I huvudet på Andreas Berggren

Trots att han varit rankad etta i världen när det gäller turneringar online är Andreas Berggren något av en doldis i pokersverige utanför kretsen av turneringsgrinders. Anledningarna är flera; dels saknar  han utöver en vinst i Swedish Open på Casino Cosmopol 2010 segrar i liveturneringar, även om han haft flera fina finalbordsplaceringar. Dessutom har han fram till relativt nyligen varit anonym med sina alias på nätet. Efter den stora Skattehärvan för några år sedan, då hundratals svenska pokerspelare upptaxerades för uteblivna skatter valde Andreas dock precis som många av sina kollegor att gå ut publikt med vem han var.

Jag kände att det inte
fanns någon anledning
att gömma mig längre

"För egen del kände jag att det inte fanns någon anledning att gömma mig längre när skattehistorien var över" säger Andreas apropå orsakerna varför han valde att kliva fram. "Inom pokerkretsar var jag ju redan outad, och skulle det någon gång dyka upp en chans till en sponsringsdeal tror jag bara att det är en fördel att  jag är outad innan tillfället dyker upp. Jag tror att fördelarna uppväger nackdelarna.

Jag såg att rätt många svenskar redan hade börjat skriva ut sina namn mer offentligt, och sen fick jag en fråga från PocketFives om de fick skriva ut mitt riktiga namn. Jag tänkte över det någon dag, och sen sa jag att det var okej. Det spelade mig inte någon roll längre, och om det ändå börjar dyka upp lite intervjumöjligheter där man kan marknadsföra sig själv är det bara positivt om folk vet vem man är."

PocketFives och toppskiktet

PocketFives är den ledande rankingsajten när det kommer till pokerturneringar online, och för ganska exakt ett år sedan var Andreas rankad etta i världen under några veckor, och har sedan dess varit bäst placerad svensk på listan, och större delen av tiden stationerad på den internationella topp tio-listan. Även om heltidsspelarna i allmänhet framhåller att pengarna alltid är det centrala i spelet sticker Andreas inte under stol med att det finns en prestige i rankingen på PocketFives.

"Jo, det går nog inte att förneka, annars hade jag nog inte varit medlem där. Det finns prestige i det, men speciellt nu under min downswing har jag varit lite osäker på hur bra den där rankingen egentligen är. Volym spelar väldigt stor roll; i flera månader har jag räknat med att bli omsprungen av andra svenskar, men sen märker man att det inte händer så mycket. Vissa spelare vinner konstant, men spelar inte tillräckligt ofta. Men visst, det räknas och jag behåller gärna den höga rankingen så länge jag kan. Det är en extra morot."

Även om Andreas uttrycker vissa tvivel om pålitligheten i rankingssystemet konstaterar han att den ändå fungerar rätt bra för att se vilka som faktiskt tillhör eliten. Han medger att han även om det är omöjligt att säga vem som är bäst i Sverige ändå tillhör det svenska toppskiktet av svenska turneringsspelare.

"Ja, det får man väl hoppas och inbilla sig själv att man gör. Sen är det extremt svårt att skilja ut någon ur toppskiktet. Det handlar väldigt mycket om vem som spelar bäst för tillfället. Med lite framgångar kommer det också ofta bättre spel i ryggen, och du vågar lita mer på ditt eget spel och pusha gränserna lite mer. Just nu har jag kanske halkat efter några av de andra svenskarna lite. Det är svårt att avgöra, men det kan mycket väl vara så att andra svenskar spelar bättre än mig just nu. Det är svårt att peka ut någon enskild; rankinglistorna som finns är nog ändå ganska okej i att visa vilka som tillhör toppskiktet, även om den inbördes ordningen nog spelar mindre roll."

Framgångarna

Under aliaset mrAndreeew på PokerStars och r4ndomr4gs på Full Tilt är han en av de svenska spelare som cashat absolut mest på onlineturneringar.  Den första riktigt stora turneringsframgången kom våren 2008 då han slutade fyra i en turnering på Full Tilt för nästan 130 000 dollar.

Det var nog rätt farligt
att få så mycket pengar
som jag fick där

"Den betydde väldigt mycket för mig. Jag spelade cashgame för ett stakingföretag under några år, och hade haft stabila siffror. Den dingen gjorde att jag kunde välja själv om jag skulle lämna stejken och spela för egna pengar. Jag gick från att spela $0.25/$0.50 till att spela $25/$50 deepstack direkt. Jag var rätt ung då, och det var nog rätt farligt att få så mycket pengar som jag fick där när jag var så pass spelsugen som jag var då. Jag lugnade mig ändå rätt snabbt, och de pengarna var väldigt välkomna."

