Live från WSOP 2007

Event #53 - WSOP Shootout - Limit Hold'em $1.500



Ram Vaswani (arkivbild poker.se)

Ram Vaswani vinner event 53, WSOP 1500 Shootout.

1 Ram Vaswani $217,438
2 Andrew Ward $124,816
3 Anh Van Nguyen $83,538


5 Ishak Noyan (Sverige) $31,450
6 Sondre Sagstuen (Norge) $19,656
13 Thomas Tysziewicz (Sverige) $6,634
40 Andreas Hagen (Norge) $6,634
64 Andreas Hoivold (Norge) $6,634

Ishak höjer som första man in i potten till 40.000 och engelsmannen Ram Vaswani synar på big blind.

Floppen kommer T 5 4.
Ram checkar, Ishak betar 20.000. Ram höjer till 40.000, och Ishak funderar ett tag innan han går all-in med 55.000 totalt som rejält shortstackad. Ram synar.

Turnkortet är 7 och riverkortet är Q

Ram har T 6 på handen och Ishak har K 9, vilket gör att Rams par i tior vinner potten.

Event #53 - WSOP Shootout - Limit Hold'em $1.500



Ishak Noyan (arkivbild poker.se)

Finalbord i WSOP Shootout, och vi har återigen en svensk på finalbordet. Denne gång är det Ishak Noyan från Södertälje som ska försvara våra färger.

Just nu är det sex spelare kvar:
Seat 3 - Ishak Noyan - 160,000
Seat 4 - Anh Van Nguyen - 350,000
Seat 6 - Andrew Ward - 865,000
Seat 7 - David Mosca - 465,000
Seat 8 - Ram Vaswani - 495,000

En shootouttävling fungerar ungefär som en serie Sit n Go-tävlingar: Du spelar på ett bord, och vinnaren (eller ibland vinnaren plus tvåan) från varje bord går vidare till nästa nivå. Alla startar med lika mycket marker vid varje nytt bord (på finalbordet 300 000).

Med 720 startande som i denna tävling så spelar man (exempelvis) först 100 st sjumannabord (några åttamanna). De 100 vinnarna går ner på 10 stycken tiomannabord, och vinnaren från varje bord möts sedan i finalen.

Det är en ganska snabb tävlingsform, som sätter stora krav på att man är en duktig shorthandedspelare, vilket är Ishaks specialitet.

Event #52 - WSOP No Limit Hold'em Rebuy $1.000

1 Michael Graves $742,121
2 Theo Tran $387,193
3 Shawn Luman $224,229
70 Gino G Yonan (Sverige) $6,453
71 Jimmy Karlsson (Sverige) $6,453
79 Thomas Wahlroos (Finland) $6,453
81 Ghena Dawoud (Sverige) $6,453
94 Morton Ferandsen (Danmark) $4,840

Gårdagens turneringsgrind på The Venetian slutade även den i total misär. Det var deras CEO Poker Tour med ca 400 startande. Peter gulade efter 2 timmar då hans AQ ej höll upp mot A9 i en all in situation pre flop. Det gick till på följande sätt: en slaskig bra asiat höjer upp till 650 i highjack Peter slår om till ca 1800 på knappen varvid smallblind kör hela sin stack (drygt 8000) efter lite om och men hittar Peter synen för ytterligare 4000. Efter en rivrad 9 var äventyret slut även denna gång. :evil:

För egen del blev det ca 10 timmars grind vilket ledde till att jag åkte ut precis innan pengarna. En svensk kille går all in tidig position med ca 50k (blinds på 2k/4k ante på 500) jag reraisar all in med ca 65k. Han visar upp A6s och jag vänder glatt upp min AK. Han rivrar så klart sin 6. Jättetilt!!! :evil:

Eftersom det har gått lite halvknaggligt de senaste turneringarna så är vi lite osäkra huruvida vi ska spela mainevent eller inte. Har hört att Parbet ska köra något race nu i dagarna () så det blir kanske att grinda nätet istället.:-P

Max och Alex, var är dom utlovade bilderna btw?

