I huvudet på BigMeech99

Vid en av de senaste EPT-turneringarna kom danske Mickey ”mement mori” Petersen till mig och behövde låna en mobilladdare, vilket han gladeligen fick. Det finns en personlighetstyp som känns så pålitlig och ansvarstagande att man vet att den där laddaren alltid kommer tillbaka, även om det inte ens är en stor sak om den inte gör det. I mediarummet skojade vi och sa att Petersen kanske är den på touren som man har störst chans att få tillbaka laddaren från. I det svenska spelarkollektivet skulle jag framhålla Robin Colbin som killen som oftast kommer tillbaka med laddaren. Han har funnits i min periferi ganska länge, och det kändes som att det började bli dags att ta ett snack med det talangfulla turneringsproffset.

SHUFFLE UP AND DEAL

valterego.se/wp-content/uploads/2014/05/cobbe2.jpg" alt="" />

”Alla andra var bättre” konstaterar Robin Colbin angående de första kontakterna med Texas Hold’em på rasterna i skolan hemma i Lidköping. Han tillägger att han nog var lite mer intresserad av spelet än de övriga kamraterna i skolan. Han började söka information online och hänga på olika pokerforum. Robin fick efter ett tag kontakt med Erik, en annan spelare i Lidköping som tog pokern på allvar. Tillsammans med honom och en kille som hette Peter pratade Robin mycket strategi, och började också få en del nya kontakter på nätet. Att Robin är tacksam för tiden tillsammans med Erik och Peter råder det inga tvivel om, men möjligheten att utvecklas mer i Lidköping började dock snart begränsas då det inte fanns så många fler att prata strategi med. Diskussionerna med Erik och Peter skedde främst via Skype.

GÖTEBORG

"Skulle jag ta pokern seriöst skulle jag mer eller mindre bli tvungen att flytta till Göteborg” berättar Robin om valet att lämna hemstaden. ”Jag hade inte så mycket talang för att kunna utvecklas tillräckligt på egen hand”.

Via internet hade Robin Colbin fått kontakt med en pokerspelare som bodde i Göteborg, Viktor Strahl, som skulle komma att bli en mycket god vän och en av de viktigaste kontakterna för den fortsatta utvecklingen. Viktor introducerade Robin till sin bekantskapskrets som bland annat bestod av Daniel Erlandsson och Robin Ylitalo. Dessa spelade redan då seriöst, men skulle sedan bli några av våra mer namnkunniga proffs genom att vinna live-SM respektive EPT London. Gänget växte efterhand, bland annat genom att flera av killarna träffade nya bekantskaper på resor utanför Sverige. Bland de nya som anslöt märktes bland andra Christian ”Eisenhower1” Jeppsson och Anton ”VnilaVader” Herrmann.

”Det var Viktor Strahl som hjälpte mig att komma till Göteborg, och han är den som ska ha det största tacket för att jag blivit så pass bra som jag blivit” säger Robin med eftertryck. ”Han har varit jätteschysst från start, och hjälpte mig att komma in i det här gänget.”

BIGMEECH99

Nämnde Anton Herrmann är en högst bidragande faktor till Robins nick ”BigMeech99”. Demetrius ”Big Meech” Flenory var en av ledarna för knarkkartellen Black Mafia Family i Los Angeles, och en av de mest mytologiska aktörerna i USAs undre värld på nittiotalet. 

”Jag började spela på PokerStars väldigt sent” berättar Robin. Anton Herrmann spelade ofta låtar med RnB- och rapartisten Rick Ross mycket. Han har en låt där de sjunger om Big Meech, och jag tyckte namnet var lite fränt, och tog det.” 

Framgångarna på nätet började rinna in för Robin Colbin. Under 2013 tog han hem en titel i Turbo Championship Of Online Poker, och cashade för över 160 000 dollar. I januari 2014 tog han tre Triple Crowns på nätet, vilket är segrar i tre större turneringar på tre olika nätverk under samma vecka. En bedrift som få om någon svensk lyckats med.

”Både januari, februari och början av mars i år gick jättebra” säger Robin. ”Jag hade sådant sjukt bra självförtroende då, och det kändes som att jag vann massor av turneringar när jag väl gick djupt. Det är en härlig känsla.”

