I huvudet på en världsmästare

Under sex års tid har Martin Jacobson radat upp sex andra-, tredje- och fjärdeplatser på de stora livetourerna World Series, EPT och WPT. Han har fler stora internationella finalbord än någon annan svensk förutom självaste Chris Björin. Han har kommit fyra i SCOOP, tvåa i WCOOP, tvåa i Sunday Million, tvåa i Super Tuesday. Det enda som saknats i karriären har varit en stor seger. När den väl kom blev det i form av den ojämförligt största titel en pokerspelare kan vinna, VM-titeln i WSOP main event i Las Vegas.

”Det känns som att det har varit meningen att jag skulle komma tvåa i alla turneringar både live och online” säger Martin till mig, en knapp månad efter segern. Han är nyligen tillbaka i hemstaden London efter att ha tagit ett break från pokern och uppmärksamheten och semestrat i Kalifornien och Mexiko en tid. 

"Jag har aldrig satt upp några direkta mål genom min karriär. Jag har sett Negreanu posta att han vill vinna en EPT, en WPT och ett armband på ett år, men något sådant har aldrig riktigt varit min vision” berättar Martin. ”Det är klart att jag spelar varje turnering med fokus att vinna den, men det är inget jag sitter och tänker på när jag spelar eller dagen innan jag ska spela.

 När jag förberedde mig för finalbordet var första gången som jag verkligen tänkte på att vinna, och hur mycket jag ville det. Det var min starkaste drivkraft i mina förberedelser och den tid jag lade ner inför det.”

Vägen till seger

När Martin berättar om känslorna inför finalbordet är det tydligt att förväntningarna inte legat honom till last eller hindrat honom i några förberedelser. Han kom till de sista dagarnas spel väl rustad för utmaningen, och med en motivation som också blev ett lugn.

”Genom hela turneringen kändes det som att det var meningen att vinna. Det är svårt att beskriva, men jag kände aldrig oro eller ångest över risken att åka ut. Även när jag var short på finalbordet hade jag en otroligt positiv inställning till att jag skulle vinna.”

Martin Jacobson har för många kommit att bli en symbol för den moderna framgångsrika pokerspelaren i sitt sätt att leva och förbereda sig för att få bästa möjliga förutsättningar att vinna. 

Han är prototypen
för det moderna
pokerproffset

”Han representerar vad det krävs för att bli en världsmästare idag, då spelet bara blir tuffare, och jag förutspår att om tio år kommer de flesta av pokerns överlevare att vara fysiskt och mentalt anpassade kämpar som tränar som Martin. Han är prototypen för det moderna pokerproffset, 2015 års version” sade den kanadensiska pokerspelaren Jeff Sarwer till Poker.se efter segern.

Den synen har bland annat kommit utifrån de extremt ambitiösa förberedelser Martin gjorde mellan att spelet pausades i juli och fram till finalbordet i november. Han började med en mycket genomgående scouting av det motstånd han hade framför sig.

”I och med breaket mellan juli och november skapas ju en annan dynamik jämfört med ett vanligt finalbord där ingen riktigt justerar sitt spel jämfört med tidigare i turneringen. Nu måste man försöka ta till alla medel för att lista ut hur folk kommer att justera sitt spel, vad de kan tänkas ha för inställning och hur de kommer att gå tillväga. Jag försökte skaffa så mycket information som möjligt, och diskuterade med mina pokervänner för att få ett bredare perspektiv utifrån hur de trodde att mina motspelare skulle agera. Jag skrev en spelarprofil för varje motspelare för att få en översikt med all information som jag kunde hitta. Bland annat hade Pokernews publicerat spelarstatistik för hur många händer alla hade spelat under dag sex och sju, och hur mycket de höjde och trebetade. Jag samlade all sådan information och försökte ta reda på vilka som skulle skaffa coaching och vilka de i så fall skulle ta hjälp av.” 

Teamet

Martin gjorde dock inte jobbet i ensamhet. När det verkligen behövdes drog han nu nytta av sitt stora nätverk och goda rykte i pokervärlden.