Hälsningar Ian och Peter

Vad har hänt hittills?
Här börjar väl den riktiga bloggen antar jag.

För ett par veckor sedan övertalade jag min gode vän PianoPer att hänga med hit till Vegas. Som tur var hade hans kompis Göran klonkat en resa så han följde efter lite tvekan med han också. Min flickvän skulle egentligen också följt med men hon fick tyvärr inte semester. Jag lät då PianoPer få bo i mitt halvtjusiga dubbelrum på Flamingo mot att han bloggar på Betway.com.

I måndags körde Göran och PianoPer ned från Skövde och jag mötte upp dem i sommarstugan där det var tänkt att vi skulle övernatta. Någon sömn blev det dock inte. Planen var att stanna uppe hela natten och sedan sova på planet. Cashgame hela natten och sedan iväg till Köpenhamn för första flighten till Atlanta.

Problemen började redan i Lund då vårt tåg var försenat i ca 20 min. Det var dock ingen fara på taket då vi hade goda marginaler. Väl i Köpenhamn fick vi inte checka in eftersom vi inte hade adressen till Flamingo där vi skulle bo. Vi drog en rövare och uppgav en adress som vi faktiskt kände till; Göran skulle bo på Imperial Palace så där fick även jag och PianoPer officiellt lägga våra hattar.

Vi kom iväg till Atlanta där vi skulle byta flyg för att fortsätta till Las Vegas. Vi hade två och en halv timme på oss att ta oss igenom passkontrollen samt hämta och checka in våra väskor. Gott om tid alltså – trodde vi.
Göran stod före mig i passkontrollen dit vi hade köat i drygt en timme. Utan att höra vad som sades blir han plötsligt bortledd av en beväpnad konstapel. Det kändes ganska obehagligt men samtidigt ser ju inte Göran särskilt Al-Qaida-mässig ut så jag oroade mig inte alltför mycket.
Medan jag står och lämnar mina fingeravtryck och svarar på allehanda dumma frågor kommer PianoPer igenom. ”Bra, han letar väl upp Göran” tänkte jag då. Rätt vad det är ringer passkontrollanten på en vakt och även jag blir bortförd. Jag får sitta och vänta i en liten väntsal innan poliskonstapel nummer tre kommer och ska förhöra mig. Jag hade ju inget att dölja men lite obehagligt var det allt. Han ville att jag skulle räkna upp alla gånger jag varit i USA och det landar på ca sex gånger om man räknar med de gånger jag har mellanlandat där. Därefter var jag tvungen att räkna upp de exakta datumen då jag satt fot på amerikansk mark – och snabbt skulle det gå!
Man måste ju ha sett ut som att man bluffade med 3 hög på en fyrfärgad bräda där man stod och kallsvettades och försökte svara artigt och snabbt på sin bästa skolengelska samtidigt som man inte fick glömma bort att avsluta varje mening med ”sir” (man har ju sett Full Metal Jacket).



Jennez blir utfrågad av US immigrations

Efter en del olustiga frågor om hur mycket jag tjänar och mina exakta arbetsuppgifter (där jag ljög eftersom jag vet att de inte gillar onlinebolag; snuten foldade) så fick jag lämna rummet.
Tidigare har jag alltid känt att jag har haft förståelse för de hårda reglerna för inträde till USA och att om man inte har något att dölja så har man heller inget att frukta. Jag har ändrat uppfattning. Jag upplevde hela scenariot som väldigt integritetskränkande och vissa frågor kändes helt onödiga och ställdes antagligen bara för att få mig ur balans eller för att skrämma mig. Usa är kanske den nya Sovjet-staten?

Planet skulle avgå om 20 minuter och vi var i fel ände av flygplatsen. Det blev en snabb tur med tåg och sedan språngmarsch och vi hann precis! Bagaget hade vi enligt instruktion dumpat i en hög med ca 100 andra väskor så det var en coinflip om det skulle komma fram. PianoPer trodde stenhårt på att väskorna skulle komma fram samtidigt som vi till Vegas. Jag trodde motsatsen och $10 från oss båda satsades.

