Intervju: Jonas Nebuchad Danielsson
Är det inte en förbannelse att vara, om inte bäst, så i alla fall en av de bästa, och ändå av många främst bli förknippad med ett frispråkigt sexliv, onanivanor, brackig livsstil och småklumpiga uttalanden om judefrågan? Dessutom är du inte bara en av de bästa, du har jobba hårt för att ta dig dit, och har ingenting gratis? Fråga Jonas Nebuchad Danielsson, som enligt utsago är världsspelaren som inte har någon direkt talang för spelet, utan tror på att han är ett bevis på att envishet och ambition har kunnat ersätta fallenhet.
Hemma har vi ett internt skämt som kretsar kring framgång. Även om vi inte är speciellt välbärgade – vi är en typisk småborgerlig medelklassfamilj med allt vad det innebär – låtsas vi som om vi har gott om stash. Jag föreslog för till exempel för frun att vi skulle skita i godis i fiskdammen på sonens kalas och istället dunka i en hundring i varje påse. Varför? För att det är drygt och sticker lite i ögonen på folk.
Varför berättar jag det här? Lite av den här känslan har jag haft för Jonas Danielsson. Inte för att han vill vara dryg, utan för att han kan. Hans livsstil har börjat närma sig en myt. Jag har hört historier om att han försökte köpa en villa med kort varsel på västkusten när han och kamraterna inte hittade någonstans att övernatta. Att han har två värstingbilar i garaget i källaren. I mitt huvud var Jonas Danielsson själva sinnebilden för ung, snygg och med för mycket pengar.
Även om det finns kärnor av sanning i de här historierna, fick jag tämligen snabbt revidera min uppfattning om Jonas när vi träffades över en lunch på Stockholms nation i Uppsala. Ett stenkast från den lägenhet som Jonas i skrivande stund håller på att sälja för att flytta till Stockholm med flickvännen. Jonas är en öppen och pratsam kille, som inte känns ett spår divig och i approachen märks framgången kanske mest i att han tveklöst är stilmedveten.
En highstakeskarriärs födelse
Det kanske är läge att börja från början. Jonas Danielsson har spelat poker i drygt fem år, och på heltid i över fyra av dessa. En bankrulle som började med en freeroll på pokersajten Ladbrokes har omvandlats till en förmögenhet som gjort Jonas till en av Sveriges mest framgångsrika pokerspelare alla kategorier. Många har liksom mig upplevt honom som en shooting star som plötsligt bara fanns där uppe bland de andra stjärnorna, men för Jonas själv var det inte så. Han talar istället om en utveckling som handlade om ett envetet grindande, vilket inte hade som uttalat mål att ta sig dit utan om att tjäna pengar. Detta i sin tur fick konsekvensen att han kunde kliva uppåt.
”Jag spelade 5/10 i ett och ett halvt år och gjorde jättebra pengar där. Det var på den tiden det var mycket engelsmän på sidan. Jag fullständigt krossade de spelen, och jag har förmodligen tjänat större delen av det jag spelat in på 5/10, trots att jag gjort rätt bra resultat högre upp också.”
Jonas berättar medan vi äter vår mat, sittande mitt på ett lång bord i den rätt så befolkade salen. Han har valt någon sorts fisk medan jag körde på ugnsgratinerad kassler. Två dagens till det facila priset av hundra spänn. Vi är fjärran från fina viner och gåslever. Om Jonas helt förfallit till en rock’n’roll lifestyle så döljer han det väl. Jonas arton månaders grindsession på 5/10 var inget medvetet val från början, utan precis som så många andra försökte han snabbt klättra vidare på stakes-stegen. Redan i kön när vi ska ta mat börjar vi prata om hans karriär som spelare, och Jonas konstaterar krasst att han länge haft som mål att bli ekonomiskt oberoende, långt innan pokern blev ett levebröd. När sedan pengarna började rinna in och framgången visade sig, blev det en utmaning i sig att utvecklas.
”I början försökte jag gå upp ganska snabbt. Jag gick upp till 5/10 tre månader efter att jag lärt mig spela ordentligt. Sen försökte jag gå upp på 10/20 men jag blev bränd. När jag försökt tillräckligt många gånger tvingades jag inse att jag hade nått min topp på min utveckling. Jag kan tjäna bra pengar där ändå och ska inte vara missnöjd på något sätt, så jag accepterade det. Jag satt där och spelade 5/10 och trodde att jag hade nått toppen av min utveckling. Ett halvår senare kliver jag upp på 10/20 och krossade där. Sen blev det 25/50 och högre än så.”
”Det jag inte hade förstått var att utvecklingen gick väldigt snabbt först, för att sedan gå mycket mer långsamt. Under de arton månaderna som jag spelade 5/10 utvecklades jag ändå. Jag märkte ju att jag tjänade mer och mer pengar, men man säger alltid att det handlade om dåliga spelare. När jag gick upp så märkte jag att jag hade en väldig edge där också.”
Det står snabbt klart att Jonas inte är killen som gör något halvhjärtat. Relationen med Ladbrokes har förutom förmögenheten och upplevelserna också resulterat i en mycket uppmärksammad tatuering på skinkan, med just texten ”Ladbrokes”. Jonas har inga planer på att svika företaget framöver heller.
”Ladbrokes har gjort väldigt mycket för mig, och varit väldigt schyssta. Det är en lojalitetsgrej då de har varit med från början och hjälpt till att bygga mig, och jag känner att jag inte har kunnat betala tillbaka det jag vill göra till dem. Jag skulle väldigt gärna vilja vinna en turnering för deras skull. Jag ställer gärna upp i SM eller någon annan prestigeturnering för dem. Sen är det självklart att jag väljer att spela på Ladbrokes online. Om det finns spel där kommer jag att välja dem i första hand, det är jag skyldig dem.”
Branding Jonas Danielsson och den kreativa processen
Bygga varumärket, ja. Jonas verkar inte ha något emot att ha blivit en välkänd profil i Pokersverige. Det känns som om han ser det som en välkommen bonus till den ekonomiska framgångsresa som pokern har tagit honom på. Bloggandet har länge varit en del av hans pokerliv, men riktigt uppmärksammad blev bloggen först när Poker Magazine tog den under sina vingar. Till skillnad från flera andra pokerprofilers bloggar fanns det ursprungligen inget PR-syfte med Jonas skrivande, utan fungerande mer som en ventil för honom och hans spelande.
"Jag började blogga på ett forum som en kille i Strömstad startade upp. Jag tyckte att det var ganska kul att skriva, speciellt när pokerspelandet gick bra. Om man haft en väldigt lång session är det svårt att koppla av direkt när tankarna snurrar runt i huvudet och man är uppe i varv. Då var det ganska skönt att blogga. Det var egentligen som en dagbok för att kunna ha det som ett sätt att hålla koll på vad som hänt, med resultat och så.
