Utslagen på plats 40
Mitt nya bord hade ganska många storstackar, förutom att vi hade tävlingens minsta stack också, en spelare som hade gått vidare till "in the money" med bara 7.000 kvar i marker. Med blindarna 1.500-3.000 så förstår ni att han ställde första handen, jag hade big blind och TT och synade såklart. Motståndaren hade K8 och träffade tvåpar.
När åtta spelare åkt ut, och vi är 48 kvar, så bryts vårt bord och jag hamnar på TV-bordet. Har förlorat en annan slantsingling på vägen. Inget speciellt händer, jag ligger mellan 90.000 och 120.000 hela tiden, det vill säga strax under medel, men inte direkt shortstackad.
Ytterligare 8 spelare åkt ut, och vi är 40 kvar, så spelar fransmannen Patric Bruel lika dåligt som han brukar göra. Men mina TT har ingen chans att jaga ner hans AJ (där AJ och 99 (förutom ett slöspelat AA) är de absolut starkaste händer han kan ha i sin handdistribution så som spelet gått, oftast har han A8 eller 77 eller något liknande). Floppen kommer bara lankor, men fransmannen visar klonkingskills och får en knekt på turn. Jag är då nere på lite drygt 40.000 i marker.
Blindarna är 2.000-4.000 med 400 i ante per spelare. Med andra ord ligger det dryga 9.000 i mitten, det vill säga jag har ett M på drygt 4 (läs Harrington om ni inte vet vad M är). Okej, inget att vänta på helt enkelt, stoppar in allt på första bästa hand, J4 tror jag det var, som jag vinner då alla lägger sig. Vinner 9.000 och har nu drygt 50.000. Ett M på 5 innebär att jag fortsatt bör ställa, men jag kan lägga det absolut västra skräpet. 62 är en sådan hand, som jag passar. Handen därefter sitter jag UTG, och har Q9. En väl så bra hand att stoppa in med när blindarna är så höga jämfört med min stack. Dessutom spelar utbetalningsstrukturen en stor roll. Med 50.000 har jag råd att betala blindarna i fem varv (det är det M betyder). Plats 33 till 40 ger lika mycket betalt, 14.650, så det har ingen betydelse vilken av dessa platser man åker på. Plats 32-25 och uppåt ger 20.000 ungefär, det vill säga inte heller något stort hopp i prisstrukturen att ta hänsyn till. De stora pengarna finns på finalbordet, och där kommer snittstacken vara 700.000, det vill säga jag behöver tiodubbla på vägen för att ta mig dit.
In med spelmarkerna alltså, och jag får syn av en spelare som har 55. Det är faktiskt det bästa som kunde hända. Det näst bästa hade varit att vinna blindarna, men då är jag fortsatt shortstackad. Nu får jag chansen att dubbla upp. Vinner jag den här potten har jag 110.000 vilket fortfarande är bland de mindre av stackarna i tävlingen, men det är en fullt spelbar stack där jag har råd att vänta några varv för att hitta ett bra läge att spela en pott.
Floppen kommer en med en nia! Jag leder! Turn kommer en femma! Jag är utslagen!
Summering av tävlingen är att jag vann noll(!) av totalt 13 coinflips. Det är otroligt, men sant. Med andra ord har jag en stor läcka i mitt spel... Men, jag vann en pott på en tvåoutare som tripplade upp mig i stället för att slå ut mig dag två, och utan den potten hade jag aldrig fått chansen att förlora alla slantsinglingarna. Det är mycket tur i tävlingar, som sagt.
Jag spelade mer eller mindre perfekt poker. Det är klart att en utomstående betraktare kanske kan hitta någon eller några händer under 25 timmars spel att kritisera, konstigt vore väl annars. Men jag gjorde inga uppenbara grodor, och är mycket nöjd med mitt spel. Korten kan jag inte påverka, utan bara mitt spel.
Dag tre kom förresten min bästa starthand, QQ. Både essen och kungarna lyste med sin frånvaro. Även detta är konstigt. Kan någon konspirationsanhängare skriva några inlägg om att
EPT är riggat?
40 plats gav som sagt 14.650 , som jag och Martinspokerteamet delar 50/50. Nästa försök blir EPT London om en månad.
/
Ola Brandborn