Bakom mina solglasögon – Alfred "Kzzon" Karlsson

Du har säkert sett hans nick i resultatlistorna eller avataren föreställandes en något ljusskygg individ som pryder "Kzzon" vid pokerborden.
Något som faktiskt passar in då få vet speciellt mycket om honom och enligt egen utsago är han inte direkt sugen på att verka framför kameran heller.
Jag lyckades dock pressa fram en bild från Barcelona och fortsätter framgångarna i samma takt är anonymiteten snart ett minne blott.
Alfred "Kzzon" Karlsson har verkligen gjort sig ett namn vid borden senaste året och det är nog fler än jag som är nyfiken på personen bakom skärmen.

Sedan hösten 2014 har han spelat på heltid och det var jobb från allra första stund, eller som han själv uttrycker det.

"8 timmar om dagen, 5-6 dagar i veckan och med HUD från första handen. Även om jag tycker poker är det roligaste som finns i perioder, så har det aldrig varit ett renodlat nöje, det var jobb från första stund"

Jag har intervjuat flertalet pokerspelare vid det här laget men det som slår mig med Alfred är att hela han osar professionalism.
Sättet han pratar och engagerar sig på gör att man får intrycket av att den här killen skulle lyckas med i stort sett vad han än tog sig för.
Missförstå mig rätt här, det ligger extremt hårt arbete bakom framgångarna men också ett fokus och en målmedvetenhet som jag beundrar men samtidigt avundas.

Det tog sin tid för oss att få ihop allt men resultatet tror jag talar för sig själv.

Varsågod, här ar storyn bakom Alfred "Kzzon" Karlsson.

Exklusivt för Poker.se

• Berätta, vem är Alfred Karlsson?
-Alfred Karlsson är en kille på 26 år som tillfälligt bor i Linköping, tills dess att han lyckats lura med sig sin vackra sambo tillbaka ut på den östgötska landsbygden. Livet består kanske inte helt oväntat av väldigt mycket poker, allra helst under höst, vinter och efterföljande pandemier.
Övrig tid spenderas med flickvän, familj och vänner.
Dom finns alltid finns där och hjälper mig att komma ihåg allt det fina och roliga som världen utanför pokern har att erbjuda.
Försöker givetvis också hålla igång med träning och motion, något som man inte får glömma när man spenderar mycket tid på en stol framför datorn!

• Hur kom du in på just poker?
-Min entré in i pokervärlden skiljer sig nog ganska mycket från de flesta andra pokerspelares.
Jag hade inte direkt någon kontakt alls med pokerspel under uppväxten, lärde mig väl att spela Chicago på någon rast i högstadiet och testade lite Zyngapoker när det var nytt, men i övrigt var poker bara något jag hade hört talas om – tills jag lärde känna mina numera nära vänner Dennis och Martin.
De spelade onlinepoker på heltid och livnärde sig på det, något jag inte ens hört talas om innan. ”Coolt” tänkte jag, ”men inget för mig”. 
Några år passerade, gick ut gymnasiet och började studera till civilekonom på Linköpings Universitet men kände ganska snabbt att någonting inte stämde.
Där och då tog jag för givet att jag bara var extremt skoltrött, men i efterhand tror jag det till större del kan ha berott på att jag råkade välja en utbildning på endast franska – utan att egentligen kunna prata franska.
I vilket fall som helst så hoppade jag av och efter några veckor av förlängt sommarlov kom insikten att någonting måste jag ju göra för att få in pengar nu när jag inte har rätt till studiebidrag längre. Jag luftar dessa tankar till Dennis, som genast övertygar mig om att bli professionell pokerspelare. En dag senare sitter jag framför laptopen, redo att starta min nya karriär.
Jag har någorlunda koll på spelets regler, jag vet vilka handkombinationer jag får spela och Hold'em Manager trackar minsta rörelse jag gör.
På den vägen är det faktiskt.
Ett år senare har jag fortfarande aldrig spelat en hand utan HUD och varje månad i resultatfliken visar gröna siffror. Jag önskar att jag kunde säga att min approach varit lika seriös och att vägen varit lika rak sedan dess, men så är kanske inte riktigt fallet. Allt som allt har det dock gått bättre än jag någonsin kunde drömma om och jag hoppas att det ska kunna fortsätta i samma riktning i ytterligare lång tid framöver. Så tack Dennis, för att du fick mig att ta mitt kanske mest dumdristiga, men också bästa, beslut någonsin!  Och tack Martin, som tillsammans med Dennis hjälpte mig massor under mina första år som pokerspelare.