"Jag gillar att skriva, men inte under press. Det var samma sak på forumet i Strömstad. Jag började skriva, och det var roligt ett tag, men sen blir det lite jobbigt att hålla på att uppdatera den.
Om man inte har skrivit på ett tag så har du mycket du har hunnit tänka och fundera på. Då har du lagrat upp lite, och sen portionerar du ut det. Om man gör det för snabbt, så finns det ingenting att skriva sen.”
Jonas jämför med både etablerade författare och musikartister. Många är de som släppt en bok och sedan försvunnit, eller band som gjort en lysande debutskiva och sen försvunnit ut i prestationsångestens limbo i och med förväntningar på uppföljare.
”Det är väl någon slags kreativ källa som fylls på”, menar Jonas apropå inspirationen till bloggen, ”men för mig har den fyllts på för lite i förhållande till hur mycket som tappats ur den."
En man med många talanger?
Vi var inne på Jonas läggning att aldrig göra något halvdant, utan istället gå in för det till hundra procent. Det gällde för relationen till Ladbrokes och den nämnda tatueringen, och det kan förklara prestationsångesten kring bloggen. Jonas menar att det är också den egenskapen han till syvende og sist har att tacka för sina framgångar.
”Min styrka har alltid varit att jag är väldigt envis. Om jag brinner för någonting så lägger jag ned väldigt mycket tid på det, och tänker väldigt mycket på det. Då följer det med att jag blivit väldigt bra på att läsa händer och så. Det är nog envisheten som gjort mig bra. Jag tror inte att jag har haft någon större talang egentligen, utan det har mer handlat om att jag har velat slå upp mig och komma upp mig i världen. Den kraften har varit stark.
Det är svårt att definiera talang genom att se på en människa. Om någon är väldigt duktig på någonting är det då medfött eller har han lagt ned väldigt mycket tid på det?
Har man lätt för någonting, och för att lära sig det, så krävs det också att man har en extraordinär ambition för att fortsätta att köra på det. Det är väl bara de som verkligen blir någonting, som Tiger Woods i golf till exempel, som haft både talang och ambition.
Man måste ha båda dessa egenskaper, men ofta blir det precis som du sa. Har man talang så arbetar man mindre än de andra. Jag tror att det var omvänt för mig, att jag fick arbeta mer, och att den glöden kompenserade för talangen.”
Det här är en väldigt intressant approach till förmågan att spela poker. Även nosebleedspelaren Dac ”Urindanger” Dang nämnde i en väldigt läsvärd intervju i Poker Magazine att han tror att det mycket handlar om rutin och erfarenhet snarare än talang. Urindanger menade där att vem som helst kan bli en vinnande spelare även uppåt höga nivåer som 25/50-dollars No Limit Holdem-spel, om man är beredd att satsa hårt på det. Jonas är måhända exemplet på det, om det inte är så att det är bara är blygsamhet som får honom att döda myten om sin egen talang.
Turneringar och den sociala aspekten av poker
Även om de riktiga klonkarna inte har infunnit sig så har Jonas Danielsson några streck i kolven när det kommer till liveturneringar. Förra året blev det tre pengaplaceringar i WSOP, en andraplats i World Headsup Championship i Barcelona samt en tredjeplats i SM i Tallinn.
”Jag hade garanterat tjänat mer om jag hade varit hemma istället. I en tiotusendollarsturnering kanske de bästa spelarna har ett expected value på tiotusen dollar. Då får du väga de pengarna mot en veckas spel hemma.
Sen ska man inte räkna bort att en turnering har en massa andra ekonomiska fördelar, som sponsor- och marknadsföringskontakter. Det är en sak som gör att det blir attraktivt att spela turneringar. Jag spelade ganska mycket turneringar under förra året, och har varit iväg rätt mycket. I Uppsala var jag nog bara en månad förra året, sen var jag ute och reste. Det blir ofta att man tar lite längre tid ute. Vegas tog mig sex veckor förra året. Du träffar dina kompisar, och det är den sociala arbetsplats som finns”.
Att Jonas Danielsson inte bara är respekterad vid pokerborden utan också omtyckte som person råder det inget tvivel om. Ingen jag pratat med har haft något negativt att säga om honom, utan tvärtom verkar det allmänna omdömet vara att han är trevlig, social och intelligent.
”Pokerspelare är generellt jävligt sköna människor, som han har väldigt roligt med, vilket gör det kul att spela turneringar. Jag tror inte jag har träffat någon jag inte har tyckt om. Jag tycker nog nästan bättre om dem än folk man träffar i andra situationer. De är väldigt lättsamma, och ofta ganska roliga.”
Jonas pratar en behaglig västkustdialekt som antagligen slipats av en hel del under åren i Uppsala och på resande fot som professionell spelare. Jag inbillar mig att rösten bryter av mot imagen han har som en något brackig glidare. Kanske är det bara hos mig såväl den nu skingrade fördomen om brackighet som känslan av harmoni i dialekten ligger? Jag förstår hur som helst vad Jonas menar med lättsamheten och den sociala aspekten. Livespelare har en utpräglad vana av att socialisera med andra människor. Ska man umgås i många timmar över ett parti kort så tjänar alla parter på att man har trevligt under tiden.
Samtidigt så är min bild att det också kan bli en tämligen ytlig miljö i många fall, men djupet blir möjligen ett mindre problem om man byter omgivning ofta. Jag tror att Jonas precis som de flesta av oss andra efterfrågar djup hos människor i större utsträckning bland dem som står en nära, medan lättsamhet och social förmåga blir viktiga egenskaper vid ytligare kontakter.
Comeback?
Det senaste året har Jonas lagt väldigt lite tid på poker, men överväger en ”comeback” till nätpokern i en nära framtid. Första kvartalet 2008 låg Jonas på tionde plats på Highstakes db:s lista över de mest vinnande spelarna online, med 569 000 inspelade dollar under perioden. Jag frågar Jonas om det finns ett tävlingsmoment i den typen av listningar, om man sneglar mot de som ligger över en själv?
"Det finns det absolut. Vad man än håller på med så vill man väl bli bäst? Man drömmer om det i alla fall. Så det har det väl absolut funnits, men jag har tappat fokus på det den sista tiden.
Jag vet hur jag blev bra, på grund av hur jag levde mitt liv då. Jag spelade väldigt mycket. Det är väl egentligen det receptet som finns, om man ska bli bra i någonting, nästan oavsett vad det är. Gör man det väldigt mycket så blir man bra i det.
Så det var väl därför jag blev bra, för att jag lade ned så mycket tid i det. På senare år har jag inte lagt ned så mycket tid. Det här är något jag skäms lite över, att jag inte har spelat mycket alls de senaste arton månaderna. Jag har nog spelat mindre de senaste arton månaderna än vad jag gjorde på en månad när jag spelade som mest.