UTVECKLINGEN

”Allt har förändrats” säger Robin om sin egen utveckling sedan flytten till Göteborg. ”Det har varit småbitar som fallit på plats hela tiden, och det har gått bättre och bättre allt eftersom på alla punkter. Jag hade noll koll på postfloppspel tidigare. Det är väl fortfarande min svagaste sida, men där har jag fått mycket hjälp.”

Att förlita sig på trackers och andra hjälpprogram är vanligt bland pokerspelare, men Robin är inte helt bekväm med att spela med dem uppe. Istället föredrar han att gå igenom händer i efterhand i en hand replayer, och framhåller PokerStars Boom Player som en favorit i genren.

”Jag körde en del med Holdem Manager förr men jag har så jäkla svårt för det. Jag tittade knappt på siffrorna. Är man duktig på det och kan förlita sig på det är det extremt profitabelt. Jag har spelat mycket utan nu, och tycker att det har gått bra. Egentligen skulle jag väl behöva ha det, men jag får svårt med koncentrationen och tycker mest att det ser kladdigt ut på skärmen.”

Även om utvecklingen gått fort och är i ständigt pågående säger Robin att han fortfarande har en bit kvar till det översta skiktet även i det egna gänget.

”Av de jag hänger med mest är Daniel Erlandsson, Robin Ylitalo, Anton Herrmann och Christian Jeppsson bättre än vad jag är. De är ute på fler liveturneringar och snackar poker med andra spelare, och det är jäkligt nyttigt att höra andras synpunkter. Det är kul att prata med folk som man inte vet så mycket om hur de spelar. ”

I GOTT SÄLLSKAP

Robin berättar roat om vänskapen med just Christian ”Eisenhower1” Jeppsson, som gått från att vara en onlineikon och förebild till att bli en vän och kollega.

”När jag började spela hemma i Lidköping hängde jag mycket på sajten Pokercampus, och då var det Eisenhowers videos som var bäst. För mig som hade railat honom länge var det stort att han ett år senare satt på samma kontor som mig och spelade. Då kände jag att jag hade kommit någonstans. Det är fränt hur långt man kan komma om man har viljan och är dedikerad.”

Robin ger oss också cred till Jeppssons förmåga att fortfarande hänga med i spelet trots något decennium på de högsta turneringsnivåerna.

”Spelare som ’Eisenhower1’ och ’Mendieta19’ håller fortfarande högsta klass, och har en känsla för spelet som inte många andra har. De fortsätter utvecklas hela tiden.”

Jakob ”Mendieta19” Carlsson är förvisso inte en av de fasta medlemmarna i Göteborgskollektivet, men god vän med många i gruppen. Tillsammans med Christian Jeppsson kom han att bli en av de mest framgångsrika nätspelarna i generationen före Robins, och var med och utvecklade Sveriges rykte som en av världens mest framgångsrika turneringsnationer online. Idag är det en stor del av Robin Colbins vänkrets inklusive honom själv som axlar det ryktet.

MOTSTÅNDET

”Det känns som att det fortfarande blir tuffare och tuffare, men Sverige är ju nästan högst upp i utvecklingen inom turneringspoker” säger Robin om dagens poker. ”Det kommer alltid upp många dåliga spelare, men uppe i toppen kommer det få nya spelare. Det är alltid samma gubbar som spelar de dyraste turneringarna, och de blir bara bättre och bättre.”

Robin har till skillnad från många av vännerna också gjort ett medvetet val att välja bort att spela de allra dyraste turneringarna på nätet för att istället satsa på en nivå där han känner sig trygg och edgen är bättre.

”Jag har ju spelat de dyra turneringarna mycket tidigare, som Sunday 500. Numera har jag så många bord uppe på söndagarna så jag väljer gärna att skippa sådana med dåligt värde, och det är ju ofta de dyrare. Jag har hellre några bord färre och har högre fokus på dem.”

DE ALLRA BÄSTA

Jag frågar Robin om vilka turneringsspelare som han tycker sticker ut extra mycket idag.

Jag tycker att det är lite tråkigt
att välja en spelare som Ivey

”Jag tycker att det är lite tråkigt att välja en spelare som Ivey.” säger Robin efter att ha funderat en stund. ”Det är väl roligare att ta något utländskt onlineproffs man inte känner som är riktigt bra. ’Caecilius’ [Nick Petrangelo] tycker jag är en av de absolut bästa. Han är sjukt svår att möta, och ger sig aldrig. Det är en kille som det känns som att han inte bryr sig som han åker ur turneringen, han bara bombar på och känns galen på något sätt. Det är jobbigt att möta sådana spelare, men det är roligt för man får tänka till lite extra.”

