2007-09-17 04:14:54
Anette_15 skriver historia!
Vilken dag. Jag är fortfarande skakig och euforisk när jag försöker plita ner detta inlägg på datorn. Den lycka och glädje som spred sig i lokalen när det stod klart att Anette Obrestad skulle ta hem segern i den första WSOPE:n någonsin går inte att beskriva med ord. Anette har varit min personliga favorit sedan dag ett. Hon är redan ett av de hetaste namnen på nätet och segern här i London bevisar det faktum att hon tillhör toppeliten.
När jag kom in på läktaren idag möttes jag av ett gäng skrikande engelsmän (samma som jag berättade om innan). Det spelade ingen roll om en engelsman vann blindsen eller slog ut någon. Jublandet och hurrandet fick en att få lock i öronen men man kunde ändå inte sluta fascineras av deras enorma entusiasm.
Jag har så många händer att berätta om men de känns så oväsentliga. Det är över och Anette har vunnit. Det är allt som betyder något. Hur någon av de andra åkte ut känns som ett minne blott.
Anette har skrivit historia idag. Hon är den yngsta någonsin att ta hem ett bracelet i ett mainevent och detta kommer någon aldrig att kunna slå. Hon är dessutom den första kvinna att göra det. Anette har ytterligare tre år innan hon får spela WSOP i Las Vegas vilket i sig är helt surrealistiskt.
Tillsammans med mig och Jannicke satt det två till på läktaren som gjorde allt för att ge Anette det stöd hon ville. De andra två var en av hennes bästa vänner från nätet och hennes nio år äldre bror Tommy. Tommy hade tagit flyget över imorse och klockan elva stod han utanför hennes hotellrum och bankade på dörren.
När det hade varit middagspaus idag var hon för ganska många fortfarande okänd, detta trots att hon var en av de tre som var kvar. När hon skulle gå in till tv-bordet blev hon stoppad av en vakt som sa till henne att hon inte fick komma in om hon inte hade ett Spectator-bracelet. Men jag är spelare, sa Anette och fick en ursäkt från vakten. När hon sedan kom in till spelrummet skulle hon gå och sätta sig vid bordet och blev stoppad av ytterligare en vakt. Han sa åt henne att hon inte hade tillåtelse att gå in till bordet. Hon svarade att hon faktiskt var spelare och det var en högröd kille som bad om ursäkt för att han inte känt igen henne och skyllde på sina solglasögon.
Att ha iakttagit Anette på finalbordet idag har varit en fröjd för vilken pokerspelare som helst. Inte en gång såg jag henne sucka, inte en gång såg jag henne röra en min efter att ha förlorat en pott och inte en enda gång såg jag henne jubla av glädje efter att ha vunnit någon. Inte ens när hon vunnit. Då satt hon där, tittade ner i bordet och ganska snart såg man hur tårarna forsade ner för hennes kinder. Hon bad dem ta en paus för att hon skulle få samla sig.
En enda gång gick Anette all-in (då som en semibluff med 66 pre-flopp, då fick hon dessutom fold). Det var en väldigt bra turneringsstruktur som skulle ge utrymme för spel och det var över 200 händer som avklarades på tv-bordet.
När det var dags för heads-up hade John ett litet markerövertag men ganska snabbt hade Anette tagit kontrollen och ledde med lite drygt en miljon av de 7 som var i spel. Sen vände det och John tog över och så höll det på. När pengarna till slut åkte in var de mycket lika och turneringsledaren fick räkna för att veta vem som ledde. Anette hade ställt in och fått syn av John. Hon hade träffat toppset samtidigt som John hade träffat tvåpar på floppen.
Stort grattis Anette! Vilken kväll. Vilken seger. Vilken start det första WSOPE fick!
Vilken dag. Jag är fortfarande skakig och euforisk när jag försöker plita ner detta inlägg på datorn. Den lycka och glädje som spred sig i lokalen när det stod klart att Anette Obrestad skulle ta hem segern i den första WSOPE:n någonsin går inte att beskriva med ord. Anette har varit min personliga favorit sedan dag ett. Hon är redan ett av de hetaste namnen på nätet och segern här i London bevisar det faktum att hon tillhör toppeliten.
När jag kom in på läktaren idag möttes jag av ett gäng skrikande engelsmän (samma som jag berättade om innan). Det spelade ingen roll om en engelsman vann blindsen eller slog ut någon. Jublandet och hurrandet fick en att få lock i öronen men man kunde ändå inte sluta fascineras av deras enorma entusiasm.
Jag har så många händer att berätta om men de känns så oväsentliga. Det är över och Anette har vunnit. Det är allt som betyder något. Hur någon av de andra åkte ut känns som ett minne blott.
Anette har skrivit historia idag. Hon är den yngsta någonsin att ta hem ett bracelet i ett mainevent och detta kommer någon aldrig att kunna slå. Hon är dessutom den första kvinna att göra det. Anette har ytterligare tre år innan hon får spela WSOP i Las Vegas vilket i sig är helt surrealistiskt.
Tillsammans med mig och Jannicke satt det två till på läktaren som gjorde allt för att ge Anette det stöd hon ville. De andra två var en av hennes bästa vänner från nätet och hennes nio år äldre bror Tommy. Tommy hade tagit flyget över imorse och klockan elva stod han utanför hennes hotellrum och bankade på dörren.
När det hade varit middagspaus idag var hon för ganska många fortfarande okänd, detta trots att hon var en av de tre som var kvar. När hon skulle gå in till tv-bordet blev hon stoppad av en vakt som sa till henne att hon inte fick komma in om hon inte hade ett Spectator-bracelet. Men jag är spelare, sa Anette och fick en ursäkt från vakten. När hon sedan kom in till spelrummet skulle hon gå och sätta sig vid bordet och blev stoppad av ytterligare en vakt. Han sa åt henne att hon inte hade tillåtelse att gå in till bordet. Hon svarade att hon faktiskt var spelare och det var en högröd kille som bad om ursäkt för att han inte känt igen henne och skyllde på sina solglasögon.
Att ha iakttagit Anette på finalbordet idag har varit en fröjd för vilken pokerspelare som helst. Inte en gång såg jag henne sucka, inte en gång såg jag henne röra en min efter att ha förlorat en pott och inte en enda gång såg jag henne jubla av glädje efter att ha vunnit någon. Inte ens när hon vunnit. Då satt hon där, tittade ner i bordet och ganska snart såg man hur tårarna forsade ner för hennes kinder. Hon bad dem ta en paus för att hon skulle få samla sig.
En enda gång gick Anette all-in (då som en semibluff med 66 pre-flopp, då fick hon dessutom fold). Det var en väldigt bra turneringsstruktur som skulle ge utrymme för spel och det var över 200 händer som avklarades på tv-bordet.
När det var dags för heads-up hade John ett litet markerövertag men ganska snabbt hade Anette tagit kontrollen och ledde med lite drygt en miljon av de 7 som var i spel. Sen vände det och John tog över och så höll det på. När pengarna till slut åkte in var de mycket lika och turneringsledaren fick räkna för att veta vem som ledde. Anette hade ställt in och fått syn av John. Hon hade träffat toppset samtidigt som John hade träffat tvåpar på floppen.
Stort grattis Anette! Vilken kväll. Vilken seger. Vilken start det första WSOPE fick!
