2006-09-24 04:43:45
BRUNCH MED BARRY
Vi tar oss med andan i halsen upp för trappan till Langham Hotel. Vi har nyss anlänt med taxi och är en minut sena för att träffa en av legenderna. När vi kommer in i lobbyn är han inte där. Vi möts av en presschef som berättar att Barry Greenstein varit uppe sent föregående natt och spelat poker.
Vi får slå oss ner i den fashionabla restaurangen där presschefen mutar oss med kaffe och kakor medan vi väntar. Till slut dyker Barry Greenstein upp. Som vanligt klädd i lite illa matchade kläder. Jag måste erkänna att jag är lite nervös och stryker genast några frågor som jag i stundens allvar tycker är för irrelevanta.
Vi pratar om lite allt möjligt och Barry berättar att han gillar London men att det är synd att man som pokerspelare knappt hinner se de städer man besöker.
- När man är pokerspelare så går man bara in och spelar turneringen. Efteråt är man för upptagen med att analysera sitt spel för att orka ge sig ut på sightseeing.
Samtalet lättas upp och jag undrar om han tycker att det är någon skillnad på amerikanska och europeiska spelare.
- Inte direkt egentligen men man märker att vissa av de europeiska spelarna saknar den erfarenhet som många amerikanska spelare besitter säger han med en lugn min.
Jag försöker att inte förirra mig in i frågor om strategi och annat alltför pokerrelaterat. Jag är nyfiken på mannen bakom myten. Barry Greenstein har hittills, i runda slängar, donerat tre miljoner dollar till olika typer av välgörenhet. Varenda cent är turneringsvinster.
- Jag spelar även mycket turneringar på nätet och hittills har jag också skänkt mina vinster från onlinepokern till välgörenhet.
Frågan om vem som är världens bästa spelare vill han inte ens svara på. Den är helt enkelt för absurd. Lite skamset går vi vidare med nya frågor. Om Barry Greenstein aldrig mer skulle få spela poker så skulle han försöka sig på att bli läkare. Men det är ingen dröm från barndomen att få bli doktor.
- Nej, det är en vuxendröm, säger Barry. Jag vill anta utmaningen som läkarskolan skulle ge. Dessutom tror jag att det är ett otroligt intressant yrke.
Jag undrar om det finns någonting han inte skulle klara av att leva utan.
- Nej, det finns ingenting jag inte kan leva utan, blir det snabba svaret.
Läs hela intervjun i nästa nummer av First Poker
Text: Jens Jadbäck
Foto: Markus Linderoth
Vi tar oss med andan i halsen upp för trappan till Langham Hotel. Vi har nyss anlänt med taxi och är en minut sena för att träffa en av legenderna. När vi kommer in i lobbyn är han inte där. Vi möts av en presschef som berättar att Barry Greenstein varit uppe sent föregående natt och spelat poker.
Vi får slå oss ner i den fashionabla restaurangen där presschefen mutar oss med kaffe och kakor medan vi väntar. Till slut dyker Barry Greenstein upp. Som vanligt klädd i lite illa matchade kläder. Jag måste erkänna att jag är lite nervös och stryker genast några frågor som jag i stundens allvar tycker är för irrelevanta.
Vi pratar om lite allt möjligt och Barry berättar att han gillar London men att det är synd att man som pokerspelare knappt hinner se de städer man besöker.
- När man är pokerspelare så går man bara in och spelar turneringen. Efteråt är man för upptagen med att analysera sitt spel för att orka ge sig ut på sightseeing.
Samtalet lättas upp och jag undrar om han tycker att det är någon skillnad på amerikanska och europeiska spelare.
- Inte direkt egentligen men man märker att vissa av de europeiska spelarna saknar den erfarenhet som många amerikanska spelare besitter säger han med en lugn min.
Jag försöker att inte förirra mig in i frågor om strategi och annat alltför pokerrelaterat. Jag är nyfiken på mannen bakom myten. Barry Greenstein har hittills, i runda slängar, donerat tre miljoner dollar till olika typer av välgörenhet. Varenda cent är turneringsvinster.
- Jag spelar även mycket turneringar på nätet och hittills har jag också skänkt mina vinster från onlinepokern till välgörenhet.
Frågan om vem som är världens bästa spelare vill han inte ens svara på. Den är helt enkelt för absurd. Lite skamset går vi vidare med nya frågor. Om Barry Greenstein aldrig mer skulle få spela poker så skulle han försöka sig på att bli läkare. Men det är ingen dröm från barndomen att få bli doktor.
- Nej, det är en vuxendröm, säger Barry. Jag vill anta utmaningen som läkarskolan skulle ge. Dessutom tror jag att det är ett otroligt intressant yrke.
Jag undrar om det finns någonting han inte skulle klara av att leva utan.
- Nej, det finns ingenting jag inte kan leva utan, blir det snabba svaret.
Läs hela intervjun i nästa nummer av First Poker
Text: Jens Jadbäck
Foto: Markus Linderoth
