13 Juni: Hur lycklig är han?
Ibland drabbas jag av "William Thorson" syndromet och försöker få folk att göra galna saker - mot en liten ersättning. När jag bla jobbade i Norge, så fick jag en galen norrman (Hans-Petter) att svälja en väl rågad tesked med salt. När vi gjorde vadslaget så satt vi på en restaurang i Trondheim och för han skulle vinna vadslaget, så var han inte bara "tvungen" att äta saltet, utan även behålla det i kroppen i minst 1 timme. Den galna norrmannen Hans Petter - som aldrig kan säga nej till ett "veddemål", klarade vadet. Men efter att timman hade gått, så spydde han som en gris.
När jag träffade 3 barns pappan Rosjon för första gången i Las Vegas, så var jag ju tvungen att försöka få honom att göra något lite obekvämt - mot en liten ersättning. Jag försökte med en rad olika saker, men Rosjon var inte lika "lättlurad" eller moraliskt svag - som jag själv är, samt dem som jag lyckas lura. För jag utsätter inte bara andra för pinsamheter, utan även mig själv - fast jag gör det gratis.
Det finns en bild på nätet som jag inte vill publicera här, men som är tagen inne på casinot under EMOP i Barcelona. Kanske inte ett av mina stoltaste ögonblick, men jag bjuder på det, eftersom jag utsätter andra för en massa skit. Om ni googlar: Lapproffe - Andersson - Fagbet, i ett ord och trycker på "bilder", så hittar ni bilden. Rubriken skulle kunna heta "Ett äkta stringbet".
Som sagt, jag fick inte Rosjon att göra något dumt. Inte ens ett litet strippklubb besök. Jag försökte med att säga att: "Det är kultur att dra på strippklubb när man i Vegas." "Strippklubb", svarade han. "Så kvinnoförnedrande." Jag gillar som sagt att provocera så jag sade: "Äh, lägg av. Är du kommunist eller?" (Vet inte riktigt vad kommunism hade i sammanhanget att göra, men det var det intelligentaste som jag kunde säga för stunden.)
Men 3 barns pappan Rosjon lät sig inte provoceras, utan svarade bara coolt tillbaka: "Kommunist?, jag röstar inte på ett sådant högerparti." Det var i denna veva som vi började diskutera ämnet den; "den lyckliga horan" (som bla diskuterades i Aftonbladets superblogg) och vi kom fram till att det nog inte fanns så många; "lyckliga horor." Det blev sedan ett stående skämt att säga; "ja men hur lycklig är hon då", så fort vi såg en snygg, vanlig och lättklädd tjej, passera våran vy.
Men när inte vi gick till strippklubben, så fick strippklubben komma till oss istället. Detta filmas under en tävling som jag, Andy samt Rosjon spelade på Golden Nugget i Downtown. Frågan är: Hur lycklig är han då?, samt Hur glada är inte dom hysteriska tjejerna...då?
Men han behöll sockorna på iallafall....
