Anton Wigg - Morgondagens stjärna?
Turneringsspelaren Anton Wigg har allt mer etablerat sig som en livespelare att räkna med. Jag träffade honom i Köpenhamn dagen innan finalbordet i European Poker Tour.
18+ Betalas som 4x$5 Spin & Go-biljetter som är giltiga i 7 dagar. Regler & villkor gäller. Spela ansvarsfullt. Stodlinjen.se
Jag har träffat svenske pokerspelaren Anton Wigg ganska intensivt under den vecka PokerStars.com EPT Köpenhamn pågått. Anton Wigg är en 22-årig turneringsspelare med framgångar både online och live, och som nu står inför möjligheten att ta sitt livs största turneringsvinst i morgon. Då sitter han på finalbordet här i Köpenhamn, tillsammans med åtta andra spelare.
Redan på Arlanda stötte vi ihop då vi skulle med samma flyg hit. Sedan har vi haft en yrkesmässig relation med Anton som turneringsspelare och mig som bevakare av arrangemanget. Samtidigt har det oundvikligen blivit så att man pratat vid sidan av våra respektive uppgifter. Jag har också gjort en del intervjuer med Anton i samband med turneringen, men först kvällen före finalbordsspelet satte vi oss och gjorde en längre intervju. Naturligt blev det så att vi började med känslan att det nu handlar om att sätta sig och spela finalbordet på en turnering som ligger i det europeiska toppskiktet vad gäller storlek, startfält och prissummor.
"Som pokerspelare som spelar mycket och ganska högt blir man ganska avtrubbad när det gäller pengar", säger Anton där vi sitter lite avskiljt i de röda skinnsofforna utanför spellokalerna. "Hade det varit för två år sedan hade jag suttit och skakat i lägen, men idag kändes det ingenting. Så länge man känner att man spelar bra så vet man att chansen alltid kommer att komma."
"Sen är det är en jättehög varians på ett finalbord i EPT", fortsätter Anton. "Om du åker ut som nia får du 200 000, medan vinnaren får 3,7 miljoner. Man får väl försöka tänka lite, lite på ICM och det kan bli så att man får ta någon lite tightare fold, beroende på vad det är värt pengamässigt."
Anton har en mycket framgångsrik track record som onlineturneringsspelare, och har spelat många av de större nätturneringarna med gott resultat. Dessutom har det blivit allt mer spel i liveturneringar. Anton säger under intervjun att han kommer att spela en hel del EPT-turneringar och att han också gillar EMOP-touren väldigt mycket. Bland annat vann han EMOP Barcelona i somras, och har flera cashar i tyngre Cosmopolturneringar.
Blir det en automatisk avtrubbning, eller finns det fortfarande tankar om att det är sjukt stora summor som omsätts på poker?
"Visst kan man tänka att det är lite sjukt, men samtidigt har man blivit så van vid det. Dessutom har jag många vänner som rör sig med samma summor också. Sen är är det så klart så att första- och andrapris här nästan är life changing. Vinner jag det här kan jag köpa en en lägenhet och en bil och inte behöva tänka på det sen."
Anton Wigg spelar antagligen fler händer i veckan än jag gjort senaste året. För honom är det ett sätt att tjäna pengar för att bekosta sitt leverne, och blir säkerligen allt mer av ett arbete.
Är det fortfarande lika kul att spela poker som det var i början?
"På sätt och vis ja, och på sätt och vis nej. Det är roligare för att man har blivit mycket, mycket bättre. Jag kan analysera händer mycket bättre, jag ser andra nyanser i spelet. Du får en djupare förståelse för hur det fungerar. När man pratar med nya människor får man många aha-upplevelser. Inget övergripande, men småsaker som man borde testa att få in i sitt spel. Hela tiden slipa, slipa, slipa.
Nu känner jag att jag kommit till en nivå som jag inte ens kan jämföra med hur det var för ett och ett halvt år sedan. Jag är så mycket bättre nu. Samtidigt så är det små marginaler, det är poker. Vinner du inte flipparna här och var så går det inte."
