Schemat
I ett försök att förenkla mina beslut går jag alltid igenom samma schema i mitt huvud varje gång det blir min tur att göra något.
Vad för händer kan mina motståndare tänkas ha?
Vad tror mina motståndare att jag har?
När jag väl har ett svar på den första frågan och känner mig någorlunda säker på andra och tredje, går jag vidare till den viktigaste frågan:
Borde jag satsa eller höja?
Om jag tror att jag har bäst hand är svaret nästan alltid Ja och jag satsar eller höjer.
Om jag tror att jag kan tvinga bort svaga motståndare ur potten genom att satsa nu eller senare i given svarar jag nästan alltid Ja och satsar eller höjer.
Om jag inte tror att det är rätt beslut att satsa eller höja går jag vidare till sista frågan:
Borde jag checka (eller folda)?
Om jag tror att jag har sämst hand svarar jag nästan alltid Ja och checkar eller foldar.
Om jag tror att mina motståndare är starka svarar jag nästan alltid Ja och checkar eller foldar.
Om jag efter en noggrann analys inte är säker på att jag borde höja eller säker på att jag borde folda känner jag mig vanligen bekväm med att det är rätt beslut att syna (eller checka).
Genom att köra schemat hittar jag ofta möjligheter som andra spelare kan ha missat, även i självklara eller uppenbara situationer.
Och genom att ställa frågan om att höja före folda eller syna säkerställer jag att jag spelar aggressiv, vinnande poker.
Försök att använda det här schemat nästa gång du sätter dig ned vid ett bord, och se om förenklingen av dina inre dialoger tvingar dina motståndare att fatta mer komplicerade beslut.