Robin vill också lägga till Nick ”FU_15” Maimone, Jason ”Jakoon” Koon, Chris Moorman och Steve ”Illini213” Barshak på listan över de internationella spelare som han tycker är bäst i världen.

”Det är lite speciellt med turneringspoker då man inte spelar så många händer mot varje duktig reg [regular: etablerad spelare som kör regelbundet på nivån], och folk har ju extremt olika uppfattning om olika spelare” fortsätter Robin. ”Pratar jag med Ylitalo om en reg och jag tycker att denne är helt sprängd så kan han istället tycka att han är tight” 

PENGAR

Robin Colbin är väl medveten om att det är långt ifrån optimalt att försöka etablera sig som pokerproffs idag när motståndet är hårdare än någonsin tidigare.

Tänk om man skulle haft
den här kunskapen för
8-9 år sedan när boomen var

”Det är klart att det hade varit jäkligt najs om man hade börjat tidigare. Jag kom ju in när spelet var jäkligt tufft. Tänk om man skulle haft den här kunskapen för 8-9 år sedan när boomen var. Hade man spelat då hade man nog kommit undan med mycket mer pengar än vad man spelat i idag.”

Finns det ett tabu att prata om hur mycket pengar man har tjänat och hur stora förmögenheter?

”Ja, det är väl lite så överallt. Det är svårt att veta vad folk har tjänat över lång tid. Vi har väl hyfsad koll på andra spelare, även om man inte direkt vet vem som är rikast. Man vet vilka det går bra för nu, och vilka det har gått bra för.”

Robin menar att mediabevakningen av pokern är rätt okej, men att problemet just kommer i att belysa pengafrågan korrekt.

”När det är dyra turneringar vet ni inte hur mycket en spelare sålt i sig själv. Om en spelare vinner något låter det som extrema summor, men han kanske bara har en liten andel i sig själv. Summorna blir mycket större än de verkligen är.”

Snarare än pengar och inspelade summor är det andra spelares spelstilar och kvaliteter som frekvent diskuteras internt i Robins gäng, liksom spelade händer och turneringar. Robin menar dock att balansen mellan poker och annat snack är bra, och att umgänget i det egna spelarkollektivet är friktionsfritt.

”Jag tycker att det funkar jättebra. Det kommer perioder där man inte umgås så mycket, utan spelar själv och pratar över Skype. Sen är det perioder med mindre spel där vi umgås mer, där vi festar och käkar middag och så. Det är klart att det ändå blir en del pokersnack, men jag tycker att vi håller det på en ganska bra nivå. Jag tycker att det är skönt att kunna släppa det ibland.”

FRAMTIDEN

Funderingarna på vad som ska hända efter pokerkarriären är sparsamma, och i likhet med många andra unga spelare tenderar Robin att skjuta det framför sig och leva för dagen.

”Jag tror att jag tänker för lite på framtiden” konstaterar han själv. ”Jag har tänkt att jag snart ska börja studera, men jag har tyvärr inte så bra betyg eftersom jag tyckte det var roligare att spela poker än att plugga i gymnasiet. Sen vet jag inte riktigt vad jag vill göra och vad jag passar som heller. Det är en liten tankeprocess för tillfället. Jag vet inte hur länge jag kan hålla på med det här. Jag har spelat ett tag nu, och jag tycker inte att det är lika kul längre. Viljan att utvecklas är inte riktigt lika stor som förut.”

Min fundering är om många av spelarna undviker att ”pensionera” sig av rädsla för att tappa kontakten med bekantskaperna inom pokern. Robin tror istället att det handlar om ovilja att byta livsstil.

”De flesta av oss har gott om andra kompisar på sidan av, så det kanske inte är ett jättestort problem. Men många gillar hela livsstilen, att man kan göra lite som man vill. Jag tror väl att det kanske är lite skadligt för framtiden att leva så här. Vi lever ett så väldigt slappt liv, och det kan nog bli en rejäl chock när man kommer ut i arbetslivet i den riktiga världen.”

