Live från EPT Monte Carlo 2008

Nu är vi på plats, nästan en timme efter att turneringen startat ungefär. Vi ber om ursäkt för förseningen, men tyvärr har vi ingen möjlighet att sköta flygledartornets jobb varför vi blev något försenade.

Så snart som möjligt skall vi återkomma med mängder av foton på svenskar och kändisar, samt givetvis rapportering från intressanta händelser.

The colour of money

Fredag 11 april, sent

Det är något oförlikneligt, alldeles särskilt nervpirrande med de riktigt stora och tunga liveturneringarna: den där this-is-it, show-me-the-money, your-ass-on-the-line-känslan som kommer av att veta att världseliten i poker är på plats – vilken av hajarna som helst i lokalen är kapabel att på ett ögonblick tugga i sig sidfläsket på dig om du inte är skärpt till det yttersta – och att prispengarna, om du lyckas kliva över tillräckligt många lik för att ta dig ända till finalbordet, kommer att förändra ditt liv för alltid. Ingen nätturre, ingen sit-and-go oavsett inköp kan någonsin komma i närheten av den kittlingen.

Som här i Monte Carlo där säsongsavslutningen av EPT 2007/08 snart ska dra igång, till exempel. Texten på den stora upplysta skylten ovanför entrén till tävlingslokalen lyder kort och koncist GRAND FINAL; och vart du än vänder dig här inne på Monte Carlo Bay Hotel & Resort, så snubblar du över namnkunniga spelare som obesvärat minglar med oss andra: exvärldsmästare som Joseph Hachem och Greg Raymer, mediastjärnor som Daniel Negreanu och Katja Thater, och inte minst svenska WSOP-armbandsvinnare som Anders Henriksson och Mats Rahmn.

Även i övrigt är det fullt av ansikten som jag reagerar för. Hon där, satt hon inte vid bordet intill förra året? Och han där, var han inte på bild i Card Player i förra eller förrförra numret? Det är en slående insikt att den överväldigande majoriteten av spelare här i lokalen denna kväll tillhör toppen av pokernäringskedjan: har de inte hänsynslöst bustat konkurrenterna till höger och vänster för att vinna en satellit hit, så har de i stället spelat av dem tillräckligt vid cashgameborden för att få ihop till inköpet. Jag kommer att tänka på förra året, när jag till en fransyska vid sidan om mig i kön inför starten av turneringen kommenterade: ”Jag kan inte bestämma mig för om jag helst vill hamna vid ett bord med kändisspelare eller vid ett fullt av nobodies.” Hon replikerade blekt och sakligt: ”There are no nobodies in here.” Touché.

Och om det påtagligt luktar pengar i resten av detta lilla furstendöme, så är doften av dem härinne i Salle des Etoiles tillräckligt stark för att kväva en ardennerhäst. Kön av spelare som denna invigningskväll vill köpa in sig i sista minuten sträcker sig hela vägen ut i lobbyn, och samtliga har med råge startavgiften på 10.600 euro – cirka 100.000 spänn – i handen, plånboken, väskan eller byxfickan. Hade jag framgångsrikt kunna råna samtliga inne i lokalen hade det finansierat en tripp upp till internationella rymdstationen ISS – seriously, med pengar över för att chartra en Boeing 747:a för sista sträckan hem till Arlanda.

Skit i den konstutställning som just nu pågår här i Monte Carlo, skit i morgondagens fotbollsmatch mellan hemmalaget Monaco och Toulouse FC – det som räknas den kommande veckan här i furstendömet är EPT-finalen, när sådär 100 miljoner kronor ska omfördelas. Redan på flyget ned från Arlanda var det en bunt svenska spelare ombord, och på anslutningsflyget när vi bytte i Wien fylldes det på med ännu fler, av varierande nationaliteter.