Det är nog för att man blir bekväm; man har nått lite framgång. Då är det lätt att bli det. Man har inte haft någonting från början.
Allt började med att jag och en vän vann en freeroll utan att ha satt in en krona. När man sen kommer upp sig och får det mycket bättre, då är det lätt att bli bekväm, och bli nöjd. Det är inte fel att njuta av det heller, men jag var för oprofessionell helt enkelt."
Vill du tillbaka dit? Återvända till de högsta nivåerna online och grinda high stakes cash game?
"Det beror på. Jag kommer att undersöka hur mycket det skulle krävas för att ta sig tillbaka, men för mig är det en rent ekonomisk fråga. Om jag tar mig dit upp, hur mycket kan jag tjäna då, och hur mycket kan jag tjäna nu om jag satsar på investeringar?
Det skulle vara en avvägning mellan hur mycket man kan tjäna på andra alternativ. Det har blivit mycket hårdare i pokern. Alla har blivit mycket bättre, även ganska långt ner i nivåerna. På ½ och 2/4 sitter det såna som lever på poker. När det bara sitter såna som lever på det, så måste du själv vara bättre än de andra som lever på det här. Då måste du också lägga ned mer tid än dem, och då ska du veta att de också är hungriga och vill vinna. Det är ingen dans på rosor längre, som det var förr. Det får bli en avvägning. Jag kan inte halvsatsa heller; antingen gäller det att satsa helt, eller så får man byta bransch.”
Om pengar och utgifter
En sak som slår mig under vårt samtal är att Jonas kan prata om vilja att vara ekonomiskt oberoende, om drivkraften att bli bäst, och om att prata om sin egen styrka och framgång som spelare, utan att låta förmäten. Det låter mer som om han analyserar sig själv i form av ett företagsprojekt. Ett projekt med ett av målen att bli ekonomiskt oberoende. Om nu Jonas tjänat så mycket som ryktet säger kan man ju undra varför han fortfarande letar efter en inkomstkälla. Behöver han en försörjning?
”Ja, det behöver jag. Om man tjänar mer pengar gör man ju av med mer pengar. Ibland vet jag inte var pengarna tar vägen, men det är ganska mycket pengar jag gör av med varje år.”
Du har aldrig funderat på att dra in på utgifterna så pass att du kan leva på det du tjänat hittills istället för att hitta nya inkomster?
”Jo, det skulle jag kunna göra, men jag vill ändå ha något bättre än att leva ett vanligt liv. Även om jag inte behövde arbeta så vill jag ändå leva ett bättre liv än så. Man har ju bara ett liv, så det gäller att försöka göra det bästa av det.”
Om du nu gör satsningen på allvar, och börjar spela ordentligt igen, vilken nivå handlar det om till att börja med?
”10/20 kommer jag nog att spela i så fall, men jag kan nog kliva ner lägre om jag känner för det. Eller högre också om jag känner för det. Jag har spelat 25/50 några gånger i somras.”
Holdems eskalerande utveckling, och att följa med i den
Jonas Danielsson har varit uppe och mött världseliten online. Det är ingen överdrift att säga att han var en av de bästa nätpokerspelarna som fanns. Idag är han medveten om att han är omsprungen även bland de bästa spelarna vi har i Sverige idag.
”Jag har kapaciteten, och jag hade inte gjort bort mig om jag hade spelat mot dem, men jag hade inte haft en sådan edge som jag är van att ha. Jag vet att jag har haft det när jag var som bäst. Då hade jag edge mot de flesta, men nu har jag inte det.”
Jonas säger sig inte riktigt följa med i vad som händer i den nationella spelarbasen nu för tiden, när vi kommer in på vilka det svenska toppskiktet utgörs av.
”Jag har ganska dålig koll på det. Jag vet inte riktigt vilka jag har spelat mot, men jag har spelat mot en ganska bra spelare från Sverige som kan ha varit Blom90 eller Gulkines. Gulkines har jag mött tidigare när jag med säkerhet vetat om att det var han. Jag tyckte att han var rätt talangfull, och väldigt kreativ. Blom90 vet jag inte riktigt om jag har mött, men jag tror att det är någon av de två som aspirerar på den titeln. Kanske är det Gulkines just nu.
”Sagström har ju visat att han håller, både live och online, och att han är bra på många spel. Han är väl den bäste spelaren sett över de senaste fem åren. Vissa spelare kommer upp, men faller ner och kan inte hitta tillbaka. Johnny Lodden är ett exempel.”
Jonas menar att mycket handlar om att utvecklingen går så otroligt snabbt att många inte hänger med den. I princip det enda sättet att göra det och utvecklas är att spela, och spela mycket. Precis som flera andra jag intervjuat de senaste åren pekar Jonas på att skillnaden mellan de bästa och de sämsta spelarna i No Limit Holdem krymper, och kvaliteten på spelarbasen blir högre längre ned i nivåerna. Edgen har minskat kraftigt även för de bästa spelarna.
”Fast No Limit är gammalt så är det ett ganska nytt spel ändå. Det är först de sista tio åren som så många börjat spela det och kunnat utröna dess hemligheter.
”Någonting som börjar hända i No limit är att det mer och mer börjar likna limit. Gör du ett misstag i limit så kan du få arbeta jättelång tid för att återhämta dig från det. Så var det inte tidigare i No limit. Förut kunde du tänka att du inte ville lägga en hand som du behövde 40 procent equity på, även om du satt på ett färgdrag på 35 procent. Då kunde du göra den synen ändå, för att du kunde spela på att du kunde få motståndaren lite tiltad om du suger ut honom. Du steamar upp honom och han spelar sämre vilket gör att du kan vinna mer pengar. Det gjorde inte så mycket om du spelade dåligt ibland, för motståndarna upptäckte att du spelade dåligt och ville spela dåligt.
Så var det för mig i början; alla ville spela mot mig för de tyckte att jag hade sådan otrolig tur. Man kunde leva lite på det. Misstag kunde man omvandla till fördelar.
Nu är spelarna så pass mycket bättre, färre tappar kontrollen och folk värderar situationerna bättre. Nu handlar det mer om procent och matte. Nu får du ställa din hand mot hans range, och då blir det jättelätt. Det är ren matte.
Det här rangetänket bryter ner pokern i småbitar. Det som har hänt är att folk inte längre spelar en specifik hand på ett sätt så att du kan sätta dem på en eller två händer, utan de spelar hela sitt register på samma sätt. Det är lite tråkigt och har blivit lite färglöst. Förut kunde jag nästan känna vilka kort de hade. Jag hade spelat så många händer och varit i samma situation, så jag visste nästan vad de hade för kort ibland. Då var det jättehäftigt, men nu är det omöjligt, för nu är det en ganska bred range som de kan ha.
Folk sätter in det på floppen vid omslag med topp-par, mellanpar, till och med tredjepar ibland.”
