I huvudet på Mikael Thuritz

Inom alla subkulturer finns det individer som i de breda lagren transformeras från att vara aktörer i mängden till att bli ikoner. Det har inget självklart samband med att de är de allra bästa inom sitt gebit, eller de mest kända, utan det ligger snarare i deras legender, i de historier som berättas om dem. Inom pokern tillhör de flesta av dessa ikoner toppskiktet, även om merparten av toppskiktet inte är ikoner. Viktor Blom är en av de kanske mest självklara ikonerna. Chris Björin är en annan, och Erik Sagström en tredje. Och så har vi Mikael Thuritz. För många synonym med repliken ”Det här kan bli en stor pott”, från kultdokumentären Pokerlandet. En sådan replik bygger emellertid ingen ikonstatus. Att man bara spelar ett par liveturneringar om året med inköpsstarter kring $50 000, att många räknar en som en av världens bästa no limit holdem-spelare, att man bor merparten av året i Macau och i princip inte gör några intervjuer. Det är sådant som skapar en ikon. Om det och mycket annat kom mitt samtal med Micke Thuritz att handla om när jag träffade en av svensk pokers genom tiderna största talanger över en kaffe på Norrmalm i Stockholm. 

Jag är väldigt bra på poker,
och har väldigt lätt att lära
mig nya sätt att spela på

”Jag är väldigt bra på poker, och har väldigt lätt att lära mig nya sätt att spela på” säger Micke helt utan attityd eller något försök att hävda sig, utan mer med tonfallet som någon säger vad han har för klädstil. 

Viktor Blom är vårt tveklöst största svenska namn på den internationella pokerscenen, men det finns andra blågula highstakesspelare som oftast flyger under radarn samtidigt som de åtnjuter en enorm respekt bland sina medspelare världen över. Idag, nästan tio år efter Pokerlandet, är Micke Thuritz fortfarande en av våra största stjärnor på de högsta nivåerna, och en person som fascinerat mig sedan jag började intressera mig för poker. 

”Jag brukar inte göra så mycket intervjuer, men jag tyckte det passade bra nu” säger Micke, som är i Sverige på ett kort besök innan färden går vidare till USA. ”Många av oss vill gärna hålla sig lite under radarn, men det kan vara en kul grej att göra då och då. Vi är ändå pokerspelare, och vi får också bidra till att hålla intresset för spelet uppe på ett eller annat sätt.”

Macau

Mikael Thuritz vistas numera merparten av sin tid i Macau. Han har en lång period av sin pokerkarriär bott i USA, men efter att ha introducerats till de största spelen i den asiatiska storstaden tillsammans med kamraten Erik Sagström, som hade fått en inbjudan, trivdes han så bra att han blev kvar där.

”Jag skulle väl säga att jag bor i Macau numera, jag är där 9-10 månader per år” konstaterar Micke. ”Det passar mig bra; jag kan spela både live och online, och allt finns nära till hands med bra restauranger och liknande”

Han beskriver de omfattande nätverk av spelare som utgör nosebleedscenen i Macau. Det är människor som har ”enormt mycket pengar och stora kontaktnät”. Dessa nav i nätverket har i sin tur hundratals agenter knutna till sig som jobbar med att dra in spelare och belönas med provision från kasinot. Utöver själva spelet försiggår en hel del crossbooking, spelarna emellan. Anledningen till att riktigt duktiga spelare som Micke Thuritz får vara med och möta dessa personer handlar om att de som spelar i Macau har råd och tycker att det är kul att få försöka mäta sig med de bästa spelarna i världen, och som bekant utvecklas spelare när de utmanas också. ”De blir ju bättre hela tiden” säger Micke om motståndet i Macau. Spelstaden blir också allt mer populär bland svenskar.