 Ett och ett halvt år senare fick han en ännu större framgång i iPokers turneringsserie ECOOP då han vann ett event för omkring 175 000 dollar. Därefter har han bland annat vunnit Super Tuesday, Sunday SuperSonic och en SCOOP-titel.

"Prestigemässigt är  väl SCOOP störst, men största vinsten för mig känslomässigt och den som gjorde mest för min karriär var ECOOP-vinsten. Jag hade blivit pappa ett halvår tidigare, och mixade cashgame och turneringar. Just då var jag inne i en tung period och spelade ganska högt. Att plötsligt få loss så mycket pengar som cashgamespelare kunde jag nästan se som en frirulle, men det var också mycket det som gjorde att jag började fundera på att lägga cashgamet helt åt sidan och fokusera helt på turneringar."

I lust och nöd

Vägen fram till livet som framgångsrikt turneringsproffs har dock varit långt ifrån spikrak. Schablonbilden av en spelare som sätter in 100 dollar och sen aldrig tittar tillbaka finns inte här, och Andreas säger att han fortfarande rannsakar sin tillvaro till och från.

"I tuffare perioder grubblar jag rätt mycket på varför jag gör det här. Som turneringsspelare lägger man ner väldigt många timmar på ett jobb där man helt plötsligt inte fått någon lön på ett halvår. Det blir extremt psykiskt jobbigt, och jag tror inte att man blir lika glad som person under de här perioderna.

Sen har jag till skillnad från många andra pokerspelare jobbat vid sidan av pokern i början av min karriär. Jag tog även ett år där jag försökte spela poker på heltid utan att lyckas, och förlorade det mesta jag hade så jag blev tvungen att börja jobba igen. Att först få leva pokerdrömmen i ett år med alla fördelar, och sedan ge upp det för att i princip tvingas tjuvåka på bussen ut till Göteborgs hamn mitt i vintern klockan sju på morgonen var nog bland det tyngsta jag gjort i pokerkarriären. Då fick man verkligen tillbaka verklighetsuppfattningen igen, och det var en bra erfarenhet. Det är nog många som hade behövt en sån grej för att värdesätta hur bra de faktiskt har det."

Familjelivet och karriären

En sak som gör Andreas Berggren tämligen unik jämfört med de flesta andra svenska turneringsgrinders är att han kombinerar livet som heltidsspelare online med att vara familjepappa med allt det innebär i form av dagishämtningar och liknande. Det innebär både för- och nackdelar.

"Man värderar nog pengar på ett annat sätt, när man räknar om det till barnens julklappar istället för hotellnätter i Vegas. Samtidigt tar jag nog downswings och liknande lite hårdare än många andra, i och med att jag vet att jag har ett ansvar och kanske börjar tänka i banor om vad som händer om det håller på så ett år till. "

Precis som många andra i branschen väljer Andreas att hålla en rätt låg profil om vad han sysslar med när han träffar folk utanför pokern.

"Jag försöker att inte prata för mycket om det, folk är fortfarande väldigt oinsatta i vad det verkligen innebär att leva på poker. Det är väldigt blandade reaktioner. Bland dagispersonalen finns det en som är jätteintresserad och som ibland tycker att jag ser trött ut och frågar hur det gick under natten, samtidigt som en av hennes kollegor en gång sa "Om du hade haft ett riktigt jobb kanske du hade värderat att komma i tid!" när jag var sen för tionde veckan i rad.

Det är nog ändå fler som är nyfikna och intresserade än som är negativa i alla fall. Sen tror släktingar fortfarande att jag livnär mig på att spela på Jack Vegas-maskiner. Där spelar det ingen roll hur många gånger man förklarar vad man gör, de lyssnar ändå inte riktigt. 

Sen finns det en del faktiska problem med yrket också. Att söka dagis är betydligt krångligare när man inte har ett jobb på pappret. Eftersom jag officiellt är arbetslös ska jag kunna vara hemma med ett barn tyckte kommunen. Efter lite möten och brevskrivande fick vi till sist en dagisplats, efter att först ha fått avslag."

Det finns emellertid en del klara uppsidor med att vara pokerspelare med ansvar för sin egen arbetsdag, konstaterar Andreas.

