Michael Tureniec: "Jag tror att nästan vem som helst skulle kunna bli riktigt bra på poker"

Bäst according to andra?

Poker är ett spel där de professionella utövarna gärna – och med rätta - framhåller det stora turmomentet, och framhåller svårigheten att ranka spelare och jämföra dem mot varandra. Att någon sprungit bra är inte på någon sätt en garanti på skicklighet, och att ställa turneringsspecialister mot cashgamespelare låter sig sällan göras. Ändå finns det ett namn som nu allt mer börjat utkristalliseras framför andra som favorit till posten som Sveriges bäste, i alla fall när det kommer till turneringspoker. Dessutom vittnar flera respekterade namn om att han utvecklats till en riktigt vass cashgamespelare.

Över en lunch i centrala Stockholm träffade jag Michael Tureniec för att försöka få en bild av vad det är som gett honom det ryktet och den respekten han har. Vi stämde träff på Bistro Boheme på Drottninggatan, och några minuter sen jäktar jag in i lokalen. Micke uppvisar samma lugn som blivit hans signum vid pokerborden, och efter att vi beställt mat och tagit några tuggor funderar han en stund på vad det är som gör att han sticker ut som spelare.

”Jag är väldigt kreativ, och använder ofta spelarna mot dem själva när jag möter dem” säger han. ”Jag försöker alltid att utnyttja varje situation maximalt, och försöker dra nytta av saker som motspelarna gör för egen vinning.” 

Han berättar också att han arbetat mycket på sitt postflopspel. När edgen minskat i spelet, och merparten av motståndarna börjat spela mer korrekt pre-flop gäller det att hitta nya läckor i motståndet. Främst finns dessa brister i spelet efter floppen, menar Micke. 

”Där har jag lite nya teorier som jag inte har hunnit sjösätta än” säger han med ett leende. ”Det blir ofta så att när jag sitter och grubblar över situationer där jag förlorar marker alldeles för ofta försöker jag komma på nya lösningar.

Mycket av utvecklingen handlar om att diskutera spelet med duktiga vänner, och lyfta teorier och få feedback på dem.  Ibland testar jag idéer jag gillar vid bordet även om de har blivit sågade av andra, eller så ratar jag dem och funderar vidare.”

Micke framhåller att diskussionen kring spelet är själva nyckeln till att bli riktigt framgångsrik.

”Jag skulle säga att det är det viktigaste av allt. Om man ser till de 10-20 bästa i Sverige i både cashgame och turneringspoker i dagsläget är den gemensamma nämnaren att de har lärt sig tillsammans med andra. Det finns så klart de som löst det på egen hand, men de är väldigt få.”

Bäst according to Micke?

Micke medger gärna att han tillhör toppskiktet i svensk turneringspoker, och när man frågar andra svenska spelare placerar många honom gärna i den internationella eliten. Micke själv säger att det finns ett par namn i toppen som han upplever som extra svåra att möta, och framhåller framför andra Steve ”Gboro” Gross och Jon ”Apestyles” van Fleet.

”De är helt klart två av de bästa, i alla fall online. Självklart har de sprungit väldigt bra, men samtidigt känns det som att de inte släpper ifrån sig några marker i onödan. De kan alltid sätta dig i en svår sits utan att blotta sig själva allt för mycket, och det känns i vissa lägen som att oavsett vad du gör i en given situation förlorar du marker mot dem.”

Själv är jag lite nyfiken på om det finns några medfödda egenskaper som krävs för att man ska bli en framgångsrik pokerspelare, och dryftar frågan till Michael. 

Jag tror att nästan vem som helst
skulle kunna bli riktigt bra på poker

”Jag tror att nästan vem som helst skulle kunna bli riktigt bra på poker, men det kräver en hel del dedikering” säger Micke eftertänksamt. ”Det är svårt om man inte tycker det är kul även om man skulle tjäna riktigt bra på det. Dessutom skulle det bli tufft att motivera sig att sitta framför en dator så många timmar per dygn.”

Något förvånande tillägger han också att han själv inte alls var någon talang när han började, utan har nått framgång genom diskussion och eget lärande. Han tillägger också att han fortfarande har en del att jobba med, något som också ger de signifikativa solglasögonen en förklaring.

”Det handlar mest om att jag för egen del kanske ger bort en del i vissa situationer, även om det har blivit bättre genom åren.  Det är ganska skönt att inte behöva tänka på vilka signaler man sänder ut när man är så fokuserad på själva spelet.” 

Svenskarna i världen

Genom åren har vi fått se en hel del svenska framgångar både online och live när det kommer till turneringspoker. Jag frågar Micke hur han tycker att den svenska turneringseliten står sig på ett internationellt plan.

”Man ser många spelare som man tycker är riktigt bra, sen ser man dem göra något man inte tycker om och då känns det genast bättre när man ser att de är mänskliga” ler Micke. ”De flesta har ett spel som håller mot 99 procent av fälten, men jag tycker att det blir svårt för en del av dem att klara sig i de svåraste lägena. Dels handlar det om kreativitet, men även om direkta saker som att man till exempel slår upp i lägen som man inte är beredd att försvara.