• Så är det Dennis Berglin(?) som du har att tacka för att han fick in dig på rätt spår eller vem/vad tror du själv har haft mest med att göra att du kan spela på den höga nivå som du gör idag?
-Nej, det är faktiskt inte Dennis Berglin jag pratar om, men även han är en god vän till mig.
Honom lärde jag dock inte känna förrän en bra bit efter att jag börjat spela.
Den Dennis som ledde mig in på denna väg är än så länge lite mer anonym i pokervärlden, men med hans nyfunna arbetsmoral är det nog bara en tidsfråga innan framgångarna blir för stora för att fortsätta hålla sig hemlig!
Efter Dennis och Martins oumbärliga hjälp i starten av karriären, så är det utan tvekan hela Sveriges favoritpokerspelare Jerry ”Perrymejsen” Ödeen som varit den största influensen till mina framsteg. Jag lärde känna honom lite drygt ett år efter att jag började spela och trots att våra resor sett relativt olika ut i form av spelform och approach, så känns det ändå som att vi helt tiden följts åt på vägen. Jag kan inte tala för honom, men mig har det hjälpt otroligt mycket att ha någon så pass nära som går igenom exakt samma saker, både i form av framgång och av bakslag.
Utöver de tre så har jag massor av fantastiska vänner, både inom pokern och utanför och alla har bidragit på sitt eget sätt. Väljer att inte nämna fler namn för att inte riskera att råka utelämna någon, men det har definitivt hjälpt mig att få observera ett stort spektrum av tanke- och tillvägagångssätt, för att på så sätt kunna finslipa mina egna.
Det är väl i stort sett en klyscha redan, men jag stämmer in i kören som sjunger om poker som en lagsport – jag hade aldrig klarat mig utan all hjälp jag fått på vägen.

Sedan har jag nog också båda mina föräldrar att tacka för att jag är där jag är idag. Utan en på gränsen till för bra uppväxt, nästan helt utan svårigheter, hade jag nog inte haft i närheten av samma det-löser-sig-mentalitet och således också varianstålighet – något som definitivt hjälpt mig våga ta ytterligare ett steg när jag egentligen hade kunnat nöja mig där jag var.
Sist men inte minst har min flickvän en stor del i att jag klarar av att fortsätta spela på den nivån jag gör. Stora swings kan vara svåra att hantera och det underlättar i en downswing att sluta tänka på poker helt och hållet ett tag.
För någon som spelar på heltid kan det vara väldigt svårt, särskilt på egen hand, men hon gör ett fantastiskt jobb med att hjälpa mig hålla någon sorts balans på tankeverksamheten.

• Med det sagt, om du bara fick välja en enda person att prata poker med resten av ditt liv. Vem skulle det vara då?
-Utan tvekan Jerry. Om inte för annat så för att han är den enda som står ut med mitt ständiga tramsande. Hade det inte varit för Jerry hade jag inte utvecklats hälften av det jag gjort senaste åren. Jag har ibland (läs: ofta) en instinktiv och stark motvilja att ta saker seriöst.
Jerry är en av få med tålamod nog att få mig att delta i en någorlunda seriös diskussion.

