Mats Gavatin: ”Poker är ett spel där kändisskap korrelerar väldigt dåligt med hur bra folk är”

Hans vägar har inte korsats speciellt ofta med det svenska pokeretablissemanget. Samtidigt är han en mycket meriterad turneringsspelare live, och en av de verkliga svenska spelarveteranerna inom onlinepokern. Resultaten har verkligen gått Mats Gavatins väg genom åren, även om han själv är ödmjuk inför framgången.

”Jag hade nog trots allt rätt mycket tur i början”, säger han där vi sitter utanför ett fik på St Eriksplan i Stockholm. ”Motståndet var otroligt mycket sämre då, fast rejken var hög mot idag.”

Mats började spela poker i studentkorridoren i Uppsala för nästan ett decennium sedan, före pokerboomen. Han spelade fixed limit på Paradise i onlinepokerns ungdom, och hade redan både hunnit vinna en EPT-turnering och sluta spela på touren när de flesta av de som idag är aktiva började spela. Så småningom började han leta sig bort från studentlivet i Sverige.

”Jag kände att jag hade blivit lite för gammal för Uppsala. Några av dem jag spelade med i stan var britter och bodde i London, så jag tänkte att jag skulle flytta dit några månader.”

Mats reste till London för att hälsa på några vänner, kom in på en kockskola och blev kvar där i två år. Under tiden han studerade spelade han parallelllt, och i livesammanhang sågs han mest på engelska och amerikanska turneringar.



Den största framgången efter EPT-segern i Dublin 2005 kom förra hösten när han kom tvåa i WSOP Europes mixed game –turnering, efter att ha blivit slagen av kanadensaren Erik Kajelais heads-up. Just turneringar är något Mats av naturliga skäl förknippats med, då hans livemeritlista ser ut som den gör. Ändå är onlineturneringar inte alls hans levebröd.

”Jag spelade ganska många av SCOOP-turneringarna i våras, men annars finns det inte så många turneringar med högre inköp. Det är så mycket varians i turneringar, och mycket svårare motstånd online. Jag har inte spelat så många och ligger plus, men kan ju ha haft tur. ”

Mats har genom åren mest spelat cashgame när det handlar om internetpoker, och turneringar främst i livesammanhang. Han säger att det var roligare förut att spela stora liveturneringar, även om han fortfarande tycker att det är kul. Just resandet i samband med poker är dock inget självändamål.

”Jag är inte så mycket för att resa till exempel till Monte Carlo och spela en turnering. Jag kan spela om det är något i närheten, som EPT London och WSOPE.”

Samtidigt påpekar han att han aldrig varit någon riktig grinder som verkligen plöjt in volym i spelet, utan verkar mer spela det han känner för. ”Jag har nog haft ganska bra flyt i turneringar, jag har inte spelat så många ändå. Jag skulle definitivt säga att jag har sprungit över EV.

Det är inte så viktigt att vinna en enskild turnering, men det känns viktigt att veta att jag är vinnande, och det gäller egentligen mer cashgames än turneringar. Om man är pokerproffs känns det viktigt att veta att man är bra på det man gör och veta att man kan slå höga nivåer. ”


Mats flankerad av Kent Lundmark och Mikael Heideman

I likhet med att han inte vill framhålla sin egen framgång mer än som värdemätare låter han sig inte heller imponeras av de stora namn som han ofta ställs emot i de stora turneringarna.

”Poker är ett spel där kändisskap korrelerar väldigt dåligt med hur bra folk är”, säger Mats lugnt. ”De kända behöver inte vara speciellt bra. Jag vet inte ens om många av de kända proffsen är överskattade längre, eftersom så många tycker att de är dåliga.”

På samma sätt som han kan tänka sig att spela turneringar på nätet om förutsättningarna är de rätta, kan han också sätta sig vid ett vanligt cashgamebord om tillfälle ges. Här har det dock uppkommit ett nytt problem då han numera är bosatt i Stockholm där liveutbudet är mycket starkt begränsat.