Hade man hittat poker tidigare och varit väldigt duktig skulle man ha blivit ledsen över hur utvecklingen blivit nu. Titta på Daniel Negreanu. Skillnaden mellan honom och andra spelare har blivit mindre, och han kommer inte att vinna så många turneringar som han gjorde förr. Samma sak för Phil Hellmuth.
De kommer fortfarande att kunna tjäna pengar, men de kommer inte att ha lika mycket glans och stjärnstatus. Det kommer att komma de som helt enkelt är mer erfarna än dem från nätet. Det handlar om hur många situationer du har hamnat i. Det är också en skillnad mellan att spela online och live, även om skillnaden kanske inte är så stor som den har varit.
Det visade sig i High Stakes Poker att onlinespelarna klarade sig väldigt bra. I synnerhet Durrrr har klarat sig jättebra. Daniel Negreanu har varit med alla säsonger, men det här är första gången han har klivit. Han hänger inte med, helt enkelt. Samma sak med Doyle Brunson. Nu är han gammal, så man kan inte lasta honom för det. Han sitter och spelar jättetight. När inte de här onlinespelarna är med så är det inga höga potter över huvud taget.”
För att återgå till den eviga frågan då. Vem är världens bäste pokerspelare? Är det onlinefenomenet Tom ”Durrrr” Dwan som Jonas refererar till?
”Han är i alla fall garanterat den största talangen. Dessutom kommer han att fortsätta utvecklas, för han spelar så otroligt mycket.”
Jonas har mött många av de största namnen på nätet, och jag passar på att be honom jämföra Dwan mot den störste allroundspelaren, pokerns fixstjärna nummer ett, Phil Ivey.
”Jag har bara mött dem i ring games, så jag har ingen egentligen spelerfarenhet mot dem. Skillnaden är kanske att Ivey är lite tightare, medan Durrrr är lite mer kreativ och spelar förmodligen större genomsnittspotter än vad Ivey gör. Men vem som är bäst om de två möts är svårt att säga. Ivey har blicken och kan anpassa sig väldigt bra. Oavsett om han möter en spelare som Durrrr eller någon annan så kan han anpassa sig väldigt snabbt till dem. Han är också en otrolig talang, en sjuk talang. På så sätt är de ganska lika fast de har olika spelstilar.
Jag tror att det är de två som är bäst. Sen finns det ingen som är i samma nivå. Antonius kanske, men jag tycker inte att han är lika bra som dem. Jag tycker ändå att det är en liten bit som skiljer mellan dem.”
Klonk skills
Så småningom kommer vi också in på diskussionen om hur man mäter skicklighet i poker. Oundvikligt sammankopplad med debatten om vad som kräver mest skills. Kontantspel eller turneringar?
”Skicklighet i poker måste mätas på antal beslut som man gör. Säg att du spelar en hand med tvåhundra big blinds. Du höjer floppen, du får ett omslag, du synar. Han bettar potten, du funderar på om du ska syna, lägga dig eller höja. Om du höjer och han bara synar, vad ska du då göra på turn? Det blir mycket fler beslut i cashgame.
Om du bara räknar på antalet beslut du tar så blir det många fler i en hand i cash game, än när du spelar en hand i en turnering. I slutet av en turneringen, när blindsen går upp, blir det ju oftast push eller fold. Då är det bara ett beslut du har.
I cash game tar du beslut före flopp, på flopp, på turn och även på river. Jag skulle utan tvekan säga att det är mer skicklighet involverad i en sådan hand då du fattar fler beslut.”
Skulle man med den här måttstocken kunna säga att enbordsturneringar, sit’n’go, är den lättaste disciplinen att lära sig för en orutinerad spelare?
” En turbo-sit’n’go måste väl vara det lättaste. Besluten blir väldigt få, och det man vinner på är att man fattar bättre beslut än sin motståndare. Det är där hela värdet ligger. Har du fattat bättre beslut i det långa loppet kommer du att vinna.”
Till sist
Svårare än så behöver det inte vara. En timme med Jonas Danielsson har förflutit fort, och varit underhållande. I mina ögon är Jonas varenda spel- och betting-slogan personfieriad. ”Plötsligt händer det”; ”Lätt’å’vinne” och så vidare.
Visst finns det spelare som uppnått samma mytifiering kring sin person, som till exempel Erik Sagström, och visst finns det spelare som till exempel Dödarn som odlat Schtekarimagen lika bra. Däremot finns det väl ingen annan som på samma sätt kunnat kombinera myten och imagen med den faktiska, extrema framgången? Jag tycker Jonas Danielsson hanterar både sitt kändisskap och sin framgång på ett sunt sätt.
Han gillar välfärden och hymlar inte om det, utan att för den skull peka finger åt andras livsstil och eventuella tillkortakommanden. Ska vi nu ha förebilder i spelet som ”lives the dream”, så tycker jag Jonas Danielsson gör det på ett föredömligt sätt. Han visar att det kan vara kul och inte fult att ha mycket pengar, och att det inte behöver förstöra ditt omdöme på något sätt.
//Erik 'Valterego' Rosenberg
KORTFAKTA
NAMN: Jonas Danielsson
Född: 1983
Bor: I skrivande stund Uppsala, på väg mot Stockholm
Uppväxt: Strömstad
Spelar på och för: Ladbrokes
Meriter: En av Sveriges mest namnkunniga och framgångsrika highstakesspelare genom tiderna. Vald till Online PokerPlayer 2007 vid Scandinavian Poker Awards, tvåa i World Heads Up Championship i Barcelona 2008, trea i Poker-SM 2008. Vann Ladbrokes Legends Reunion
RÖSTER OM JONAS DANIELSSON:
"Jonas Danielsson personifierar i mångt och mycket den moderna pokerspelaren, och besitter den idag så viktiga förmågan att kunna anpassa sitt spel efter spelare och förutsättningar. Med sin hyperaggressiva och totalt orädda spelstil är han en fasa att möta, även för de allra främsta onlinespelarna i världen. Jonas är utan tvekan en av Sveriges genom tiderna bästa spelare och en ambassadör för svensk poker."
- Jonas Berg, chefredaktör First Poker
"Jonas är en frisk fläkt i pokervärlden. Han vågar sätta höga mål vilket jag verkligen ger honom respekt för. Han vågar synas och ta för sig vilket gör honom ganska osvensk men det är en bra egenskap. Tillsammans med några få andra svenskar tillhör han toppskiktet av pokerspelare som inte bara har skickligheten utan även förmågan att marknadsföra sig själv."
- Lina Olofsson, pokerskribent
”De gånger jag mött Jonas har jag uppfattat honom som en glad och trevlig kille som har en egen stil”
- Nalle Hedlund, Pokerproffs för Nordicbet och Kapten i Svenska pokerlandslaget i Nations Cup
”Jonas är en genomsnäll människa utan censur som man kan diskutera precis allt med. Men framförallt är han mycket intelligent och har en stor personlighet. Hans oräddhet, innovativa tänk och briljanta sinne är anledningarna till hans framgångar såväl vid som utanför borden.”