"Semestertider blir ju extremt mycket lättare att planera. Är det fint väder ute behöver jag inte jobba om jag inte vill. Sen har jag lärt mig genom åren att man måste ta det seriöst, och helst inte skippa grindpass. Har man bestämt sig för att jobba på tisdagar ska man göra det varje vecka som på vilket jobb som helst. Jag tror att det är lätt att börja slarva med det, men samtidigt är det faktiskt inget måste och man kan ju faktiskt skjuta på tiderna lite som man vill."

Downswings och självförtroende

En vanlig vecka försöker Andreas Berggren att lägga in fyra kvällspass på måndagar, tisdagar, torsdagar och söndagar. När vi pratar har han dagen innan skeppat måndagens Big $55 på PokerStars för omkring $14 000. Vinstsumman täcker inte inköpen för två söndagar, men Andreas säger ändå att segern var viktig för självförtroendet. Han har varit inne i en lång period där framgångarna på nätet uteblivit.

"Jag blir alltid glad över en seger, men det har nog med tävlingsinstinkten i mig att göra, snarare än den ekonomiska aspekten. Du kan vinna en turnering för $5000 och bli jätteglad, och sen kan du komma tvåa i en annan för $28 000 och vara arg. Man vill verkligen vinna när man kommer i såna lägen. 

Självförtroendet kommer
snabbt tillbaka så fort
du hittar bra resultat

Det har var varit trögt länge nu, speciellt på PokerStars, så det är skönt när det väl släpper. Jag vill inbilla mig att det inte påverkat allt för mycket, men jag har nog ändå känt att det har påverkat mig lite spelmässigt. Man börjar tvivla på om det är något man gör fel, men det krävs inte så mycket för att hitta tillbaka heller. Självförtroendet kommer snabbt tillbaka så fort som du hittar ett bra resultat."

Självförtroendefrågan och den minskande edgen var också en av de stora anledningarna till att Andreas valde att helhjärtat satsa på turneringar.

"Jag fick i princip lägga av med cashgame för att jag började tvivla på mig själv så mycket. Det ledde till att jag inte spelade bra, och det märks ju även nu att många cashgamespelare sadlar om till turneringar för att det finns en bild att turneringar ska vara så mycket softare än cashgame. Det är i och för sant, men det är ändå en ganska svår omställning att vänja sig med att man inte kommer att plussa speciellt ofta.

Du ligger nog ofta sömnlös på nätterna efter en tung cashgamesession, men turneringspoker kan ju handla om månader där det inte går bra. Ofta rör det sig om ren varians, men det är så lätt att man inte ser det utan börjar tvivla på sig själv istället."

Support och spelglädje

Jag frågar Andreas om det finns några speciella personer som han känner har haft en mer framträdande roll i hans framgångar.

"Bolaget i Göteborg - Jeppsson, Ylitalo och Erlandsson - har hjälpt mig som bollplank i spelet ibland, och ekonomiskt i form av procent i dyrare turneringar. Sen har jag en del vänner som inte är så outade i pokersverige som varit ett stort stöd, både pokermässigt och som trott på mig i dyrare turneringar där jag sålt action. Listan med folk som jag känner har hjälpt mig genom åren är nog rätt lång."

Än så länge har Andreas Berggren inga planer på att sluta med pokern. Även om det ofta är ett rent jobb att sätta sig en måndagkväll för att beta av ett pass finns det stunder då spelglädjen verkligen kommer fram, och uppsidorna med yrket väger med marginal över.

"Jag har gjort det här så länge nu, så det är svårt att tänka sig något annat som skulle ersätta det. Jag kommer hela tiden tillbaka till att det finns så många fördelar med det jag gör. Att det blir svårare att vinna på nätet är ju en stor faktor, det är extremt mycket tuffare nu för tiden.

Det är då man verkligen
kommer ihåg varför
man började med det här

Liveturneringar är nog det som gör att jag fortfarande håller på. Jag spelar ju inte speciellt mycket live jämfört med många andra, men jag tycker ändå att det är riktigt roligt att hela tiden ha resor att se fram emot. Det blir nästan roligare på resorna, för svenskgruppen blir tightare och tightare och det är bra stämning på touren just nu.

De gångerna poker är som roligast är väl när man spelar med gamla vänner som ska sätta en på plats. Det är då, när man bara spelar för skojs skull, som man verkligen kommer ihåg varför man började med det här"

FOTO: Neil Stoddart / Lina Olofsson (Pokerstarsblog)