31 Juli: Dom där muslimerna...
Jag lovade i mitt förra inlägg att det inlägget skulle bli mitt sista semester blogginlägg. Men min semester var tydligen inte riktigt över. Semestern fick inte den avslutning som jag hoppades på...
Aten - Grekland anno 2011.
Staden ligger öde - både på bilar och människor. Den svåra ekonomiska kris som landet genomlider, visar sitt fula tryne. I den grekiska pittoreska ö-världen märker man inte av krisen. Det är först när man kommer till huvudstaden som man märker det. I varje gatuhörn står poliser med kravallutrustning. Olika typer av väktarbolag - "personal security" finns vid varje buss och tågstation. Klotter på väggar, nedbrunna kiosker längs gatorna, vittnar om upploppen som har drabbat staden. Det är med en olustig känsla som jag går omkring på Atens gator. Det känns som om kriget har kommit till staden.
Efter en 9 timmars båtresa ifrån Amorgos till Pireus, så är vi ganska slitna. Då det är taxistrejk så är tvugna att ta kommunala färdmedel för att komma till Aten ifrån hamnstaden Pireus. Taxibilarna är inne på sin andra strejkvecka. Tydligen är inte taxichaufförerna - dom där muslimerna - varken nöjda med sina löner eller avtal. För det är väl bara dom där muslimerna som kör taxi...
Även om tågstationen bara ligger ett stenkast ifrån hamnterminalen så är det ett mödosamt kånkande av baggage i den 35 gradiga värmen. Trots alla poliser i varje gatuhörn och dom olika väktarbolagen så känner vi oss inte trygga, utan vi håller hårt i våra väskor, plånböcker och mobiltelefoner. För överallt står dom och glor på dig. Dom bara väntar på en lucka i din guard. Dom bara väntar på chansen att kunna ta dina värdesaker ifrån dig - dom där muslimerna.
Väl framme vid tågstationen så köper jag tågbiljtter till Syntagma, där vårt hotell ligger. Athen Diamond Plus Hotell. Vi hade bokat ett hotell med centralt läge och inte som förra året; Omonia - ett otryggt område med fullt av dom där muslimerna.
Med biljetterna i handen skyndar vi iväg till tåget. Men eftersom dom muslimska taxichaufförena strejkar så är tåget överfullt. Vi går längs tågvagnarna och försöker att hitta en plats. Fullt. Fullt. Fullt. Precis som vi skall ge upp så ser vi ett vänligt vit kristet medelålderspar som vinkar in oss och bereder plats åt oss inne i en vagn. "Här har ni något att lära", tänker jag om dom där muslimerna.
Det vänliga vita kristna medelåldersparet hjälper oss med att få in vårt baggage i ett hörn. Dom är oerhört hjälpsamma mot oss och jag tackar givetvis det vita kristna medelåldersparet på grekiska: "???????????" och tänker att det finns hopp för mänskligheten", samtidigt som tåget börjar rulla.
Tåget börjar närma sig nästa station och det väldigt hjälpsamma vita kristna medelåldersparet skall tydligen av. Jag ställer mig åt sidan, så att dom på enkelt sätt kan kliva av. Tåget stannar. Dörrarna öppnas. En knuff. En stöt. Det är trångt. Det vita kristna medelåldersparet kliver av. Dörrarna stängs. Tåget åker vidare. En väska är öppen. En telefon är borta. Pengar är borta.
Hade inte muslimerna strejkat - hade detta aldrig hänt. Hade inte muslimerna tagit jobben ifrån de stackars vita kristna medelåldersparet - hade dom aldrig behövt att förnedra sig genom att stjäla. Stackars det vita kristna medelåldersparet. Stackars oss.
Dom där muslimerna...
