MARTIN JACOBSON: "Det är lite som att klaga på att plånboken skaver"

Martin Jacobson är för de flesta ett okänt namn. Även bland de som är hyggligt intresserade av poker ringer det sällan en klocka när den unge stockholmarens namn nämns. Detta beror på att han ännu inte vunnit någon stor liveturnering. Trots detta ligger han åtta på listan över de svenskar som spelat in mest pengar på liveturneringar genom tiderna. Totalt har det hittills blivit drygt 2 miljoner dollar i vinster.

I poker, finns det till skillnad från i många andra spel och sporter, inte bara en vinnare. Det handlar inte om att vinna den enskilda tävlingen eller den aktuella potten, utan att prestera över tid. Att spela in så mycket pengar som möjligt. Fråga Martin. Han har två andraplatser, en tredjeplats och en fjärdeplats från EPT, en andraplats från WPT, en tredjeplats från Nordic Masters och två finalbord från WSOP.

Martin Jacobson, svart bälte i finalbord

"Jag är oerhört nöjd med hur min pokerkarriär har gått hittills men det är klart att det är lite bitterljuvt att ha varit nära att vinna stora turneringar ett flertal gånger utan att lyckas gå hela vägen", berättar Martin Jacobson där vi sitter i varsin fåtölj i en hotellbar på ett av stoppen på European Poker Tour. "Det vore skönt att få känna på hur det är att vinna en stor liveturnering."

Ingen relevant diskussion

Samtidigt som han medger att det så klart skulle vara roligt att vinna har han en tämligen krass syn på hur turneringspoker framställs i medierna. Martin påpekar att det till exempel inte är speciellt konstigt att vi inte har någon som vunnit European Poker Tour två gånger, och att det inte heller är någon relevant diskussion ur spelarsynpunkt. "Det känns mest som en mediahype". Diskussionen om att få en tvåfaldig EPT-vinnare har aktualiserats då vi på ett drygt år fått tre svenska vinnare på touren i Anton Wigg, Kent Lundmark och Michael Tureniec. Martin säger att de svenska turneringsspelarna som är aktiva på touren idag står sig ytterst väl i det absoluta internationella toppskiktet. "Jag tror inte att det är någon slump att vi har de resultat vi har", säger han.

Martin Jacobsons egna karriär på den internationella touren började 2008 då han vann en plats till EPT-turneringen i Budapest, och kom hem med en tredjeplats och nästan €200 000 i prispengar. Sedan dess har turneringscirkusen rullat på.

"Bara en vecka efter turneringen i Budapest åkte jag till Amsterdam och spelade Master Classics of Poker. Därefter kvalade jag till PokerStars Caribbean Adventure, och åkte dit. Jag har aldrig riktigt bestämt mig för att nu ska jag bli professionell pokerspelare. Nu ser jag det självklart som mitt jobb, men det har inte varit någon direkt plan utan har mer blivit så och planen är väl att köra på så länge intresset och möjligheten finns"

Martin Jacobson har trots framgångarna aldrig spelat på den internationella scenen för någon annans pengar. Det har varken funnits stakeavtal eller sajtsponsringar. Alla inköp finansieras med hans egna bankrulle, antingen direkt eller via satellitturneringar. Däremot är han inte främmande för tanken att synas som sponsrad spelare för en pokersajt.

"Det skulle jag absolut kunna tänka mig, men än så länge har det inte kommit några förslag, och jag har inte jagat några sponsringsdeals själv heller. "

Styrka och stil

Även om Martin Jacobson i liveturneringar tveklöst haft korten på sin sida råder det inga tvivel om att han är en både kompetent och rutinerad turneringsspelare. Jag frågar Martin vad han tror är hans styrka vid pokerbordet.

"Jag har funderat lite på det där själv", säger Martin och sitter tyst en stund innan han fortsätter. "Jag tror att jag anpassar mitt spel ganska bra till bordet och dem jag spelar mot, och jag tror att det är något som är viktigt. "

Uttalandet "Ganska bra" karaktäriserar Martin Jacobson på ett väldigt träffande sätt. Utan det på något vis är negativt är Martin en person som av det jag sett tar väldigt liten plats, utan att för den skull förminska sin egen person. Det ligger en trygg anspråkslöshet i hans personlighet. Draget att verka utan att synas är också den bild jag har av honom vid pokerbordet. Han har en avslappnad men tillbakadragen approach, och hittas oftast med ett par stora hörlurar på sig och ett leende på läpparna när han spelar live. Däremot har jag sett för lite av det faktiska spelet för att kunna göra någon djupare analys, så jag ber Martin beskriva sin egen spelstil.