Jag har inte många timmars sömn i kroppen efter att kvällen innan varit med och festat om på Tomas Brolins restaurang Undici i Stockholm – vi hinner göra ett last-longer-bet med varandra om 50 euro innan vi skiljs för att ta olika plan nästa morgon – men känner mig för varvad för att sova på något av flygen. På Nice Airport överväger jag ett tag att slänga upp pengarna för helikopterförbindelsen bort till Monaco, men sedan tar smart money management över och jag kliver i stället ombord på bussen längs först motorvägen och sedan de slingriga bergsvägarna ned till denna lilleputtstat. På sätet framför mig känner jag igen vännen Gunnar Råbe, som var på tvåhundradenågonting plats i VM 2006 förutom att han och jag varit etta respektive trea i SM i Othello för en bunt år sedan. Vi skakar glatt hand och småpratar lite. Från bakre delen av bussen hörs en grupp omisskänneligt amerikanska röster, som – förstås – diskutera strategi och taktik i poker. Som om inte det vore nog sitter jag, visar det sig, vid sidan om en ung polsk tjej som är utsänd av en pokerwebbsajt där för att bevaka evenemanget.

Efter att jag checkat in på hotellet – utsikten från 10:e våningen och min privata terrass ned över hamnen med alla lustjakter skäms inte för sig – promenerar jag bort till Monte Carlo Bay Hotel & Resort för att få bekräftat att min förhandsanmälan fungerat: men tävlingslokalerna är just då stängda och ska inte öppnas förrän 21.30 enligt lappen i entrén. En som också kommit för att besviket rycka i dörren är Chris Björin, och vi skakar glatt hand medan jag gratulerar honom till att folket röstade fram honom som årets pokerspelare 2007.

Sedan skiljs vi åt och jag går till restaurangen La Rose des Vents i avsikt att hinna inta en middag. Mätt på pilgrimsmusslor, chocolat fondant och ett glas rosévin återvänder jag strax efter 21.30, för att finna vidöppna entrédörrar och ringlande köer till de olika ”incheckningsdiskarna”. Inte oväntat står Mark Teltschers Ferrari F430 parkerad utanför, precis som förra året: numera kan jag registreringsnumret på den.

Jag köar tålmodigt bland de förregistrerade, och när jag kommer fram är det John Duthie själv, initiativtagare en gång till EPT, som tillsammans med två flankerande assistenter hanterar saker och ting där; till min överraskning kommer han ihåg mig från när vi träffades på gamblingmässan i Barcelona i höstas. Jag håller mentalt tummarna, men min registrering sitter som den ska i rullorna, och min utprintade tagg att hänga om halsen samt min platsallokering väntar på mig: jag kommer att starta i morgon, dag 1A, på bord 38, stol 4. Ave Caesar, moriartem te salutant.

Jag går nedför trappstegen in i själva den magnifika Stjärnsalen, Salle des Etoiles, som är en luftig, elegant konsert- och kongressal vilken utgör ett annex till Monte Carlo Bay. Myriader av små lampor i taket, och som reflekteras i otaliga speglar, har gett salen dess passande namn.

Det är packat med bord och action härinne trots den sena timmen. I nästan hela salen spelas satelliter, från enbords med ett inköp på 1090 euro och upp till fyrbords med lägre avgift. En förhoppningsfull fransman i närheten frågar om det spelas några sit-and-go i kväll, men blir nästan avsnäst: denna kväll är det de långa satelliternas kväll.

Jag går in på själva hotellet och upp på andra våningen, där PokerStars har anordnat ett välkomstparty. Det är gott om svenskar där, inklusive Daniel Wallin och Krister Bengtsson från Poker Magazine, och redan i entrén stöter jag ihop med Lina Olofsson som glatt samspråkar med Daniel Negreanu. De fria drinkarna flödar, och en kvinnlig discjockey underhåller i sällskap med tre jonglörer med käglor som har inbyggd belysning. En som är centrum i rummet är förra årets vinnare, Gavin Griffin, som med hustrun vid sidan om sig och ett glatt och frikostigt leende charmar omgivningen. Ute på den långa terrassen har vi en behaglig utsikt över den trolskt kvällsupplysta poolanläggningen. Ett TV-team intervjuar några spelare, medan vi andra minglar runtomkring. Jag träffar fyra andra spelare, iförda munkjackor med Unibet-loggor på både fram- och baksidor samt längs ärmarna: de visar sig vara spanjorer, och vi önskar varandra lycka till som ”stallkamrater”.