Tillsammans har vi
diskuterat allting.
Alla funderingar jag
haft har gått genom dem

”Inför finalbordet skapade jag en Skypegrupp med omkring 35 spelare som jag misstänkte hade intresse av att hjälpa mig. Tillsammans har vi diskuterat allting, alla funderingar jag har haft har gått genom dem. Där har jag fått massor av bra feedback. 

Jag mailade PokerStars och frågade om de kunde hjälpa mig att fixa så vi kunde spela finalbordet online som träning, men jag fick till svar att de tyvärr inte kunde göra det. Marc-Andre Ladouceur som är Team Online Pro på sajten kollade då med en annan kontakt som sa att det var möjligt, och de ordnade så att vi kunde spela finalbordet precis som det såg ut med blinds och nivåer. Det enda som inte var ordnat var att alla hade lika stora stackar, så vi blev tvungna att fixa det manuellt med chipdumping så alla fick rätt stackstorlekar. Det tog någon runda att få det rätt, så det var ingen big deal. Vi körde trettiominutersperioder för att simulera ungefär antal händer som kunde tänkas spelas per nivå.

Jag gav ut spelarprofilerna till de som skulle vara med och spela så de kunde läsa på vilken motspelare de skulle simulera, då platserna lottades. Beroende på hur man hamnade i förhållande till mig såg vi vem som var vem.”

Poker är ett spel om att hitta ekonomiska fördelar, men det finns lägen då spelare verkligen kan casha hem andra värden, och då det betalar tillbaka att genom hela sin karriär varit vad amerikanarna kallar för en ”class act”. Vännerna ställde gärna upp för förbereda Martin Jacobson på hans karriärs största show. 

”Omkring hälften av de som var med i gruppen hade en liten procentandel i mig, så det kryddade nog deras motivation en smula. Men jag har också fått grymt mycket hjälp av folk som inte hade någon ekonomisk vinning i det. Jag tror att folk gjorde det för att de visste hur mycket det betydde för mig att vinna. Alla i gruppen har spelat så länge och har så stor erfarenhet så det vet precis vad main event betyder för alla pokerspelare. Det var nog lätt att sätta sig in i min situation.”

Finalbordet

Martin uppskattar att teamet simulerade finalbordet online omkring 15 gånger innan det var dags på allvar. När det väl var dags för spel inne på Penn & Teller Theatre på Rio Casino i Las Vegas hade han support i form av en samling proffsspelare i världsklass, bland andra Michael Tureniec, Anton Wigg och Ankush ”Pistons87” Mankavia.

”De coachade mig inte så mycket på plats faktiskt, det var mer känslan av att ha dem där och veta att de fanns där om det skulle behövas. Jag hade nog förväntat mig att jag skulle behöva mer feedback och konstruktiv kritik, men anledningen till det var nog att jag inte gav mig själv tillräckligt mycket cred och kände mig tillräckligt självsäker innan finalbordet. När spelet väl drog igång kände jag mig otroligt trygg och litade på den gameplan jag hade. De kom med smådetaljer då och då, och berättade om lite justeringar jag borde göra utifrån vad de sett på livestreamen. Det var inga stora grejer.”

När spelet väl drog igång var det holländaren Jorryt van Hoof som höll i taktpinnen. Med sin stora chip lead spelade han aggressivt och kontrollerade bordet.

”Det var ingen överraskning. Jag hade en rätt bra bild av hur jag trodde han skulle spela, och det var ungefär så det blev, vilket var skönt” säger Martin om Jorryts agerande. ”Sen var det några andra av spelarna som man blev förvånad över. Några av dem hade justerat sitt spel ordentligt, medan andra agerade helt utan någon plan och därför var helt opålitliga.”

Martin säger att den han tycker förändrats mest utifrån den information han hade efter spelet i juli var den amerikanske amatören Billy Pappas. 

Newhouse sa att han
inte hade spelat en hand
sen i juli. Det märktes
att han talade sanning

”Pappas gjorde en del vilda spel som förvånade mig. En annan överraskning kom dagen innan finalbordet när vi hade photoshoots och så, då vi spelare emellan snackade lite. Då var det ett par som sa att de inte hade förberett sig alls. Mark Newhouse sa att han inte hade spelat en hand sen i juli. Det märktes att han talade sanning. Det vore intressant att veta hur de känner i efterhand, om de fortfarande tycker att det var en bra idé.”

