Det är inte alltid lätt...

Kllockan är 06:50 och jag sitter med lysande ögon och tittar när Jerry kör över spelaren Heads Up i en 700$ Progressive på Stars. Jag vill också bli bra på poker, men att komma dit krävs så oändligt många timmar och tiden räcker inte till. Vi spelar en liveturnering i månaden och åker ut. Q-Q mot 10-10, en 10a på floppen igen. Vad gör vi för fel?

Jag pratar om oss hobbyspelande tjejer med vanligt 100% jobb. Prata av oss- ja, det måste vi. "Linda, inte en badbeat till" meh, jag måste...

Vi kan inte jämföra oss med en 100% pokerspelare som spelar 40 turneringar om dagen eller kan åka på event och spela 2-3 Turneringar/dag. Hur ska vi förstå variansen, när inte ens de mest rutinerade pokerproffsen gör det? "Jag kan ju inte göra mer än att få in det bra! Men hur kan det hända???" Vi har alla varit där, vi har alla sagt det här.

Säg att vi har 3000kr i månaden som poker budget, vi får inte många chanser. Man vågar inte chansa med hela sin lön, den måste ju räcka till hyra,mat, familj, intressen m.m. Gå på stake? Nä jag vägrar! Ska jag spela poker så ska jag klara mig själv, om jag så ska gneta endollarsturneringar i hela mitt liv.

I mitt yrke har jag sett tillräckligt för att veta att man inte ska spela för mer än man klarar av att förlora. Genom åren har jag sett folk komma och gå, och insett att det bara är de med ett riktigt starkt psyke som klarar av att spela poker på heltid. Jag hade inte klarat av det, därför förblir det en hobby. Men det betyder inte att jag inte vill utvecklas...

Få hjälp att bli bättre? Om det hade vart så lätt...

Kille-tjej dynamiken -, när vi väl tar modet till oss och skriver så flödar tankarna: "oh, hon skriver till mig. Vad är hon ute efter? Jag har ju tjej, vad vill hon? Golddigger? Hmm snygg, kanske kan bli något?"

Bara intresserad av att diskutera poker/prata med likasinnad? 

"Äh det kan jag göra med mina killpolare". Eller så tänker de "Oh, nej, hon e så långt efter mig. Jag får inget ut av att diskutera, orka ...hon förstår ju inte ens varför hon måste raisa i det läget"

Nu ska jag inte dra alla över en kam, men överlag är det svårt för oss hobbyspelande tjejer att bli "en i gänget". Dels måste vi ha samma dygnsrytm som ett proffs/fulltidsspelare och dels hitta någon som låter oss vara med. Att ens få ihop en dag med de pokerspelande tjejer jag känner som jobbar heltid är jättesvårt. På 6 månader har jag och min kompis Suz hunnit sitta EN dag med Jerry och gått igenom EN turnering. Någon gång i månaden sitter jag med min kompis Chic och diskuterar händer/turneringar vi spelar ihop på nätet. Det är enorm skillnad mot de som sitter och diskuterar varje dag; det tar flera år för mig att komma dit de gör på en månad.

Jag förstår att man inte tar in vem som helst i sin skypegrupp, eller låter vem som helst sitta med under ett grindpass. Varför lägga tid på någon, om man inte får något ut av det? Vi vill så gärna och då tänker ni "finns ens sådana tjejer som är intresserade av poker på "riktigt"?

Mina tjejkompisar stod på ett event och snackade om en hand. En kille till sin killkompis: "hörde du , tjejerna snackade poker" *fniss fniss* Suck..

Varför stickar killar? Jo för att det faktiskt finns de som gillar det. Det är ovanligt, men det förekommer. Ibland går jag hem på nätterna, då har jag fått möjligheten att lyssna på Jerry och hans kompisar som diskuterar olika händer/situationer på Skype. Detta sker på natten då de har färre bord; hur många andra har ens chansen till det? Detta utvecklar mig enormt och jag tycker det är superintressant. Jag tror jag är ganska unik som tjej i den här branschen som får en sådan möjlighet dock. Framförallt kan jag, eftersom jag jobbar natt och har samma dygnsrytm. Samtidigt är jag lyckligt lottad, som känner många som tycker det är helt ok att jag är med i en Skype-konversationen.

Men hur många får den chansen?

Linda Kinhult