”Det finns inte tillräckligt höga spel i Sverige. Är jag i Vegas spelar jag ganska höga cashgames. Online spelar jag mest $10/$20 och $25/$50, men live spelar jag gärna högre för det går så långsamt. Då blir det upp till $100/$200.”

När Mats berättar om de för mig svindlade höga nivåerna han spelar på, och nämner att det är svårt att hitta tillräckligt höga spel både när det gäller onlineturneringar och cashgame live, gör han det med ett konstaterande i samma tonläge som om han skulle ha sagt att det är synd att strukturen inte är optimal på de lokala klubbturneringarna.

Häri ligger nog också förklaringen till en del av hans anonymitet också, vid sidan av utlandsboendet. Han är ingen människa som tar plats. Utan att vara blyg eller inåtbunden håller han en låg profil, men är ändå lätt att umgås med. Han berättar också att han dragit ned på både spelet och ambitionen att utveckla sig själv i detsamma.

”Jag spelade mer förut, men det blir inte så jättemycket numera. Jag läser på forumen ibland, men är inte längre aktiv. Jag kommer nog att fortsätta spela men jag vill väl egentligen göra något annat i framtiden. Jag vill nog inte vara pokerproffs hela livet.

Online cashgame har jag tröttnat på, och sen har jag blivit så varianskänslig också. Jag blir tokig när jag förlorar, men jag tror att det hänger ihop med att jag inte spelar så mycket, och så kanske det är åldern som gör att man blivit känslig”, skrattar Mats.


Mats har läst mycket genom åren när det handlar om poker, och detta på en klart högre nivå än många av de spelare som var aktiva under den tid han spelade som mest. Han känns i mångt och mycket väldigt ”nutida” i sin syn på spelet. Jag är nyfiken på vad han tycker är de största misstagen han ser motståndare på hans egen nivå göra när de spelar, framför allt när det handlar om liveturneringar.

”Ibland tycker jag att folk utan anledning väljer ganska dåliga händer att göra spel med. De fyrbetar med händer som har noll potential till exempel. Ska man bluffa en viss procent i ett visst läge är det ju bra att välja händer som antingen har utvecklingspotential eller blockervärde, istället för att välja döda händer.

Sen går fortfarande folk lite för mycket på reads. De skjuter sig lite för ofta i foten. Om man trebetar några gånger i rad kan de fyrbeta med vad som helst istället för att kolla på sin hand. De spelar sina motståndare lite för mycket, och sina händer lite för lite. ”

Idag går trenden mot ett spelteoretiskt tänkande, där man diskuterar strategier utifrån spelteoriskt optimala linjer (sk GTO-spel). Många av den nya generationens nätspelare har en helt annan approach till pokern än den klassiska motståndarexploaterande stil som rådit. Även om att Mats är en av de gamla spelarna från tiden före boomen, är området spelteori inget nytt för honom.



”Intresset för spelteori kom med pokern, jag visste inte ens att det fanns något sådant innan jag började spela. Jag hade tagit en del strökurser i matte under ganska många år, och till slut hade jag faktiskt tillräckligt med poäng för att ta en kandidatexamen. Jag mailade Tom Ferguson på UCLA och bad om att få göra exjobbet med honom."

Thomas Ferguson är professor vid matematiska institutionen på Universitety of California At Los Angeles, och hans specialområde är just spelteori. För många pokerspelare är han mest känd som far till den före detta världsmästaren Chris ”Jesus” Ferguson, med vilken han skrivit flera arbeten om spelteoretisk applicering på poker.

”Jag kom ganska långt och bevisade det mesta av det jag ville göra, men tyvärr slutförde jag aldrig arbetet.”, säger Mats där vi sitter ett stenkast från hans nuvarande bostad. Jag frågar honom om han funderar mycket i spelteoretiska termer när han spelar.

