20 Februari: Den enes död, den andres bröd
-"Hej, vad gör du?
-"Jag är på XXXXXX"
-"Igen?!, två dagar i rad?"
-"Vadå?, jag är inte spelberoende"
-"Vem har sagt något om spelberoende?", tänker jag oroligt för mig själv.
-"Oj, där kommer din kompis...vad är det han heter?"
-"Svårt att veta via telefon"
-"Han, han, Micke, Micke Norinder och Ken! Dom skall nog spela cash-game. Man kanske skulle..."
-"...skulle vadå?"
-"Titta...när dom spelar"
-"Ok", säger jag något lättat. (5 sekunder innan hade jag sett hela arvet passera i revy.)
-"Oj, nu är pausen över, vi hörs"
Vet inte om jag är helt bekväm med att farsan spelar poker.
Dagen efter så ringer jag och frågar hur det hade gått och han hade åkt ut på en 21:a plats, efter att han hade "tagit en chans" och synad en ALL-IN med QQ, shortstackad pre-flopp. Känns som om farsan är ännu thightare än mig. (Hur nu det är möjligt?!)
-"Fick du pratat med Micke efter att du hade åkt ut?"
-"Nej, jag frågade dealern var han var och han var tydligen ute för att hämta mer pengar"
-"Du får väll komma till Stockholm en dag så får jag bjuda dig på restaurang"
-" Jasså, vadådå?"
-"Jo för dom pengar jag vann"
-"Är det inte bättre att du sparar dom till din "pokerkassa"
-"Nej, det känns inte som mina pengar. Det känns inte som jag har vunnit dem på ett ärligt sätt"
-"Vadå, fuskade du?"
-"Nej, men det känns som om jag har vunnit dem ohederligt"
-"Tycker du det är mer hederligt att vinna pengar på börsen?, då är det också någon som förlorar.
-"Jo, men då är offren mera anonyma"
Så är det i livet, när någon vinner, så är det alltid någon som förlorar....
