1 Oktober: Fylleinlägg
I fyllan så är man störst bäst och vackrast - tror man. Därför skriver jag aldrig påverkad - förutom vid ett tillfälle i denna bloggs existens. Då gjorde jag följande inlägg. (Det var på den tiden som jag och Roffe hade en såkallad "Beef" med varandra.)
http://vegas2008.blogg.se/2010/may/6-maj-kryptoniter.html#comment
Dybban har även gjort ett såkallad "fylleinlägg" - men den var planerad:
http://fagbet.blogg.se/2010/december/19-december-dybban-har-ordet.html
Nu skriver jag för andra gången ett inlägg om mina tankar och funderingar med några rödvinare under den såkallade "västen". Det kommer nog bli spretigt värre och jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt.
Är lyckan större hos en person som sitter och dricker champagne på den franska rivieran än en person som är lika lycklig men som dricker hembränt i Skärholmen? Nej självklart inte...Lycka mäts inte i pengar.
Facebook, Twitter, Viber och fan och hans moster gör folk olyckliga - tror jag. Människan bombarderas av en jävla massa intryck och information att man tror att man missar något - eftersom man rent fysiskt inte hinner göra allt som man blir påmind om att man kan göra.
Jag såg ett program med Fredrik och Filip där man blandade Ryggbiff med Falukorv och andra läckerheter i en mixer, för att sedan dricka skiten. Jag tror många människor önskade att man kunde göra så i livet. Blanda ned allt kul i en mixer och dricka det - för då missar man ju ingenting.
Las Vegas är lite som denna cocktail. Las Vegas har man blandat allt möjligt "skit" i en mixer som man sedan kan dricka. Det är jävligt gott - men att dricka detta varje dag får dig att spy.
Jag försöker - så gott det går - variera det extrema med det enkla. Jag försöker inte att lägga allt i en mixer samtidigt. Jag älskar Las Vegas galenskap - men jag älskar även det totala lugnet på en öde ö i Grekland.
Man uppskattar det enkla om man får uppleva det extrema - och tvärtom.
Människan är av naturen aldrig nöjd. Jag såg en Woody Allen film i fredags - "En natt i Paris". (Älskar Woody Allen) En riktigt bra film - om man nu gillar Woody - som handlar om att "det var bättre förr."
Jag gillar människan - både den extrema och den "normala". Jag gillar personer som Lapp-Roffe och Jens - men jag gillar även personer som Rosjon och Valterego. Jag tycker det är synd att Lappen och VIP-Generalen just nu bråkar med varandra - men jag hoppas på försoning mellan dessa varelser en vacker dag - precis som Lappen och jag lyckades bli vänner, efter att vi hade varit i "luven" på varandra.
Det är en styrka att kunna räcka ut en hand och säga förlåt - även om man anser att den andra är en idiot.
Godnatt. ( Imorgon är det dag för UNIBETS Poker-SM för min del.)
