Mediabevakningen av pokern

Det som ofta sticker ut är det klassiska, lösnummersäljande och svartvita tänkandet. Det skrivs om pokerproffsen glassiga liv, om hur XX blev miljonär på nätet, om hur YY åker helikopter i Monaco, om hur man ska bli rik på poker och så vidare. Sedan har vi baksidan av myntet – Jocke, 24, spelade bort hus och hem, alltså de spelmissbrukarna som hamnat riktigt djupt i skiten och dragit på sig enorma skulder och spelat bort sitt liv.

Trots allt så är det ju bara en ytterst liten del av alla pokerspelare som kommer falla in i någon av dessa kategorier. De flesta kommer antingen förlora eller vinna mindre summor, de flesta kommer spela för att det är roligt, ha det som en kul hobby helt enkelt. För några kommer hobbyn kosta pengar, för några kommer hobbyn inbringa lite extrapengar. Men detta hör man så gott som aldrig talas om.

Sedan finns det folk som är på gränsen till spelmissbruk (och tyvärr hör jag till den skaran själv), folk som lite för ofta spelar bort lite för mycket pengar. Jag kan förstå att ”Peter tjänar 2000 i månaden på nätpoker” inte är speciellt intressant att läsa (även om jag tror att en bra journalist skulle kunna skriva intressanta saker även om småspelare) och att det kanske inte säljer lösnummer, men varför skrivs det inte om folk som balanserar på gränsen till spelmissbruk? Trots allt så är den skaran mycket större än de som faktiskt spelar bort hus och hem.

Jag vet inte – det kanske inte heller säljer lösnummer så bra, men det är ju också ett intressant ämne, och framförallt ett ämne som har ett visst egenvärde i form av folkbildning. Artiklar om detta kanske får folk att stanna upp och tänka ett varv till på hur mycket de egentligen spelar. Inte avskräckande och moraliserande, utan bara artiklar som visar verkligheten för Bengt som spelar lite för dyra turneringar och ibland spelar bort ett par tusen för mycket, men som inte hamnar i särskilt stora problem av sina förluster. Med sina ”antingen-eller”-reportage bidrar kvällstidningarna till en snedvriden bild av pokern. Antingen så är du miljonär eller så är du spelmissbrukare.

Säga vad man vill, men jag har svårt att ta en tidning seriöst som har en artikel om hur Janne spelade bort hem och familj samtidigt som det är en gigantisk reklam för en pokersida på samma sida, samt en länk om pokerproffsens bästa tips för att tjäna miljoner. På något sätt känns hela bevakningen helt fel – antingen så är du miljonär, eller så är du på väg att bli miljonär (genom att lyssna på något pokerproffs tips) eller så är du totalt spelberoende och har spelat bort allt du äger. Det finns liksom inget mellanting, och alla dessa saker blandas friskt. Det kan knappast vara seriöst att på ena sidan berätta hur du blir miljonär på poekrpselande samtidigt som man på nästa berättar om hur man sjunker ner i spelberoendets miserabla träsk om man spelar. Det första, och minsta, vi kan begära av tidningarna är att de på sina pokersidor som handlar om just spelmissbruk i alla fall skippar reklamen för pokersajter eller tips om hur du kan bli miljonär. Spelmissbruk är ett allvarligt problem och det blir knappast bättre av en jättebanner för valfri pokersajt på samma sida som man försöker berätta om det.

En annan sak jag saknar är att tidningarna praktiskt taget aldrig skriver om föreningslivet kring pokern. Det finns nästan inget skrivet om spelet på pokerklubbarna, hur pokerklubbarna drivs, hur spelet där går till, vad som spelas och så vidare. Det kanske finns vissa juridiska skäl för detta, och sedan kan jag tänka mig att pokerklubbar ogärna vill att namn, adress och detaljer läcker ut. Men mer rapportering från diverse pokerklubbar och även från mindre skulle absolut vara på sin plats. Man behöver ju inte nämna klubbarnas namn eller ens ort, räcker ju med att rapportera från ”en pokerklubb i Västsverige” t.ex.

Men det var inte det denna artikel skulle handla om – det får bli ett ämne för en senare artikel!