönköping - CFO chefen för MIO-MÖBLER. Vid 12 var vi framme i Berga By, där starten skulle gå. Vi lämnade in skidorna för vallning och självaste Mattias Frediksson tog emot dem. 1200kr kostade vallningen och man hämtade upp dem dagen efter, vid startdagen. Kö tid: 5 min
Därefter hämtade vi våra nummerlapper. Kö tid 10 min. Efter att gjort det vi skulle göra, drog vi till en skola och åt en Vasa-Lopps lunch bestående av pasta. Sedan åkte vi till vår SPA-anläggning, som låg 3 mil söder om Mora - Tällberg. Med en invånarantal 1000 personer hade dom 8!! hotell. Vårt hotell var en gammal bondgård från 1400-talet.
På Söndagen steg vi återigen upp kl 2:00, för att ta bilen till Mora. Där väntade bussar som skulle köra oss till Berga By (Sälen). Bussarna gick mellan 4:00 - 04:30 - och vår kompis ifrån Jönköping hade på nätet köpt bussbiljett för 200, men hade köpt fel. Inte Mora - Sälen, utan Sälen - Mora. Men tjejen i biljettluckan tog biljetten och sade "Säg bara Blåbärsoppa, till kontrollanten vid bussarna, så löser det sig."
Han sa "Blåbärsoppa" och kom in på bussen. Helt otroligt. Fastän det var enormt mycket folk som skulle åka buss, behövde vi inte vänta mer än 5 min. Vid 06:30 var vi framme och när vi såg folkhavet med människor som redan hade tagit position från kl 5 på morgonen i dom olika startleden - började jag få puls. Tänk er att det var då 15 minus i Berga By!
Jag hämtade skidorna - 1 min kö. Min bag med ombyteskläder mm slängde jag upp i en DHL lastbil, som stod uppradade - som skulle ta 16500 väskor till Mora. Man fäste en klisterlapp med sitt startnummer på bagen.
Då det var 15 minus så hade jag en del överdragskläder, som man tog av sig 10 minuter innan starten och packade in i en annan påse med sitt startnummer på. Dessa påsar slängde man sedan i en annan container.
Startfollorna fylldes på och pulsen steg. Vi hade blivit "uppgraderad" till 9:e startled - vilket betydde att jag hade 4000 åkare i ryggen och 9000 framför dig. Vissa personer som hade lagt sina skidor i spåren och för att sedan skita en sista gång - hittade inte sina skidor och paniken infann sig hos dem, när dom irrade omkring och försökte hitta var dom hade lagt dem.
Kl 8:00 gick starten och man gled iväg i folkhavet. Dom råd jag fick var: "Ta det lungt och bryt inga stavar". Det blev enorma kedjekollisioner. När en ramlade föll 10 till som körde in i den som ramlade. En del försökte i panik byta spår vilket gjorde kaoset ännu värre. Jag hade grymt tur att ingen hände i mitt spår - men runt om mig körde folk in i varandra.
Efter 1 km kom första utmaningen. 2 km uppför i en skidbacke som man fick gå uppför. Men männsikor precis överallt kunde man bara i 45 min ta små små myrsteg (ibland stog man helt stilla i någon minut) och jag försökte ha stavarna mellan benen, så att inge knäckte dem. Om någon framför tappade fästet och ramlade bakåt, drog det med sig massor av människor. För i 9:e startled så var det helt sjukt packat med människor i backen.
Jag tyckte att Mattias Fredriksson hade tagit på lite väl mycket klister, men jag tackade gudarna för det i backan. Mina skidor var som sugkoppar och kunda gå rakt upp. Klistervalla har man bara där själva skon är. Så man åker bara på toppen och baken på skidan. Det medför att du måste ha lite press på hälen och inte tån, för då kan det bli tvärnit. I uppförsbackar, så kan man vara lite framåt lutad och trycka med kraft ned skidan för att få fäste.
Det är mycket teknik och detta var andra gången på 25 år som jag stod på riktiga skidor. Konditionen och styrkan var bra - men som skidåkaren Blomqvist sade, så bör man ha minst 50 mil på skidor innan Vasa-Loppet, för att det skall bli en behaglig resa. Jag hade 4,5 mil på skidor och 12 mil på rullskidor innan.
Dom första 2 milen kändes helt underbara. Det enda jobbiga var alla äldre män som blåste ut snor ur näsan som träffade mig som kom bakom. Det var mindre trevligt. Då jag hade en del problem med min axel så körde jag mycket "diagonal" åkning, vilket gjorde att jag började får kramp i ljumskarna efter 3 mil.
Men när man fick detta meddelande på en storbildskärma av Rosjon i spåret, så glömde man bort smärtan någon sekund.
Efter halva loppet så hade jag gett upp hoppet om att komma under 9 timmar - utan siktade bara på att komma i mål. Jag såg nog rätt sliten ut, för att överallt längs spåret stog privatpersoner och gav mig apelsiner och pannkaka! Det var verkligen en folkfest. Efter 6 mil var jag ganska färdig och då kom dom berömda "Lundbergsbackarna". Dom höll på att knäcka mig.
Eftersom mina ljumskar var nästan helt slut, så var jag tvungen att börja staka mer. Men det resulterade i kramper i triceps. Ett tag vill jag bara smita in i en husbil och koppla in en slang i bilen, från avgasröret. Jag önskade ibland att jag tok-vurpade i någon backe - som fick mig att med heder kliva av tävlingen. Nedförs backarna var inte att leka med. I spåren kunde det ligga avbrutna stavar som man med fart kunde köra in i.
Men på något sätt så kom jag i mål och när jag gled in vid 18:30 tiden och såg alla ljusfacklor och alla storbildsskärmar som lös upp upploppsrakan i Mora - som om jag vore på strippen i Las Vegas - så kom tårarna. Jag vet inte om det var för att jag blev påminnd om Vegas eller för att jag hade lyckats åka 9 mil med kramp - som gjorde att jag inte kunde hålla emot mina känslor. Men med låten "Euphoria" pumpandes i högtalarna gled jag in i mål.
En sliten "Pokerstar" som har åkt i 10 timmar och 30 minuter. Jag kom på 11773:e plats av ca 15400 startande. Jag kom näst sist i Intersport IF gänget. Martin Åkesson från Intersport körde under 8 timmar och slog CFOchefen för MIO-möbler med 1 sek!! Det är stor skillnad att åka öppetspår och riktiga VasaLoppet. Man kör ca 45 min lånsammare pga av backen i starten och alla människor. Men att åka under 9 timmar är bra, men Jörgen Brinks rekordtid på 3,38 är SINNESJUK.
När vi kom i mål låg alla väskor och påsar uppradade i nummer ordning och det var bara att hämta. VasaLoppet är sinnessjukt välorgansierat - har aldrig varit med om något liknande. Kommer att anmäla mig till nästa års VasaLopp reda denna vecka.
En trist sak som hände var att en man förmodligen dog utanför vårt hotell - efter att ha åka VasaLoppet. Bilen stod precis utanför hotellingången och en man låg livlös över ratten. Ambulansen kom något minut efteråt. Men dom fick inte liv i honom.