”Det finns några svenskar som spelar här, men jag är kanske den av oss som spelat mest i det stora spelet. Man köper in sig för enormt höga summor, men sen har jag inte allt i mig själv heller. Det är en del byten och procentköp hit och dit. Det är nog det högsta spel som går att hitta idag, i no limit i alla fall” 

Han tillägger också att han tycker att det är en av fördelarna med Macau; det högsta spelet här sker i Texas och inte i PLO, och i svenskens ögon är det mer skicklighet i förstnämnda spel när det kommer till fullring. ”Omaha niohandat är så nötigt, det är fyr- och femvägspotter där det blir svårt att hitta lägen att bluffa i. Det är mest snurr på pengarna, och i mitt tycke mindre skicklighet inblandat”

Upptakten

Mikael Thuritz har trots att han bara är tjugoåtta år gammal tio år som professionell spelare bakom sig, och har hunnit med att både bli miljonär och gula flera gånger. Den första kontakten med spelet kom via den legendariske svenske onlinespelaren ”Dared”, som Mikael spelade datorspelet Starcraft tillsammans med.

”Han krossade alla spel, det var helt otroligt” säger Mikael om Dareds framfart. Väldigt snabbt fick Mikael själv fart på sitt spel. ”Jag vann $5000 första månaden jag spelade, det var fantastiskt mycket för mig då. Jag var sjutton år och hade i princip aldrig några pengar. Det var revolutionerande. Jag inspirerades mycket av Dared. Han spelade nittio procent av alla händer full ring, och slog upp i princip varje hand”

Visst, Blom var också tung,
men Prahlad Friedman var
totalt överlägsen alla andra

Efter något år dök det upp en ny kille på pokerscenen som kom att influera svensken mycket. Prahlad ”Zweig” Friedman var enligt Micke större för sin tid än vad självaste Viktor Blom var.

”Visst, Blom var också tung och han krossade ju durrrr bland annat, men Prahlad var totalt överlägsen alla andra” 

Mikael började anpassa sitt spel på sätt som han upptäckt fungerat för Zweig, bland annat genom att överbetta mycket. 

I slutet av 2005 hamnade han i en rejäl downswing efter att ha gått enormt bra en tid. För andra gången i karriären förlorade han i stort sett allt han tjänat in, via förluster både på spel och investeringar. Tack vare stejk och support från en brittisk vän kom dock Mikael igen, och sedan de gick skilda vägar tre år senare har han stått på egna ben. 

Spelet har som de flesta känner till förändrats enormt under det senaste decenniet, ändå har Micke Thuritz inte någon gång räknats bort från diskussionen om vem Sveriges främste spelare är. Själv är han inte säker på vad som gjort att just han tillhört eliten under så pass lång tid, men gör ändå ett försök att svara på frågan.

”Jag vet inte riktigt, men jag spelar ganska mycket, och kan dessutom kan ta variansen bra. Sen är jag väldigt bra på poker”, och har lätt att lära mig nya spel och nya sätt att spela på.” säger Micke med eftertanke, och helt utan attityd. ”Jag ser ofta den analytiska vinkeln, och är kreativ och lite ”tricky”.

Han lägger också till att han tror att han spelar på klart mindre känsla än många andra spelare i toppen, utan försöker fundera igenom händerna från början till slut och basera sina beslut på given information och hans egen tolkning av denna.

De största namnen

Thuritz konstaterar att No Limit Hold’em är hans i särklass bästa spel, just på grund av att det är det han spelat (och spelar) klart mest, och live är det i stort sett bara NLH han spelar. Däremot tror han att han har störst edge i mixed games som 8-Game och 7-Game.

”Där skulle jag nog kunna spela mot vem som helst och vinna” säger han, åter igen utan något försök att hävda sig eller imponera på mig. Att jag sedan blir imponerad är en annan sak, men mer av Thuritz saklighet och något ovanliga egenskap att faktiskt våga framhålla sig själv som en av de absolut bästa.