Anton verkar genuint och uppriktigt tycka att det är kul att spela poker. Både när han haft tuffa passager i turneringen och varit kortkall, och när han suttit med en stor stack och satt press på motspelarna har det känts som att han verkligen trivts vid bordet. Samtidigt måste det ju också komma perioder där han inte heller orkar hitta motivation för spelet, och tidpunkter där spelglädjen inte infinner sig.
Har du någon gång kommit till en punkt där du känner att du skulle vilja skita i allt och ta ut rullen och lägga ner pokern?
"Nej, inte direkt. Det är klart att man har haft perioder som gått tungt. Jag hade en period på fyra månader där jag backade ganska hyfsade summor. Det tog en del på rullen, och då börjar man ifrågasätta sitt eget kunnande.
Sedan nyår har det bara gått spikrakt uppåt, och jag är sjukt nöjd med hur jag har spelat hittills, både live och online. Det är en riktigt bra känsla, så just nu är det bara att försöka pumpa in så många turneringar som möjligt. När det går riktigt bra är det bara att försöka hålla i det och spela."
Anton Wigg har nu spelat poker i Köpenhamn i fyra dagar, i pass om åtta till tio timmar i taget. Ofta med få och korta pauser, och svårt att hinna med att vila och äta ordentligt. Dessutom kom han direkt till Köpenhamn från Nordic Light-turneringen på Casino Cosmopol i Sundsvall där han spelade i fyra dagar i sträck.
Det blir intensivt att spela så länge som du gjort i sträck nu. Blir man trött på poker efter en sån här session?
"Nej, just nu försöker jag bara få in så mycket volym som möjligt. Så länge som det går bra känner jag att det inte är någon idé att sakta ner. "
Hur länge ser du dig spela poker på det här sättet? De flesta blir ju inte som Christer Björin och spelar tills de närmar sig sextio.
"Nej, och det är inget jag satsar på heller. Pokern ser jag som ett väldigt bra sätt att tjäna ihop ett kapital för vad jag nu vill göra i framtiden. Dessutom är det ett väldigt bra sätt att få komma ut och resa och se saker. Jag har varit runt i hela världen de senaste åren. På det sättet är man väldigt lyckligt lottad. Problemet med poker är att det blir svårt att skilja på vardag och fritid. Du har alltid fritid, och det är i och för sig ett lyxproblem. Det är ändå fortfarande ett problem att man inte uppskattar saker man gjorde tidigare. När man jobbar och går av på en fredag är det världens bästa känsla. Den känslan kommer inte längre. Nu ska det till något väldigt, väldigt speciellt för att man ska känna hur skönt det är att bara vara ledig."
Ibland får man höra att unga, framgångsrika pokerspelare är bortskämda och dryga bratz. Finns det en bild av er som inte motsvarar verkligheten?
"Så är det absolut, men det är ju också så att när unga killar får mycket pengar kan det bli så att man inte riktigt vet hur man ska bete sig i den övergången. Det är en ny roll där du får massor av pengar helt plötsligt, och börjar fundera på hur du ska vara nu. Då är det helt naturligt att många får lite hybris. De snackar mycket om pengar hit och dit, och hur mycket man har. Jag har varit lite där med, men jag kommer från en lägre medelklassfamilj så jag har väl det med mig att man inte ska flasha med pengar. Man behöver inte bevisa så mycket. Det blir lätt så att man tycker att man ska göra det i början."
Nu går du från anonymiteten som onlinespelare till att bli en mer offentlig person, i synnerhet om du skulle vinna turneringen i morgon. Är det något som stör dig?
"Jag är väl inte jättemycket för att bli berömd på nåt sätt, men det är kul att få uppskattning för att man gör ett bra jobb."
Anton tillägger också att det inte är någon nackdel att synas mycket i aspekten som handlar om att vara attraktiv för sponsorer. I Köpenhamn spelar han inte för något bolag utan kvalade in för eget kapital via PokerStars.
Du skulle gärna ha ett företag i ryggen som sponsrade dig i liveturneringar?
"Absolut. Det är inget jag aktivt letar efter, men skulle jag få ett bra förslag skulle jag inte vara sen att tacka ja. Jag kommer ändå att spela de flesta turneringarna, och kan man åka runt och göra reklam för ett varumärke och få betalt för det samtidigt är det jättebra."