Newhouse åkte ut på nionde plats. Samma placering som han nådde förra året, och den förste tvåfaldige november ninern i historien blev därmed första att lämna finalbordet. Därefter föll ytterligare fem spelare bort innan man bröt för dagen. Upplösningen kom sedan att stå mellan Jorryt van Hoof, Felix Stephensen och Martin. Det har spekulerats i en deal, och det gjordes också en sådan. I potten låg dock extremt mycket mindre än någon troligen förväntat sig.

”Inför dag två kom en av holländarna i Jorryts gäng till mig och berättade att Felix var intresserad av att diskutera en deal, men det blev aldrig något av med det. WSOP var ju noga med att påpeka att vi absolut inte ens fick diskutera någon deal i sändning. De ser ju gärna att det inte görs någon deal över huvud taget, och tar inget ansvar för det.  Precis innan vi skulle spela stod vi bakom kulisserna, och då säger Jorryt att vinnaren bjuder de andra på middag i London. Vi hade mikrofonerna på oss, och både jag och Felix sade ”Deal!”. Det hade varit roligt om de slagit på mikrofonerna precis när vi sa det.”

En mästare är korad

Vad som hände under dag två är redan en del av den stora pokerhistorien. Martin Jacobson tog hem segern efter heads-up mot norske Felix Stephensen, och belönades med ett förstapris på $10 miljoner. Många experter och pokerproffs menar att det är det spelmässigt bästa finalbordet i VM:s historia, och att Martin är en av de bästa spelarna genom tiderna som vunnit turneringen. 

2008 års världsmästare Peter Eastgate sammanfattar det väl: ”Årets världsmästare hyllas av en oändlig mängd respekterade vänner som tycker att han är i en klass för sig. Det säger mig att han måste vara en av de bästa.”

Själv har Martin Jacobson ännu inte riktigt kunna ta in storheten på prestationen.

"Det var en starkare känsla när jag hade nått finalbordet och blivit nått förstaplatsen på svensklistan på HendonMob. Det har varit så mycket sen att jag inte har hunnit känna efter riktigt, och nu är det inte lika färskt längre så det är inte en lika stark känsla."

Även om Martin nämner HendonMob säger han att han inte följer listor och resultatstatistik regelbundet. Samtidigt tycker han att det är roligt att olika rankingar finns.

”Jag kollar in dem ibland, några gånger om året. Jag vet inte hur väsentliga listorna är, men jag tycker att Global Poker Index gör ett ganska bra jobb. De verkar ha en fungerande modell, även om jag inte exakt vet hur den ser ut. Om man kollar på topp tio-listan är det nog ingen som ifrågasätter varför just de är där, det är väl de som är bäst i världen just nu. Över lag tycker jag att den rankingen representerar en typ av respekt.”

Tiden efter segern

Martin stannade kvar i Las Vegas i nästan en vecka efter segern, och reste därefter tillsammans med sin flickvän för att besöka en vän strax utanför Los Angeles. Därifrån bar resan vidare till San Diego i några dagar, och efter en kort mellanlandning i Las Vegas för att hantera lite byråkrati kring segern avslutade de sin semester i Mexiko. Martin säger att det var svårt att helt koppla bort pokern och omvärlden veckorna efter vinsten.

Det jobbiga är att jag
kan känna lite stress.
Det blir överväldigande

”När jag gick online för att snacka med polarna såg jag att jag hade typ 40 nya meddelanden och 100 mail. Det var agenter och folk som skrek efter intervjuer, det var en riktig hysteri. Det var svårt att ignorera det och försöka slappna av, så jag började beta av alla förfrågningar och gjorde en del intervjuer från polaren i Kalifornien. I San Diego började jag trappa ner och skjuta upp intervjuerna tills jag kommit hem. Det jobbiga är att jag kan känna lite stress, det blir överväldigande. Jag känner ett ansvar för att ta itu med allting och svara på alla meddelanden och mail. Jag har svårt att ignorera saker utan vill gärna svara någonting, och det tar väldigt mycket tid och kraft."