Internetspelaren C. Darwin är en av de svenskar som jag tycker har imponerat mest på senare tid.”

Pratar man med andra spelare är en av de vanligaste kommentarerna rörande Micke att han gör extremt få misstag. Jag ber honom utveckla sina tankar kring vanliga fel han tycker att andra spelare gör på de nivåer han spelar, och han kommer in på ett resonemang kring de allt vanligare ”höjningskrigen” som pågår före floppen, där spelare slår om varandra i syfte att lägga sig. Där menar Micke att många går bort sig.

”Det är många som väljer lägen där det är klart att de inte går vinnande därifrån om de inte får in sista satsningen. Man ska ha klart för sig innan hur normen för tre-, fyr- och fembetssizingen brukar se ut. Om man ska ta ett dåligt läge ska man veta att man inte offrar för stor del av stacken, eller veta att man får in den sista satsningen utifrån sin storlek på stacken. Vet man att motståndaren inte kommer att vika ner sig måste man vara den som får in stacken, och därmed tvinga motståndaren att vika om han inte har en tillräckligt stark hand för att syna av med.”

Samtidigt som han pekar på att det fortfarande finns klara läckor bland många av spelarna på touren, konstaterar han att det blivit tuffare även där och att det blir svårare att ha en edge.

”Den minskar succesivt, men inte i samma takt som för onlineturneringar.  Det är många som inte är lika måna om att förbättra sitt spel, men samtidigt så kan du bli nedsynad tre gator med ess hög av en sjuttioårig gubbe i dagsläget om du tar en dålig linje. Folk har blivit mer uppmärksamma på när något inte stämmer. Man måste tänka på sin egen table image, vad man representerar för hand och vad man med det kan få bort från motståndaren.”

Hellmuth och spelglädjen

Även om Micke spelat i flera år på heltid på den internationella scenen säger han att spelglädjen fortfarande finns kvar. Samtidigt går givetvis även det upp och ned.

”Det beror på många saker. Det kan handla om vilka som är vid bordet, hur brädorna faller ut, vad man får för kortsnitt och så vidare. Det är många faktorer som spelar in, men när det smäller mycket och det är kreativa personer vid bordet trivs jag. Det ska vara en bra blandning av spelare som skapar en rolig dynamik. Det är då det är som roligast.”

Under sommarens WSOP main event uppkom en situation som blivit tämligen uppmärksammad. Michael Tureniec spelade några timmar med stornamnet Phil Hellmuth och slog så småningom ut denne ur turneringen. Phil twittrade senare om ”Some Crazy maniac” och det danska onlineproffset Mickey ”Mement_Mori” Petersen kände sig nödgad att rycka in till Mickes försvar. Han påstod i en tweet till Hellmuth att galningen som omnämndes faktiskt var en av världens bästa turneringsspelare. Micke själv tar situationen med ro.

För de gamla old school-
amerikanerna är World Series
så mycket större än europatouren

”Jag kan inte beskylla Hellmuth för att ha dålig koll.” säger han. ”Det finns så många onlinespelare som är riktigt duktiga som många inte hört talas om.  För de gamla old school-amerikanerna är World Series så mycket större än europatouren, och det finns inte samma prestige för dem i den touren som det finns i WSOP.”

Det finns få, om någon, spelare i den absoluta världstoppen (sett till resultat) som får så mycket kritik för sina spel och sin spelskicklighet som Phil Hellmuth. De flesta framgångsrika unga spelare jag talat med anser att Phil Hellmuth är dålig sett till det internationella turneringsmotståndet på högsta nivå idag. Min fundering är om det går att vara så dålig som Hellmuth sägs vara och ändå sitta med tretton bracelets?

”Det är det som förundrar mig” instämmer Micke Tureniec efter att vi hämtat varsin kopp kaffe på maten. ”Jag har funderat mycket på det där, och något gör han ju rätt. När jag mötte honom i Vegas spelade han otroligt dåligt. I flera av potterna hade jag vikt om han hade gjort minsta motstånd, på brädor som var väldigt tacksamma för honom. Det är ju ändå main event, och det är inte kul för en europé att åka över Atlanten och hjältesyna ut sig.”

Big money

För en tid sedan frågade jag en respekterad svensk spelare med stora turneringsmeriter vem han skulle välja att förvalta rullen om man skulle få ihop en miljon dollar och spela Big One For One Drop. Vilken svensk spelare trodde han skulle ha störst chanser i turneringen? Svaret lät inte vänta speciellt länge på sig; Michael Tureniec. Nu spelade varken Micke eller någon annan svensk miljonturneringen, men likväl är Tureniec en av få från vårt land som ens spelat en super highroller. I Barcelona i höstas fanns han i fältet i EPT:s $50 000 NLH rebuy Super Highroller. Micke säger själv att han inte var nervös över summorna, men att det givetvis var något annat än att spela en vanlig major.

