Vad jag lärde mig i WSOP
Sommaren 2005 hade jag förmånen att få täcka World Series of Poker för PokerWire.com och Full Tilt Poker. I sex veckor såg jag världens bästa spelare utöva sin konst, och under den tiden lärde jag mig massor om poker. Här följer tre lektioner jag lärde mig genom att följa proffsen från Full Tilt Poker under deras långa speldagar.
Stressa aldrig fram ett stort beslut
Även bland de bästa spelarna finns det en tendens att agera överilat och kasta ur sig ett kommando – ”All-in!” eller ”Jag synar!” – utan att ha tagit tillnärmelsevis så mycket tid som behövs för att noga överväga situationen. Självklart borde man inte dröja när man har nötterna, men jag blev ofta förvånad över att se hur lång tid proffsen tog på sig när de begrundade situationer som verkade ha ett enda självklart val.
Ett av de bästa exemplen på det här kom i sista handen av första tävlingen i årets WSOP. Allen Cunningham spelade heads-up med Scott Fischman, som satsade på floppen T 6 3 och blev höjd av Cunningham. Fischman synade, och
checnade sedan på turn, som var en 4. Cunningham lade in ett aggressivt bet, men Fischman checkhöjde plötsligt all-in. Cunningham stannade upp och tänkte. Han hade tvåpar, i treor och sexor – en hand som vanligtvis förordar syn i spel en-mot-en. Men han ville inte stressa fram beslutet. Efter några minuters tänkande synade han. När Fischman visade 4 5 var det tydligt att Cunningham gjort rätt val. Riverkortet, ett ess, gav Cunningham potten och armbandet.
Jag imponerade av att Cunningham trots 13 timmars spel genom 300 händer inte automatiskt förlitade sig på en ganska bra hand. Han tog sig tid att stanna upp och granska alla faktorerna i sin helhet. Den sortens noggrannhet är ett av skälen till att proffsen mer sällan gör stora, dyrbara misstag.
Prata aldrig medan du spelar
I en av de första WSOP-turneringarna i år spelade Mike Matusow väldigt aggressivt. Han hade en enorm stack och använde den för att straffa resten av borden. I en tidig runda höjde han från knappen. Den stora mörken återhöjde all-in.
Mike hade ägnat större delen av dagen åt att snacka med bordet. Han vände sig till mannen och frågade ”Har du en hand?”
Mannen svarade, ”Den bästa hand jag sett på flera timmar.”
”Den bästa på flera timmar,” ekade Matusow, ”Det betyder att du inte har pocketess... jag har bara kung-fem, men jag tror att jag måste syna.”
Och Matusow hade helt rätt. Stora mörken hade pockettior, och så stor som potten var hade Matusow resonerat helt korrekt när han kom fram till att han fick bra odds för att syna med sitt överkort.
Genom ett skenbart vagt och ofarligt uttalande gav den stora mörken Matusow avgörande information, som denne sedan kunde använda för att fatta det bästa möjliga beslutet.
Lektionen här är: när du spelar, håll munnen stängd och gör inte fi en tjänst.
Satsa på din hand
De bästa spelarna – Phil Ivey, Erik Seidel, Chris Ferguson, etc. – felar ofta genom att vara aggressiva snarare än tvärtom. Med andra ord satsar de ibland med händer som är underdogs. Men under hela min tid vid WSOP kan jag inte erinra mig en enda gång när jag såg något av de bästa proffsen missa att satsa i en vital situation.
Många nybörjare i årets WSOP verkade å andra sidan fast beslutna att checkhöja eller slöspela sina händer. De hade bestämt sig för att vara listiga. Men ofta var det katastrofalt för dem att inte satsa. Deras motståndare tilläts checka ned med händer som de kanske hade synat med, och andra fick gratiskort.
De bästa spelarna är aggressiva, och genom att följa deras exempel är det mindre troligt att du kommer att begå misstag som kan kosta dig dyrbara marker.
Vi har alla hört att poker är ett skicklighetsspel snarare än ett som är turbaserat, och att se världens bästa spela – antingen live eller på teve – bekräftar bara sanningshalten i det påståendet. Lägg märke till hur de agerar på finalbordet så blir det snart uppenbart varför samma spelare konsekvent placerar sig i pengarna. Gör som de gör, så kan du mycket väl snappa upp några tips som förbättrar ditt spel.