”Visst, Phil Ivey är rätt tung, och där skulle det kunna bli jobbigt för mig om vi spelade länge” konstaterar Micke. ”Han blir snabbt bättre när han möter en motståndare. Det är hans starka sida; sen är han ju en väldigt, väldigt bra pokerspelare i grunden så klart.”

”Ivey bryr sig inte om koncept, han kör bara sin grej”, säger Micke med ett skratt. ”Jag känner honom lite grann - inte speciellt bra, men han ringer ibland i potter online. Han är lite speciell, lite egen. Han bryr sig inte så mycket om vad som händer omkring honom, utan kör sitt race. Men han är en otrolig talang, väldigt smart och begåvad och är riktigt tung att möta när han kommer in i ett spel, men han är inte oslagbar. Han kan också komma in i perioder där han inte spelar så bra.”

Micke Thuritz framhåller framför allt Iveys styrka när det kommer till fixed limit-spel, till skillnad från honom själv vars styrka är no limit. Däremot finns det en annan svensk som Micke menar är en av de absolut främsta i världen på fixed: Erik Sagström.

Erik Sagström är en av de
absolut bästa i världen
när det gäller fixed limit

”Han är en otrolig pokertalang, även om han inte spelar så mycket längre. Han har i princip lärt mig limit hold’em och de limitspel som ingår i 8-Game. Man kan säga att vi har gjort ett utbyte där jag har kollat när han har spelat fixed limit, och han har kollat när jag har spelat no limit. Han är en av de absolut bästa i världen när det gäller limit - om inte till och med bäst, tillsammans med Phil Ivey”

Jag ber Micke gå in på vilka svenska spelare han imponerats av på highstakesscenen de senaste åren. Namn som Blom och Wilhasha berörs så klart, liksom Robert Flink, vars spelstil Thuritz gärna framhåller. Det är emellertid framför allt en annan spelare som han främst fastnar vid.

”Alexander Roumeliotis är en av de svenska spelare som jag respekterar mest när det kommer till no limit holdem. Han är riktigt, riktigt duktig. Hans tankesätt är väldigt, väldigt bra. Jag tycker att han har varit bra sen vi började spela mot varandra omkring 2007. Vi spelade rätt mycket under den perioden. Jag tycker att han är den mest underskattade svenska pokerspelaren.”

Motståndet

Micke säger också att det går snabbt att få koll på nya spelare, och att man känner till alla som spelar regelbundet på de nivåer han rör sig på. Det skapar också ett behov av medvetenhet om sitt eget spel och sin image.

”Spelarbasen på de högsta nivåerna är rätt liten, och du måste hålla koll på vad folk tror om dig och ditt spel hela tiden” förklarar Micke. ”Sen är folk jäkligt smarta på de här nivåerna, det handlar egentligen hela tiden om att tänka i ranger. Det är här det kreativa kommer in, då du förändrar din range genom att göra något oväntat, något som din motspelare inte förväntar sig. Det är den här biten som jag tycker är det riktigt roliga med poker.

Poker handlar i grund och
botten om vad jag tror att
du tror att min range är

Kreativitet är skitviktigt: Om du gör något konstigt och oväntat kommer du att förvirra dina motståndare. Poker handlar i grunden om vad jag tror att du tror att min range är. Det är klart att det är viktigt för mig att försöka förstå vad din range är, men när jag börjar förstå vad du tror att MIN range är, kommer jag också att kunna utnyttja det till fullo. Det är egentligen mycket viktigare än att jag vet vad du har för range, i alla fall när du möter riktigt kreativa spelare som bryr sig om sådana saker.”

Micke berättar att han flera gånger gått in i spel och låtsas vara en fisk genom att förändra sitt spel med konstiga moves som förvirrat motspelarna.

”Det är det som är så kul med No Limit Holdem; det går att göra så väldigt mycket olika saker som folk ännu inte kommit underfund med. Folk försöker spela så rakt som möjligt, och för mig är det bara bra, för det gör dem lättare att exploatera.” 

