Om turen och det selektiva minnet
Eftersom jag är aktiv på diverse internetforum så ser jag ofta trådarna som handlar om folk som ansett sig ha grym otur, trådar där folk beklagar sig över att tomtarna köper ut hela tiden, trådar där folk tror att de skulle vinna bara de hade råd att spela på högre nivåer. Vid närmare genomgång så visar det sig att skaparna av dessa trådar ofta har flera fundamentala läckor i sitt spel, men de vägrar inse dessa läckor och förbättra sitt spel eftersom allt ju handlar om otur, utköp eller till och med riggade sajter.
18+ Min insättning: 100 kr. Måste hämtas inom 14 dagar. Biljetterna giltiga i 14 dagar efter uthämtning. Regler & villkor gäller.
Människans minne är ofta selektivt. Det finns ju ett gammalt talesätt inom pokern att få spelare minns de stora potterna som de vunnit, men alla minns de stora potterna de förlorat. Jag är inte bättre, jag kan på rak arm dra historier om 2-3 stora potter som jag förlorat när jag spelat på för höga nivåer. Detta selektiva minne, och skicklighetsfaktorn inom pokern, gör att folk ofta skyller på otur istället för att närmare analysera sitt spel. Var det verkligen otur?
Mitt råd är att inte låta oturen blockera er från att klarsynt och kritiskt granska ert spel. Att skylla allting på otur är enkelt, speciellt om man byggt upp en inre bild av en själv som vinnande och jättebra pokerspelare. Det är svårt att acceptera att man trots allt kanske har läckor, att man förlorade 10 inköp på en vecka inte bara för att fiskarna synar med allt utan för att man inte i tillräckligt stor grad anpassade sitt spel efter bordsförhållandena.
Ibland förlorar man kanske flera eller många inköp efter varandra på ren otur. Det finns dagar då motståndarna alltid träffar färgen på rivern mot ens topptriss, det finns dagar då ens KK alltid möter AA, det finns helt enkelt dagar då allting går fel. Ja, otur finns. Däremot finns det också ofta en baksida till oturen oförmågan att utöva tillräcklig självinsikt när det går fel..
Ibland klagar folk på otur när deras topptriss blivit utköpt av färgen. När man närmare kollar på handen så visar det sig kanske att personen minibetat på floppen och checkat på turn och gett färgdraget oändliga odds att köpa in färgen. Ibland klagar folk på otur och att tomtarna synar med allt när det egentligen handlar om att de försökt bluffa fel person. En person som alltid synar ner med topparet oavsett kicker kommer inte bry sig om att det ligger fyra till en stege och fyra till en färg på bordet, synen kommer komma oavsett. Att försöka bluffa en sådan spelare är meningslöst.
Om en spelare som i en timmes tid bara synat och aldrig betat själv plötsligt går all-in på rivern år det dags att överväga att kasta sina kort, även om du har en stark hand. Även om floppen kommer K95 och du betar hela vägen med t.ex. tvåpar eller AA bli inte förvånade om motståndaren som går all-in på rivern har dragit till hålstegen och träffat. En vanlig dag kanske du hade tänkt till, kollat om du har några anteckningar om spelaren, insett hur han spelat hittills och antagit att du är slagen, men en otursdag så synar du, ofta felaktigt. Jag säger inte att det behöver vara rätt att lägga sig, och jag har personligen problem med disciplinen när det gäller att lägga starka händer när man uppenbarligen är slagen, men det är alldeles för lätt att skylla på otur i vissa lägen där man själv kanske borde insett att man är slagen och därigenom sparat en fin slant.
Det är lätt att skylla alla förluster på otur utan att se de bakomliggande orsakerna. Det är enkelt att minnas potten då ens överpar förlorade mot motståndarens lägre par, eller då AA som du gick all-in med preflop förlorade mot 73o. Däremot kanske du inte minns de där misslyckade bluffarna du gjorde efteråt, eller hur du synade ner en spelare trots att du visste att han hade färgen. Det är enkelt att bara minnas de händerna när man hade otur, när man egentligen kanske bara förlorade två inköp på ren otur och fem inköp på tilt och dåligt spel.
Min rekommendation är att varje gång ni förlorar flera inköp, kolla igenom alla händer från den sessionen! Skyll inte bara på oturen för att ni minns hur ni blev utköpta i den eller den potten, utan kolla med ett kritiskt och granskande öga på hur ni egentligen spelade. Om ni har någon snäll vän med mycket tid kan ni be vännen granska sessionen, förutsatt att han/hon är ärlig. I vissa fall kanske ni kommer se att ni spelade helt perfekt poker och alltid fick in pengarna som 80-procentiga favoriter då är det bara att bita i det sura äpplet och inse att Fru Fortuna spottade er i ansiktet.
