Nöden ingen lag, men väl ett facit
Många kanske tror att det enda som talas om bland spelarna i pauserna är spelade händer. Givetvis dryftas det också en del, men långt ifrån så ofta som man kan tro. Vanliga samtalsämnen är till exempel vilka toaletter som är bäst att gå på inne på Rio, i termer av kö, fräschhet samt att få uträtta sina behov i fred. Facit är ju längre bort från turneringsområdet desto bättre, sen handlar det mest om tid kontra nöd. Var och vad det ska ätas är ett annat vanligt dryftande; bara inne på Rio finns ett gäng olika alternativ. Närmast är All American Dave ute i rekreationsområdet som byggts upp på parkeringen på baksidan. Förra året var kinesrestaurangen uppe i det vanliga kasinot på tapeten. En och annan tar också en taxi bort från Rio då man har en och en halv timme på sig. Hur länge man varit här, var man bort och hur länge det stannas ska också avverkas.
Peter Eichhardt var med segern i $1500 NLH förra året en av de i särklass mest omtalade svenskarna i Las Vegas. I år är han den som börjat dag 1a bäst, och stackade upp till 85 000 i första perioden.
Perry Green är en av fältets riktiga WSOP-veteraner. 1981 förlorade han headsupen om VM-titeln mot den då regerande mästaren Stu Ungar. Tio år senare tog han sig åter till finalbord i WSOP main och slutade då femma. Den senaste cashen i World Series kom för två år sedan då han finalbordade Super Seniors event för spelare över 65 år och kom då åtta. På meritlistan finns tre armband från 1976, 1977 och 1979. För att sätta detta i relation kan vi säga att Peter Eichhardt, som i år spelade Seniors Event, var tio år gammal när Green tog sitt första armband (och Green var då redan fyllda fyrtio).
Att Green till yrket var pälshandlare i Alaska bygger så klart på myten om en klassisk amerikansk gambler.
