När passiviteten spelar in
Utan tvekan är aggressiv poker vinnande poker. Om världens bästa spelare bara har en sak gemensamt så är det att de tar kontroll över givar de ger sig in i genom att satsa och höja. Bland världens pokerelit är det vanligtvis som minst attraktivt att bara syna.
I den här kolumnen tänkte jag ta upp några tillfällen där passivt spel – att bara checka och syna – kan vara det bästa alternativet.
Högstaparet, gynnsam bräda
Säg att jag är i de tidiga faserna av en turnering och att jag har en rejäl stack. Jag får A J i mittenposition och höjer till tre gånger stora mörken. En spelare i sen position, som jag vet är stabil men ganska aggressiv, synar min höjning varpå alla andra foldar. På floppen kommer A♠ 4♦ 8♥. Jag har högstaparet med en hygglig kicker.
Allra först vill jag fundera på vilka händer min motståndare kan ha. Det är ganska sannolikt att han synat min höjning med ett ess eller ett pocketpar, kanske i trakterna av 6 6 - 9 9. Han kan också ha synat med två höga kort som K Q, K J eller Q J.
I den här situationen är jag troligen i stor ledning eller hopplöst långt bakom min motståndare, om han träffat set eller har ess med bättre kicker. Om han har ett ess med sämre kicker har han bara tre outs. Med ett pocketpar som 7 7 har han bara två outs. Med bara två klädda kort drar han nästan dött. Och på det här brädet (A♠ 4♦ 8♥) behöver jag inte vara särskilt bekymrad över steg- eller färgdrag. Därför har jag inget emot att ge min motståndare ett gratiskort.
Om jag satsar med mitt högstapar och min motståndare har ett pocketpar kommer han troligen att folda, och jag har bommat chansen att få ut något extra värde ur min hand. Men om jag checkar ger jag honom en chans att bluffa eller att satsa med sitt sämre ess, och då kan jag syna.
Allra helst vill jag få en någorlunda stor satsning synad totalt sett i den här handen, och genom att checka förhindrar jag min motståndare från att ge mig mer action än mina kort tål.
Säg att turnkortet är 3♣. Situationen har inte förändrats så mycket. Jag är fortfarande väldigt långt före eller väldigt långt efter. Jag kan checka igen och låta min motståndare bluffa.
På de flesta riverkort kommer jag att satsa om vi checkat ned handen hittills. Om vi lagt in ett bet kommer jag förmodligen att check-syna, och om vi lagt in två lär jag check-folda. Genom att spela handen så här får jag tre fördelar. Det ger mig bra värde med en stark hand, och det hindrar mig också från att förlora mer än nödvändigt mot en hand som slår min utan någon större risk. Dessutom ger jag min motståndare en möjlighet att bluffa, vilket är det enda sättet att få ur honom pengar om han har något i stil med Q J.
Hygglig hand, farlig bräda
Här är en annan situation tidigt i en turnering, där min motståndare och jag har relativt stora stackar. Säg att jag har pocketåttor i mittenposition och att en spelare har höjt före floppen i tidig position. Jag synar höjningen, liksom en spelare i sen position. Vi tre får se floppen J♦ J♣ 4♠.
Chansen är god att mina pocketåttor står, men eftersom någon av mina motståndare kan ha en knekt vill jag spela försiktigt.
Säg att alla tre checkar floppen. Jag har inte blivit mycket klokare, eftersom någon kan ha slöspelat triss i knektar.
På turn kommer 6♥. Det är inte ett kort som ser ut att ha hjälpt någon, men spelaren som höjde före floppen satsar ur sin tidiga position. Här kommer jag troligen bara att syna. Det finns flera fördelar med att spela så i just den här situationen. Till att börja gör det mig inte pottbunden. Om spelaren i sen position höjer kan jag slänga min hand utan att ha förlorat så mycket. Vidare är synen respektingivande. Mina motståndare kan tro att det är jag som slöspelar knektar. Så även om spelaren i tidig position har ett högre pocketpar kommer han troligen att checka på river oavsett vilket kort som kommer. I det läget kan jag gå till visning med mina åttor och se om de faktiskt utgör den bästa handen.
Problemet med att spela så i den här given jämfört med det förra exemplet är att jag troligen ger min motståndare sex outs att träffa och slå min hand i fall han har två överkort, till skillnad från två eller tre outs i förra given.
Jag spelar inte passivt särskilt ofta, men vid exakt rätt tillfällen kan det ge mig bra värde och samtidigt minimera min risk att bara syna.