En klassisk Martin-pose in action

"Det beror helt på vilket bord jag sitter på. Det kan va svårt att bedöma själv och det är inte alltid man delar samma uppfattning om sig själv som omgivningen har. Men att döma av vad jag hör är jag nog ganska lös-aggressiv."

Spelet förändras i snabb takt, och kännetecknande för många av dagens framgångsrika spelare, i synnerhet de som kommit fram de senaste åren, är att de har en väldigt bra koll på de teoretiska aspekterna av spelet. Martin känns inte som något undantag, även om han medger att han skulle kunna lägga mer tid på den biten.

"Jag studerar pokerteori förhållandevis lite, men visst pluggar jag en del. Jag diskuterar händer med andra spelare, kollar videos och läser lite på forumen. Man kan aldrig studera och analysera spelet för mycket om man vill ligga på topp"

Martin verkar rätt ödmjuk inför sina framgångar och sin egen fallenhet för spelet. Trots framgångarna, en utmärkelse som årets kvalspelare på Europatouren och en nominering till årets prestation har han inga problem med att medge att det finns spelare som är bättre än honom själv på poker.

"Att klassa spelare som bättre respektive sämre känns enligt mig lite diffust eftersom det handlar om ett spel med hög varians och många olika spelstilar. Istället handlar det mer om antaganden och att som spelare vara öppen för tendenser och tekniker hos andra spelare vars spel man respekterar för att sedan själv etablera sin egen spelstil.

Det kommer alltid finnas spelare som passar ens egna spelstil sämre, men jag känner inte att jag har några direkta problem med att möta sådana spelare. Det handlar mer om att anpassa sitt eget spel därefter."

Jag tror att det är en läcka speciellt cashgamespelare
har. De anpassar inte sitt spel till turneringspoker
utan försöker alltid maximera värdet

Martin kategoriserar sig som en karaktäristiskt explospelare, som i hög grad anpassar sig till det motstånd som finns vid bordet. Han menar att det handlar om att maximera det förväntade värdet , men vill också lägga in en brasklapp när det gäller att hitta läckor hos motståndarna.

"Det får inte gå till överdrift. Man ser många som skjuter ut sig i turnering efter turnering för att de tar explotänket för långt. Jag tror att det är en läcka speciellt cashgamespelare har, de anpassar inte sitt spel till turneringspoker och värderar inte "turneringslivet" så mycket som de borde utan försöker alltid maximera värdet"

En av de stora anledningarna till att bra spelare gynnas av att göra anpassningar i sitt spel, är att det fortfarande finns väldigt dåliga spelare i turneringarna. Detta gäller dock inte alls i lika hög grad på nätet, i synnerhet inte på de högre nivåerna.

"Online har det blivit betydligt tuffare. Live har det förvisso också blivit aningen hårdare men det är inte alls samma utveckling som på nätet. Många har börjat inse att det är där värdet finns nu."

Kommer det även i framtiden att göra bra pengar på turneringspoker?

"Vad det handlar om, oavsett om vi pratar online eller live, är att det ska komma in nya, mer oerfarna och därav sämre spelare för att hålla värdet vid liv. Sen finns det ju guldklimparna som spelat poker i 20 år och som kör sitt race utan att för en sekund reflekterat över sitt eller för den sakens skull någon annans spel heller. För att svara på frågan så tror jag absolut att det kommer vara möjligt åtminstone 5 år till från nu, längre fram i tiden är svårt att spekulera eftersom poker boomen kom för bara ett par år sen"

Martin är skolad i sit’n’go-spel, och har därifrån tagit steget över till flerbordsturneringar. För en del har enbordsturneringar en dålig klang, och det finns en uppfattning om att det inte är "riktig" poker. Martin själv tycker att det är en god bas att stå på om man vill bli turneringsspelare.

Martin med spelarkollegan Eddie Tasbas

"Jag tror att det är en väldigt bra grund, och du har en fördel i många lägen av att ha spelat många sit’n’gos när det kommer till turneringspoker. Det är så många situationer i en turnering där stackarna är hyfsat grunda, speciellt om du har turen att nå finalbord. Då vet du hur du måste anpassa ditt spel allt eftersom spelarna slås ut."

Tvärt emot vad en del nätspelare tror är det enligt Martin ingen självklarhet att du kommer att bli framgångsrik på livetouren för att du är en vinnande nätspelare även på de högre nivåerna.

