2007-07-08 02:08:40
Dag 1
Förväntningarna var höga. Frågorna många. Hur skulle det kännas att glida fram på den kända Strippen? Hur skulle det vara att spela poker i pokerns huvudstad nummer ett? är Vegas verkligen så stort, vräkigt, blinkande och coolt som alla säger?
Hur det kändes att glida fram på Strippen? Helt otrolig. Att för mig åka från McCarran till Caesars Palace och för första gången och se alla overkligt flashiga hotell var som att vara i en leksaksaffär som liten grabb. Så mycket att se. Så mycket man ville ha.
Så mycket poker har det ännu inte blivit. Tillsammans med mina kollegor David och George gick vi första kvällen ner till Caesars pokerrum. $1/$3 No Limit Texas Hold'em fick det bli. Jag slog mig ner med $300 och lämnade bordet ett par timmar senare $61 rikare. På planet mellan Stockholm och Newark förlorade jag $60 till kollegan David, så än så länge är jag plus. Hela $1.
Allt i Vegas är stort. Hotellen, casinona, bufféerna, människorna, ja � allt är verkligen stort här. Att allt är så overkligt, nästan överdrivet och i vissa fall osmakligt stort har gjort Vegas till vad det är � en plats för the rich and famous, speltorskar, semestrande jänkare och pokerfrälsta.
Mitt första intryck av Vegas är bra. Riktigt bra. För en spel- och pokerälskare som jag är detta himlen. Jag säger bara: I love it!
Jag heter Kristian Svensson och är VIP Manager för Team PokerRoom.com. Jag kommer att blogga från soliga Las Vegas under de två kommande veckorna. Skriva om vad vi i Team PokerRoom.com hittar på, hur det går för våra två svenskar i teamet, Sverker Ohlsson och Stefan Lagerstam, och förra årets stora överraskning, danske Ricki Nielsen, som då kom på en hedrande 35:e plats.
Min resa tog sin början i måndags morse. Taxi till Arlanda, incheckning hos Continental Airlines, svara på frågan "är du terrorist?" och 8 timmars flyg över atlanten till Newark. På grund av en försening på 30 minuter var det mycket bråttom genom passkontrollen på väg till gaten där planet som skulle ta oss till Las Vegas väntade. När jag lämnat fram mitt pass och de två blanketterna man som icke-amerikan måste fylla i när man flyger till USA skrek plötsligt kvinnan bakom disken "Security escort, security escort". Jag fattade noll. Två polismän kom fram till mig, släpade in mig i en hiss och förklarade att två andra poliser skulle "take care of me" när dörrarna öppnas igen. Hjärtat slog i hundraåttio. Dörrarna öppnades. Två betydligt vänligare polismän förklarade att jag hade blivit utvald för en extra noggrann väskgenomsökning. Skönt tänkte jag, men samtidigt förstod jag att fighten till Vegas var missad. Efter en halvtimmes väntan när jag skulle återinchecka väskan fick jag reda på att planet gick tio över ett lokal tid, inte tio över tolv. Det var lugnt. Fighten var inte missad.
Inflygningen mot Las Vegas var en upplevelse i sig. Sikten från planet var perfekt. Grand Canyon, Lake vad-den-nu-heter och Las Vegas passerade under våra vingar och jag var minst sagt imponerad.
Det första jag ser när jag stiger av planet är slot machines. Inte en, utan massor. äldre amerikanska män och kvinnor matade in sedlar och hoppades på jackpotten. Allt var stort, blinkande och coolt. Precis som jag trodde det skulle vara. Fast mer. Och större. Och bättre. Coolare.
Det är otroligt varmt här, drygt 40 grader varje dag. Ett dopp i en av Caesars alla pooler stod först på agendan. Efter ett dopp i poolen, middag med kollegorna på Planet Hollywood och ett par timmars pokerspel sov jag gott i den tre meter breda sängen. Stort var ordet.