Strax efter 23 är det dock stopp för partyt, och grupper av människor bryts upp och sprider sig ut i resten av hotellet medan andra drar vidare till olika nattklubbar. Själv säger jag hej då och god natt till några, och promenerar genom gator som är förvånansvärt tomma denna fredagskväll tillbaka till mitt hotell i centrum. Det är sömn som gäller: i morgon väntar nio timmars stentufft pokerspel, här i detta furstendöme där det just nu finns fler elitlirare per kvadratmeter än någon annanstans på planeten. Håll tummarna, inte minst för en svensk seger på kvällen den 17:e april!

DAN GLIMNE

I år spelar vi med följande mörkstruktur. Det är alltså nivå 1-6 under dagarna ett, ytterligare sex nivåer nästa dag, och så sex stycken dagen därpå. Dag fyra spelas det ned till finalbord, varpå sista dagen enbart utgörs av finalbordsspelandet.

Nivå Small blind Big blind Ante Minuter Övrigt 1 25 50 90 2 50 100 90 3 75 150 90 4 100 200 90 5 150 300 90 6 150 300 25 90 7 200 400 50 90 8 300 600 75 90 Chip race 25 9 400 800 100 90 10 500 1000 100 90 11 600 1200 100 90 12 800 1600 200 90 13 1000 2000 200 90 14 1200 2400 300 90 15 1500 3000 300 90 16 2000 4000 400 90 17 2500 5000 500 90 18 3000 6000 600 90 19 4000 8000 800 90 Chip race 100 & 500 20 5000 10000 1000 90 21 6000 12000 1000 90 22 8000 16000 2000 90 23 10000 20000 2000 90 24 15000 30000 3000 90 25 20000 40000 4000 90 26 25000 50000 5000 90

Den med gott minne kanske kommer ihåg förra årets turnering. Efter en lång och svår match heads-up (och fyra dagars spel dessförinnan, förstås) stod till slut Gavin Griffin som slutsegrare. Många fokuserade på hans hår, som han färgat rosa för att påminna folk om att stödja bröstcancerforskning, men karln kan spela poker också. Tidigare i år vann han en WPT-titel och är därmed den ende i världen med titlar från alla prestigeturneringsserier - WSOP, EPT och WPT.

Tvåa blev Marc Karam, som lyckades ta sig till sitt andra finalbord i Monte Carlo på två försök - ett imponerande facit! Totalt blev det följande finalbord:

Plats Namn Land Prispengar #1 Gavin Griffin USA €1 825 010 #2 Marc Karam Kanada €1 061 820 #3 Søren Kongsgaard Danmark €610 550 #4 Kristian Kjøndal Norge €471 180 #5 Josh Prager USA €391 550 #6 Steve Jelinek UK €305 270 #7 Andy Black Irland €238 910 #8 Ram Vaswani UK €159 270

Spelet är i dag planerat att inledas kl 13:00 lokal tid, vilket är detsamma som svensk tid. Då startar årets huvudfinal på Europatouren, alltså The PokerStars.com European Poker Tour Grand Final.

Eventet spelas som vanligt som en freezeout, den här gången med inköp på €10 000 + €600, men med en något annorlunda struktur jämfört med övriga turneringar på touren.

Spelet beräknas pågå till och med på torsdag den 17 april, alltså totalt sex dagar. Liksom brukligt, då ungefär lika många som förra årets 706 deltagare förväntas, har vi två förstadagsheat varpå de båda startfälten slås ihop till en gemensam dag två under måndagen.

Dan Glimne gör premiär som bloggare på Poker.se med start under EPT Grand Final i Monte Carlo.

Blogg från PokerStars EPT Grand Final 2008 som spelas på Monte Carlo Bay & Resort i Monaco.