• Hur ser du på de nya direktiven som kommer 2 juli.
Dels hur det kommer påverka er som spelar på de högsta nivåerna med tanke på att många är stejkade/säljer delar.
Men även för egen del. Antar att man får fördela ut rullen på de siter man huserar på? Kommer du minska antalet sajter eller lägger man in lite ifall ifall även på de mindre sidorna där man spelar mindre frekvent?
-Det allra viktigaste är väl egentligen hur det kommer tackla problemet som det är avsett att lösa och jag kan inte se hur det kan göra särskilt stor nytta alls. Så redan där faller ju alltihop.
Sedan att det ska drabba oss professionella spelare negativt utan att göra någonting positivt, är ju helt bedrövligt.
För min egen del blir det väl så att jag får ha lite mer pengar låsta på siterna för att vara förberedd inför downswings, vilket såklart är tråkigt, men också lite av ett lyxproblem. Värre blir det ju för de som spelar på lägre nivåer och/eller är stejkade. Vissa kanske rentav ställs inför valet att sluta eller flytta utomlands och inget av det känns ju särskilt roligt att bli tvingad till.
Både tråkigt och konstigt hur saker och ting kan skötas helt utan fingertoppskänsla på det här sättet, men som i allt annat är det bara att försöka att göra det bästa av situationen.
Det är ju inte så att det är någon mänsklig rättighet att kunna livnära sig på kortspel, så vi får väl helt enkelt vara glada för det vi har, så länge vi har det.

• Är det bara poker eller lockar sportsbetting eller börsen med?
-Det är nästan uteslutande poker. Jag är definitivt ingen börshaj, och det lilla jag doppat tårna i sportsbetting har inte slutat vackert. Har försökt rygga smarta kompisar när de haft ”jättefina” spel, men jag tror faktiskt aldrig jag lagt ett vinnande bet.
Minns att jag bettade en vid tillfället alldeles för stor summa på en rysk damvolleybollmatch som beskrevs som århundradets spel.
Laget jag bettade på fick storstryk och jag gav upp bettingen för gott.

• Hur ser grindhörnan ut? Är det dubbla skärmar och 16 bord eller hur ser en typisk kväll ut?
-Dubbla skärmar, absolut. Höj- och sänkbart skrivbord och bra stol.
Jag spenderar mer tid framför datorn än vad jag gör någon annanstans, så komforten där är otroligt viktig. Man får bara en kropp här i livet, så det gäller att ta hand om den.
En typisk arbetskväll börjar med att jag klickar upp långt över 16 bord!
Lyckligtvis spelar jag inte på alla. Det är cashgame-bord där jag antingen själv sitter och väntar, eller är redo att hoppa in om ett game skulle starta. Sedan börjar jag klicka upp lobbys till turneringar som ser intressanta ut för dagen, hoppar in i de som startat och staplar de andra i ett hörn på den bortre skärmen, redo att reggas när de startar eller när en tom plats på huvudskärmen dyker upp.
Spela 16 bord samtidigt är ingenting jag gör. Jag kombinerar inte bara cashgame och turneringar, utan också NLHE med PLO och vid tillfälle även en del andra spel. Det kan vara ganska ansträngande och att lyckas göra det på för många bord skulle jag inte klara av, när jag hela tiden får stångas med de allra bästa specialisterna i varje gren. Jag är helt enkelt inte bra nog.

Vissa söndagar under serier som SCOOP och WCOOP kliver jag dock cashgame helt och hållet och då kanske jag kommer upp i 12 eller 13 turneringar samtidigt, men en vanlig tisdag i Juni försöker jag hålla det på max 6 bord och gärna färre än så.

• Elaka tungor säger att det ska vara radiotystnad efter kl 22 hemma för du är tvungen att spela i samma rum som sambon sover. Hur många gånger lyckades du väcka henne under Scoop?
-Hahaha, nog är det inga välvilliga tungor som sagt det där, för det är verkligen inte sant!
Vi har dock väldigt tunna väggar, så jag ville inte vara med i Gambling Cabins stream för långt efter hennes läggdags så jag gissar att det är därifrån dessa elaka rykten kommer?
(Japp, Timman är den skyldige) (red anm)

• Jag måste ju givetvis fråga om senaste succén i SCOOP-96-H: $5,200 NLHE där du slutade tvåa för maffiga $309 752 och tog ditt livs största cash.
Antar att det gav lite "arbetsro" men försök återge känslan när du vaknade dagen efter. Jerry säger att du var mest arg för du inte vann. : )
-Haha ja, det är aldrig roligt att falla på mållinjen.
Men det är klart att jag var nöjd och glad när jag vaknade morgonen därpå.
Det är dock en speciell känsla att komma sådär nära. Samtidigt som man såklart inser hur bra man måste springa för att ens ta sig till heads-up, så är det svårt att låta bli att fundera över vad som hade varit om man hade lyckats hitta den där foldknappen i sista handen...