När det gäller highrollers tycker jag
att jag har tagit fram det bästa i mig

”Jag var inte scared money, men man ser väl de turneringarna på ett lite annorlunda sätt än en vanlig turnering. Jag tror att de andra spelare uppfattade mig som scared. Just när det gäller highrollers tycker jag att jag har tagit fram det bästa i mig. Det är klart att jag har varit missnöjd i ett par av dem, men jag vet att jag kommer att behöva spela på ett visst sätt. Jag måste komma på nya linjer, och vara mer kreativ. Man kommer inte att kunna vinna på ett sedvanligt sätt utan måste gå utanför sina ramar. Det är den roligaste pokern jag känner till; Det blir extremt marginella spel, och det är riktigt kul när man träffar rätt i sina linjer. 

Sen blir det svårare att göra stora syner, för jag vill inte åka ut från en highrollerturnering med ett jätteinköp på att jag gjort en marginell syn, men sen beror det på vilka förutsättningar man får. Hamnar jag på ett tufft bord med spelare som Ivey och Antonius och den ligan kommer jag inte göra sig några marker på att sitta och ta det lugnt. Hamnar jag däremot på ett bord där hälften är rika affärsmän väljer jag nog mina lägen lite mer selektivt, och försöker att inte stacka av marginellt om jag ändå dragit en vinstlott vad gäller placering.”

Micke slogs ut ur turneringen under första dagen, och valde att inte göra någon rebuy. Jag frågar honom om han tycker att det är försvarbart att spela en rebuyturnering som en freezeout.

”Ja, det tycker jag absolut. Speciellt när det är en stor turnering med ett litet fält som inte skapar överdrivet många rebuys. Det känns som att de flesta spelade denna med intentionen att det skulle vara en freezeout.”

Sökandet efter edgen

Micke är utan tvekan en av våra mest rutinerade livespelare från nätgenerationen, och spelar i stort sett alla no limit hold’em-turneringar som erbjuds på europatouren oavsett inköp. Finns det någon turnering han skulle backa från för att han inte tror att han skulle ha edge i den?

”Vi har skojat en del om det där” ler Micke igenkännande åt frågan. ”Man hittar alltid den där brytpunkten som motiverar en att spela. Är det trettio av världens bästa spelare och två fiskar tänker man att ’hade det varit en fisk hade jag inte spelat, men nu är det ju två och då måste jag’.

Jag har ännu inte ställt upp i en turnering där jag haft minus-EV. För mig handlar det mer om hur jobbiga folk är och vad jag kan förvänta mig, än om hur skickliga de är. Är det inte svårspelat räknar jag med att gå vinnande därifrån.”

Micke största titel i karriären är europatoursegern i Köpenhamn 2011, där han slog landsmannen Per Linde heads-up. Före det var han nära en seger på touren i London 2008, men föll HU mot Michael Martin.  Dessutom har han flera segrar i sidoevent.

”Det är klart att det är kul att vinna, och man är ju aldrig riktigt nöjd med en turnering om man inte vinner den. Även om man spelat dåligt i vissa potter tänker man ju inte på det lika mycket om man vinner jämfört med om man inte vinner.”

Micke vet mycket väl hur mycket det krävs, inte minst i form av tur, för att nå heads-up i en stor turnering. 

”Man hoppas ju att det händer igen, men det skulle inte vara konstigt om jag inte kom längre än dag ett i EPT-turneringarna de kommande åren. På det stora hela har jag ju ändå sprungit över EV, men så länge jag har ett positivt förväntat värde i att ställa upp i turneringarna lär jag fortsätta.  

På nätet har jag märkt att det har blivit extremt mycket svårare.  Man kan tycka att man springer dåligt fast man inte gör det, bara för att man sprungit så bra tidigare. Det man vant sig vid blir standard, och man blir bortskämd. 

Förr var det tio riktigt bra i ett startfält, tjugo som var okej, och trettio till strax därunder. Nu är det hundratals konton man aldrig sett tidigare som spelar riktigt bra. Folk är i allmänhet mycket spelskickligare  och verkar inte alls stressas av pengarna som står på spel på samma sätt som tidigare.”

Epilog

En timme i Mickes sällskap går fort, och tystnaden vid pokerborden lämnas där. Det råder ingen tvekan om att han talar mycket och gärna om det är ämnen som intresserar honom, och när det kommer till poker och världen kring spelet har han långt ifrån funderat klart. Vi avslutar vårt samtal, och efter att ha skjutsat Micke till föräldrahemmet han ska besöka, skiljs våra vägar i ett vinterkallt Stockholm. 

Även om han precis som många andra turneringsproffs jag talat med vittnar om att det blir allt svårare att vinna pengar på spelet är min förhoppning att Michael Tureniec även de kommande åren kommer att förbli en av våra verkligt stora spelare. En sällsynt god förståelse för poker i allmänhet och turneringsspel i synnerhet, glädje för spelet och en ödmjukhet inför framgång har skapat en pokerprofil som är omtyckt och respekterad av både medspelare, turneringspersonal och medier. Både i Sverige och internationellt.