A brief history of me

It’s now been 2-3 weeks since Valterego contacted me and asked me if I would consider blogging on poker.se, so I think it’s about time to get this post out.

For those who don’t know who I am, I have been keeping a diary on the poker forum for a few years now, together with Opteron. You can read it  here  (and after reading about 3 sentences of the first post, which is a few years old, I was struck by a little anxiety). However, I thought this post would be a short summary of the diary.

I started playing poker, just like many others, after watching the broadcasts from WPT on TV. I tried playing a little with friends and sometime in early 2006 got the idea to invest some money in the then newly opened Swedish games. This after winning and a few hundred kronor in a tournament at KTH. I got hooked right away and played a lot online for a few years to come, but was only marginally winning and had no understanding of variance etc. so after a while the game was put on the shelf and forgotten.

Fast forward to the turn of the year 2009/2010. I was out at the then regular hangout of my friends and started blurting out something random to a guy in the toilet line who thought it was a good idea to add me on Facebook. I didn’t think much of it, but of course this turned out to be the pf legend Opteron. One thing led to another. Opteron taught me a bit of poker thinking and quite quickly I advanced to playing 5/10 SEK on Swedish games, something that I of course thought was more than enough to go pro and quit my job. At this point I was probably good for 30k SEK, a little over a month’s expenses.

At first it was often a bit tight and it was not uncommon for me to have to really put in a lot of volume to actually get by, something that has been very unusual for me in recent years. This is the only time in my poker career where I actually produced months with over 100 hours of play regularly. However, it didn’t last very long because only about six months later I found a fantastic rush that added a few zeros to the bank account. When the knife to the throat disappeared, so did all the motivation to play a lot. Instead, I played sporadically when I felt like it and often chose to watch a TV series, read forum posts or just do nothing at all rather than sit in games where my hourly wage has historically been a few hundred dollars. Only my highest levels gave me any kick to play and I could often leave real Jesus seats because I got bored.

Några år senare blev jag uppsagd från min studentlägenhet. Jag tyckte då att det var lägligt att berätta för min familj att jag hade vunnit lite pengar på poker och att jag kanske kunde använda dessa för att köpa en lägenhet. Ungefär samtidigt som denna affär gick i lås så påbörjade jag min hittills längsta downswing. Detta var en kombination av många olika faktorer. För första gången i mitt liv sprang jag under ev, samtidigt hade spelet blivit tuffare och jag hade halkat efter lite i utvecklingen. Tillsammans med mitt gigantiska ego, som aboslut skulle spela alla motståndare oavsett skicklighetsnivå, så var detta ett säkert recept för att misslyckas. Ganska snart hade jag förlorat större delen av de pengar som jag hade avsatt för poker. Jag klev ner i nivåerna, fortsatte springa kallt och cashade till slut ut de sista spillrorna av min bankrulle, med planer på att skaffa jobb och aldrig mer spela poker igen. Någon månad senare så var jag dock tillbaka på banan och sprang in pengar på ett usain boltiskt vis bara för att sedan återupprepa ovanstående gång på gång. Bergochdalbanan rullade på. I december 2013 inledde jag dock en starkt positiv trend och första kvartalet 2014 så rök alla mina tidigare resultatrekord. Självklart blev följden att jag sedan dess spelat otroligt lite. 25k händer sedan den 1 april närmare bestämt.

I skrivande stund har jag precis betalt av det sista på mitt lägenhetslån och det är väl tämligen uppenbart att det är detta som gjort att min winningskurva bestämt sig för att hoppa bungeyjump från min ev-peak. Jag har dock vidtagit åtgärder för att bromsa detta förlopp. Alla de klassiska. Tömma spellistor på oturslåtar, undvika nätverk och länder med riggad ip, få in majoriteten av speltiden på fyllan, allmän volymminimering, osv. Lägligt nog så var det nyligen en svensk reg som i chatten uppmärksammade mig på att det faktiskt var sommar utomhus vilket har gjort det lätt att hålla sig ifrån datorn.

Jag tror att denna sammanfattning får duga så länge och är någon sugen på detaljer så finns det några hundra inlägg att läsa i ovannämnda dagbok. Alternativt så kan man fråga här i kommentarerna (eller skriva i dagboken).

Till en början hade jag tänkt att denna blogg skulle handla om något pokerprojekt, men det är fel tidpunkt för att starta något sådant just nu så tills vidare kommer inläggen inte hålla någon speciell inriktning utan mest vara någon form av observationer från min vardag. Jag ska försöka slänga in lite bilder när tillfälle ges och förhoppningsvis leva livet tillräckligt bra för att ha någonting värt att skriva om. Just idag har dock varit synnerligen ointressant då jag lagt ca 10 h på att extrahera alla filer, ett halvårs obackuppat arbete, från hårddisken på min systers nykraschade jobbdator. Denna förstapost är iofs en följd av de på tok för många koppar kaffe som intagits under kvällen så alltid något gott antar jag. Klockan börjar dock närma sig 05:30 så jag tror att det får bli en avrundning här.

I’ll end by saying that it’s really cool that we got a Swede among the November Nine through Martin Jacobson. Very impressive effort! Fingers crossed and I’d be quite surprised if Jacobson doesn’t emerge as the winner when it’s all decided =)

By the way, I should add that all comments are greatly appreciated and will greatly contribute to keeping this blog alive. Now it’s time for sleep!

GGGGGG!