Strategier för fixed-limit hold ‘em med få motståndare

Om du läste förra veckans kolumn vet du att värdet på en hand varierar på glesbesatta bord och att det är rätt att spela många fler händer än du borde på ett fullt bord. Jag spelar väldigt många händer, faktiskt så många att jag fått ett rykte om mig att vara något galen. Men det finns en metod bakom galenskapen. I slutet av den här artikeln tror jag att du kommer att hålla med mig.

Spel från knappen

På ett fixed-limit hold ’em-bord, cash-game, med tre eller fyra deltagare, höjer jag ungefär två gånger av tre när jag har knappen. Hur bra min hand är spelar i princip ingen roll. Positionshöjningen ger mig kontroll över handen, och även om jag har rent skräp sätter trycket på mörkarna dem i ett läge där de måste träffa floppen på något sätt.

Säg exempelvis att jag höjer på knappen och stora mörken synar med en bara hyfsad men ändå spelbar hand, som kanske Q♣ T♦. Om nu ett ess eller en kung kommer på floppen kommer mörken att få väldigt svårt att fortsätta spela handen om han checkar och jag satsar. Faktiskt kommer han att ha problem varje gång floppen inte innehåller en dam eller tia.

Om jag följer upp min höjning och satsar på floppen med exempelvis 7-högt bara för att bli synad eller check-höjd är det väldigt enkelt att slänga handen. Jag vet att det kommer att hända ibland, men jag får potten tillräckligt ofta för att det ska vara lönsamt att spela så aggressivt på knappen.

Spel i lilla mörken

När jag spelar mot folk som ofta höjer i position svarar jag genom att vara aggressiv i lilla mörken. Om jag har en hand som troligen är bäst vid ett tremannabord – något så blygsamt som A 9 kan räcka – och knappen har höjt, tar jag kontroll över handen och trebetar. Det sätter extra tryck på stora mörken. Om jag bara synar höjningen får stora mörken utmärkta odds (5-mot-1) för att syna ett extra bet. Och jag föredrar verkligen att att spela handen heads-up.

Efter att ha trebetat i lilla mörken följer jag upp det med att satsa på floppen nästan 100 % av gångerna. Eftersom jag representerade en hand före floppen vill jag tvinga min motståndare att fatta ett beslut direkt. När jag väl sett hur min motståndare reagerar kan jag välja hur jag ska fortsätta med handen. Jag tvingas ge upp den ibland, men trycket kommer att tvinga folk att folda ofta.

Spel i stora mörken

Stora mörken är den enda platsen jag är nöjd med att bara syna före floppen. Faktiskt är det min standardreaktion när knappen höjer. Om jag börjar med en hygglig hand kan jag se floppen och avgöra hur jag ska fortsätta. Om jag börjar med en bra hand, som pocketess eller –kungar, kommer jag ändå att syna och försöka check-höja på floppen. Jag gillar inte att trebeta i stora mörken eftersom det tenderar att avslöja min hand. Mina motståndare får veta att jag börjar med en väldigt bra hand.

Allmänt mål

Som du förmodligen insett vid det här laget tror jag att aggressivitet är nyckeln till framgång på glesbesatta fixed-limit hold ’em-bord. Jag tror att det konsekventa satsandet och höjandet skapar en dynamik som kan utnyttjas för att skapa vinst. Dels genom att vara aggressiv; jag får möjlighet att stjäla många potter när både jag och min motståndare missat floppen, och dels eftersom aggressionen tenderar att låta mina motståndare fatta några väldigt dåliga beslut. Efter ett tag kan motståndare börja syna på varje gata utan att ha fått något bättre än ess- eller kung-högt. När de börjar göra det kan jag spela tightare och bara satsa med händer som troligen kommer att vinna vid en visning.

Ibland kanske min stil verkar fullständigt galen. Men på glesbesatta bord fungerar den.

John D'Agostino