Bakom mina solglasögon - "Stefan" Speltorsken

• Hej Stefan, hur mår du?
-Idag är det rätt ok, ångesten kommer nog dock aldrig försvinna helt och jag kämpar varje dag för att inte trilla dit.

• Var ska vi börja? Varför ville du berätta din historia?
-Äh, jag vet faktiskt inte riktigt. Jag tycker bara hela debatten om spelproblem är helt snedvriden.
Alla pratar om spelansvar och sätta gränser men du kan ju sätta 100 000kr/dag utan problem så vad är meningen då?
Egentligen vet jag inte om jag ens har en ”historia” att berätta? Finns ju alltid någon som har haft det värre känns det som.
Men samtidigt känner jag att det kanske finns någon där ute som mår som jag gjorde och inte fattar att det finns en väg ut. Den är ingen barnlek, men den finns. Man måste bara hitta något som är viktigare i livet. För mig var det barnen.

• Vi tar det från början då. Vem är Stefan och hur kom du i kontakt med spel?
-Jag är en helt vanlig knegare från södra delen av Sverige som drev ett framgångsrikt företag redan i ung ålder. Pengar var aldrig ett problem och jag ansågs nog som rätt generös, killen som alltid hade pengar och festade loss. Det började nog med Black Jack på krogen och sportsbetting. Det var liksom avkopplande att slänga in ett par bets och ligga i soffan och kolla på matcherna. Det rensade hjärnan på något sätt. Sen började jag spela poker på nätet och vann rätt bra innan det vände totalt. Pengar flög åt alla håll och man hade rätt dålig koll inser jag nu i efterhand.

• När insåg du att du hade problem och vad tänkte du då?
-Oj, det tog rätt lång tid. Man blev rätt duktig på att mörka hur man mådde och samtidigt tog det slut med tjejen så jag bodde ju helt själv utan ansvarsområden vilket gjorde att det inte var svårt att hålla uppe en fasad.
Jag sålde bl a båten i smyg och sa till alla att den var trasig vet jag.
Sen brände jag alltihop på två veckor och det var då jag började låna. Från början lånade jag från polare. Man skyllde på allt möjligt. Banken strulade, fixar det imorn osv.
Men efter ett tag orkade jag inte hålla på och ljuga så jag lånade i omgångar överallt på nätet som jag kunde. Det går att hålla vid liv rätt länge om man flyttar runt skulderna. Rätt sjukt egentligen vad lätt det är att låna ihop någon miljon utan att ens träffa en enda person.

• Låt oss leka med tanken att du hade vunnit tillräckligt med pengar för att betala igen allting, hur tror du att det hade sett ut idag då?
-Antingen hade jag inte varit i livet eller också hade det sett likadant ut. Tror resultatet var oundvikligt. Minns Champions League finalen för ett par år sen mellan Barcelona och Juventus.
Jag hade spelat vansinniga summor på Barcelona och Neymar som målskytt i matchen. I halvtid ledde Barcelona med 1-0 men Juventus kvitterade snabbt i andra.
Minns inte i vilken ordning som det kom men Barca gjorde 2-1 och Neymar fick ett mål bortdömt för hands.
Jag låg ändå bra plus men ändå fortsatte jag betta på alla möjliga Livescores.
När sen Neymar gjorde 3-1 i matchens sista anfall hade jag vunnit en bra slant men när jag gick och la mig kunde jag inte sova. Fattar du hur sjuk man är när man har levande spel inne, även levande spel som kan sitta och ändå måste man fortsätta betta på hörnspel, kort och gud vet allt.
Efter att ha legat och vridit på mig i en timme gick jag upp och började livebetta på sporter jag inte hade en aning om, det gick givetvis inget bra så då spelade jag poker.
Hade nog förlorat alltihop om jag inte turat på pokern och fick tillbaka en del.
Gick och la mig och somnade nog av utmattning men vaknade redan efter ett par timmar med en inre stress.
Loggade in och kollade spelutbudet och lämnade inte lägenheten på flera dagar.
När kontot äntligen var tomt så sov jag i nästan ett dygn.
Det var som att jag inte kunde slappna av förrän jag var helt pank.
Så för att svara på din fråga så nej, det spelar nog ingen roll vilka summor jag hade vunnit.
Jag hade ändå slutat på samma sätt tror jag.