Naturligtvis vann jag sidebetten då våra väskor mycket riktigt var spårlöst borta vid ankomst till amerikas lekplats.
Vi var trötta, hade varit vakna i nästan 40 timmar, så efter att vi hade rapporterat bagaget som försvunnet så satte vi oss i en taxi och åkte till Flamingo.
Vi gick in i närmaste klädbutik och handlade det nödvändigaste. Det blev dyrt som f*n men det enda vi ville var att ta en dusch (inte tillsammans alltså) och få rena kläder på oss. Jag var så övertrött att jag tog det hela som ett skämt. Jag köpte ett par snygga jeans men där tog seriositeten slut. Eftersom jag visste att jag inte skulle behöva gå omkring i de här paltorna särskilt länge så köpte jag en stenful beige skjorta med stora kragflärpar och ett par Elvis-brillor. Är man i Vegas så är man.

Efter lite kroppsvård mötte vi upp min chef Micke som anlände 1,5 timme efter oss. Vi gick över gatan till Caesar’s Palace och käkade ngn form av kött. Jag var nästan spyfärdig av trötthet så jag gick hem och lade mig.

Klockan 6 i morse vaknade man, pigg som en lärka. Vårt bagae hade kommit och allt såg ut att ordna sig. I väntan på att de andra skulle komma upp så lirade jag lite cashgame mot ett gäng trötta, men nyktra, amerikaner. Bustade $200 och sen gick jag upp på rummet igen, där jag nu sitter och skriver detta.

Ikväll kommer kvalspelarna och vi har lite praktiska förberedelser att ta itu med idag. Nu drar jag bort till Rio och dubbelkollar så att inköpen är gjorda och att alla namn är rättstavade.

PS. Kameran är på laddning så snart kommer det upp lite egna bilder! D.S

Jahapp, dags att starta bloggen.

Jens Jadbäck heter jag och jobbar för Betway.com. Jag är nu i Las Vegas för fjärde gången, andra gången med Betway.



Om ni ser mig i Vegas får ni gärna komma fram och hälsa.

Tidigare år har jag bl.a skrivit för Expressen och First Poker. I år blir det dock Betway för hela slanten. Kommer dock att hjälpa till lite med spelarintervjuer till poker.se-bloggen.

Lite bakgrund för er som inte känner mig:
Jag är 27 år gammal och bosatt i Lund. Jag har nyligen kommit hem efter knappt ett år i London. Jag bor tillsammans med min flickvän Sara, rottweilern Timon och katten Selma.
Jag har spelat poker i ca fyra år och spelade ”seriöst” i knappt ett år då jag försökte livnära mig på sit and go turneringar. Det gick ganska bra men några miljoner blev det inte. Paralellt med detta skrev jag också för First Poker och drev Lund Poker Club. I samma veva som klubben lades ned började jag jobba för Betway.com och flyttade till London där jag trivdes bra men jag saknade naturligtvis sambon där hemma.
Vad som händer framöver i mitt liv håller jag lite öppet, eventuellt blir det flytt till hufvudstaden pga jobbet.

Jag är i grunden en turneringsspelare och suger rätt hårt på cashgame. Jag har bland annat vunnit Full Tilts söndagsturnering samt en hel del andra mindre turneringar online. Live sträcker sig klonkarna till hemmaklubben samt en och annan ITM på mindre sidoturneringar under EPT.
Las Vegas är min otursstad nummer ett. Det går inte att vinna här. I år känns det dock som att jag har en mer avslappnad inställning till pokern. Jag hinner inte och orkar inte bry mig om bad beats och fiskiga utdragningar. Får jag tid över så lirar jag lite, det får gå som det går helt enkelt. Jag känner mig också rätt avslappnad gentemot hela ”Vegas-grejen”. Det är ingenting som är ”wooow” längre och förhoppningsvis kan jag istället plocka ut guldkornen åt våra kvalspelare och åt er som läser bloggen.

