Sebastian Blom: Jag är bra på att sätta mig in i mina motspelares huvuden

”Det är ganska blandat”, säger Sebastian Blom angående uppmärksamheten kring hans egen person. ”Ofta är det roligt, men är man inte på humör kan det bli lite jobbigt. Men så är det väl egentligen med allt.”

Vi sitter i varsin soffa på plan tre på Radisson Blue i Köpenhamn där EPT Köpenhamn spelas. Sebastian spelade main event och åkte ut första dagen, men är kvar i staden för att umgås, träffa bekanta och göra en del intervjuer.

”Äh, det var nog ganska givet”, säger Sebastian på frågan om det var ett lätt val att hoppa på samarbetet med Svenska Spel. ”Det är ändå kul att jobba med dem, och det är en speciell sajt. Det var ett ganska enkelt beslut.”

Sebastian har inte spelat poker i speciellt många år, men säger att han alltid varit en extrem tävlingsmänniska som alltid vill vinna i det han sysslar med. ”Man vill ju vara bäst”, uttrycker han det själv. Så småningom övergick det sällskapliga kortspelandet med kamraterna till spel om småpengar, och därefter har spelet utvecklats. Till skillnad mot många jämnåriga spelare har Sebastian sin grund i pokern i livespelet, och har därifrån börjat spela allt mer online.

”Jag missade den här tiden när det bara var att logga in och hämta pengar. När jag började spelade jag enbart live, och de få år jag har hållit på tycker jag att motståndet varit rätt hårt redan från början. Sen är det klart att det känns att motståndet blir lite, lite bättre hela tiden. Det känns som att det nu har kommit till en punkt där det inte kan bli så mycket bättre.”

Sebastian spelar uteslutande pot-limit Omaha när det inte handlar om enstaka turneringsinhopp.

”Dels tycker jag att det är roligare i och med att det händer mer, jag tycker Texas är mer enformigt. Sen tror jag inte det finns så mycket pengar att hämta i Texas längre. I och med att jag började så sent tror jag att det krävs extremt mycket för att komma upp i nivå och vara vinnande på Texas.”

Trots segern i SM, och att han synts både i EPT-turneringar och även på WSOP i Vegas i somras är tävlingspoker inte alls hans grej egentligen.

”Jag är cashgamespelare”, säger Sebastian och ler, ”i sådana här turneringar sitter jag bara och donerar bort pengar i stort sett. ”

Även om Sebastian precis som nästan alla andra som spelar poker fått sin beskärda och hårda del av variansen, har tanken att lägga av med pokern aldrig slagit honom.

”Jag har skottat ganska mycket tidigare och har varit bust ganska många gånger, men om jag tar mig tid och tänker efter vet jag att jag alltid kan vinna tillbaka pengarna. Jag har alltid kunnat slappna av, och aldrig känt att jag inte kommer att klara att vinna. Jag är så jäkla lat egentligen och orkar inte göra någonting. Det blir svårt för mig att få ett annat jobb”, skrattar Sebastian.

Lättjan som Sebastian pratar om återkommer också i Sebastians arbete med att utveckla sitt eget spel. Han är inte så mycket för att studera poker när han inte sitter vid bordet.

”Nej, just den sidan är jag rätt dålig på. Jag kollar inte så mycket på händer som jag varit inblandad i tidigare. Jag spelar bara. Sen diskuterar jag givetvis händer och svåra situationer med kompisar. Jag borde nog bli lite bättre på det här, för det finns nog många procent i spelet man kan utveckla, kanske genom att skaffa något program för att följa hur motståndarna spelar och så. Jag är lite slapp när det gäller sådana här saker.”

Idag spelar Sebastian helt utan hjälpprogram, och han för heller ingen statistik över vinster och förluster i spelet. Det handlar om att sätta sig vid bordet, och spela spelet. Beroende på vad det finns för spel igång kan det handla om sessioner från ett par timmar upp till nära ett dygn. Att ”game selecta” - välja bord utifrån motstånd - finns däremot inte med i bilden.

”Nej, absolut inte. Jag tycker nästan att det är roligare att spela mot bra spelare, det känns mer som att man utvecklas då. ”

Jag återvänder till Sebastians ord om tävlingsinstinkten och frågar om känslan av att vinna är viktig.

”Fan, jag är ju inte ens bäst i familjen” säger han och ler stort. ”Givetvis spelar jag för att vinna pengar, men också för att bli så bra som möjligt. Jag tror att jag kommer att bli jävligt bra i framtiden, för jag utvecklas stabilt hela tiden. Sen får vi se, målet är att sitta på $500 / $1 000 på Full Tilt och vara stabil där, men det är väldigt långt dit.”

Sebastians bror Viktor Blom är som bekant etablerad på nätets högsta cashgamenivåer, och möter de största namnen i världen.

”Jag är väldigt glad för hans skull, men sen är det klart att jag inte vill vara sämre”, svarar Sebastian på frågan om det finns någon avundsjuka på den yngre brodern. ”Lite rivalitet finns det.”

Även om Sebastian inte hymlar ett dugg om att han sätter Viktor som en klart bättre spelare än han själv, känns han trygg i sin bild av sig själv som spelare, och vad han kan prestera. Vad gäller sin styrka i spelet pekar Sebastian på att läsa motståndet.

”Jag tror att jag är en ganska bra personkännare just när det kommer till poker. Jag har lätt att förstå hur en motståndare tänker, om han bluffar mycket, värdebettar mycket, och vilka händer han gör det med. Jag är bra på att sätta mig in i mina motspelares huvuden.”

Det mediala trycket på familjen Blom har bitvis varit väldigt stort, med en för sammanhanget extrem exponering. Givetvis i första hand på Viktor, men även övriga familjemedlemmar har fått erfara detta. För Sebastian som rör sig i pokerkretsar har detta förstås varit en del av vardagen. Tvärtemot mot vad man kan tro var det dock inte alls så farligt innan han trädde fram.

”Det var ganska lugnt innan han gick ut med att han var Isildur1, men det är klart att det var mycket folk som tjatade, framför allt när man till exempel var på kasinot i Göteborg var det en massa snack om brorsan. Nu har det blivit mycket mer så att det är media som är intresserade och vill prata med honom. Många går via mig för att de tror att de ska få en intervju med honom.”

Sebastian och Viktor har en bra relation, men berättar att omfattningen av umgänget och kontakten varierar. Viktor bor numera i London, och har dessutom ingen mobiltelefon, något brodern förklarar med såväl lättja som problemet att hålla numret till en mindre krets. Självklart ses de dock med jämna mellanrum, och Sebastian säger att han ibland är över och hälsar på några veckor, och ibland kommer Viktor till Sverige. Pokerspelare är inget planerande släkte i gemen, och Sebastian Blom är inget undantag.

”Jag planerar en dag framåt typ”, ler Sebastian på frågan om framtiden och hur han sätter sitt resschema. ”Jag tar det som det kommer. EPT Köpenhamn passade mig bra då jag inte hade något för mig. Det handlar mest om platsen och om tiden. Nu ska jag iväg till Thailand på semester om några veckor, och sen kommer jag nog hem lagom till EPT San Remo. Det blir nog den och EPT-finalen i Madrid, och Vegas måste det bli.”

Sebastian Blom verkar rätt nöjd över sin halvplanerade tillvaro och även att spela andrafiolen i pokerfamiljen Blom, sett ur medias ögon. Han känns som ett fräscht och ganska avslappnat val som profil åt Svenska Spel. Det är lite ovanligt men sympatiskt att en personlighet som valts att fronta utåt bryter av mot ett företags image i den här branschen, men jag gillar det.