Spela på bekväm nivå
Jag har tidigare skrivit mycket om vikten att spela på rätt nivå i förhållande till ditt pokerkapital (bankroll, bankrulle). Spelar du för högt, så kommer du att gå gul. Spelar du för lågt så kommer du att vinna för lite pengar mot vad som är möjligt, förutsatt att du är en vinnande spelare.
Ni känner vid det här laget säkert till 300 Big Bet-teorin (för limit) respektive 3000 Big Blind-teorin (pott och no-limit). Följer man den (och inte plockar ut pengar från bankrullen utan låter den växa till sig) så har man, under förutsättningar att man är en vinnande spelare, alla förutsättningar i världen att ha en lyckosam pokerkarriär.
Går korten din väg , så kan du gå upp i nivå, och bankrullen växer sig oändlig. I teorin i alla fall. I praktiken är det viktigt att du spelar på en nivå som är bekväm för dig, oavsett hur mycket pengar du har. Som exempel kan nämnas Bill Gates, Microsoft ni vet. I princip världens rikaste man (topp 5 i alla fall, beroende hur man räknar). Han skulle utan tvivel kunna spela vilken taxa som helst . Bellagios $2.000-$4.000 limitbord skulle inte märkas i plånboken, även om han spelade katastrofalt dåligt.
Bill Gates spelar dock på lite lägre nivåer $6-$12 och $4-$8 på Mirage exempelvis. Trots att han uppenbarligen har råd med vilken taxa som helst, så ligger det i hans mentalitet: Jag vill vinna. Hur mycket jag vinner spelar ingen roll, men jag vill vinna. Jag är ingen bra pokerspelare, men på låga nivåer har jag en chans. Jag spelar poker väldigt sällan, men när jag gör det vill jag ha en trevlig stund.
På den andra änden av skalan finner vi en annan oändligt rik man. Andy Beal, en bankir från Texas, som ni kan läsa om i boken The professor, the banker and the suicide king. Han vill spela poker av i princip samma anledning som Bill Gatse han vill vinna! Den här killen verkar dock besatt av att verkligen testa sina kunskaper, och slå de bästa. Så han sätter sig på det höga bordet på Bellagio. Det går sådär
Efter etttag kommer han på att han kanske har större chans om han spelar man mot man i stället för fullbord (som tråkar ut honom). Och han tar sig an ALLA de bästa spelarna i Vegas. Doyle Brunson, Lederer, Harman, Reese, listan är lång. Han får stryk. Åker hem och pluggar poker, och kommer tillbaks med en idé: Om jag skruvar upp insatserna så högt att proffsen får problem med dessa, då får jag ett övertag.
Proffsen får sätta samman en gemensam bankrulle, och spelet börjar. Ett tag så har Beal nästan gulat proffskonsortiet. Lyckan vänder dock.
Totalt kostar övningarna Beal några miljoner dollar, men han har tagit riktigt många skalper och pulvriserat världsstjärnor. Med de taxor som de spelade (mellan $20.000-$40.000 och upptill $100.000-$200.000) så är någon miljon hit eller dit småpotatis.
Proffsen kom helt enkelt utanför sin komfortzon, och vissa började spela defensivt.
En tredje sida av myntet (om nu mynt kan ha tre sidor). Spelar du för lågt i förhållande till din komfortzon, så spelar du inte heller bra. Likasom du blir defensiv om du spelar för högt, så finns det riktigt många spelare som blir för aggressiva, och försöker på sig för mycket världsmästarmoves när spelet blir för lågt för dom. Speciellt med lite alkohol i kroppen så kan man tycka att världsstjärnor är riktiga tomtar, om dom satt sig vid ett för lågt bord.
Så tänk efter. Även om du är mångmiljonär, så kanske du skall spela 1.000-kronorsturneringarna på Casino Cosmopol i stället för VM-tävlingarna i Vegas, om detta är din egen komfortzon. (även om jag misstänker att genomsnittsmotståndaren på Cosmopol är BÄTTRE än WSOP-deltagaren (på grund av alla satellitvinnare).