”Ja, det får jag säga att jag gör. Jag går mycket mindre på reads nu, det var bara det jag gick på förut. Då tänkte jag bara på vilken linje motspelarna tog, och vilken de trodde att jag tog. Nu tänker jag snarare mer i termer av hur högt uppe i min range jag är. Saker som hjältesyner har i princip utgått ur mitt spel online.

Jag tycker att man kan avvika från GTO-spel i många lägen, men ofta är det svårt att veta vad man ska avvika från. Bortser man från de svårigheterna finns det många lägen där man inte behöver en read för att avvika. ”

Mats exemplifierar sitt resonemang om att avvika från GTO med ett extremexempel från mörkpoker utan byte, där man i ett läge rent spelteoretiskt bör niobetsfolda en kunghög färgstege, men att det borde ligga mer pengar i längden på att ta syn där mot en okänd motståndare. Jag frågar Mats om han tycker att utvecklingen går mot mer GTO-spel även live.

”Nja, jag vet ju att det är så”, säger han och tillägger efter lite funderande att ”jag tillåter mig ändå att spela mer explo live, det är roligt på sitt sätt att försöka med.”

Mats spelar precis som de flesta andra heltidsspelare med tekniska hjälpmedel för att hålla koll på sina motståndare och föra statistik över sitt eget spel.

”Jag har Poker Tracker, men spelar antagligen mindre än de flesta på motståndarnas siffror och går mest på preflop stats. Det tar så lång tid innan postflop stats konvergerar.

Att folk använder sig mer av trackers gör ju att folk spelar bättre. Det är ju egentligen bara om de använder dem felaktigt som det kan gynna mig. Om det gick att implementera ett system som förbjuder trackers helt felfritt skulle jag nog hellre spela på en sida som gör det. Det skulle vara roligt om det gick, men jag tror att det här är en ganska ofrånkomlig utveckling. ”

När vi ändå är inne på den tekniska utvecklingen styrs samtalet över till UB.com och Absolute Poker, eftersom jag är en smula nyfiken på hur Mats ser på de fuskskandaler som skett där. Han skrattar till och säger han faktiskt var en av de drabbade i den härvan.

”Det var min värsta downswing någonsin. Jag fick $60 000 i ersättning, men förlorade mycket mer än så. Dels hade jag en massa otur även i de origgade spelen, och dels tiltade jag som en galning i hela den perioden. Jag upptäckte det ett halvår senare när de började att dra upp det. Jag hjälpte till lite genom att skicka in min historiktill dem som utredde det, men sen kom pengarna automatiskt.”



Mats Gavatin är krass i syn på framtiden, han är medveten om att den situation som råder idag är långt ifrån statisk, och att mycket kommer att förändras. Hans bild av utvecklingen är tämligen mörk.

”Någonting kommer att döda onlinepokern till slut. Jag tror inte att det kommer att hålla i jättemånga år till. Det finns så många saker som kan hända, så det är svårt att säga hur det blir, men bottar är ett hot. Lagar i olika länder ett annat.”

Han säger också att han tror att bottar är ett reellt hot redan idag, även om det är svårt att avgöra omfattningen av problemet.

”Det är svårt att säga hur stort det är, och de finns nog främst på lägre nivåer, men det kan inte vara svårt att göra en bot som fungerar och spelar vinnande där.”

Den mörka framtidsvisionen till trots känns Mats Gavatin som en kille med ett väldigt avspänt förhållande till sin sysselsättning och de framgångar som kommit med den. Han kommer antagligen att fortsätta vara en doldis i pokervärlden så länge han fortsätter att vara en del av den. Samtidigt är det något som säger mig att hans resultat kommer att fortsätta rulla in så länge han väljer att spela. Han är den typen av spelare som bär på en teoretisk inställning till spelet och en självinsikt som jag tror är en förutsättning för vinnande poker idag och framöver.