- Robert ”Dödarn” Lux, Pokerproffs och skribent
"Jonas har en avgörande förståelse för pokerns väsen. Han kan inte bara poker, utan förstår mer än de flesta värdet av marknadsföring. Han har ett blixtrande intellekt och såvida han inte tappar intresset för poker kommer han att bli en av de riktigt stora”
- Murat Sahan, chefredaktör Poker Magazine
Varför berättar jag det här? Lite av den här känslan har jag haft för Jonas Danielsson. Inte för att han vill vara dryg, utan för att han kan. Hans livsstil har börjat närma sig en myt. Jag har hört historier om att han försökte köpa en villa med kort varsel på västkusten när han och kamraterna inte hittade någonstans att övernatta. Att han har två värstingbilar i garaget i källaren. I mitt huvud var Jonas Danielsson själva sinnebilden för ung, snygg och med för mycket pengar.
Även om det finns kärnor av sanning i de här historierna, fick jag tämligen snabbt revidera min uppfattning om Jonas när vi träffades över en lunch på Stockholms nation i Uppsala. Ett stenkast från den lägenhet som Jonas i skrivande stund håller på att sälja för att flytta till Stockholm med flickvännen. Jonas är en öppen och pratsam kille, som inte känns ett spår divig och i approachen märks framgången kanske mest i att han tveklöst är stilmedveten.
En highstakeskarriärs födelse
Det kanske är läge att börja från början. Jonas Danielsson har spelat poker i drygt fem år, och på heltid i över fyra av dessa. En bankrulle som började med en freeroll på pokersajten Ladbrokes har omvandlats till en förmögenhet som gjort Jonas till en av Sveriges mest framgångsrika pokerspelare alla kategorier. Många har liksom mig upplevt honom som en shooting star som plötsligt bara fanns där uppe bland de andra stjärnorna, men för Jonas själv var det inte så. Han talar istället om en utveckling som handlade om ett envetet grindande, vilket inte hade som uttalat mål att ta sig dit utan om att tjäna pengar. Detta i sin tur fick konsekvensen att han kunde kliva uppåt.
”Jag spelade 5/10 i ett och ett halvt år och gjorde jättebra pengar där. Det var på den tiden det var mycket engelsmän på sidan. Jag fullständigt krossade de spelen, och jag har förmodligen tjänat större delen av det jag spelat in på 5/10, trots att jag gjort rätt bra resultat högre upp också.”
Jonas berättar medan vi äter vår mat, sittande mitt på ett lång bord i den rätt så befolkade salen. Han har valt någon sorts fisk medan jag körde på ugnsgratinerad kassler. Två dagens till det facila priset av hundra spänn. Vi är fjärran från fina viner och gåslever. Om Jonas helt förfallit till en rock’n’roll lifestyle så döljer han det väl. Jonas arton månaders grindsession på 5/10 var inget medvetet val från början, utan precis som så många andra försökte han snabbt klättra vidare på stakes-stegen. Redan i kön när vi ska ta mat börjar vi prata om hans karriär som spelare, och Jonas konstaterar krasst att han länge haft som mål att bli ekonomiskt oberoende, långt innan pokern blev ett levebröd. När sedan pengarna började rinna in och framgången visade sig, blev det en utmaning i sig att utvecklas.
”I början försökte jag gå upp ganska snabbt. Jag gick upp till 5/10 tre månader efter att jag lärt mig spela ordentligt. Sen försökte jag gå upp på 10/20 men jag blev bränd. När jag försökt tillräckligt många gånger tvingades jag inse att jag hade nått min topp på min utveckling. Jag kan tjäna bra pengar där ändå och ska inte vara missnöjd på något sätt, så jag accepterade det. Jag satt där och spelade 5/10 och trodde att jag hade nått toppen av min utveckling. Ett halvår senare kliver jag upp på 10/20 och krossade där. Sen blev det 25/50 och högre än så.”
”Det jag inte hade förstått var att utvecklingen gick väldigt snabbt först, för att sedan gå mycket mer långsamt. Under de arton månaderna som jag spelade 5/10 utvecklades jag ändå. Jag märkte ju att jag tjänade mer och mer pengar, men man säger alltid att det handlade om dåliga spelare. När jag gick upp så märkte jag att jag hade en väldig edge där också.”
Det står snabbt klart att Jonas inte är killen som gör något halvhjärtat. Relationen med Ladbrokes har förutom förmögenheten och upplevelserna också resulterat i en mycket uppmärksammad tatuering på skinkan, med just texten ”Ladbrokes”. Jonas har inga planer på att svika företaget framöver heller.
”Ladbrokes har gjort väldigt mycket för mig, och varit väldigt schyssta. Det är en lojalitetsgrej då de har varit med från början och hjälpt till att bygga mig, och jag känner att jag inte har kunnat betala tillbaka det jag vill göra till dem. Jag skulle väldigt gärna vilja vinna en turnering för deras skull. Jag ställer gärna upp i SM eller någon annan prestigeturnering för dem. Sen är det självklart att jag väljer att spela på Ladbrokes online. Om det finns spel där kommer jag att välja dem i första hand, det är jag skyldig dem.”
Branding Jonas Danielsson och den kreativa processen
Bygga varumärket, ja. Jonas verkar inte ha något emot att ha blivit en välkänd profil i Pokersverige. Det känns som om han ser det som en välkommen bonus till den ekonomiska framgångsresa som pokern har tagit honom på. Bloggandet har länge varit en del av hans pokerliv, men riktigt uppmärksammad blev bloggen först när Poker Magazine tog den under sina vingar. Till skillnad från flera andra pokerprofilers bloggar fanns det ursprungligen inget PR-syfte med Jonas skrivande, utan fungerande mer som en ventil för honom och hans spelande.
"Jag började blogga på ett forum som en kille i Strömstad startade upp. Jag tyckte att det var ganska kul att skriva, speciellt när pokerspelandet gick bra. Om man haft en väldigt lång session är det svårt att koppla av direkt när tankarna snurrar runt i huvudet och man är uppe i varv. Då var det ganska skönt att blogga. Det var egentligen som en dagbok för att kunna ha det som ett sätt att hålla koll på vad som hänt, med resultat och så.
"Jag gillar att skriva, men inte under press. Det var samma sak på forumet i Strömstad. Jag började skriva, och det var roligt ett tag, men sen blir det lite jobbigt att hålla på att uppdatera den.
Om man inte har skrivit på ett tag så har du mycket du har hunnit tänka och fundera på. Då har du lagrat upp lite, och sen portionerar du ut det. Om man gör det för snabbt, så finns det ingenting att skriva sen.”