Väl tillbaka i vardagen och London ser Martin fram emot rollen som ambassadör för pokern det kommande året. Han är medveten om den stora uppmärksamhet som prestationen gett i Sverige, och de förväntningar som finns på honom.

”Jag har märkt på frågorna jag har fått i intervjuer att det har varit stort fokus på hur stor uppmärksamheten för vinsten har varit i Sverige, och hur jag förväntar mig att framtiden ser ut. Det är jättesvårt för mig att svara på. Jag kan bara fortsätta att vara mig själv och fortsätta att föregå med gott exempel. Just nu är inställningen att låta media ta rollen som drivande, och att jag ställer upp på intervjuer och ser till att synas och höras. På så sätt skapar jag mig ju en typ av makt som jag kan använda mig av för att göra skillnad.”

Framtiden

Pengarna Martin vann räcker för att han skulle kunna lägga korten på hyllan, och med marginal kunna leva gott resten av livet utan att tänka på någon försörjning. Han säger att han inte har några bestämda planer för hur vinsten ska investeras, men att han inte tror att det kommer att innebära några stora förändringar i hans vardag.

"Det är väl svårt att säga nu hur det kommer att skilja sig, men jag tror inte att det kommer att påverka min vardag. Det är väl mer i min relation till pokern, där jag nog kommer att spela lite mindre men samtidigt ägna mer tid åt intervjuer och PR för att representera poker på ett så bra sätt som möjligt"

Att lägga av med pokern är inte aktuellt på något sätt, och Martin säger att spelglädjen och viljan att vinna fortfarande finns kvar i honom.

"Dagarna efter vinsten kände jag mig så överväldigad av all press och uppmärksamhet att jag bara ville sjunka genom jorden och försvinna ett tag, men efter att jag varit på semester har jag verkligen känt att suget att spela har kommit tillbaka. Jag känner mig motiverad att hoppa på tåget igen."

Martin berättar att nästa planerade stopp blir EPT-turneringen i Prag som drar igång denna vecka. Att Martin drar ner något på volymen i sitt spelande är föga förvånande, men han vet ännu inte riktigt om det kommer att ske i form av färre resor eller att han drar ner på antalet turneringar per resa.

"Det är svårt att säga nu, men jag ska försöka att vara medveten i mina val och känna efter vilka turneringar jag verkligen vill spela. Är det något jag är motiverad och brinner för eller gör jag det bara för att min hjärna säger att jag borde? Det är något jag kommer att känna efter själv framöver, och inte direkt göra upp någon plan"

Vad gäller spelandet på nätet tror Martin inte heller att VM-segern kommer att innebära någon större skillnad.

”Jag har trappat ner rätt mycket på nätpoker genom åren. Jag snittar två pass i veckan eller så för att jag är ute och reser så mycket. När jag väl är hemma känner jag mig inte alltid motiverad att spela online om det inte är någon större turneringsserie. Under SCOOP och WCOOP tycker jag att det är kul att spela varje dag, och det känns som att jag kommer att fortsätta med det.” 

Epilog

Även om Martin trivs med livet som det är nu, och att han inte tror att hans seger kommer att innebära några stora förändringar för honom säger han att det förr eller senare kommer att bli en flytt i alla fall.  

Jag vill bort från storstan.
Det blir nog inte Sverige
utan något ställe med mer sol

”Just nu trivs jag i London, det är en av de bättre städerna att bo i som pokerspelare, men jag tror inte att jag blir kvar här i framtiden. Jag vill flytta bort från storstan. Det blir nog inte Sverige, utan något varmare ställe med mer sol”

Martin Jacobson är den optimala företrädaren för toppskiktet av svenska turneringsspelare, och den passion, engagemang och ambition som kännetecknar dessa. Att det blev just han som höjde ribban ännu en nivå efter stora blågula framgångar i EPT, WPT och WSOP i många år känns med facit i hand helt naturligt. 

Martins prestation hyllas av en unison svensk pokerelit, och det kommer lika mycket av hans kvaliteter som spelare som hans storhet som vän och motståndare. 

Det kändes som att det var meningen att han skulle vinna, som Martin själv sade. Var han tar vägen efter London lär tiden få utvisa, men fram till dess kan vi förvänta oss att även framöver få se mycket av svensk pokers största spelare genom tiderna.