Jay Greenspan
Även bland de bästa spelarna finns det en tendens att agera överilat och kasta ur sig ett kommando – ”All-in!” eller ”Jag synar!” – utan att ha tagit tillnärmelsevis så mycket tid som behövs för att noga överväga situationen. Självklart borde man inte dröja när man har nötterna, men jag blev ofta förvånad över att se hur lång tid proffsen tog på sig när de begrundade situationer som verkade ha ett enda självklart val.
Ett av de bästa exemplen på det här kom i sista handen av första tävlingen i årets WSOP. Allen Cunningham spelade heads-up med Scott Fischman, som satsade på floppen T 6 3 och blev höjd av Cunningham. Fischman synade, och
checnade sedan på turn, som var en 4. Cunningham lade in ett aggressivt bet, men Fischman checkhöjde plötsligt all-in. Cunningham stannade upp och tänkte. Han hade tvåpar, i treor och sexor – en hand som vanligtvis förordar syn i spel en-mot-en. Men han ville inte stressa fram beslutet. Efter några minuters tänkande synade han. När Fischman visade 4 5 var det tydligt att Cunningham gjort rätt val. Riverkortet, ett ess, gav Cunningham potten och armbandet.Jag imponerade av att Cunningham trots 13 timmars spel genom 300 händer inte automatiskt förlitade sig på en ganska bra hand. Han tog sig tid att stanna upp och granska alla faktorerna i sin helhet. Den sortens noggrannhet är ett av skälen till att proffsen mer sällan gör stora, dyrbara misstag.
Prata aldrig medan du spelar
I en av de första WSOP-turneringarna i år spelade Mike Matusow väldigt aggressivt. Han hade en enorm stack och använde den för att straffa resten av borden. I en tidig runda höjde han från knappen. Den stora mörken återhöjde all-in.
Mike hade ägnat större delen av dagen åt att snacka med bordet. Han vände sig till mannen och frågade ”Har du en hand?”
Mannen svarade, ”Den bästa hand jag sett på flera timmar.”
”Den bästa på flera timmar,” ekade Matusow, ”Det betyder att du inte har pocketess... jag har bara kung-fem, men jag tror att jag måste syna.”
Och Matusow hade helt rätt. Stora mörken hade pockettior, och så stor som potten var hade Matusow resonerat helt korrekt när han kom fram till att han fick bra odds för att syna med sitt överkort.
Genom ett skenbart vagt och ofarligt uttalande gav den stora mörken Matusow avgörande information, som denne sedan kunde använda för att fatta det bästa möjliga beslutet.
Lektionen här är: när du spelar, håll munnen stängd och gör inte fi en tjänst.
Satsa på din hand
De bästa spelarna – Phil Ivey, Erik Seidel, Chris Ferguson, etc. – felar ofta genom att vara aggressiva snarare än tvärtom. Med andra ord satsar de ibland med händer som är underdogs. Men under hela min tid vid WSOP kan jag inte erinra mig en enda gång när jag såg något av de bästa proffsen missa att satsa i en vital situation.
Många nybörjare i årets WSOP verkade å andra sidan fast beslutna att checkhöja eller slöspela sina händer. De hade bestämt sig för att vara listiga. Men ofta var det katastrofalt för dem att inte satsa. Deras motståndare tilläts checka ned med händer som de kanske hade synat med, och andra fick gratiskort.
De bästa spelarna är aggressiva, och genom att följa deras exempel är det mindre troligt att du kommer att begå misstag som kan kosta dig dyrbara marker.
Vi har alla hört att poker är ett skicklighetsspel snarare än ett som är turbaserat, och att se världens bästa spela – antingen live eller på teve – bekräftar bara sanningshalten i det påståendet. Lägg märke till hur de agerar på finalbordet så blir det snart uppenbart varför samma spelare konsekvent placerar sig i pengarna. Gör som de gör, så kan du mycket väl snappa upp några tips som förbättrar ditt spel.
Jay Greenspan
