Så var det dags igen. Knappt hemkommen från pokerkryssningen så ska vi åka iväg i
Martinspokerteamet till EPT London . Jag gick faktiskt och sov tidigt, och känner mig inte alls sliten, men jag funderade på en sak: Att vara "Pokerproffs" på riktigt är banne mig ingen barnlek, att resa mycket tar på krafterna. Jag har tillräckligt svårt att prestera bra när jag är utvilad och harmonisk... Jag är i full beundran för de som orkar flänga jorden runt och spela bra poker varje dag. Javisst, de får se världen - men att se världens olika flygplatser är faktiskt inte så glamoröst som det låter. Det blir inte många timmar över till sightseing eller liknande, och är man inte jetlaggad så har man ändå en helt uppskruvad dygnsrytm.
Eller så är det helt enkelt så att jag gått och blivit gammal...
I vilket fall som helst, även EPT London är så stort startfält att arrangörerna har delat upp dag ett i två stycken heat. Jag spelar på tisdag, vilket är väldigt bra. Om jag skulle ha sådan tur att jag går vidare till dag tvås spel, så innebär det nämligen att jag får en vilodag på onsdagen och kan sova ut och samla tankarna, och inte vara uppskruvad.
I Barcelona kom jag på plats 40, en bit in i pengarna, och var på den placeringen bästa spelaren i Martinspokerteamet. Givetvis hoppas jag kunna komma minst lika långt denna gång, men jag hoppas också att det går bättre för några fler spelare i teamet, så vi får ett antal placeringar "in the money".