Men oftast kommer ni se tveksamma och felaktiga spel. En olycka kommer sällan ensam, som man brukar säga. Det absolut viktigaste är att identifiera dessa dåliga och tveksamma spel och orsakerna bakom dessa. Kan det vara så att du tiltade efter att ha blivit utdragen? Kan det vara så att du inte spelade bra poker? Kan det vara så att du konsekvent gör samma fel om och om igen utan att veta om det? Det är mycket möjligt, men det är inget du någonsin kommer få reda på om du bara skyller ifrån dig och beklagar dig över din enorma otur. Skyll inte ifrån dig på oturen eller på tomtarna som synar ner dig, utan analysera dina händer och fundera på VARFÖR de synade ner dig, varför det gick som det gick, hur du hade kunnat spela annorlunda.
Det kommer enbart göra dig till en bättre spelare! (Och samtidigt göra internetforumen trevligare och mindre nedlusade med bad beat-inlägg).
Mitt råd är att inte låta oturen blockera er från att klarsynt och kritiskt granska ert spel. Att skylla allting på otur är enkelt, speciellt om man byggt upp en inre bild av en själv som vinnande och jättebra pokerspelare. Det är svårt att acceptera att man trots allt kanske har läckor, att man förlorade 10 inköp på en vecka inte bara för att fiskarna synar med allt utan för att man inte i tillräckligt stor grad anpassade sitt spel efter bordsförhållandena.
Ibland förlorar man kanske flera eller många inköp efter varandra på ren otur. Det finns dagar då motståndarna alltid träffar färgen på rivern mot ens topptriss, det finns dagar då ens KK alltid möter AA, det finns helt enkelt dagar då allting går fel. Ja, otur finns. Däremot finns det också ofta en baksida till oturen oförmågan att utöva tillräcklig självinsikt när det går fel..
Ibland klagar folk på otur när deras topptriss blivit utköpt av färgen. När man närmare kollar på handen så visar det sig kanske att personen minibetat på floppen och checkat på turn och gett färgdraget oändliga odds att köpa in färgen. Ibland klagar folk på otur och att tomtarna synar med allt när det egentligen handlar om att de försökt bluffa fel person. En person som alltid synar ner med topparet oavsett kicker kommer inte bry sig om att det ligger fyra till en stege och fyra till en färg på bordet, synen kommer komma oavsett. Att försöka bluffa en sådan spelare är meningslöst.
Om en spelare som i en timmes tid bara synat och aldrig betat själv plötsligt går all-in på rivern år det dags att överväga att kasta sina kort, även om du har en stark hand. Även om floppen kommer K95 och du betar hela vägen med t.ex. tvåpar eller AA bli inte förvånade om motståndaren som går all-in på rivern har dragit till hålstegen och träffat. En vanlig dag kanske du hade tänkt till, kollat om du har några anteckningar om spelaren, insett hur han spelat hittills och antagit att du är slagen, men en otursdag så synar du, ofta felaktigt. Jag säger inte att det behöver vara rätt att lägga sig, och jag har personligen problem med disciplinen när det gäller att lägga starka händer när man uppenbarligen är slagen, men det är alldeles för lätt att skylla på otur i vissa lägen där man själv kanske borde insett att man är slagen och därigenom sparat en fin slant.
Det är lätt att skylla alla förluster på otur utan att se de bakomliggande orsakerna. Det är enkelt att minnas potten då ens överpar förlorade mot motståndarens lägre par, eller då AA som du gick all-in med preflop förlorade mot 73o. Däremot kanske du inte minns de där misslyckade bluffarna du gjorde efteråt, eller hur du synade ner en spelare trots att du visste att han hade färgen. Det är enkelt att bara minnas de händerna när man hade otur, när man egentligen kanske bara förlorade två inköp på ren otur och fem inköp på tilt och dåligt spel.
Min rekommendation är att varje gång ni förlorar flera inköp, kolla igenom alla händer från den sessionen! Skyll inte bara på oturen för att ni minns hur ni blev utköpta i den eller den potten, utan kolla med ett kritiskt och granskande öga på hur ni egentligen spelade. Om ni har någon snäll vän med mycket tid kan ni be vännen granska sessionen, förutsatt att han/hon är ärlig. I vissa fall kanske ni kommer se att ni spelade helt perfekt poker och alltid fick in pengarna som 80-procentiga favoriter då är det bara att bita i det sura äpplet och inse att Fru Fortuna spottade er i ansiktet.
Men oftast kommer ni se tveksamma och felaktiga spel. En olycka kommer sällan ensam, som man brukar säga. Det absolut viktigaste är att identifiera dessa dåliga och tveksamma spel och orsakerna bakom dessa. Kan det vara så att du tiltade efter att ha blivit utdragen? Kan det vara så att du inte spelade bra poker? Kan det vara så att du konsekvent gör samma fel om och om igen utan att veta om det? Det är mycket möjligt, men det är inget du någonsin kommer få reda på om du bara skyller ifrån dig och beklagar dig över din enorma otur. Skyll inte ifrån dig på oturen eller på tomtarna som synar ner dig, utan analysera dina händer och fundera på VARFÖR de synade ner dig, varför det gick som det gick, hur du hade kunnat spela annorlunda.
Det kommer enbart göra dig till en bättre spelare! (Och samtidigt göra internetforumen trevligare och mindre nedlusade med bad beat-inlägg).
