12 Maj: En barnslig historia
Just nu befinner jag mig i Österrike - Leoben. Det är ett väldigt flängade just nu för min del, men drygt om en månad så är befinner man sig i Las Vegas igen. Det är mitt ljus i tunneln.
En barnslig och omogen historia:
Denna historia utspelade sig för ca ett år sedan i Las Vegas och på inneklubben TAO, som ligger inne på The Venetian. Jag, Dybban, Optikern och Andy (och några till) festade loss på Tao, efter att ha ätit en magnifik middag på deras restaurang våningen under. Vi var alla riktigt i "gasen" samt på gott humör och Dybban visade kvällen "moves" på discogolvet för oss.
Vid 3 tiden så var jag tvungen att uppsöka en toalett, så jag gick ned en våning för att där uträtta min behov. När jag var klar så tänkte jag gå tillbaka för att träffa mina vänner som "öste" på som bäst på dansgolvet. Men jag blir abrupt stoppad av en gigantisk mörkhyad dörrvakt som sade att det var stängt.
Jag förklarade snällt för honom att alla mina kompisar var kvar på övervåningen och att jag bara hade lämnat dem tillfälligt för att uträtta mina behov. Men den gigantiska dörrvakten pekade bara mot utgången. Efter att i 5 minuter ha försökt övertala dörrvakten om att han skulle släppa mig in, men bara ha blivit totalt nonchalant ignorerad, så brast det för mig:
- Do you dont know who i am?
- No
- Dont you have a tv at home?
I det här läget kände jag att det fick bära eller brista då jag hade "gått över linjen". Det fanns ingen återvändo. Om jag fegade ur nu och inte löpte linan fullt ut, så skulle han säkert spöa skiten ur mig.
- I am the Mattias Andersson...
- So what, svarade dörrvakten med en liten osäkrare stämma. (Jag kände att jag hade övertaget)
- So what?, what do you mean with "so what"?" Do you dont know who i am? Buy a fucking TV then for heaven sake...
Dörrvakten tittar lite förläget, men säger ingenting. Jag tar fram telefonen och går in på min blogg och visar han bilderna på mig.
- Do you have seen this guy before? Do you recognise this guy? Do you, do you...I am a fucking pokersuperstar...
(Som sagt, det är en riktig barnslig historia detta och jag var onykter)
-...and all of my 50 friends are waiting for me and my speech, upstairs.
Tillslut så kommer hans chef, som uppenbarligen måste ha hört vårat samtal, för han tar genast över. Han ber så hemskt mycket om ursäkt över "missförståndet" och erskorterar mig personligen upp på övervåningen där jag direkt möter Andy som undrar var jag har varit. Andy som inte har ingen aning om vad som har hänt, undrar varför chefen för Tao ber Andy hela tiden om ursäkt och vill kompensera oss med massa drinkar. Andy fattar som sagt ingenting, men jag säger bara att han skall se glad ut och säga ja.
Vi får våra drinkar och jag berättar sen hela storyn för Dybban och Co. Dem skrattar gott åt historien. Varför jag kom på denna berättelse just nu beror på att Dybban skickade mig igår ett MMS med denna bild:
Han ville gärna köpa den åt mig, men dom hade inte rätt storlek tyvärr...