För ytterligare en åsikt om passivt spel, läs gärna Gavin Smiths kolumn vid namn Till synens försvar.
Chris Ferguson
Högstaparet, gynnsam bräda
Säg att jag är i de tidiga faserna av en turnering och att jag har en rejäl stack. Jag får A J i mittenposition och höjer till tre gånger stora mörken. En spelare i sen position, som jag vet är stabil men ganska aggressiv, synar min höjning varpå alla andra foldar. På floppen kommer A♠ 4♦ 8♥. Jag har högstaparet med en hygglig kicker.
Allra först vill jag fundera på vilka händer min motståndare kan ha. Det är ganska sannolikt att han synat min höjning med ett ess eller ett pocketpar, kanske i trakterna av 6 6 - 9 9. Han kan också ha synat med två höga kort som K Q, K J eller Q J.
I den här situationen är jag troligen i stor ledning eller hopplöst långt bakom min motståndare, om han träffat set eller har ess med bättre kicker. Om han har ett ess med sämre kicker har han bara tre outs. Med ett pocketpar som 7 7 har han bara två outs. Med bara två klädda kort drar han nästan dött. Och på det här brädet (A♠ 4♦ 8♥) behöver jag inte vara särskilt bekymrad över steg- eller färgdrag. Därför har jag inget emot att ge min motståndare ett gratiskort.
Om jag satsar med mitt högstapar och min motståndare har ett pocketpar kommer han troligen att folda, och jag har bommat chansen att få ut något extra värde ur min hand. Men om jag checkar ger jag honom en chans att bluffa eller att satsa med sitt sämre ess, och då kan jag syna.Allra helst vill jag få en någorlunda stor satsning synad totalt sett i den här handen, och genom att checka förhindrar jag min motståndare från att ge mig mer action än mina kort tål.
Säg att turnkortet är 3♣. Situationen har inte förändrats så mycket. Jag är fortfarande väldigt långt före eller väldigt långt efter. Jag kan checka igen och låta min motståndare bluffa.
På de flesta riverkort kommer jag att satsa om vi checkat ned handen hittills. Om vi lagt in ett bet kommer jag förmodligen att check-syna, och om vi lagt in två lär jag check-folda. Genom att spela handen så här får jag tre fördelar. Det ger mig bra värde med en stark hand, och det hindrar mig också från att förlora mer än nödvändigt mot en hand som slår min utan någon större risk. Dessutom ger jag min motståndare en möjlighet att bluffa, vilket är det enda sättet att få ur honom pengar om han har något i stil med Q J.
Hygglig hand, farlig bräda
Här är en annan situation tidigt i en turnering, där min motståndare och jag har relativt stora stackar. Säg att jag har pocketåttor i mittenposition och att en spelare har höjt före floppen i tidig position. Jag synar höjningen, liksom en spelare i sen position. Vi tre får se floppen J♦ J♣ 4♠.
Chansen är god att mina pocketåttor står, men eftersom någon av mina motståndare kan ha en knekt vill jag spela försiktigt.
Säg att alla tre checkar floppen. Jag har inte blivit mycket klokare, eftersom någon kan ha slöspelat triss i knektar.
På turn kommer 6♥. Det är inte ett kort som ser ut att ha hjälpt någon, men spelaren som höjde före floppen satsar ur sin tidiga position. Här kommer jag troligen bara att syna. Det finns flera fördelar med att spela så i just den här situationen. Till att börja gör det mig inte pottbunden. Om spelaren i sen position höjer kan jag slänga min hand utan att ha förlorat så mycket. Vidare är synen respektingivande. Mina motståndare kan tro att det är jag som slöspelar knektar. Så även om spelaren i tidig position har ett högre pocketpar kommer han troligen att checka på river oavsett vilket kort som kommer. I det läget kan jag gå till visning med mina åttor och se om de faktiskt utgör den bästa handen.
Problemet med att spela så i den här given jämfört med det förra exemplet är att jag troligen ger min motståndare sex outs att träffa och slå min hand i fall han har två överkort, till skillnad från två eller tre outs i förra given.
Jag spelar inte passivt särskilt ofta, men vid exakt rätt tillfällen kan det ge mig bra värde och samtidigt minimera min risk att bara syna.
För ytterligare en åsikt om passivt spel, läs gärna Gavin Smiths kolumn vid namn Till synens försvar.
Chris Ferguson
