EPT och svenskarna

Efter EPT-turneringen i Berlin stod det klart att svenske Martin Jacobson slagit sig in bland de tio främsta på European Poker Tours maratonranking. Med fyra finalbord (och därtill snubblande nära segrar) i huvudturneringarna och ytterligare en cash samt två finalbord från sidoeventen är Martin vår mest framgångsrika EPT-spelare under de sju säsonger touren pågått.

Sverige har dock redan från allra första början varit en framträdande nation på touren. I det första eventet under premiärsäsongen, Poker Stars EPT Barcelona 2004, stod Alexander Stevic som slutsegrare. Inköpet låg på en femtedel av vad senaste säsongens Barcelonastopp kostade att spela och deltagarantalet var en dryg fjärdedel i jämförelse.

Stevics segercheck på €80 000 hade placerat honom mellan sjunde- och åttondepristagaren i säsongens turnering. Vinnaren Kent Lundmarks förstapris var mer än tio gånger så högt som det Stevic bärgade. Det har med andra ord hänt en hel del på touren. Inköpsnivåer, deltagarantal och spelplatser har varierat rejält, men klart är att tourens stopp tenderar att bli större och större. Samtidigt har svenskarna genom samtliga sju säsonger satt sina avtryck.

Sju säsonger - Sju svenska vinnare

Under första säsongen tog sig utöver Alexander Stevic ytterligare fem spelare till turneringens sista bord (dvs kvar bland de sista nio spelarna. Vi benämner det härifrån i artikeln finalbord även om ett officiellt EPT-finalbord består av åtta spelare). Bäst gick det för Andreas Harnemo som föll heads-up mot Pascal Perrault i Wien. Sidoeventen hade inte fått samma roll på touren som de har i dag, men Daniel Larsson tog hem segern i ett av dessa i Köpenhamn.

Under säsong två och tre fortsatte svenskarna att skapa rubriker. Vi fick tre nya vinnare i form av Mats Gavatin, Mats Iremark och Magnus Petersson. Totalt togs sex sidoevent hem, och inte mindre än 24 finalbordsplatser blev det allt som allt under de två säsongerna. Året efter, säsong fyra, blev vi för första gången utan seger. Mathias Viberg var närmast med en tredjeplats i EPT Warszawa. Det blev ändå en tämligen lyckad säsong med tolv finalbordsplaceringar och sex sidoeventsegrar.

Säsong fem blev svenskmässigt den svagaste hittills. Det blev förvisso tio finalbordsplatser varav två andraplatser, men ingen seger i huvudturneringarna och endast en sådan i sidoeventen genom Ramzi Jelassi. Även säsongen efter började en smula blekt, trots några segrar i sidoeventen. Fram till Prag i december sågs inga svenskar på finalborden, men då tog sig både Gustav Ekerot och Stefan Mattsson dit och slutade sjua respektive trea. Det blev bara två finalbord till den säsongen, men de var desto tyngre. Anton Wigg tog hem segern i Köpenhamn, och Jakob "Mendieta19" Carlsson föll heads-up mot Liv Boeree i San Remo. Totalt bara fyra finalbordsplatser, men med en seger och en runner-up-placering i en av säsongens största tävlingar får säsongen ses som en svensk framgång.

Den innevarande säsongen är med två turneringar kvar att spela den bästa hittills ur ett svenskt perspektiv. Två segrar genom Kent Lundmark och Michael Tureniec, två andraplatser från Martin Jacobson och en från Per Linde, samt ytterligare fem finalbordsplaceringar, och till detta tio segrar i sidoeventen är ett fantastiskt facit.

Fler svenskar - Fler chanser i turneringslotteriet

Visst finns det också stopp som går bättre respektive sämre för svenskarna. I såväl Köpenhamn som Barcelona har vi två vinnare på vardera spelplats, medan vi på PokerStars Caribbean Adventure och i Monte Carlo inte ens nått finalbord något år. Man ska givetvis inte underskatta variansens betydelse även här, men en mycket viktig faktor är också antalet svenskar på plats på tourstoppen. Turneringspoker innehåller en varians vars påverkan nästan inte kan överskattas, och slumpen är en större faktor för att avgöra vem som kommer att lyckas i en turnering av två duktiga spelare än vad skillnaden i skicklighet mellan dem är.

PCA:n och Monte Carlo har traditionellt haft svårt att locka till sig svenskarna, dels på grund av prisläget både vad gäller inköp och att uppehålla sig på platsen, men framför allt vad gäller skattefrågan då dessa är tourens enda skattepliktiga spelställen för oss svenskar. Barcelona och än mer Köpenhamn har dragit till sig väldigt många svenskar av tradition, i Köpenhamn under senaste säsongen kom cirka 65 stycken till start, vilket är nära tre gånger så många som på en genomsnittlig EPT-turnering.

Många mycket duktiga svenskar har fått sina genombrott på European Poker Tour, och många fina prestationer är värda att lyfta fram. Utöver nämnde Martin Jacobson är det givetvis de sju svenska vinnarna i huvudturneringarna som får störst fokus, i synnerhet Michael Tureniec som hann med en andraplats innan han två säsonger senare bärgade sin seger. Även William Thorson som utöver att han nått finalbord i European Poker Tour tre säsonger på raken också lyckades vinna två PLO-event samma säsong. William är också den ende förutom Martin Jacobson som lyckats nå fyra finalbord. Närmast därefter följer Patric Mårtenson som nådde tre stycken under säsong två och tre. Det finns ännu fler namn att lyfta fram, men vi nöjer oss med att konstatera att svenskarna redan från början haft fina framgångar i EPT och att dagens svenska resultat fortfarande står sig ytterst bra i internationell tävlingspoker.

Oavsett hur turneringarna i San Remo och Madrid nu avlöper kan vi se tillbaka på en mycket fin svensk säsong på European Poker Tour, och hoppas på nya framgångar under säsong åtta.