Den tekniska utvecklingen

Mikael Thuritz pokerspel handlar om en väl förfinad talang i kombination med stor erfarenhet. Han är också en av de svenska profiler som allra tydligast tagit avstånd från de tekniska hjälpprogram dykt upp i samband med internetpokerns utveckling. Han menar att det finns en tydlig koppling mellan dessa program och nätpokerns nedgång. Även om han själv säger att han då och då använt program för att tracka händer och kolla betsizing och liknande i efterhand, skulle han gärna se att programmen försvann helt.

”Med de här programmen ser användarna luckorna hos nybörjare och dåliga spelare direkt, och utnyttjar detta. En ny spelare kan därför sällan eller aldrig komma uppåt, och det stoppar nybörjare och dåliga spelare från att klättra”.

Micke Vill dock inte gå så långt som att säga att poker på internet kommer att dö helt på grund av detta. 

”Det kommer alltid att finnas nöjesspelare, så jag tror inte att nätpokern kommer att försvinna. Det är för stort för det. Det kommer nog däremot att gå ned mer och mer. Det finns vissa saker som sajterna kan göra för att bromsa det. Jag tror att det vore bra om man började köra mer anonyma bord, som de kör på Prima till exempel, eller att man tvingade spelare att byta nicks relativt ofta, alternativt tog bort möjligheten att få handhistorik i efterhand.”

Ord som roligt och kul
återkommer väldigt ofta
i vårt samtal

Även om det kan låta som en pessimistisk bild av pokerns utveckling, genomsyras Mickes tankar om poker av spelglädje. Ord som roligt och kul återkommer väldigt ofta i vårt samtal, och det märks att ämnet engagerar Micke. Han saknar den där likgiltigheten som ofta slår igenom hos den nya generationen nätspelare, och på många sätt känns han som en brygga mellan två generationer svensk poker. Ska man bara gå efter hur bra han verkar trivas med livet som pokerspelare känns det emellertid inte som att han har några planer på att pensionera sig än så länge.

”Nu har jag rest en del, och i princip inte spelat på en och en halv månad. Jag spelade några händer på nätet härom dagen, och det var jäkligt kul, jag börjar få lite halvabstinens” skrattar Micke. ”När jag inte arbetat på länge blir jag lite nere. Jag tror inte att det är någon form av spelsjuka, utan det kan nog jämföras med många andra som gillar att jobba och inte arbetat på ett tag. Man producerar ju ingenting.

Sen är det viktigt att hålla igång. Förra året var jag borta i två och en halv månad i slutet av året. När jag kom tillbaka tog det 2-3 veckor innan jag kände mig helt säker i mitt spel igen. Under de perioderna när man kommer tillbaka är det viktigt att ta lång tid på sig och tänka igenom allt extra noga.”

Pengarna

Trots att han som tidigare nämts flera gånger förlorat i princip allt sitt kapital har tanken att lägga ned spelet aldrig funnits på någon seriös nivå.

”Det fanns en period där jag hade väldigt, väldigt mycket pengar och gick från det till att inte ha så mycket kvar. Då kände jag att jag kanske borde investera i något annat, som fastigheter eller liknande, så jag inte behöver bry mig lika mycket om att dra in pengar på spelet. När man går på stora downswings känns det som att man skulle vilja ha något lite säkrare.”

Micke säger själv att han tidigare i livet gjort investeringar som varit långt ifrån säkra.

”Jag har gjort väldigt mycket långskottsinvesteringar, riktiga högriskprojekt, där jag satt in några hundra tusen dollar för att se vad som händer. Det har jag förlorat ganska mycket på. Sen var jag också involverad i sportsbetting ett tag, där gick det käpprätt åt helvete. Det var nog i och för sig rätt mycket otur också. När jag har spelat med andra svenska storspelare har det i allmänhet gått rätt bra. Jag har slängt iväg en del på sådana saker, men det är lätt hänt när det går bra och man tjänar mycket pengar. 

