23 Oktober: Europas största horhus
Jag är på ett litet jobb "äventyr" i Tyskland just nu och har dessutom varit utan internet under någon vecka. Det känns frustrerande att inte veta vad som händer i den stora pokervärlden. Men när jag i helgen kunde koppla upp mig på nätet, så såg jag till min stora glädje att allt var som normalt och ingenting förändrat.
Lapproffe - Pokervärldens egna Janne Josefsson, kör som vanligt hårt mot alla skurkar och banditer i pokerbranschen.
Dybban klagar på pokerjournalistikens och dess feghet och gör ett inlägg om detta i Aftonbladets superblogg - och säger att den "suger". Dock censurerar fegisen sig själv och tar bort inlägget. Förstår honom - för vem fan vill trampa någon på tårna egentligen?
"Snygg-Lina" hyllar som vanligt sin arbetsgivare; Pokerstars och är "stolt" över att representera bolaget. Trots att hon har blivit headhuntad" 20-talet gånger - och att "erbjudandena har haglat" över henne, där hon har erbjudits mer i lön av andra bolag, så har hon alltså valt att stanna kvar. Det är väl för den höga moralen som bolaget har, som har gjort att hon inte vill byta arbetsgivare.
VIP-Generalen; Jens J - vill som vanligt höras, synas och chocka - genom att använda starka ord i sina blogginlägg. Så starka ord att jag knappt vågar skriva dem i min blogg.
http://blogg.aftonbladet.se/pokerblogg/2011/10/jag-slickade-fitta-igar
Jag vill givetvis inte vara sämre - utan använder en passande titel till detta blogginlägg. Som sagt; allting är sig likt. Även när det gäller mig och mina fria tolkningar - där jag lägger orden i munnen på andra...
Förnärvarande är jag alltså i Tyskland och skitstaden Mönchengladbach för att starta upp en ny friskvårdsanläggning i en jättefin simhall. Det har varit extremt mycket jobb och det är en anledning till att jag inte orkat skriva så mycket.
Vi hade hyrt en lägenhet i staden som våra mycket duktiga lettiska byggnadsarbetare skulle bo i under det 3 månader långa bygget. Efter att bygget var klart, så skulle bla jag bo där, tillsammans med min tyska kolleger.
Dock drog bygget ut på tiden, vilket gjorde att byggarna - 5 stycken, var tvungen att bo kvar i lägenheten. När jag och mina kolleger drog till den lilla lägenheten för att se ifall vi ändå kunde sova på golvet i vardagsrummet, så möttes vi av en avgrundsstank av guds nåde.
Personlig hygien och städning var inte de lettiska byggnadsarbetarnas starka sida. Lägenheten var säkerligen inte städat på 3 månader och toalett samt duschrum luktade avföring och mögel. Alla 5 rökte dessutom inne i lägenheten. Inte en chans i världen att jag skulle bo där.
Dock var det en mässa i staden, så alla hotell var uppbokade. Vi var tvungen att åka 60km och till staden Köln, för att hitta ett ledigt hotell. Jag googlade ett hotell som låg nära ett casino.
Mäktiga Kölnerdomen. Europas största?! Världens minsta "dom" är iallafall Kon-domen. Där finns det bara en ståplats.
Till min stora besvikelse så var casinot som låg nära hotellet, inget "riktigt" casino, utan bara ett helt vanligt inrökt automatcasino. Däremot var det inget vanligt hus som låg bakom casinot.
Dybban skrev engång om att Las Vegas var världens största horhus. Köln har europas största.
Bakom casinot - lite till vänster i bild - ser ni ett annat stort hus. Det är inget vanligt hus utan ett såkallat "Laufhaus". (Gå hus)
Jag och mina kamrater gick mot huset för att titta lite närmare. Stället som hette Pascha och skröt med att vara europas största horhus. Vi diskuterade länge hurvida vi skulle gå in eller inte. Jag är inget direkt större fan av platser som detta. Jag har ju varit på "sexmarknader" förr, såsom i Thailand, Hamburg och berömda Red Light District i Amsterdam. Men då gick man iallafall ute i det fria och hade "ryggen fri, samt att man på avstånd kunde beskåda eländet.
