Manligt och kvinnligt

”Varför är det så ont om Q” var en av mina favoritböcker när jag var liten. Boken handlade om en tjuv som stjäl alla bokstäverna, och en pojke som letar upp tjuven för att ställa det tillrätta. Jag tror nog att boken var en av alla de källor som intresserade gossen Ola för det skrivna ordet. Utan boken hade jag inte varit den person jag är nu. Tidiga intressen har format livet. För mig, och för dig. För oss alla.

Varför är det så on om Q? Qvinnor alltså – ont om kvinnor i bolagsstyrelser, ja ont om kvinnor i näringslivet överhuvudtaget. Och ont om framgångsrika kvinnliga pokerspelare. I en tid när den gängse förklaringen är mäns motvilja att släppa in ”de där kvinnorna” i gemenskapen så vill jag lansera min egen teori – helt avskalad från politisk korrekthet.

Kvinnor är helt enkelt för smarta!

Småflickorna har genomgående bättre betyg än pojkarna i grundskolan. Tjejerna har genomgående bättre betyg än killarna i gymnasiet. Kvinnorna dominerar i antal på högskolan. Och ändå är 80 procent av professorerna män! (1) En skribent i Expressen försöker förklara detta med att kvinnorna utsätts för sexuella trakasserier på högskolan. Ja, i en tid då Gudrun Schyman kan föreslå mansskatt så kanske det är ett säljande argument, men knappast ett rationellt. Skulle det föreligga någon sorts övergripande konspiration i forskarsverige där man kommit på att man kan mota Olle (förlåt – Ulla) i grind genom att komma med anspelningar av sängkammarformat? Knappast!

Varför finns det så få framgångsrika kvinnliga pokerspelare? Enkelt, säger du – det finns så få kvinnor som spelar poker… I Sverige ja, men titta i USA. 40 procent av spelarna på låglimitborden i Las Vegas är kvinnor. Nästan ingen i toppen.

Låt oss gå till bridgens värld – 40 procent av bridgespelarna är kvinnor (2). Du behöver inte ens använda ena handens fingrar för att räkna hur många av dessa som återfinns i top hundra. Två procent av toppspelarna är kvinnor! (3)

Schack då? Två procent av toppspelarna är kvinnor. Det var förvånansvärt mycket, eftersom det bara finns tre procent kvinnliga schackspelare.

Scrabbe – på svenska heter spelet Alfapet, och går bland annat att spela på nätet på www.ordspel.se eller www.betapet.com - har 43 procent kvinnliga spelare. Och 25 procent i top 100. (4). Varför!

Hmm… vad är det mest kvinnliga man kan tänka sig. Matlagning, att sy och att rida. Men vilka kockar är det som är kända? Män. Vilka är de stora modeskaparna? Män (nåja, homosexuella män). Och hästhoppningen då – äntligen någonting där könsfördelningen i toppen är någorlunda jämn! Men ändå väldigt snedfördelat om man ser till att så oerhört många fler flickor än pojkar börjar med sporten.

Kvinnor är helt enkelt för smarta! Vad menar jag med det? Jo, kvinnor inser att det finns andra värden i livet än att diskutera 3-spaderöppningar med bridgepartnern över telefon i flera timmar och inser att det finns annat man kan göra med tiden än att lära sig alla svenska språkets sjubokstavsord utantill. Vi män blir besatta av perfektion. Vi ska bara bli bäst på vårt område – tävlingsinstinkten som gör att så många fler män än kvinnor krockar i trafiken. Tävlingsinstinkten saknas hos kvinnor, jämfört med män. Jag säger inte att det är något dåligt – slutsatsen som kan dras är att män och kvinnor är lika mycket värda men måste inte göra samma saker. För är slutsatsen korrekt så kan den få förödande konsekvenser för feminismen, nämligen att om kvinnorna inte är intresserade av att tävla om att bli bäst inom näringslivet, så finns det inte tillräckligt med kvinnliga kandidater att fylla platserna. Det är inget glastak som stoppar kvinnorna från att komma in i bolagsstyrelser, det är deras egna intressen och prioriteringar. Tidiga intressen, som dom fått redan vid barnsben. För titta på Sara Sivelid (bridge), Pia Cramling (schack) eller Annie Duke (poker). Här har vi kvinnor som kan! Men dom har kommit in i spelet som unga flickor.

En svensk undersökning (5)om hur svenskar spelar om pengar visar att kvinnor föredrar rena turspel (skraplotter, bingo, Jack Vegas), medan män föredrar spel med en skicklighetsfaktor (V75, stryktips, sports betting). Återigen en strävan att vara bäst – att veta mer än polaren, att tävla. Det går ju inte att tävla i Lotto, men väl på stryktipset!

Jag hör folk protestera och säger att män har mer tid över att odla sina intressen – kvinnorna sköter hemmet och passar barnen plus har ett förvärvsarbete. Nix, det är inte förklaringen, kvinnor gör mer mycket mer hemarbete, men männen förvärvsarbetar så mycket mer att det blir nästan helt jämnt mellan könen (summan blir fjorton minuter högre per dag för män). (6)

Men man kan dra en mycket intressant slutsats också av de här tankarna, oavsett om tävlingen heter makt i näringslivet, poker eller bridge: Spelar du på hög nivå, och möter en kvinna, så är det mycket större sannolikhet att hon är betydligt bättre än genomsnittsspelaren – annars hade hon inte velat vara i den positionen hon är. Hon kanske inte når den absoluta toppen, men hon är bättre än genomsnittet av sina manliga motståndare att värdera aktier eller vad hon nu sysslar med.

En annan sida av myntet är också de män som inte lyckas, som inte klarar spelet dom så gärna vill spela – jag har mött så många män genom åren som bokstavligen ger bort sina pengar vid pokerbordet, som spelar poker utan den minsta chans att vinna. Gång efter gång tömmer de plånboken. Det gör aldrig en kvinna. Kvinnor är helt enkelt för smarta!


Källor:
1: Expressen 23 dec 2004
2: Sveriges Bridgeförbund, 39.63%, 20 dec 2004
3: Sveriges Bridgeförbunds ranking avläst 27 dec 2004
4: Statistik från www.ordspel.se
5: http://www.spelinstitutet.se/spelberoende_problemet.asp
6: Statistik från SCB.se

/Ola Brandborn