Ken Warren: The Big Book of Poker
Varning! Läsning av Ken Warrens pokerverk kan allvarligt skada ditt pokerspel.
Jag roade mig för något halvår sedan med att skriva en ”inverterad” pokerskola. En parodi på alla pokerlektioner som fluktuerar i medierna, fylld med råd som verkligen inte borde följa.
Många av de råden hittar man i Ken Warrens ’Big Book of Poker’. Problemet är att de är uppblandade med en del tips som inte alls är så dumma. Om än ofta rätt så självklara. Dessutom är det för nybörjarspelaren inte alls så självklart att avgöra vad som är ett bra råd, och vad som är en påse skit.
Ken Warrens bok är bra för dig. Om dina motspelare läser och spelar efter den. Innehållet kan nämligen om det följs ordentligt, vara direkt förödande för en persons spel. Med undantag för några få stycken är det här en riktigt, riktigt usel publikation.
Det finns så mycket negativt med den här boken att jag inte riktigt vet var jag ska börja. De rena felaktigheterna i råd och taktik är så klart värst, men det är i konkurrens med bland annat oförmågan att hitta rätt nivå. Tips och taktik blandas högt och lågt. Dessutom har Ken tendenser att presentera spelsjälvklarheter som om han klurat ut dem själv. Till exempel det faktum att det inte är utfallet på en enskild hand som avgör om ett spel är korrekt. I boken låter det som om pokeretablissemanget pre-Warren trott att vinnande händer vid showdown alltid är bra spelade, och förlorande dåliga.
Ken Warren ägnar ett kapitel åt att argumentera för att det visst går att kasta AA före floppen. Därtill att han också sett detta ske en gång, och att det var ett av de mest intelligenta spel han sett. Jag ska inte gå in i detalj på Warrens argument, men vi kan A) konstatera att de innehåller mängder av logiska vurpor, och B) att han de facto har fel.
Jag kan väl vältra mig ned i träcket en gång till, och verkligen anstränga mig för att hitta nåt bra. Bland annat har han en teori om bluffande som är underhållande och faktiskt hyggligt korrekt, och går ut på att man kan beräkna bluff-frekvens utifrån en motspelares ålder. Vidare har han ett bra och sakligt resonemang om hur pokerarrangörer tjänar oförtjänta pengar på att dubbelrejka bad beat-jackpots. That’s about it. De tipsen motiverar inte på något sätt köp av denna bok.
”Warren är en idiot”, står faktiskt att läsa på annan plats på poker.se. Jag skulle inte sträcka mig så långt. Han är säkert både smart och snäll. Möjligtvis också en hyggligt bra pokerspelare. Däremot står det klart att han är en medioker författare, och en närmast kriminellt dålig pokerpedagog / -teoretiker.
Många av de råden hittar man i Ken Warrens ’Big Book of Poker’. Problemet är att de är uppblandade med en del tips som inte alls är så dumma. Om än ofta rätt så självklara. Dessutom är det för nybörjarspelaren inte alls så självklart att avgöra vad som är ett bra råd, och vad som är en påse skit.
Ken Warrens bok är bra för dig. Om dina motspelare läser och spelar efter den. Innehållet kan nämligen om det följs ordentligt, vara direkt förödande för en persons spel. Med undantag för några få stycken är det här en riktigt, riktigt usel publikation.
Det finns så mycket negativt med den här boken att jag inte riktigt vet var jag ska börja. De rena felaktigheterna i råd och taktik är så klart värst, men det är i konkurrens med bland annat oförmågan att hitta rätt nivå. Tips och taktik blandas högt och lågt. Dessutom har Ken tendenser att presentera spelsjälvklarheter som om han klurat ut dem själv. Till exempel det faktum att det inte är utfallet på en enskild hand som avgör om ett spel är korrekt. I boken låter det som om pokeretablissemanget pre-Warren trott att vinnande händer vid showdown alltid är bra spelade, och förlorande dåliga.
Ken Warren ägnar ett kapitel åt att argumentera för att det visst går att kasta AA före floppen. Därtill att han också sett detta ske en gång, och att det var ett av de mest intelligenta spel han sett. Jag ska inte gå in i detalj på Warrens argument, men vi kan A) konstatera att de innehåller mängder av logiska vurpor, och B) att han de facto har fel.
Jag kan väl vältra mig ned i träcket en gång till, och verkligen anstränga mig för att hitta nåt bra. Bland annat har han en teori om bluffande som är underhållande och faktiskt hyggligt korrekt, och går ut på att man kan beräkna bluff-frekvens utifrån en motspelares ålder. Vidare har han ett bra och sakligt resonemang om hur pokerarrangörer tjänar oförtjänta pengar på att dubbelrejka bad beat-jackpots. That’s about it. De tipsen motiverar inte på något sätt köp av denna bok.
”Warren är en idiot”, står faktiskt att läsa på annan plats på poker.se. Jag skulle inte sträcka mig så långt. Han är säkert både smart och snäll. Möjligtvis också en hyggligt bra pokerspelare. Däremot står det klart att han är en medioker författare, och en närmast kriminellt dålig pokerpedagog / -teoretiker.
