2007-03-28 13:53:12
Nu är vi äntligen framme i Monte Carlo, vi som ska rapportera, och sitter på vårt fyrstjärniga hotell som är grymt lyxigt men saknar korrekt fungerande wlan. Inga större problem dock, vi kommer förmodligen inte att befinna oss här särskilt mycket ändå.
Trots att jag bott i Dublin var det inget mot hur ombyggnadsglada folket verkar vara här nere. Trekvarten mellan flygplatsen i Nice och Monte Carlo var kantad av vägarbeten och temporäromhänvisningsskyltar, och ändå var förvirringen väl i Monaco värre. Där visar det sig nämligen att vägen till hotellet är spärrad, och vår chaffis får köra en tio minuter lång omväg för att komma till den alternativa rutten. Nå, det hade väl kanske inte spelat någon roll om det inte varit för att vi när vi kommer dit får veta att de hävt spärren på den första vägen och blockerat den vi åkt till istället.
Mycket urskuldande taxichaufför, men hon var åtminstone trevlig och det var ju inte hennes fel. Däremot envisades hon med att prata franska med oss hela resan trots våra ivriga försök till Sorry, we dont speak French och Pardonnez-moi, je ne parlez pas francaise, eller hur det nu kan tänkas stavas.
Å tredje sidan hade hon en docka av crazy frog i fönstret och lyssnade på Cherie FM, och det är väl kanske inte vad jag anser utgör en kulturgärning.
I Amsterdam träffade vi på vinnaren av EPT Dortmund, Andreas Hoivold, och hans lika norske vapendragare Espen Saltnes, vars främsta merit är en åttondeplats i WPT Challenge förra året. Båda verkade väldigt uppåt och låter hälsa att de är här för att vinna, även om de just på Schiphol var mer intresserade av vodka.
Espen och Andreas skrattar, tills de blir påminda om Norges fotbollsresultat i helgen.
Trots att jag bott i Dublin var det inget mot hur ombyggnadsglada folket verkar vara här nere. Trekvarten mellan flygplatsen i Nice och Monte Carlo var kantad av vägarbeten och temporäromhänvisningsskyltar, och ändå var förvirringen väl i Monaco värre. Där visar det sig nämligen att vägen till hotellet är spärrad, och vår chaffis får köra en tio minuter lång omväg för att komma till den alternativa rutten. Nå, det hade väl kanske inte spelat någon roll om det inte varit för att vi när vi kommer dit får veta att de hävt spärren på den första vägen och blockerat den vi åkt till istället.
Mycket urskuldande taxichaufför, men hon var åtminstone trevlig och det var ju inte hennes fel. Däremot envisades hon med att prata franska med oss hela resan trots våra ivriga försök till Sorry, we dont speak French och Pardonnez-moi, je ne parlez pas francaise, eller hur det nu kan tänkas stavas.
Å tredje sidan hade hon en docka av crazy frog i fönstret och lyssnade på Cherie FM, och det är väl kanske inte vad jag anser utgör en kulturgärning.
I Amsterdam träffade vi på vinnaren av EPT Dortmund, Andreas Hoivold, och hans lika norske vapendragare Espen Saltnes, vars främsta merit är en åttondeplats i WPT Challenge förra året. Båda verkade väldigt uppåt och låter hälsa att de är här för att vinna, även om de just på Schiphol var mer intresserade av vodka.
Espen och Andreas skrattar, tills de blir påminda om Norges fotbollsresultat i helgen.
