Sit & Go-tävlingar
Den här artikeln kommer att ägnas åt minivarianten av konstformen pokerturnering, med andra ord enbordsturneringar eller STT:er (single table tournaments). Principerna i den kan till viss del appliceras på fler- eller för all del mångbordsturneringar, men inte helt. Jag kommer att lägga mig på ganska låg amatörnivå och gå igenom grunderna för turneringar med lågt inköp, så får vi se om det blir fler artiklar senare.
Ofta brukar jag råda vänner som är nybörjare att inte spela några andra händer än de riktigt bra i början, ibland så få som AA, KK och QQ. Det är nästan omöjligt att bli proffs direkt, och jag tror att de flesta mår bättre av att börja med att lära sig spela de bästa händerna först, för att sedan utöka antalet starthänder i takt med att de lär sig spelet. På de flesta sajter spelar man under runda tre fortfarande med ganska låga mörkar. Om det inte sitter riktiga ultranötter vid bordet är potten sällan så stor att man har incentiv att spela om den, och skulle den bli stor är risken hög att någon har en bättre starthand och att man måste träffa och veta hur man utnyttjar det. Det är något som kommer med tiden.
Upp till och med nivå tre kan jag sträcka mig till att man som glad amatör spelar AA-99, AKs, AK och AQ. Det är inte hugget i sten, men det ställer inte så stora krav på spelaren har du högsta par på floppen: spela på; annars, folda om någon bettar. Att bluffa så pass tidigt har sällan något värde. Tänk också igenom var du sitter när du spelar händerna. 99 UTG första handen är inget att ringa till morsan för att skryta om.
Blir det mycket action tidigt och du inte har en mycket bra hand, lägg dig! Syna för jäsiken inte en all-in med TT som jag sett många göra, det är sällan du är favorit då, till och med i de sämsta STT:erna i världen.
Ett litet knep en del använder sig av tidigt är att limpa om de får AA eller KK UTG eller UTG+1, i hopp om att någon ska höja så att de kan återhöja. Sitter du på ett löst bord med många höjtomtar är det ofta en smart strategi, det ger dig större potter när du vinner, och att vinna är AA och KK som bekant ganska bra på för det mesta. Men även det här kräver lite eftertanke, är bordet tight och ingen höjer dig har du just gett åtminstone BB och antagligen fler spelare en gratisflopp att träffa tvåpar på.
Position
Lär dig vikten av position! Med bättre position, alltså att du får agera efter andra spelare, kan du spela fler händer oftare. Det här gäller inte bara precis i startfasen även om skillnaden mellan JJ UTG och JJ på knappen i början är enorm; det är viktigt i alla former av poker. Varje beslut en motståndare tar ger dig extra information, och vice versa varje beslut du tar låter du din motståndare få veta lite mer om dig och din hand. Ibland finns det fördelar med att prata först, men det är för det mesta bara om det sitter en maniac på stolen bakom, som kan tänkas häva ur sig bets hela tiden och som går att återhöja ofta.
Även i mitten och när det börjar närma sig slutet är det här viktigt, men av ett annat skäl. Ju längre det lider desto fler händer kommer du att vilja spela, och du vill avgjort inte se flera synare bakom dig när du höjer eller går all-in med en spekulativ hand för att stjäla.
När mörkarna blir högre...
Efter ett tag är det dags att börja spela poker på riktigt. :)
Vanligtvis inträffar detta när level 4 börjar, dock inte sällan nivån tidigare i vissa spelrum. Från och med denna brytpunkt måste du börja luckra upp dina starthandskrav för att kunna bygga på din stack, annars kommer mörkarna att äta upp dig medan du väntar på guldkort.
En rimlig start är att börja höja de flesta pocket-par, ned till kanske 55 eller 66, alla ess som är suited och de flesta händer med två klädda kort, men kom ihåg position är fortfarande livsviktigt! Att göra en bluffhöjning på knappen med exempelvis KTs är ett jättebra drag, det är ett bra bluffläge, du visar att du inte är någon fegis, och skulle du bli synad är KTs fortfarande inte en värdelös hand. En höjning med 33 från UTG+1 är däremot i regel inte särskilt smart när det fortfarande är 7-8 personer kvar, risken för en återhöjning är stor och det är mycket troligt att du inte har den bästa handen dessutom blir ett eventuellt floppspel svårt eftersom du måste träffa set (triss med pocket-paret) för att kunna tro att du har bäst hand, och du har dessutom antagligen fått kass position.
Var inte rädd för att spela de sämre händerna när det börjar bli dags. Visst kan du bli återhöjd och tvingas lägga dig, eller synad av en bättre hand, men ofta kommer du att lyckas stjäla potten eller med lite tur dubbla. Skulle du däremot regelbundet lägga den här sortens händer senare i spelet kommer din stack att långsamt blöda bort.
Det här resonemanget gäller precis lika mycket, eller till och med mer, när det är dags för bubblan, det vill säga när det finns tre (oftast) prisplatser och fyra spelare kvar. Många begår misstaget att spela på tok för tight här och förlitar sig på att någon av de andra ska bli utslagna. Felet med det är dels att dina chanser att vinna minskar när du väl är itm (in the money, på prisplats alltså) eftersom de andra då kommer att ha fler marker än du, och dels att risken finns att ingen blir utslagen på ett tag, och då har du kanske plötsligt väldigt få chips eftersom du inte spelat några händer på ett tag. Istället bör du bli extra aggressiv på bubblan, stjäl mycket preflop om du har chansen. Du spelar för att vinna! Inte för en tredjeplats.
Hur mycket ska jag beta/höja?
Frågan är i princip omöjlig att svara på, men det går att göra ungefärliga uppskattningar. En enkel och bra standard preflop är att höja till tre gånger stora mörken, samt en mörk till för varje limpare. Som först in på 50/100 blir det alltså höjning till 300 (inte med 300), och med två limpare på 30/60 höjning till 300 (3 * 60 + 60 + 60).
Ska du betta efter att floppen lagts upp på bordet finns det också rimliga nivåer att hålla dig till. I cash game pratas det ofta om att betta pott, och i turneringar halvpott. 50 % kan dock ofta vara för lite, inte minst för att få ut folk ur potten när bettet är en bluff. Runt 2/3 av potten är också en fungerande tumregel som jag rekommenderar att man håller sig på ett ungefär till. Allt eftersom man blir bättre kan man variera sig på ett smartare sätt, men att ständigt betta samma procentuella belopp har den stora fördelen att det är svårt för motståndaren att läsa.
Om du har få marker är det ofta det inte är värt att bara höja till 3xbb preflop. Med 8bb i stacken, till exempel, har du i princip förbundit dig att spela hela vägen genom att lägga in nästan hälften redan före flop. Även här finns det ett hyggligt standardiserad brytvärde; den vanligaste rekommendationen är att med mindre än eller runt 10bb ska hela rasket in direkt. Sitter du med 9bb: gå all-in om du ska spela handen.
Sammanfattning
Summa summarum ska en STT spelas tight i början och lösare mot slutet. Ju färre personer och ju högre mörkar, desto fler händer kan spelas (och höjas med). Var selektiv med starthänder tills du vet vilka man kan spela när, men var inte rädd för att visa aggression mot slutet så att du bygger dig en bra stack att använda när du är itm. Jag hoppas att du uppskattat läsningen och önskar dig mycken välgång vid pokerborden!