Jag vill vara produktiv
och tycker om utmaningen
i att spela högt

Jag ser det ofta med folk som vunnit stora turneringsvinster. När de spelar efter det blir de ofta väldigt mycket mer slaskiga, och jag märker det även på mig själv. När jag vunnit mycket pengar blir nivån man spelar på inte lika spännande längre, och då börjar man bli ointresserad. Det är lätt att man i sådana lägen spelar dåligt eller kastar iväg pengar på annat.

I mitt tycke är det i så fall bättre att investera i något med större säkerhet, och där är fastigheter ofta en bra affär, speciellt om man inte kan så mycket om investeringar.”

Med tanke på att vi berört ämnet en hel del under intervjun, och att det går en del historier om hur mycket Micke Thuritz tjänat på poker (inte minst tack vare scenerna från Pokerlandet), bestämmer jag mig för att fråga honom rakt ut om han har rulle för att dra sig tillbaka och rulla tummarna resten av livet, och om han är all-time high. 

”Ja, det skulle jag absolut kunna göra, men jag skulle inte tycka att det vore roligt. Jag vill vara produktiv, och jag tycker om utmaningen i att spela högt. Om man räknar med allt jag har är jag all-time-high, eller i alla fall i de trakterna. För några år sedan hade jag jättemycket kapital och var all time high i rena pengar, innan jag gick på en jättestor downswing. Då förlorade jag omkring åttio procent av det jag hade. Det var då jag tyckte att jag borde ha någon form av säkerhet.”

Glädjen

Även om Micke är uppenbart nöjd med sitt liv känns det som att det borde finnas baksidor även med hans tillvaro, men Micke verkar mena att det vore att ”pluswajna”, för att använda ett pokeruttryck som innebär att man klagar över petitesser när man har det riktigt bra. 

”Det enda jag skulle kunna se som nackdel är att det är svårt att vara tillsammans med någon som mig som spelar så mycket och vill spela de högsta spelen och vara så produktiv i poker. Det är svårt att ha en normal livsstil. Macau är bara spel, spel, spel. Man hänger med andra spelare i ett stort nätverk, och spelar hela tiden. Man blir så pass nära varandra, och det har också blivit lite mer vänskapligt där borta.”

Ibland får man känslan av att Micke Thuritz är frikopplad från den svenska pokerscenen, som en satellit som brutit sig loss och inte tillhör omloppsbanan längre. Att han inte heller tar någon notis om vad som händer och sker i resten av Pokersverige. Det är möjligen en sådan bild som bidragit till ikoniseringen av honom, men Micke konstaterar att han i alla fall försöker hänga med någorlunda i vad som sägs och skrivs om honom.

”Jag brukar läsa vad som skrivs om mig ibland, men inte så mycket. Jag har haft en del olika nicks jag spelat under, speciellt på EU-sajterna haft jag haft många olika. Men visst, jag kollar mina nicks på Google ibland för att se vad det står och vilka rykten som går om mig.”

Jag lever för dagen och
och ser inte så långt framåt

Tiden med Micke börjar lida mot sitt slut, men det hade varit lätt att sitta ett par timmar till. Det märks att det inte är någon uppoffring för honom att prata om sitt liv i allmänhet och om pokern i synnerhet. Det är befriande att möta en person som nått så stora framgångar, som varit med om så mycket och som dessutom haft stora karriärmässiga motgångar, och som ändå brinner för spelet på ett så unikt sätt som Mikael Thuritz gör.

”Jag lever för dagen, och ser inte så långt framåt. Skulle jag hitta något som jag tycker är roligt och är duktig på och skulle tjäna lika bra på, skulle jag definitivt kunna göra det istället. Sen skulle jag nog ändå spela då och då i alla fall. Spela är inget jag behöver göra, men jag tycker att det är riktigt roligt.”