Moormans uppföljare är minst sagt polariserad
Pokerspelaren och 888 Poker-ambassadören Chris Moorman släppte i somras sin andra bok, den självbetitlade 'Moorman'. Vi har läst vad som både är en diger samling handanalyser, en rätt medioker uppväxtskildring och samtidigt en unik inblick i pokerns inre kretsar.
Chris Moorman berättar tidigt i sin andra bok, den självbetitlade 'Moorman', att han ville att debuten skulle ha det fyndiga namnet "Book of Moorman". Av rädsla för repressalier styrde bokförlaget dock om tankarna och titeln blev tillslut det klart mer konventionella Moormans 'Book of Poker'. I 'Moorman' fick dock författaren en halv seger; boken är indelad i fyra delar, där första delen är en biografi över hans liv till dags dato. Denna sektion har fått titeln 'Book of Moorman'. Dessa hundra sidor är också det som sticker ut mest i boken.
Detta är en vinkel som aldrig tidigare spridits utanför de inre kretsarna
Moormans beskrivning av barndomen, tonåren och hur han träffar kärleken i sin nuvarande fru är - tyvärr - måttligt intressant. Moorman har inte någon direkt unik historia att berätta, och är ingen stor författare heller. Det som däremot verkligen fångar intresset är när Chris Moorman leder oss in i en unik inblick i livet som pokerspelare. När han berättar om sin tankar kring stake och finansiella utbyten med andra pokerspelare är det en vinkel som aldrig spridits utanför de inre kretsarna tidigare. Även om dessa delar är insprängda i det mer vardagliga och tyvärr mindre intressanta är detta i sig skäl nog att rekommendera varje person med minsta intresse för den internationella turneringsscenen att läsa boken.
De övriga tre sektionerna i boken är mer konventionell handanalys. Drygt 200 sidor av först Moorman själv, och sedan toppspelare som Fedor Holz, Igor Kurganov och Dominik Nitsche gör att det givetvis är läsvärt för den intresserade, utan att för den skull vara något omvälvade i pokervärlden.