"Den största skillnaden mellan livepoker och nätpoker är att live är du oftast mycket djupare, i alla fall på de första nivåerna. Sen tror jag tror att du behöver ett extremt tålamod för att spela live och gå långt. Det är ändå 5-6 dagar du ska spela i de flesta stora event om du ska gå hela vägen. Mitt råd till alla är att spela satelliter och försöka kvala in till liveevent eftersom det är roligare och bättre värde."

Jag spelar alltid för att vinna.
Det brukar räcka till en andraplats

Martin själv har samlat på sig rejält med rutin från stora och prestigefulla turneringar, och i och med framgångarna har han också mångfaldig erfarenhet från att gå hela vägen till slutskedet av en turnering. Han håller med om att den upplevelsen är något som gynnar honom i de turneringar han spelar.

"Ja, Det har väl blivit så på senare tid. I och med min erfarenhet av att ha varit djupt i många stora liveturneringar känner jag att det i sig kan vara en fördel. Jag känner även att jag lyckas koppla bort pressen av pengarna det spelas om. Många stirrar sig blinda på pengahoppen när de är djupt i en turnering och då är det lätt att spelet blir lidande. Jag spelar alltid för att vinna och det brukar räcka till en andraplats!"

Att vara 23 år gammal och leva som kringsresande spelare är fjärran från det liv som de flesta jämnåriga har. I ryggsäcken har han tusentals flygmil, ett otal hotellnätter, mängder av turneringar och vinster för miljontals kronor. Martin säger dock att det inte är något han reflekterat speciellt mycket över.

"Nej, jag brukar faktiskt inte tänka så. Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att gå tillbaka dit jag var innan jag började spela på heltid, men jag kan inte säga att pengarna har förändrat mig som person. Det är en skön trygghet, och man får se till att hålla sig där och inte busta."

Trivs med livet

Martin har, för att använda en klyscha, större delen av livet framför sig, och tillvaron som pokerspelare kommer sannolikt inte att vara för resten av livet. Vad som händer efter att han lägger spelet på hyllan är emellertid inte något som stakats ut.

"Jag har funderat lite, men just nu trivs jag väldigt bra med att vara pokerspelare och tycker att det är jäkligt kul. Det är klart att den dagen kommer att komma förr eller senare när jag lägger av. Det skulle vara svårt att börja jobba för någon annan när man varit självständig i flera år och dessutom inte är överförtjust i fasta rutiner. Alternativet är väl att starta något eget. Men å andra sidan, skulle jag hitta något jag verkligen brinner för skulle det inte störa mig."

Martin Jacobson, en av Sveriges mest framgångsrika turneringsspelare

Martin, som är utbildad kock har förutom pokern också ett stort intresse för mat. Utöver det nämner han träning och resande som saker han gärna upptar sin tid med. Han säger att det är perfekta intressen att kombinera med livet som pokerspelare. Samtidigt säger han att lusten att resa runt och spela givetvis går upp och ner.

"Det är ju lite som att klaga på att plånboken skaver, men det är klart att det händer att man tröttnar. Missförstå mig rätt, jag är medveten om att många skulle ge upp sina vanliga jobb för ett liv som pokerspelare men det är främst för att de endast ser det glamorösa i det. De bortser gärna faktumet att man inte är garanterad någonting och att man förlorar pengar på de flesta resor och även att det faktiskt ligger en hel del jobb bakom framgångarna.

Annars så påminner det om andra jobb som inkluderar mycket resande. Det är från flygplats till flygplats, och hotell till hotell. Då kan jag bli ganska less efter ett tag. Speciellt att bo på hotell blir så opersonligt. Det är en speciell känsla som är lite svår att beskriva, men man kan aldrig riktigt slappna av."

Även själva spelet kan, precis som för alla andra som sysslar med något mycket och i perioder väldigt intensivt, kännas tråkigt säger Martin.

"Det kan hända, och speciellt när det går dåligt så klart. Då kan det vara tungt många gånger, men jag har aldrig blivit uttråkad till den grad att jag har funderat på att lägga ner. Jag kan bli trött på det ett tag, men det går ganska fort över, och sen känner jag revanschsuget istället."

Att Martins revanschsug kommer att fortsätta ta honom långt på touren känns ytterst sannolikt, och även om variansen i turneringspoker är mördande är Martin Jacobson antagligen en av de svenskar vi kommer att få se och läsa mycket om även i framtiden. Ödmjukhet och verklighetsförankring är sympatiska drag, och jag unnar gärna Martin en framtida seger i en riktigt stor turnering. Å andra sidan är jag säker på att han har egenskaperna för att stå sig väl i den jakten även utan min välsignelse.