Spelmissbruk minskar i Sverige trots ökad tillgång
Problemspelande i Sverige har minskat över tid, trots att spelandet blivit mer tillgängligt än någonsin. Det visar en ny rapport från Branschföreningen för Onlinespel (BOS), framtagen av nationalekonomen Ola Nevander. Samtidigt pekar analysen på att utvecklingen är mer komplex än många tidigare antaganden, där reglering, spelmiljö och individuella riskfaktorer samverkar.
Stabil nedgång trots ökad tillgänglighet
Utvecklingen är särskilt intressant med tanke på hur spelmarknaden förändrats de senaste två decennierna. Tillgången till spel har ökat kraftigt genom digitalisering, smartphones och ett betydligt större spelutbud. Samtidigt har marknadsföringsinvesteringarna från spelbolag ökat markant.
Trots detta visar rapporten inget tydligt samband mellan ökad tillgänglighet och fler problemspelare. Tvärtom pekar data på att problemspelandet minskat parallellt med att spel blivit enklare att nå.
Även bland onlinespelare syns en tydlig nedgång. Andelen problemspelare i denna grupp har minskat från cirka 12% under 2008/2009 till runt 4% under 2021. Det tyder på att utvecklingen inte enbart kan förklaras av att färre personer spelar, utan även av förändringar i beteende och risknivåer.
Ingen enkel koppling till reklam eller spelutbud
En central del i rapporten är analysen av vad som faktiskt driver problemspelande. Traditionellt har faktorer som spelreklam, större spelutbud och ökad tillgänglighet pekats ut som riskdrivande.
Men enligt den svenska datan finns inget starkt stöd för ett direkt samband. Under perioden då spelbolagens marknadsföring ökade kraftigt minskade samtidigt andelen problemspelare i befolkningen. Samma mönster syns när det gäller spelutbudet, som vuxit exponentiellt utan att problemspelandet ökat.
Forskarna lyfter istället fram att sambanden är mer komplexa. Effekter av reklam och utbud kan vara koncentrerade till specifika riskgrupper, snarare än att påverka hela befolkningen.
Licenssystemet lyfts fram som nyckelfaktor
Rapporten pekar också på vikten av en reglerad spelmarknad. När spel sker hos licensierade aktörer finns möjlighet att använda verktyg som självavstängning, insättningsgränser och datadriven övervakning av spelbeteenden.
Dessa mekanismer anses vara centrala för att förebygga problemspelande. När spelandet istället sker hos casinon utan licens försvagas konsumentskyddet, vilket kan öka riskerna.
Samtidigt framhålls att kanaliseringsgraden, det vill säga hur stor andel av spelandet som sker inom det reglerade systemet, är avgörande för hur effektiva dessa åtgärder blir.
Individuella faktorer spelar stor roll
En annan viktig slutsats är att problemspelande i hög grad hänger ihop med individuella riskfaktorer. Psykisk ohälsa, riskbruk av alkohol och sociala förhållanden lyfts fram som centrala faktorer.
Det innebär att utvecklingen inte enbart kan förklaras av marknadsförändringar. Istället handlar det om ett samspel mellan individ, spelmiljö och samhällsfaktorer.
Rapporten pekar även på att det finns evidens för att behandling fungerar, särskilt kognitiv beteendeterapi (KBT). Samtidigt efterlyses mer forskning, då kunskapsläget fortfarande är begränsat inom flera områden.
Behov av uppdaterad statistik
Trots den positiva utvecklingen lyfter rapportförfattarna ett tydligt behov av ny data. Den senaste stora nationella undersökningen från Folkhälsomyndigheten är från 2021, vilket innebär att aktuell utveckling inte fullt ut fångas.
BOS efterfrågar därför en ny Swelogs-undersökning för att bättre kunna följa trenderna framåt och ge ett mer aktuellt beslutsunderlag.
Sammanfattningsvis visar rapporten att problemspelande i Sverige minskat över tid, men att utvecklingen inte kan förklaras av enskilda faktorer. Istället krävs en bredare förståelse av hur individ, marknad och reglering samverkar för att påverka risknivåerna.