Jonas jämför med både etablerade författare och musikartister. Många är de som släppt en bok och sedan försvunnit, eller band som gjort en lysande debutskiva och sen försvunnit ut i prestationsångestens limbo i och med förväntningar på uppföljare.
”Det är väl någon slags kreativ källa som fylls på”, menar Jonas apropå inspirationen till bloggen, ”men för mig har den fyllts på för lite i förhållande till hur mycket som tappats ur den."
En man med många talanger?
Vi var inne på Jonas läggning att aldrig göra något halvdant, utan istället gå in för det till hundra procent. Det gällde för relationen till Ladbrokes och den nämnda tatueringen, och det kan förklara prestationsångesten kring bloggen. Jonas menar att det är också den egenskapen han till syvende og sist har att tacka för sina framgångar.
”Min styrka har alltid varit att jag är väldigt envis. Om jag brinner för någonting så lägger jag ned väldigt mycket tid på det, och tänker väldigt mycket på det. Då följer det med att jag blivit väldigt bra på att läsa händer och så. Det är nog envisheten som gjort mig bra. Jag tror inte att jag har haft någon större talang egentligen, utan det har mer handlat om att jag har velat slå upp mig och komma upp mig i världen. Den kraften har varit stark.
Det är svårt att definiera talang genom att se på en människa. Om någon är väldigt duktig på någonting är det då medfött eller har han lagt ned väldigt mycket tid på det?
Har man lätt för någonting, och för att lära sig det, så krävs det också att man har en extraordinär ambition för att fortsätta att köra på det. Det är väl bara de som verkligen blir någonting, som Tiger Woods i golf till exempel, som haft både talang och ambition.
Man måste ha båda dessa egenskaper, men ofta blir det precis som du sa. Har man talang så arbetar man mindre än de andra. Jag tror att det var omvänt för mig, att jag fick arbeta mer, och att den glöden kompenserade för talangen.”
Det här är en väldigt intressant approach till förmågan att spela poker. Även nosebleedspelaren Dac ”Urindanger” Dang nämnde i en väldigt läsvärd intervju i Poker Magazine att han tror att det mycket handlar om rutin och erfarenhet snarare än talang. Urindanger menade där att vem som helst kan bli en vinnande spelare även uppåt höga nivåer som 25/50-dollars No Limit Holdem-spel, om man är beredd att satsa hårt på det. Jonas är måhända exemplet på det, om det inte är så att det är bara är blygsamhet som får honom att döda myten om sin egen talang.
Turneringar och den sociala aspekten av poker
Även om de riktiga klonkarna inte har infunnit sig så har Jonas Danielsson några streck i kolven när det kommer till liveturneringar. Förra året blev det tre pengaplaceringar i WSOP, en andraplats i World Headsup Championship i Barcelona samt en tredjeplats i SM i Tallinn.
”Jag hade garanterat tjänat mer om jag hade varit hemma istället. I en tiotusendollarsturnering kanske de bästa spelarna har ett expected value på tiotusen dollar. Då får du väga de pengarna mot en veckas spel hemma.
Sen ska man inte räkna bort att en turnering har en massa andra ekonomiska fördelar, som sponsor- och marknadsföringskontakter. Det är en sak som gör att det blir attraktivt att spela turneringar. Jag spelade ganska mycket turneringar under förra året, och har varit iväg rätt mycket. I Uppsala var jag nog bara en månad förra året, sen var jag ute och reste. Det blir ofta att man tar lite längre tid ute. Vegas tog mig sex veckor förra året. Du träffar dina kompisar, och det är den sociala arbetsplats som finns”.
Att Jonas Danielsson inte bara är respekterad vid pokerborden utan också omtyckte som person råder det inget tvivel om. Ingen jag pratat med har haft något negativt att säga om honom, utan tvärtom verkar det allmänna omdömet vara att han är trevlig, social och intelligent.
”Pokerspelare är generellt jävligt sköna människor, som han har väldigt roligt med, vilket gör det kul att spela turneringar. Jag tror inte jag har träffat någon jag inte har tyckt om. Jag tycker nog nästan bättre om dem än folk man träffar i andra situationer. De är väldigt lättsamma, och ofta ganska roliga.”
Jonas pratar en behaglig västkustdialekt som antagligen slipats av en hel del under åren i Uppsala och på resande fot som professionell spelare. Jag inbillar mig att rösten bryter av mot imagen han har som en något brackig glidare. Kanske är det bara hos mig såväl den nu skingrade fördomen om brackighet som känslan av harmoni i dialekten ligger? Jag förstår hur som helst vad Jonas menar med lättsamheten och den sociala aspekten. Livespelare har en utpräglad vana av att socialisera med andra människor. Ska man umgås i många timmar över ett parti kort så tjänar alla parter på att man har trevligt under tiden.
Samtidigt så är min bild att det också kan bli en tämligen ytlig miljö i många fall, men djupet blir möjligen ett mindre problem om man byter omgivning ofta. Jag tror att Jonas precis som de flesta av oss andra efterfrågar djup hos människor i större utsträckning bland dem som står en nära, medan lättsamhet och social förmåga blir viktiga egenskaper vid ytligare kontakter.
Comeback?
Det senaste året har Jonas lagt väldigt lite tid på poker, men överväger en ”comeback” till nätpokern i en nära framtid. Första kvartalet 2008 låg Jonas på tionde plats på Highstakes db:s lista över de mest vinnande spelarna online, med 569 000 inspelade dollar under perioden. Jag frågar Jonas om det finns ett tävlingsmoment i den typen av listningar, om man sneglar mot de som ligger över en själv?
"Det finns det absolut. Vad man än håller på med så vill man väl bli bäst? Man drömmer om det i alla fall. Så det har det väl absolut funnits, men jag har tappat fokus på det den sista tiden.
Jag vet hur jag blev bra, på grund av hur jag levde mitt liv då. Jag spelade väldigt mycket. Det är väl egentligen det receptet som finns, om man ska bli bra i någonting, nästan oavsett vad det är. Gör man det väldigt mycket så blir man bra i det.
Så det var väl därför jag blev bra, för att jag lade ned så mycket tid i det. På senare år har jag inte lagt ned så mycket tid. Det här är något jag skäms lite över, att jag inte har spelat mycket alls de senaste arton månaderna. Jag har nog spelat mindre de senaste arton månaderna än vad jag gjorde på en månad när jag spelade som mest.
Det är nog för att man blir bekväm; man har nått lite framgång. Då är det lätt att bli det. Man har inte haft någonting från början.
Allt började med att jag och en vän vann en freeroll utan att ha satt in en krona. När man sen kommer upp sig och får det mycket bättre, då är det lätt att bli bekväm, och bli nöjd. Det är inte fel att njuta av det heller, men jag var för oprofessionell helt enkelt."
Vill du tillbaka dit? Återvända till de högsta nivåerna online och grinda high stakes cash game?