Förväntningarna var höga. Frågorna många. Hur skulle det kännas att glida fram på den kända Strippen? Hur skulle det vara att spela poker i pokerns huvudstad nummer ett? är Vegas verkligen så stort, vräkigt, blinkande och coolt som alla säger?
Hur det kändes att glida fram på Strippen? Helt otrolig. Att för mig åka från McCarran till Caesars Palace och för första gången och se alla overkligt flashiga hotell var som att vara i en leksaksaffär som liten grabb. Så mycket att se. Så mycket man ville ha.
Så mycket poker har det ännu inte blivit. Tillsammans med mina kollegor David och George gick vi första kvällen ner till Caesars pokerrum. $1/$3 No Limit Texas Hold'em fick det bli. Jag slog mig ner med $300 och lämnade bordet ett par timmar senare $61 rikare. På planet mellan Stockholm och Newark förlorade jag $60 till kollegan David, så än så länge är jag plus. Hela $1.
Allt i Vegas är stort. Hotellen, casinona, bufféerna, människorna, ja � allt är verkligen stort här. Att allt är så overkligt, nästan överdrivet och i vissa fall osmakligt stort har gjort Vegas till vad det är � en plats för the rich and famous, speltorskar, semestrande jänkare och pokerfrälsta.
Mitt första intryck av Vegas är bra. Riktigt bra. För en spel- och pokerälskare som jag är detta himlen. Jag säger bara: I love it!
Jag heter Kristian Svensson och är VIP Manager för Team PokerRoom.com. Jag kommer att blogga från soliga Las Vegas under de två kommande veckorna. Skriva om vad vi i Team PokerRoom.com hittar på, hur det går för våra två svenskar i teamet, Sverker Ohlsson och Stefan Lagerstam, och förra årets stora överraskning, danske Ricki Nielsen, som då kom på en hedrande 35:e plats.
Min resa tog sin början i måndags morse. Taxi till Arlanda, incheckning hos Continental Airlines, svara på frågan "är du terrorist?" och 8 timmars flyg över atlanten till Newark. På grund av en försening på 30 minuter var det mycket bråttom genom passkontrollen på väg till gaten där planet som skulle ta oss till Las Vegas väntade. När jag lämnat fram mitt pass och de två blanketterna man som icke-amerikan måste fylla i när man flyger till USA skrek plötsligt kvinnan bakom disken "Security escort, security escort". Jag fattade noll. Två polismän kom fram till mig, släpade in mig i en hiss och förklarade att två andra poliser skulle "take care of me" när dörrarna öppnas igen. Hjärtat slog i hundraåttio. Dörrarna öppnades. Två betydligt vänligare polismän förklarade att jag hade blivit utvald för en extra noggrann väskgenomsökning. Skönt tänkte jag, men samtidigt förstod jag att fighten till Vegas var missad. Efter en halvtimmes väntan när jag skulle återinchecka väskan fick jag reda på att planet gick tio över ett lokal tid, inte tio över tolv. Det var lugnt. Fighten var inte missad.
Inflygningen mot Las Vegas var en upplevelse i sig. Sikten från planet var perfekt. Grand Canyon, Lake vad-den-nu-heter och Las Vegas passerade under våra vingar och jag var minst sagt imponerad.
Det första jag ser när jag stiger av planet är slot machines. Inte en, utan massor. äldre amerikanska män och kvinnor matade in sedlar och hoppades på jackpotten. Allt var stort, blinkande och coolt. Precis som jag trodde det skulle vara. Fast mer. Och större. Och bättre. Coolare.
Det är otroligt varmt här, drygt 40 grader varje dag. Ett dopp i en av Caesars alla pooler stod först på agendan. Efter ett dopp i poolen, middag med kollegorna på Planet Hollywood och ett par timmars pokerspel sov jag gott i den tre meter breda sängen. Stort var ordet.