Men att gå in i ett 6 våningshus och vara instängd med 120 olika tjejer kändes inte helt bekvämt. Jag kunde tom höra Rosjons förmaningar att inte gå in i huset. Men med darrande steg så gick jag ändå mot ingången för att "titta lite närmare".
Precis när jag hade beslutat mig för att inte gå in, så ser jag en bild på en känd person, som hänger i ingången och som uppenbarligen har "välsignat" stället.
Det var självaste Pokerstar proffset och Snygg-Linas arbetskollega; Boris Becker som med belåten min var på bilden inne i horhusets entré. Han hade tydligen själv varit där och det verkade ju som om han själv rekommenderade stället.
Det gjorde mitt val enkelt - självklart skulle även jag besöka horhuset. För om en så fin kille som Boris - som jobbar för samma företag som Snygg-Lina - ett bolag som hon skryter så våldsamt över, har varit här, så måste det ju vara ok?!
Jag och mina kolleger betalade ?5 till en dörrvakt och gick in. Trots Boris glada och uppspelta min utanför horhusets entré ingång, så fick jag åter tillbaka lite olust i kroppen. Med osäkra ben så gick jag upp till våning 1. Där såg jag trötta och slitna och lättklädda tjejer från alla världens hörn, sitta på stolar utanför sina rum.
Man gick längs smala korridorer med dämpad belysning. Jag kom på mig själv att jag studerade mer besökarna än tjejerna, när jag vandrade längs korridorerna. Vad var det för människor som gick till ställen som det här egentligen?
Det var en salig blandning mellan ungdomar och affärsmän i slips. Jag blev verkligen illa berörd hur tjejerna likt bokskap, blev granskad till topp till tå, av de olika männen. Vi gick upp en våning - för där fick man gratis läsk och jag kände att jag behövde andrum.
Det verkade som att varje våning hade sitt eget "tema". "Någonting für alle". Även Rosjon och alla dom som verkligen inte vill se skiten, fanns det något för. Dom hade nämligen ett "darkroom" som man kunde gå in i. Vad som hände där inne vill jag inte veta.
Efter att sett 2 våningar, så tyckte jag att det räckte för min del. Huset hade 6 våningar med tjejer och en 7:e våning där "tjejerna" hade snopp. Om det finns några "lyckliga horor" här i världen vet jag inte, men jag såg iallafall inga här. Den mest glada personen jag hade sett; var Boris Becker
Dagen efter var vi återigen i Mönchengladbach för att jobba. Det fanns fortfarande inga hotell och vi pallade inte att åka till Köln igen, så vi gav lägenheten en chans. Jag bad min kolleger att dra till lägenheten och öppna alla fönster för att vädra ut den äckliga lukten. När vi sedan kom till lägenheten, så luktade det en aning bättre, men det var svinkallt givetvis.
Vi hade några lakan som vi hade köpt i en affär och hade tagit med några stretchmattor som underlag. Min kudde byggde jag av smutstvätt. Trots att vi stängde alla fönster, så återfick aldrig lägenheten någon värme, utan det var 10 grader inne i vardagsrummet.
Det var en av mina värsta nätter och jag var stelfrusen och hade ont i hela kroppen när jag vaknade nästa dag. Aldrig mer denna lägenhet bestämde vi oss för. Eftersom alla hotellen - även i Köln - var fullbokade, så var vi tvugna att åka till staden Venlo i Holland för att hitta ett boende.
En vecka till i Mönchegladbach - sedan är det Sverige som gäller.
Jag är för gammal för sånt här....
Jag har följt ett repotageteam ifrån Aftonbladet och deras resa genom USA, där dom skildrar misär och elände. Nu har dom kommit till Las Vegas:
http://amerika.aftonbladet.se/2011/10/23/las-vegas-nevada-den-gode-mannen-i-hasardens-huvudstad-2/