"Det beror på. Jag kommer att undersöka hur mycket det skulle krävas för att ta sig tillbaka, men för mig är det en rent ekonomisk fråga. Om jag tar mig dit upp, hur mycket kan jag tjäna då, och hur mycket kan jag tjäna nu om jag satsar på investeringar?
Det skulle vara en avvägning mellan hur mycket man kan tjäna på andra alternativ. Det har blivit mycket hårdare i pokern. Alla har blivit mycket bättre, även ganska långt ner i nivåerna. På ½ och 2/4 sitter det såna som lever på poker. När det bara sitter såna som lever på det, så måste du själv vara bättre än de andra som lever på det här. Då måste du också lägga ned mer tid än dem, och då ska du veta att de också är hungriga och vill vinna. Det är ingen dans på rosor längre, som det var förr. Det får bli en avvägning. Jag kan inte halvsatsa heller; antingen gäller det att satsa helt, eller så får man byta bransch.”
Om pengar och utgifter
En sak som slår mig under vårt samtal är att Jonas kan prata om vilja att vara ekonomiskt oberoende, om drivkraften att bli bäst, och om att prata om sin egen styrka och framgång som spelare, utan att låta förmäten. Det låter mer som om han analyserar sig själv i form av ett företagsprojekt. Ett projekt med ett av målen att bli ekonomiskt oberoende. Om nu Jonas tjänat så mycket som ryktet säger kan man ju undra varför han fortfarande letar efter en inkomstkälla. Behöver han en försörjning?
”Ja, det behöver jag. Om man tjänar mer pengar gör man ju av med mer pengar. Ibland vet jag inte var pengarna tar vägen, men det är ganska mycket pengar jag gör av med varje år.”
Du har aldrig funderat på att dra in på utgifterna så pass att du kan leva på det du tjänat hittills istället för att hitta nya inkomster?
”Jo, det skulle jag kunna göra, men jag vill ändå ha något bättre än att leva ett vanligt liv. Även om jag inte behövde arbeta så vill jag ändå leva ett bättre liv än så. Man har ju bara ett liv, så det gäller att försöka göra det bästa av det.”
Om du nu gör satsningen på allvar, och börjar spela ordentligt igen, vilken nivå handlar det om till att börja med?
”10/20 kommer jag nog att spela i så fall, men jag kan nog kliva ner lägre om jag känner för det. Eller högre också om jag känner för det. Jag har spelat 25/50 några gånger i somras.”
Holdems eskalerande utveckling, och att följa med i den
Jonas Danielsson har varit uppe och mött världseliten online. Det är ingen överdrift att säga att han var en av de bästa nätpokerspelarna som fanns. Idag är han medveten om att han är omsprungen även bland de bästa spelarna vi har i Sverige idag.
”Jag har kapaciteten, och jag hade inte gjort bort mig om jag hade spelat mot dem, men jag hade inte haft en sådan edge som jag är van att ha. Jag vet att jag har haft det när jag var som bäst. Då hade jag edge mot de flesta, men nu har jag inte det.”
Jonas säger sig inte riktigt följa med i vad som händer i den nationella spelarbasen nu för tiden, när vi kommer in på vilka det svenska toppskiktet utgörs av.
”Jag har ganska dålig koll på det. Jag vet inte riktigt vilka jag har spelat mot, men jag har spelat mot en ganska bra spelare från Sverige som kan ha varit Blom90 eller Gulkines. Gulkines har jag mött tidigare när jag med säkerhet vetat om att det var han. Jag tyckte att han var rätt talangfull, och väldigt kreativ. Blom90 vet jag inte riktigt om jag har mött, men jag tror att det är någon av de två som aspirerar på den titeln. Kanske är det Gulkines just nu.
”Sagström har ju visat att han håller, både live och online, och att han är bra på många spel. Han är väl den bäste spelaren sett över de senaste fem åren. Vissa spelare kommer upp, men faller ner och kan inte hitta tillbaka. Johnny Lodden är ett exempel.”
Jonas menar att mycket handlar om att utvecklingen går så otroligt snabbt att många inte hänger med den. I princip det enda sättet att göra det och utvecklas är att spela, och spela mycket. Precis som flera andra jag intervjuat de senaste åren pekar Jonas på att skillnaden mellan de bästa och de sämsta spelarna i No Limit Holdem krymper, och kvaliteten på spelarbasen blir högre längre ned i nivåerna. Edgen har minskat kraftigt även för de bästa spelarna.
”Fast No Limit är gammalt så är det ett ganska nytt spel ändå. Det är först de sista tio åren som så många börjat spela det och kunnat utröna dess hemligheter.
”Någonting som börjar hända i No limit är att det mer och mer börjar likna limit. Gör du ett misstag i limit så kan du få arbeta jättelång tid för att återhämta dig från det. Så var det inte tidigare i No limit. Förut kunde du tänka att du inte ville lägga en hand som du behövde 40 procent equity på, även om du satt på ett färgdrag på 35 procent. Då kunde du göra den synen ändå, för att du kunde spela på att du kunde få motståndaren lite tiltad om du suger ut honom. Du steamar upp honom och han spelar sämre vilket gör att du kan vinna mer pengar. Det gjorde inte så mycket om du spelade dåligt ibland, för motståndarna upptäckte att du spelade dåligt och ville spela dåligt.
Så var det för mig i början; alla ville spela mot mig för de tyckte att jag hade sådan otrolig tur. Man kunde leva lite på det. Misstag kunde man omvandla till fördelar.
Nu är spelarna så pass mycket bättre, färre tappar kontrollen och folk värderar situationerna bättre. Nu handlar det mer om procent och matte. Nu får du ställa din hand mot hans range, och då blir det jättelätt. Det är ren matte.
Det här rangetänket bryter ner pokern i småbitar. Det som har hänt är att folk inte längre spelar en specifik hand på ett sätt så att du kan sätta dem på en eller två händer, utan de spelar hela sitt register på samma sätt. Det är lite tråkigt och har blivit lite färglöst. Förut kunde jag nästan känna vilka kort de hade. Jag hade spelat så många händer och varit i samma situation, så jag visste nästan vad de hade för kort ibland. Då var det jättehäftigt, men nu är det omöjligt, för nu är det en ganska bred range som de kan ha.
Folk sätter in det på floppen vid omslag med topp-par, mellanpar, till och med tredjepar ibland.”
Hade man hittat poker tidigare och varit väldigt duktig skulle man ha blivit ledsen över hur utvecklingen blivit nu. Titta på Daniel Negreanu. Skillnaden mellan honom och andra spelare har blivit mindre, och han kommer inte att vinna så många turneringar som han gjorde förr. Samma sak för Phil Hellmuth.
De kommer fortfarande att kunna tjäna pengar, men de kommer inte att ha lika mycket glans och stjärnstatus. Det kommer att komma de som helt enkelt är mer erfarna än dem från nätet. Det handlar om hur många situationer du har hamnat i. Det är också en skillnad mellan att spela online och live, även om skillnaden kanske inte är så stor som den har varit.
