Poker och ödmjukhet

Det finns en teori om den mänskliga hjärnans utveckling som menar att den pådrivande faktorn har varit den enorma räknekraft som behövs för att hålla reda på alla inbördes relationer inom flocken. Kan man lita på honom om allt skiter sig? Gillar hon mig eller är hon bara en golddigger? Kommer någon hjälpa mig om jag bryter benet? Att behärska detta sociala spel via allianser, skitsnack och vänskap har gjort att vinnarna i allmänhet har lyckats bättre, vilket lett till ökad framgång hos det motsatta könet och att ens gener därför gynnats evolutionärt.

För femton år sedan kom så plötsligt Internet som en alternativ verklighet. Det blev möjligt att via forum, databaser och dataspel att skapa en alternativ identitet online, med mycket friare tyglar att bli vem man vill. Det ballade ur fullständigt. 12 årige Pär som åt mask på rasterna för att imponera på dom andra blev nu level 99 i Diablo1 på hardcore och dödade alla skoningslöst med hjälp av ett fusk han tankat ner. Eller så satt han i Aftonbladets chatt och hamrade in sitt budskap med ctrl-alt. Helt utan konsekvenser.

På Pokerforum.nu lyssnar ingen på
någon med reg.datum efter 2009

Idag har världarna möts någonstans på mitten. Internet och verklighet har smält ihop. Pär kan inte spamma Facebook utan konsekvenser. På Pokerforum.nu lyssnar ingen på någon med reg.datum efter 2009 och 30 poster. Moderatorer varnar och dömer ut straff. Många har träffat varandra i verkligheten. Att gömma sig bakom ett nickname är inte lika effektivt 2012.

Det återstår dock en bit innan vi kan säga att Internet fungerar lika väl som vår evolutionära verklighet. Anonymiteten har blivit mindre, men den finns fortfarande där och skapar moraliska tveksamheter. Ett av dessa problemområden är onlinepoker. Igår spelade jag några turneringar på numera skattefria Pokerstars. Två dåliga spelare spammade sönder chatten av hat till varandra. Den ena önskade att den andres mamma skulle dö i cancer och den andre påpekade hur fruktansvärt dålig och värdelös som människa den andre var. Inga konstigheter. Hade dom träffats i verkligheten hade dom troligtvis skakat hand och i efterhand konstaterat att ”han verkade ju rätt skön”.

Dom flesta beter sig inte på detta viset. Många skriver ”NH, GG” eller till och med ”oops, bad luck, sorry, GG” när dom drar ut. Men Internet inehåller fortfarande många sociala skevheter . Därför tänkte jag skriva några argument för varför det är värt att alltid bete sig vänligt online precis som i verkligheten. Samt varför det är taktiskt vettigt att inte skapa ett alltför annorlunda Valterego online.

1. Världarna smälter ihop allt mer vilket kommer skapa konsekvenser

Är man otrevlig online eller har en alltför stor skillnad mellan onlinepersonlighet och verklig personlighet kommer man med stor sannolikhet hamna i situationer IRL där man får verkligheten som ett strykhjärn i ansiktet. Att vara viktig bakom ett forumnick är dålig taktik, man blir en bluff som väntas på att avslöjas.

Ett socialt missfoster,
vilket skämt!

Då folk inte gillar oäkthet samt att vi är fantastiskt duktiga på att snacka skit och hämnas blir det dubbelt dåligt för vederbörande. Svaret på frågan ”Hur är han i verkligheten då?” blir ofta extra negativt. ”Halvtrevlig men en smula skum socialt” blir till ”ett socialt missfoster, vilket skämt”.

2. Det sänker ens lyckonivå.

Mycket forskning visar att lycka till stor del beror på hur pass väl ens egen självbild stämmer överens med omgivningens. Att vara en person online och en annan offline kan med lite fritt tolkade då ses som ett dåligt recept för lycka i livet. Att låta sitt ego svälla online blir lite som att kissa i byxan. Detta tror jag är ett stort problem hos många pokerspelare. Då dom flesta proffs saknar struktur i form av chefer eller omgivning som grund för position blir det fritt fram att skapa sig en helt egen bild. Därför överskattar pokerspelare ofta sin intelligens och framgång. Dålig interaktion med andra communitys förbättrar inte situationen.

Verkligheten lurar
alltid bakom hörnet

Vi vet alla vilka dom självutnämnda genierna på Pokerforum.nu är till exempel. På en forskningsavdelning i ett bioteknikföretag hade en halvhög IQ inte skapat samma hybris och svans av oroliga dyrkare. Precis som i punkt ett är detta inte ett hållbart tillstånd, verkligheten lurar alltid bakom hörnet.

3. Det är en smula patetiskt och det fiskifierar en själv

Det finns undantag men det stora flertalet av vinnande pokerspelare är trevliga online. En orsak kan tänkas vara att duktiga spelare har förstått spelets natur på ett helt annat sätt än nybörjare. En trebet innan floppen är baserad på en hålkort/spelplan/position och eventuellt gameflow. En sämre spelare läser dock gärna in en helt annan verklighet, där trebetten ses som en förolämpning, särskilt eftersom han gjorde det alldeles nyss också. Efter att ha trasslat in sig med en fyrbet mot två ess skriker han sedan i chatten om patetiskt nittighet och förbrukad rätt att leva. Ganska klassiskt. Min poäng här är att man generellt sänker sig själv i dom flestas ögon genom att gapa i chatten, man fiskifierar sig själv och vem vill vara en fisk?

Den farligaste fåfängan är
stoltheten över att vara ödmjuk

800-tals sufisten Harith al-Muhasibi skrev att den farligaste fåfängan är stoltheten över att vara ödmjuk. Det citatet träffade lite som en pil i mitt hjärta. Är inte denna text ett väldigt bra exempel på just det? Bubba pratar om vikten av ödmjukhet, med en väldig stolthet. Det är svårt att inte vara patetiskt här i världen. Men jag tror ändå en strävan efter ödmjukhet är bättre än motsatsen. Även som en ren taktik utan empati tror jag det gynnar den enskilda individen, så pass intelligent är vi evolutionärt skapta. Ingen gillar den som är dryg och otrevlig, så ut och skriv smileys i chatten. Du tjänar på det!

//Markus "Bubba" Bränfeldt, Variansbyrån / PokerCampus