Personligen tror jag att Anton Wigg skulle vara en bra representant för en pokersajt. När jag lyssnar på honom känns det som att han växt i takt med att framgången kommit. Har han som han säger haft lite problem att hantera den resultatmässiga och ekonomiska framgången är det inget som märkts under den vecka jag tillbringat med honom i Köpenhamn under EPT-turneringen. Han är en ödmjuk och bra representant för den moderna turneringspokern, och jag hoppas han går hela vägen i morgon.
Antons egen blogg hittar du här.
Redan på Arlanda stötte vi ihop då vi skulle med samma flyg hit. Sedan har vi haft en yrkesmässig relation med Anton som turneringsspelare och mig som bevakare av arrangemanget. Samtidigt har det oundvikligen blivit så att man pratat vid sidan av våra respektive uppgifter. Jag har också gjort en del intervjuer med Anton i samband med turneringen, men först kvällen före finalbordsspelet satte vi oss och gjorde en längre intervju. Naturligt blev det så att vi började med känslan att det nu handlar om att sätta sig och spela finalbordet på en turnering som ligger i det europeiska toppskiktet vad gäller storlek, startfält och prissummor.
"Som pokerspelare som spelar mycket och ganska högt blir man ganska avtrubbad när det gäller pengar", säger Anton där vi sitter lite avskiljt i de röda skinnsofforna utanför spellokalerna. "Hade det varit för två år sedan hade jag suttit och skakat i lägen, men idag kändes det ingenting. Så länge man känner att man spelar bra så vet man att chansen alltid kommer att komma."
"Sen är det är en jättehög varians på ett finalbord i EPT", fortsätter Anton. "Om du åker ut som nia får du 200 000, medan vinnaren får 3,7 miljoner. Man får väl försöka tänka lite, lite på ICM och det kan bli så att man får ta någon lite tightare fold, beroende på vad det är värt pengamässigt."
Anton har en mycket framgångsrik track record som onlineturneringsspelare, och har spelat många av de större nätturneringarna med gott resultat. Dessutom har det blivit allt mer spel i liveturneringar. Anton säger under intervjun att han kommer att spela en hel del EPT-turneringar och att han också gillar EMOP-touren väldigt mycket. Bland annat vann han EMOP Barcelona i somras, och har flera cashar i tyngre Cosmopolturneringar.
Blir det en automatisk avtrubbning, eller finns det fortfarande tankar om att det är sjukt stora summor som omsätts på poker?
"Visst kan man tänka att det är lite sjukt, men samtidigt har man blivit så van vid det. Dessutom har jag många vänner som rör sig med samma summor också. Sen är är det så klart så att första- och andrapris här nästan är life changing. Vinner jag det här kan jag köpa en en lägenhet och en bil och inte behöva tänka på det sen."
Anton Wigg spelar antagligen fler händer i veckan än jag gjort senaste året. För honom är det ett sätt att tjäna pengar för att bekosta sitt leverne, och blir säkerligen allt mer av ett arbete.
Är det fortfarande lika kul att spela poker som det var i början?
"På sätt och vis ja, och på sätt och vis nej. Det är roligare för att man har blivit mycket, mycket bättre. Jag kan analysera händer mycket bättre, jag ser andra nyanser i spelet. Du får en djupare förståelse för hur det fungerar. När man pratar med nya människor får man många aha-upplevelser. Inget övergripande, men småsaker som man borde testa att få in i sitt spel. Hela tiden slipa, slipa, slipa.
Nu känner jag att jag kommit till en nivå som jag inte ens kan jämföra med hur det var för ett och ett halvt år sedan. Jag är så mycket bättre nu. Samtidigt så är det små marginaler, det är poker. Vinner du inte flipparna här och var så går det inte."
Anton verkar genuint och uppriktigt tycka att det är kul att spela poker. Både när han haft tuffa passager i turneringen och varit kortkall, och när han suttit med en stor stack och satt press på motspelarna har det känts som att han verkligen trivts vid bordet. Samtidigt måste det ju också komma perioder där han inte heller orkar hitta motivation för spelet, och tidpunkter där spelglädjen inte infinner sig.
Har du någon gång kommit till en punkt där du känner att du skulle vilja skita i allt och ta ut rullen och lägga ner pokern?