Robin bor i Göteborg sedan flera år, men har fortfarande god kontakt med vännerna från Lidköping. 

”Jag har haft tur då de flesta av mina gamla polare hemifrån bor i Göteborg numera. Lidköping ligger ju bara en och en halv timme bort, så många flyttar hit på grund av studier och fler jobbmöjligheter. För mig är det en viktig bit att få umgås med folk som inte har med poker att göra. Det kan bli jäkligt inskränkt annars, om man bara pratar poker och hänger med spelare. Man tappar all uppfattning om hur den riktiga världen är.”

Robin berättar också att han inte jättegärna pratar poker med vänner som inte spelar så mycket själva.

”Det blir på en så konstig nivå då de inte är insatta. Det är svårt att prata summor med folk som inte förstår hur stor variansen är, så jag försöker att inte prata i detalj hur det går”

I MEDGÅNG OCH MOTGÅNG

I pokergänget pratas det desto mer poker. Gänget umgås både privat och när de spelar, och hjälper varandra att utvecklas genom att studera varandras spel, och diskutera händer och spelteoretiska idéer. 

Det blir alltid lite
personligt när man
kritiserar någons spel.

”Jag gillar att få feedback direkt på om jag gör något bra eller dåligt, men det där är olika från person till person” berättar Robin. ”Det blir alltid lite personligt när man kritiserar någons spel. Ska man ge kritik tycker jag att man säga vad personen borde gjort annorlunda, och inte bara säga att något inte är bra”

Här passar Robin också på att ge en känga till attityden som ibland råder på pokerforum.nu där han själv är tämligen aktiv. 

”Jag tycker att väldigt många är inne och pikar andras spel, och säger bara att det är dåligt. Vem vill lägga upp händer när man får den typen av kritik? Man vill höra hur man ska göra istället. Annars blir det bara en översittargrej.”

När det kommer till hanteringen av motgångar är Robin rätt självkritisk.

”Jag skulle säga att jag har ganska dåligt pokerpsyke egentligen. När det går bra tycker jag att jag spelar riktigt bra, men det kan räcka med att jag har några raka backdagar för att det ska kännas som att jag knappt kommer ihåg hur man spelar. Sen tycker jag att man oftare tenderar att sätta sig i dumma lägen när man springer dåligt.”

LIVETOUREN

Robin Colbins första möte med de svenska railarna var när han blev näst bäste svensk i poker-VM 2011 med en 84:e-plats för omkring en halv miljon kronor i prispengar. Därefter har det utöver en finalbordsplats i senaste Christmas Poker Week varit tunt med liveframträdanden.

”Jag har inte varit så sugen på livepoker på sistone, men det kan ju komma att ändra sig” säger han. ”Jag har inte bestämt mig än för hur jag ska göra med WSOP. Om jag åker dit spelar jag ett gäng turneringar, och förhoppningsvis i så fall även main event. Just nu finns det inga planer, jag känner mig inte alls sugen på att spela så många timmar varje dag. Jag kan också känna mig rätt mätt på att spela live när jag varit på en resa. Början av liveturneringar är alltid tråkiga. Dagarna blir långa, och man åker ofta ut tidigt”

Robin tillhör den nya skolan av spelare som säkerligen spelat långt fler händer än de flesta äldre livespelare han träffar på i liveturneringar. Ändå ger han dem en viss respekt.

”Jag känner själv att tålamodet brister ganska lätt när jag spelar live, och är inne och grisar med en del nävar jag inte borde spela. Man har mindre respekt för ett gammalt liveproffs än någon som spelar mycket på nätet, men live handlar ju mycket om att ha rutin av att sitta och nöta många timmar i sträck. Det är något jag själv skulle kunna utveckla mitt spel mycket inom.”

EPILOG

Föräldrarna som bor kvar hemma i Lidköping är hängivna supporters till Robin, och håller koll på vad som händer när sonen väl sätter sig vid livebordet.

”Morsan följer alltid liverapporteringen, och när jag var djupt i WSOP satt pappa på en camping och railade mig mitt i natten. De är väl lite oroliga om det skulle dåligt, men det är nog alla föräldrar. ”

Jag tror att Robin Colbins föräldrar inte behöver vara allt för oroliga. Robin känns som en kille som även med svenska mått har en hög grad av självinsikt och står med fötterna tillräckligt väl på jorden för att inte tappa fotfästet.