• Så pengar skapade en inre stress hos dig? Vad fick dig att komma till insikt? Hur ska man gå tillväga om man känner att man har tappat kontrollen?
-Låter kanske löjligt och självklart men sök hjälp är steg ett. Man måste vilja själv annars kommer det aldrig gå. Som med allt missbruk så har man förmodligen bränt en del broar och det går aldrig börja reparera om man inte är 100% ärlig mot sig själv.
För mig var det en gigantisk lättnad att få ”lägga korten på bordet” och säga som det var.
Jag tror de flesta i min närmaste omgivning redan hade fattat hur det låg till och hade ledsnat på alla mina lögner så när man istället var ärlig och sa dom det var så fick man mer stöd än vad jag trodde.
Min morbror var den som fick mig att vakna upp, du vet när det var som värst så drack jag i stort sett varje dag och när jag hade pengar så var det även droger inblandat. Det går att hålla skenet uppe rätt länge om man balanserar spriten med rätt tabletter så verkar man nykter för omgivningen när det behövs. När jag blev inlagd på psyk så var det min morbror som hämtade mig och jag skämdes som en hund men han bara fanns där och dömde mig inte utan jag fick bo hos hans familj i flera veckor tills jag mådde bättre.
Men det finns verkligen hjälp att få, det gäller bara att vara öppen för behandling för vissa saker kan verka ganska barnsligt och meningslöst men man får hela tiden ta ett steg tillbaka och se att det går åt rätt håll.

• Så du la av och lyckades hålla dig?
-Nej, det var flera turer innan jag kom dit jag är idag men droger har jag inte rört sen den gången. Däremot spelet trillade jag dit ett antal gånger på även om summorna var obefintliga i sammanhanget så fick man en sån brutal ångest över att ha svikit både sig själv och de som bryr sig men sen träffade jag min nuvarande fru och det blev väl min räddning.

• Så vad hade hon som du hade saknat innan eller kan man säga att det var kärleken som tog dig ur missbruket?
-Både ja och nej. Vi kände varann sen innan och hon visste om det mesta så det var rätt enkelt att berätta och hon kom från en familj med en alkoholmissbrukare under sin uppväxt så hon hade nog lättare att se igenom när jag inte var helt ärlig. Sen rätt snabbt efter vi träffades fick vi vår första dotter och då var det så mycket annat i livet som var viktigt att det var inte ens svårt att avstå från spel och alkohol men det där går i vågor. Mycket handlar om hur man mår i livet har jag lärt mig.
Mår du bra är det en baggis att avstå men mår man dåligt så kommer tankarna och suget direkt. Det är då det är viktigt att ha rätt stöd att vända sig till för att inte gräva ner sig.

• Men hur var det när det var som värst och hur ser det ut idag?
-När det var som värst så startade jag dagen med tabletter, skötte mitt jobb så gott jag kunde. Sen när kvällen kom var det sprit, kokain och spel. På helgen kunde jag köra hela fredag, lördag och sen sova i stort sett hela söndagen. Vet inte hur många gånger jag har vaknat på en söndagskväll och ”smugit” på internetbanken. Jag hade ingen kontroll alls. Mindes ibland inte ens vad eller vart jag ens hade spelat.
Idag har jag varit drogfri i sex år, spelfri i nästan fyra kan vi säga. Jag har två underbara döttrar och ett tredje barn på väg som ska komma i slutet på sommaren.
Jag arbetar som säljare på ett medelstort företag i Skåne och har fått jättemycket stöd av min nuvarande chef på alla sätt och vis.
Ekonomiskt har jag lärt mig att leva på det jag tjänar och jag räknar med att vara skuldfri om 2,5 år ungefär. Jag lever inget liv i lyx men jag har nog heller inte varit lyckligare heller även om ångesten sköljer över en ibland så har jag fått bättre redskap att hantera den.
Det är en ständig kamp och jag tar en dag i taget helt enkelt och försöker hitta andra saker i livet att glädjas åt än spel och droger.

• Det låter ändå som att du lägger mycket tillit på din familj, skulle du kunna hålla dig även om du blev ensam igen?
-Det skulle givetvis vara det värsta som kunde hända och jag vet faktiskt inte. Men jag tror och hoppas att den tiden är bakom mig. Mina barn kommer jag ju alltid behöva finnas där för oavsett vad som händer så jag hoppas att det är nog med incitament för att inte trilla dit.

• Det var en omtumlande intervju som tog väldigt mycket tid och mycket skrivande fram och tillbaka men jag vill ändå avsluta med att tacka för att du tog dig tid och orkade prata om något så viktigt. Lycka till i framtiden och grattis till tillskottet i familjen.
-Tack! Det var nog lite terapi för mig med och man kan ju hoppas att det hjälper någon individ att se ljuset i tunneln.

Känner du igen dig och vill ta ett steg i rätt riktning? Nedan finns en del förslag på vart man kan vända sig och du kan även maila mig på per@poker.se så ska jag hjälpa dig att ta första steget.

https://www.stodlinjen.se/
http://www.spelberoende.se/
https://spelberoendegruppen.com/
https://www.mariaungdom.se/