"Nej, inte direkt. Det är klart att man har haft perioder som gått tungt. Jag hade en period på fyra månader där jag backade ganska hyfsade summor. Det tog en del på rullen, och då börjar man ifrågasätta sitt eget kunnande.
Sedan nyår har det bara gått spikrakt uppåt, och jag är sjukt nöjd med hur jag har spelat hittills, både live och online. Det är en riktigt bra känsla, så just nu är det bara att försöka pumpa in så många turneringar som möjligt. När det går riktigt bra är det bara att försöka hålla i det och spela."
Anton Wigg har nu spelat poker i Köpenhamn i fyra dagar, i pass om åtta till tio timmar i taget. Ofta med få och korta pauser, och svårt att hinna med att vila och äta ordentligt. Dessutom kom han direkt till Köpenhamn från Nordic Light-turneringen på Casino Cosmopol i Sundsvall där han spelade i fyra dagar i sträck.
Det blir intensivt att spela så länge som du gjort i sträck nu. Blir man trött på poker efter en sån här session?
"Nej, just nu försöker jag bara få in så mycket volym som möjligt. Så länge som det går bra känner jag att det inte är någon idé att sakta ner. "
Hur länge ser du dig spela poker på det här sättet? De flesta blir ju inte som Christer Björin och spelar tills de närmar sig sextio.
"Nej, och det är inget jag satsar på heller. Pokern ser jag som ett väldigt bra sätt att tjäna ihop ett kapital för vad jag nu vill göra i framtiden. Dessutom är det ett väldigt bra sätt att få komma ut och resa och se saker. Jag har varit runt i hela världen de senaste åren. På det sättet är man väldigt lyckligt lottad. Problemet med poker är att det blir svårt att skilja på vardag och fritid. Du har alltid fritid, och det är i och för sig ett lyxproblem. Det är ändå fortfarande ett problem att man inte uppskattar saker man gjorde tidigare. När man jobbar och går av på en fredag är det världens bästa känsla. Den känslan kommer inte längre. Nu ska det till något väldigt, väldigt speciellt för att man ska känna hur skönt det är att bara vara ledig."
Ibland får man höra att unga, framgångsrika pokerspelare är bortskämda och dryga bratz. Finns det en bild av er som inte motsvarar verkligheten?
"Så är det absolut, men det är ju också så att när unga killar får mycket pengar kan det bli så att man inte riktigt vet hur man ska bete sig i den övergången. Det är en ny roll där du får massor av pengar helt plötsligt, och börjar fundera på hur du ska vara nu. Då är det helt naturligt att många får lite hybris. De snackar mycket om pengar hit och dit, och hur mycket man har. Jag har varit lite där med, men jag kommer från en lägre medelklassfamilj så jag har väl det med mig att man inte ska flasha med pengar. Man behöver inte bevisa så mycket. Det blir lätt så att man tycker att man ska göra det i början."
Nu går du från anonymiteten som onlinespelare till att bli en mer offentlig person, i synnerhet om du skulle vinna turneringen i morgon. Är det något som stör dig?
"Jag är väl inte jättemycket för att bli berömd på nåt sätt, men det är kul att få uppskattning för att man gör ett bra jobb."
Anton tillägger också att det inte är någon nackdel att synas mycket i aspekten som handlar om att vara attraktiv för sponsorer. I Köpenhamn spelar han inte för något bolag utan kvalade in för eget kapital via PokerStars.
Du skulle gärna ha ett företag i ryggen som sponsrade dig i liveturneringar?
"Absolut. Det är inget jag aktivt letar efter, men skulle jag få ett bra förslag skulle jag inte vara sen att tacka ja. Jag kommer ändå att spela de flesta turneringarna, och kan man åka runt och göra reklam för ett varumärke och få betalt för det samtidigt är det jättebra."
Personligen tror jag att Anton Wigg skulle vara en bra representant för en pokersajt. När jag lyssnar på honom känns det som att han växt i takt med att framgången kommit. Har han som han säger haft lite problem att hantera den resultatmässiga och ekonomiska framgången är det inget som märkts under den vecka jag tillbringat med honom i Köpenhamn under EPT-turneringen. Han är en ödmjuk och bra representant för den moderna turneringspokern, och jag hoppas han går hela vägen i morgon.
Antons egen blogg hittar du här.