Vad händer i Las Vegas?
Huvuduppgiften är att ta hand om våra fyra kvalspelare samt våra två proffs Karin Lundgren och Kenneth Gregersen. Det blir en del eget bloggande samt lite praktiska göromål med de som bloggar på Betway.com.

Jag ska försöka övervinna min rädsla för Stratosphere och dess läskiga karuseller och försöka hitta på så mycket kul det bara går.

Event #51 - WSOP S.H.O.E $1,000

SHOE-eventet, vad är det. Jo precis som HORSE är en akronym så är SHOE det med, förkortning för fyra olika pokervarianter: Stötpoker, Texas Hold'em, Omaha Hi/lo och Stötpoker hi/lo (dvs HORSE men utan Razz).


1 Dao Bac (Garden Grove, CA, USA) $157,975
2 Adam Geyer (Austin, TX, USA) $86,691
3 Chip Jett (Las Vegas, NV, USA) $55,801

Äntligen framme. Jag hade tänkt skriva igår när jag hade anlänt men slocknade av trötthet. Jag kom vid 6-tiden på eftermiddagen lokal tid och var redan då halvdöd. Men jag kämpade på för att försöka komma in i deras tider och var vaken till halv elva. Klockan var då halv åtta på morgonen i Sverige. Men nu känner jag mig helfräsch igen och skall snart ut i hettan. Och just ordet hettan är ingen överdrift, 43 grader igår och något liknande skulle hela veckan bli. Jag hann iallafall med ett restaurangbesök igår och jag vallfärdade direkt till en av mina absoluta favoritrestauranger på denna planet. Todai heter den och det är en japansk buffe som helt enkelt är fantastisk. Ifjol åt jag där säkert fem gånger(en av gångerna var jag så proppmätt att jag inte åt något på 24 timmar) och det lär bli något liknande även i år. Todai är en kedja så den finns på fler ställen bla i New York(nära Madison Square Garden) och där var det samma höga kvalité.

Jag fick två historier av en läsare (tack Tamtaram) som handlar om mig och även om de inte är riktigt sanningsenliga så är de lite roliga. Eftersom den första gör sig lite rolig på AIK:s bekostnad så säger jag det redan nu innan någon annan hinner kommentera: Jaja jag är fullt medveten att AIK vann SM-guld 1998!

Följande historia berättades under säsongen 1998 - en säsong där AIK hade haft omvittnat svårt att göra mål. Derbydags 1. Det var dags för årets derby på Råsunda. Hammarby-AIK, en folkfest inför fullsatta läktare och en entusiastisk publik. Hammarby hade samma eftermiddag en sista, lätt träning på när deras legendariske mittback Hasse Eskilsson kom med ett oväntat förslag: - Hör ni killar. Vi vet ju alla hur svårt AIK har haft att få in bollen i mål de senaste åren. Det här bör jag kunna fixa själv, så kan ju ni sticka till Gröne Jägaren och ta ett par bärs under tiden. Jag kommer efter matchen. En diskussion utbröt mellan spelarna och tränaren Roffe Zetterlund. Nog visste man att AIK hade haft omvittnat svårt att göra mål, men Eskil ensam? Skulle det verkligen gå vägen? Efter en stund beslöt man sig dock för att lita på sin stabile mittback. Spelarbussen avgick mot Gröne Jägaren på Götgatan, medan Eskil satte sig ensam i en taxi med destination Råsunda. På Gröne Jägaren hälldes de första ölen upp under tiden som Hammarbys Petur Marteinsson övertalade bartendern att sätta på text-TV:n. Stämningen var redan hög - men efter ett tag exploderade den när TV:n plötsligt plingade till, texten blev blå och förkunnade: Hammarby - AIK 1-0 (Mål i 34:e minuten av Eskilsson) Ett kollektivt jubel steg upp från Hammarbytruppen. Segersånger och lovprisningar av Eskil steg upp ur deras strupar i samma takt som ölen flödade ned i dem. Tiden gick, Kaj Eskelinen dansade på bardisken med Per Fahlström, samtidigt som man höll ett öga på TV:n. Man insåg att matchen nu borde lida mot sitt slut. Fler och fler Hammarbyspelare drogs nu mot TV:n i väntan på att ett slutresultat skulle förkunnas. Plötsligt plingade det till igen: Hammarby - AIK 1-1 (Mål i 88 minuten av Mjällby) En besviken suck hördes från flera håll, och en kollektiv tystnad lade sig över Gröne Jägaren. Ett par minuter senare blev texten på TV:n blå, vilket förkunnade att matchen nu var slut. -Hur kunde det bli så här? Stönade målvaktstränaren Ronnie Hellström med blicken sänkt. -Faan, sade Caesar Pacha, själv gammal AIK:are. Truppen gick, respektive raglade ut mot spelarbussen, som med en rivstart for iväg med destination Råsunda. Där hittade man Hasse Eskilsson sittandes i omklädningsrummet med huvudet begravt i händerna. Roffe Zetterlund stegade fram, satte sig bredvid Eskil med armen om hans axlar och frågade med mjuk röst: - Vad var det som hände? Eskil tittade rödgråten upp mot sina kamrater, och började med snyftande röst förklara: - Det började ju så bra…Första halvleken var jämn, men efter att jag hade nätat så tog jag över matchen och dominerade helt andra halvleken… Här tog känslorna över, och rösten blev märkbart darrig, samtidigt som tårarna steg upp i Eskils ögon… -…ända tills…tills…jag blev utvisad i 65:e minuten…