Det visade sig i High Stakes Poker att onlinespelarna klarade sig väldigt bra. I synnerhet Durrrr har klarat sig jättebra. Daniel Negreanu har varit med alla säsonger, men det här är första gången han har klivit. Han hänger inte med, helt enkelt. Samma sak med Doyle Brunson. Nu är han gammal, så man kan inte lasta honom för det. Han sitter och spelar jättetight. När inte de här onlinespelarna är med så är det inga höga potter över huvud taget.”
För att återgå till den eviga frågan då. Vem är världens bäste pokerspelare? Är det onlinefenomenet Tom ”Durrrr” Dwan som Jonas refererar till?
”Han är i alla fall garanterat den största talangen. Dessutom kommer han att fortsätta utvecklas, för han spelar så otroligt mycket.”
Jonas har mött många av de största namnen på nätet, och jag passar på att be honom jämföra Dwan mot den störste allroundspelaren, pokerns fixstjärna nummer ett, Phil Ivey.
”Jag har bara mött dem i ring games, så jag har ingen egentligen spelerfarenhet mot dem. Skillnaden är kanske att Ivey är lite tightare, medan Durrrr är lite mer kreativ och spelar förmodligen större genomsnittspotter än vad Ivey gör. Men vem som är bäst om de två möts är svårt att säga. Ivey har blicken och kan anpassa sig väldigt bra. Oavsett om han möter en spelare som Durrrr eller någon annan så kan han anpassa sig väldigt snabbt till dem. Han är också en otrolig talang, en sjuk talang. På så sätt är de ganska lika fast de har olika spelstilar.
Jag tror att det är de två som är bäst. Sen finns det ingen som är i samma nivå. Antonius kanske, men jag tycker inte att han är lika bra som dem. Jag tycker ändå att det är en liten bit som skiljer mellan dem.”
Klonk skills
Så småningom kommer vi också in på diskussionen om hur man mäter skicklighet i poker. Oundvikligt sammankopplad med debatten om vad som kräver mest skills. Kontantspel eller turneringar?
”Skicklighet i poker måste mätas på antal beslut som man gör. Säg att du spelar en hand med tvåhundra big blinds. Du höjer floppen, du får ett omslag, du synar. Han bettar potten, du funderar på om du ska syna, lägga dig eller höja. Om du höjer och han bara synar, vad ska du då göra på turn? Det blir mycket fler beslut i cashgame.
Om du bara räknar på antalet beslut du tar så blir det många fler i en hand i cash game, än när du spelar en hand i en turnering. I slutet av en turneringen, när blindsen går upp, blir det ju oftast push eller fold. Då är det bara ett beslut du har.
I cash game tar du beslut före flopp, på flopp, på turn och även på river. Jag skulle utan tvekan säga att det är mer skicklighet involverad i en sådan hand då du fattar fler beslut.”
Skulle man med den här måttstocken kunna säga att enbordsturneringar, sit’n’go, är den lättaste disciplinen att lära sig för en orutinerad spelare?
” En turbo-sit’n’go måste väl vara det lättaste. Besluten blir väldigt få, och det man vinner på är att man fattar bättre beslut än sin motståndare. Det är där hela värdet ligger. Har du fattat bättre beslut i det långa loppet kommer du att vinna.”
Till sist
Svårare än så behöver det inte vara. En timme med Jonas Danielsson har förflutit fort, och varit underhållande. I mina ögon är Jonas varenda spel- och betting-slogan personfieriad. ”Plötsligt händer det”; ”Lätt’å’vinne” och så vidare.
Visst finns det spelare som uppnått samma mytifiering kring sin person, som till exempel Erik Sagström, och visst finns det spelare som till exempel Dödarn som odlat Schtekarimagen lika bra. Däremot finns det väl ingen annan som på samma sätt kunnat kombinera myten och imagen med den faktiska, extrema framgången? Jag tycker Jonas Danielsson hanterar både sitt kändisskap och sin framgång på ett sunt sätt.
Han gillar välfärden och hymlar inte om det, utan att för den skull peka finger åt andras livsstil och eventuella tillkortakommanden. Ska vi nu ha förebilder i spelet som ”lives the dream”, så tycker jag Jonas Danielsson gör det på ett föredömligt sätt. Han visar att det kan vara kul och inte fult att ha mycket pengar, och att det inte behöver förstöra ditt omdöme på något sätt.
//Erik 'Valterego' Rosenberg
KORTFAKTA
NAMN: Jonas Danielsson
Född: 1983
Bor: I skrivande stund Uppsala, på väg mot Stockholm
Uppväxt: Strömstad
Spelar på och för: Ladbrokes
Meriter: En av Sveriges mest namnkunniga och framgångsrika highstakesspelare genom tiderna. Vald till Online PokerPlayer 2007 vid Scandinavian Poker Awards, tvåa i World Heads Up Championship i Barcelona 2008, trea i Poker-SM 2008. Vann Ladbrokes Legends Reunion
RÖSTER OM JONAS DANIELSSON:
"Jonas Danielsson personifierar i mångt och mycket den moderna pokerspelaren, och besitter den idag så viktiga förmågan att kunna anpassa sitt spel efter spelare och förutsättningar. Med sin hyperaggressiva och totalt orädda spelstil är han en fasa att möta, även för de allra främsta onlinespelarna i världen. Jonas är utan tvekan en av Sveriges genom tiderna bästa spelare och en ambassadör för svensk poker."
- Jonas Berg, chefredaktör First Poker
"Jonas är en frisk fläkt i pokervärlden. Han vågar sätta höga mål vilket jag verkligen ger honom respekt för. Han vågar synas och ta för sig vilket gör honom ganska osvensk men det är en bra egenskap. Tillsammans med några få andra svenskar tillhör han toppskiktet av pokerspelare som inte bara har skickligheten utan även förmågan att marknadsföra sig själv."
- Lina Olofsson, pokerskribent
”De gånger jag mött Jonas har jag uppfattat honom som en glad och trevlig kille som har en egen stil”
- Nalle Hedlund, Pokerproffs för Nordicbet och Kapten i Svenska pokerlandslaget i Nations Cup
”Jonas är en genomsnäll människa utan censur som man kan diskutera precis allt med. Men framförallt är han mycket intelligent och har en stor personlighet. Hans oräddhet, innovativa tänk och briljanta sinne är anledningarna till hans framgångar såväl vid som utanför borden.”
- Robert ”Dödarn” Lux, Pokerproffs och skribent
"Jonas har en avgörande förståelse för pokerns väsen. Han kan inte bara poker, utan förstår mer än de flesta värdet av marknadsföring. Han har ett blixtrande intellekt och såvida han inte tappar intresset för poker kommer han att bli en av de riktigt stora”
- Murat Sahan, chefredaktör Poker Magazine
