Att spela i pot-limit-turneringar
Jag hade turen att vinna mitt första World Series of Poker-armband 2006 i en pot-limit hold em-turnering med inköp på $1 500. Det var en fantastisk känsla. I den här kolumnen tänkte jag dela med mig av lite strategi som är specifik för turneringar i just pot-limit hold em. Om du tänkt spela pot-limit-turneringar, oavsett om det är i WSOP eller någon annanstans, kommer du att vilja minnas vad jag sagt här. Observera att mina råd är specifika för turneringar, i pot-limit-spel om kontanter kommer du att vilja anpassa dig på andra sätt, men jag har inte plats här för att beskriva hur.
Det finns två huvudsakliga skillnader mellan turneringar i pot-limit och no-limit hold ‘em. Den första är att det vanligtvis inte går att bara gå all-in hur som helst. Du kan bara satsa lika mycket som ligger i potten. (För en öppnande höjning är potten sju gånger lilla mörken.) I no-limit-turneringar kommer en spelare med grund stack ofta att gå all-in. Det sätter ett visst tryck på övriga spelare; för att syna måste man då ha en bra hand. Men i pot-limit-turningar kommer du efter att ha öppnat med en höjning fortfarande att ha marker kvar om du inte har en extremt grund stack. Det ger andra spelare möjlighet att återhöja bort dig från din hand.
I pot-limit-turneringar föredrar jag att vara den som återhöjer den öppnande höjningen. Vanligtvis räcker det för att försätta vem som helst all-in, så det är där du kan sätta in som mest tryck på dina motståndare.
Den andra stora skillnaden mellan turneringar i pot-limit och no-limit hold ‘em är att i pot-limit används aldrig antar, medan antar används ganska tidigt i no-limit (från och med nivå fem med WSOP-struktur).
För att förstå varför det här är så viktigt kan vi räkna lite. På nivå tolv av en no-limit-tävling med WSOP-struktur är mörkarna $600/$1 200 och anten är på $200, vilket ger en total pott på $3 800 innan spelet startar (givet att tio spelare sitter vid bordet). Om en spelare kan stjäla en pott genom att öppna med en höjning till tre gånger stora mörken kommer han att få ganska bra värde; genom att satsa $3 600 kan han vinna $3 800. Att stjäla mörkar och antar är så viktigt i no-limit att en spelare som Phil Hellmuth, Jr. har mycket av sin framgång att tacka hans förmåga att stjäla potter när antarna väl kommer in i spelet för.
I pot-limit ger dock samma inledande höjning till $3 600 bara $1 800 i vinst när mörkarna är $600/$1 200. Det ger inte tillnärmelsevis lika bra betalt. Av det skälet anser jag att man bör spela tightare i pot-limit-turneringar än i no-limit-diton. Det är också ännu ett skäl till att du vill vara spelaren som återhöjer snarare än som öppnar satsandet med att höja. Potten du vinner genom att öppna med en höjning och stjäla mörkarna är inte alls lika värdefull som den du kan vinna genom att återhöja den öppnande höjningen.
I WSOP-turneringen jag vann hade några av spelarna inte anpassat sig till pot-limit-strukturen särskilt väl, utan öppnade med en höjning i för många potter. Min strategi var att låta mina motståndare ta många av de här små potterna. Jag väntade på tillfällen att återhöja rejält. På så sätt fick jag en så tight framtoning vid bordet att mina motståndare trodde att jag hade något bra när jag väl återhöjde. När jag vann potterna fick jag rejält med marker. Det fungerade särskilt väl senare i turneringen, när varje beslut kunde innebära att en spelare åkte ut.
Så om du ska till WSOP, till ditt favoritkasino, en spelklubb eller en online-site för att spela en turnering i pot-limit hold ‘em, kom ihåg att spela tightare före floppen och håll utkik efter lägen att återhöja – däri ligger de bästa möjligheterna.
Rafe Furst
I pot-limit-turneringar föredrar jag att vara den som återhöjer den öppnande höjningen. Vanligtvis räcker det för att försätta vem som helst all-in, så det är där du kan sätta in som mest tryck på dina motståndare.
Den andra stora skillnaden mellan turneringar i pot-limit och no-limit hold ‘em är att i pot-limit används aldrig antar, medan antar används ganska tidigt i no-limit (från och med nivå fem med WSOP-struktur).
För att förstå varför det här är så viktigt kan vi räkna lite. På nivå tolv av en no-limit-tävling med WSOP-struktur är mörkarna $600/$1 200 och anten är på $200, vilket ger en total pott på $3 800 innan spelet startar (givet att tio spelare sitter vid bordet). Om en spelare kan stjäla en pott genom att öppna med en höjning till tre gånger stora mörken kommer han att få ganska bra värde; genom att satsa $3 600 kan han vinna $3 800. Att stjäla mörkar och antar är så viktigt i no-limit att en spelare som Phil Hellmuth, Jr. har mycket av sin framgång att tacka hans förmåga att stjäla potter när antarna väl kommer in i spelet för.
I pot-limit ger dock samma inledande höjning till $3 600 bara $1 800 i vinst när mörkarna är $600/$1 200. Det ger inte tillnärmelsevis lika bra betalt. Av det skälet anser jag att man bör spela tightare i pot-limit-turneringar än i no-limit-diton. Det är också ännu ett skäl till att du vill vara spelaren som återhöjer snarare än som öppnar satsandet med att höja. Potten du vinner genom att öppna med en höjning och stjäla mörkarna är inte alls lika värdefull som den du kan vinna genom att återhöja den öppnande höjningen.
I WSOP-turneringen jag vann hade några av spelarna inte anpassat sig till pot-limit-strukturen särskilt väl, utan öppnade med en höjning i för många potter. Min strategi var att låta mina motståndare ta många av de här små potterna. Jag väntade på tillfällen att återhöja rejält. På så sätt fick jag en så tight framtoning vid bordet att mina motståndare trodde att jag hade något bra när jag väl återhöjde. När jag vann potterna fick jag rejält med marker. Det fungerade särskilt väl senare i turneringen, när varje beslut kunde innebära att en spelare åkte ut.
Så om du ska till WSOP, till ditt favoritkasino, en spelklubb eller en online-site för att spela en turnering i pot-limit hold ‘em, kom ihåg att spela tightare före floppen och håll utkik efter lägen att återhöja – däri ligger de bästa möjligheterna.
Rafe Furst
