Det är inte lätt att vara grön. Eller?
I första avsnittet av vår show FullTiltPoker.Net Presents Learn from the Pros, som sänds på FOX Sports Net, deltog fem av våra proffs i en diskussion om att gå upp i nivå.
Alla instämde i att ett av de bästa sätten att bli bättre är att spela mot bättre spelare. Jennifer Harman sade att hon ställdes inför fler svåra beslut första gången hon spelade mot Doyle Brunson än hon tvingats fatta under alla år hon spelat poker. Layne Flack och Howard Lederer höll med om att konstant tryck kan vara något bra, att det tvingar dig att gå igenom varje beslut mer noggrant och att tänka igenom gamla vanor och mönster. Chris ”Jesus” Ferguson sade att hans bästa inlärningsmöjligheter kommit på finalborden av WSOP, och Phil Ivey anmärkte att man börjar se fram emot att spela på nivåer man inte är bekväm med efter ett tag. Kanske hjälper adrenalinet för att behålla fokus.
Men det finns en konsekvens av det här också, tanken att du genom att vara grön inte känner trycket som bara kan komma av att redan ha fått smaka på vinst.
Det är sant att du kommer att få se samma namn som turneringsvinnare om och om igen, men vissa nybörjare har gått enormt bra, och många av dagens proffs var framgångsrika redan tidigt. Erik Seidel kom tvåa efter Johnny Chan i sin allra första start i WSOP:s huvudturnering. Andy Bloch vann det första no-limit hold ’em-eventet han någonsin deltog i. Phil Gordon kom fyra i sin första dust med WSOP. Och Howard Lederer har bara kommit till finalbordet av huvudturneringen i WSOP en gång – första gången han var med. När Howard kom till dag fyra år 2003 observerade han följande:
Jag spelar om mer pengar än jag någonsin spelat om förr, och den här möjligheten i WSOP kommer jag troligen bara att vara med om några fler gånger i livet. Men av något skäl tänker jag bara på just det här bordet, den här given, på nuet. Jag har läst en del om zenbuddhism under de senaste åren, och det hjälper mig verkligen numera.
Särskilt Zen and the Art of Archery, en kort bok, innehåller allt man behöver veta om att fokusera på nuet. Att tänka på saker som hänt nyligen eller möjliga framtidsscenarior i det här läget kommer bara att begränsa dina möjligheter till vinst. Sådana tankar kan faktiskt göra det omöjligt att vinna. Jag har börjat tro att spelare som Varkonyi och Moneymaker har en fördel gentemot erfarna turneringsspelare. Ja, de vill vinna, och de vet att det är en viktig turnering, men de känner inte djupt nere i ryggmärgen hur viktigt det är, som ett erfaret proffs som försökt vinna WSOP i åratal gör. Det gör att de kan spela som bäst när det gäller. Min bästa placering kom i mitt första försök. Det kändes inte verkligt för mig. Jag minns att jag hade jätteroligt och inte kände en massa tryck.
För att återgå till diskussionen... alla var överens om att turneringar är ett bra sätt att spela utanför sin bekvämlighetszon utan att riskera hela bankrullen. Försök att dra nytta av din bristande erfarenhet, inte tvärtom. Om du sitter på ditt första finalbord och du ser tillräckligt med armband för att fylla skyltfönstret på Tiffany’s, se det som ett tillfälle att dra lärdom. Använd det också som ett sätt att njuta av ögonblicket och fokusera på nuet. Du har inte något förflutet än, och att leva i nuet är det bästa sättet att få en framtid.
Team Full Tilt
Men det finns en konsekvens av det här också, tanken att du genom att vara grön inte känner trycket som bara kan komma av att redan ha fått smaka på vinst.
Det är sant att du kommer att få se samma namn som turneringsvinnare om och om igen, men vissa nybörjare har gått enormt bra, och många av dagens proffs var framgångsrika redan tidigt. Erik Seidel kom tvåa efter Johnny Chan i sin allra första start i WSOP:s huvudturnering. Andy Bloch vann det första no-limit hold ’em-eventet han någonsin deltog i. Phil Gordon kom fyra i sin första dust med WSOP. Och Howard Lederer har bara kommit till finalbordet av huvudturneringen i WSOP en gång – första gången han var med. När Howard kom till dag fyra år 2003 observerade han följande:
Jag spelar om mer pengar än jag någonsin spelat om förr, och den här möjligheten i WSOP kommer jag troligen bara att vara med om några fler gånger i livet. Men av något skäl tänker jag bara på just det här bordet, den här given, på nuet. Jag har läst en del om zenbuddhism under de senaste åren, och det hjälper mig verkligen numera.
Särskilt Zen and the Art of Archery, en kort bok, innehåller allt man behöver veta om att fokusera på nuet. Att tänka på saker som hänt nyligen eller möjliga framtidsscenarior i det här läget kommer bara att begränsa dina möjligheter till vinst. Sådana tankar kan faktiskt göra det omöjligt att vinna. Jag har börjat tro att spelare som Varkonyi och Moneymaker har en fördel gentemot erfarna turneringsspelare. Ja, de vill vinna, och de vet att det är en viktig turnering, men de känner inte djupt nere i ryggmärgen hur viktigt det är, som ett erfaret proffs som försökt vinna WSOP i åratal gör. Det gör att de kan spela som bäst när det gäller. Min bästa placering kom i mitt första försök. Det kändes inte verkligt för mig. Jag minns att jag hade jätteroligt och inte kände en massa tryck.
För att återgå till diskussionen... alla var överens om att turneringar är ett bra sätt att spela utanför sin bekvämlighetszon utan att riskera hela bankrullen. Försök att dra nytta av din bristande erfarenhet, inte tvärtom. Om du sitter på ditt första finalbord och du ser tillräckligt med armband för att fylla skyltfönstret på Tiffany’s, se det som ett tillfälle att dra lärdom. Använd det också som ett sätt att njuta av ögonblicket och fokusera på nuet. Du har inte något förflutet än, och att leva i nuet är det bästa sättet att få en framtid.
Team Full Tilt