Följande historia cirkulerade efter Djurgårdsderbyt 1999 - där en okänd spelare hade dykt upp i en mittbacksposition. Hammarbyfansen bläddrade förvirrat i sina programblad innan de insåg att det var en nyklippt Hans "Lejonkungen" Eskilsson de såg framför sig: Derbydags 2 "Varför Eskil klippte sig" Det började närma sig 1999 års första derby mot Djurgården. Hasse Eskilsson grumsade missnöjt omkring på mittplan under träningen innan han tog mod till sig och gick fram till Roffe Zetterlund. - Hördu Roffe, sa han, jag är inte nöjd med min ytterbacksplats. Jag känner att jag kan göra mig betydligt större rättvisa som mittback faktiskt. Roffe skakade på huvudet och förklarade för Lejonkungen att han faktiskt föredrog en betydligt korthårigare person på mittbacksplatsen: - Med din hårman kommer du att skymma sikten för Lasse, så det går absolut inte. avslutade han. Nästa träning stegade en nyklippt Eskil in på träningen och fram till Roffe: - Får jag bli mittback nu då? frågade han förväntansfullt. - Du är som klippt och skuren för rollen svarade en leende Zetterlund.

Här är en liten sammanfattning på helgens bravader med Max + Alex;
Pokermässigt har vi mest gulat online och legat och gråtit på rummet (vilket inneburit en del room-service lol).
När vi till slut tagit oss ur spelandet så bestämde vi oss för att kolla in en av de schysstare restaurangerna vid namn Mix på 64e våningen på Mandalay bay där vi även var förra året. Grymt nice ställe! En 3 rätters middag och en flaska 10årigt vin senare begav vi oss av mot Wynn's nattklubb Tryst vilket var rätt nice. Vana glidare som vi är var vi tvungna att dra in ett helrör och in kom en flaska Stoljnaja elit med en slutnota efter dricks på 700$...
Vi var inte riktigt redo att kasta in handen så vi hoppade in i första bästa taxi och sa att vi ville till en strip club i Spearmint rhino anda, så körde han oss till Sapphire vilket sägs vara den största cluben. Här blev vi måttligt besvikna då typ 1/10 tjejer såg bra ut och resten.. jaa.. om man hade betalat för att slippa dem så säger det kanske en del :mrgreen: Skulle inte rekommendera detta skabbiga ställe till någon.

Har tänkt att testa lite livegrind på mgm ikväll och annars steka i solen med ett besök på gymet. Kommer lägga upp lite bilder från Mix b.la senare.

Piiz out