• Hur lägger du upp ditt veckoschema? Är det helt planerat eller spelar du de turneringar som lockar de dagar du ska ”jobba”?
-Jag har oftast en lös planering för vilka dagar jag ska spela.
Dyker det sedan upp något annat intressant på en ”jobbdag” så kan det få gå före och likadant om jag står helt utan saker att göra på en ledig dag så brukar det bli spel ändå.
Söndagar spelas så gott som alltid och under större turneringsserier brukar det vara svårt att hitta dagar att ta ledigt på. Sedan kommer det ju även perioder där samma cashgame rullar dagligen i några dagar i sträck. Är det ett tillräckligt lockande game så har det såklart också hög prio.
Samtidigt har jag en frihet som är få förunnad och missar jag en bra turnering eller ett bra cashgame så finns det alltid nya sådana dagen därpå.
Även om det kan vara svårt att inse ibland så finns det många saker som är viktigare än poker.
Jag ska inte påstå att jag alltid lyckas se det på det sättet, men jag gör så gott jag kan!

• Det var lite överraskande att se dig på finalbordet i en $20 turre? Hur motiverar man sig att spela en $20 när man normalt sett spelar turneringar för flera hundra eller tusen dollar?
-Ja, det var väl SCOOP-titeln som lockade.
Jag försöker hålla ett så litet spann som möjligt på inköpen, men ibland är man uttråkad och det kliar lite för mycket i fingrarna! Sedan om man under hela turneringens gång lyckas motivera sig till att spela sitt absoluta A-game låter jag vara osagt, men förhoppningsvis räcker även mitt B-game till i lite lägre inköp.

• Hur är det för dig med folk runtomkring som inte spelar poker? Är det svårt att förklara att man kan ha inköp under ett pass för mer pengar än dom tjänar på en månad eller förstår de flesta när man förklarar volymaspekten? Tänkte kanske mest på sambo, föräldrar, barndomsvänner osv.
-Om jag ska vara helt ärlig så föredrar jag att prata så lite som möjligt om sådant med personer som inte är så insatta i, eller intresserade av poker och den beskrivningen stämmer överens med samtliga tre kategorier du nämner.
Alla i min omgivning vet om att jag spelar högt och mycket, men exakta summor nämner jag bara i extremt sällsynta fall.
Det kanske kan tyckas lite motsägelsefullt då jag studerat ekonomi, men jag tycker överlag att pengar är ett otroligt ointressant och dåligt samtalsämne. Med det sagt så har det lilla jag berättat mottagits med mycket förståelse och med undantag för precis i början av karriären så har jag alltid känt ett stort förtroende från alla håll.
Även om de inte själva förstår alla aspekter av mitt jobb så är jag väldigt säker på att samtliga litar på att jag faktiskt vet vad jag sysslar med.

• I början på året så hade jag ju dig som årets komet på PocketFives och det ser ju rätt bra ut än så länge. Är det något man tänker på som helttidsspelare eller bryr man sig inte alls?
-Jo, jag såg allt det. Klart det sporrar att folk tror på en men i ärlighetens namn har jag väldigt dålig koll på exakt hur rankingen fungerar. 
Klart man sneglar till när man vet att man sprungit bra en tid men inget jag lägger så mycket fokus på då jag vet att jag aldrig kommer kunna komma upp i de volymer som krävs för att vara med och fightas i absoluta toppen.
Med det sagt så vore det givetvis kul att slå sig in på Top 10 någon gång även om det bara vore för en kort period.

• Tackar så hjärtligt för att jag fick snoka runt lite och så bestämmer vi att vi hörs om exakt ett år när du tagit dubbla SCOOP-titlar och ligger fyra på pocketfives.
-Haha, det var inga små krav. Men det vore något.
Tack själv och kan passa på att önska alla där ute en fantastisk trevlig sommar.