Turneringspoker: Del 2 - Mittenfasen
Det är under mittenfasen som vi gradvis måste bygga upp vår stack genom selektiv aggression samtidigt som vi måste hålla ett vakande öga på de ständigt stigande mörkarna för att inte bli bortblindade. Samtidigt kommer vi bli tvungna att gambla mot shortstacks, hålla noggrann koll på våra motståndares tendenser och strategier, se till att vi stjäl tillräckligt med mörkar för att hålla oss flytande samtidigt som vi inte kan låta motståndare stjäla våra mörkar för lättvändigt. Vi måste även vara beredda att göra re-steals preflop med vilka två kort som helst för att inte bli överkörd av aggressiva motståndare.
Låter det komplicerat?
Det är det. Mittenfasen är den svåraste och mest komplicerade fasen av en turnering. Snittstacken kommer ofta ligga kring 20-30 gånger stora mörken och pre-flopspelet blir alltmer viktigt - steals och re-steals får en allt större betydelse ju längre turneringen lider.
Vad finns det då för generella råd att ge?
Om vi har en stor stack så kan vi vara mer liberala när det gäller att stjäla mörkar. Små stackar vet att de måste riskera hela turneringen ifall de vill gå upp mot oss, vilket gör dem mer benägna att lägga sig. Självklart måste vi iaktta försiktighet - en tajt strategi är ett måste i mittenfasen. Vi kan inte öppna för många potter, då andra spelare kommer lägga märke till det och höja tillbaka och tvinga oss lägga handen. Händer det för ofta kommer vi sakta att blöda marker. Med stor stack är vårt mål att erhålla marker genom att stjäla mörkar eller göra vältajmade re-steals. Vi håller oss borta från stora potter mot andra stora stackar (om vi inte har en bra hand), men vi kan gambla en del mot småstackarna.
Detsamma gäller när vi har ungefär snittstack. Vi kan dock inte vara lika aggressiva och sätta samma press på motståndarna, då även en mindre förlust kraftigt decimerar vår stack. Vi måste vara än mer selektiva. I tidig position lägger vi de små pocketparen utan att tänka mer på det. I sen position är vi väldigt försiktiga med vilka händer vi öppnar potten med. Samtidigt så får vi inte bli för passiva och låta vår stack blindas bort.
Mittenfaserna i en turnering är en balansakt där varje beslut kan visa sig ödesdigert. Det enda sättet att bli riktigt bra är att öva, att spela så många turneringar man bara kan. Med erfarenhet kommer också visdom.
När det gäller spel med liten (10xBB eller mindre) stack:
Så fort vår stack sjunker under 10 gånger stora mörken måste vi agera. Vi måste vänta in en hyfsad (AT+, alla par) hand och ställa in innan floppen först in, i förhoppning att stjäla mörkarna eller dubbla upp. När vi når ner till 6-7 gånger stora mörken är läget kritiskt. I sen position måste vi ställa in oavsett kort, annars kommer vi blindas bort ur turneringen. Genom att trycka på och ställa in ger vi oss i alla fall chansen att komma någonvart.
Det är det. Mittenfasen är den svåraste och mest komplicerade fasen av en turnering. Snittstacken kommer ofta ligga kring 20-30 gånger stora mörken och pre-flopspelet blir alltmer viktigt - steals och re-steals får en allt större betydelse ju längre turneringen lider.
Vad finns det då för generella råd att ge?
Om vi har en stor stack så kan vi vara mer liberala när det gäller att stjäla mörkar. Små stackar vet att de måste riskera hela turneringen ifall de vill gå upp mot oss, vilket gör dem mer benägna att lägga sig. Självklart måste vi iaktta försiktighet - en tajt strategi är ett måste i mittenfasen. Vi kan inte öppna för många potter, då andra spelare kommer lägga märke till det och höja tillbaka och tvinga oss lägga handen. Händer det för ofta kommer vi sakta att blöda marker. Med stor stack är vårt mål att erhålla marker genom att stjäla mörkar eller göra vältajmade re-steals. Vi håller oss borta från stora potter mot andra stora stackar (om vi inte har en bra hand), men vi kan gambla en del mot småstackarna.
Detsamma gäller när vi har ungefär snittstack. Vi kan dock inte vara lika aggressiva och sätta samma press på motståndarna, då även en mindre förlust kraftigt decimerar vår stack. Vi måste vara än mer selektiva. I tidig position lägger vi de små pocketparen utan att tänka mer på det. I sen position är vi väldigt försiktiga med vilka händer vi öppnar potten med. Samtidigt så får vi inte bli för passiva och låta vår stack blindas bort.
Mittenfaserna i en turnering är en balansakt där varje beslut kan visa sig ödesdigert. Det enda sättet att bli riktigt bra är att öva, att spela så många turneringar man bara kan. Med erfarenhet kommer också visdom.
När det gäller spel med liten (10xBB eller mindre) stack:
Så fort vår stack sjunker under 10 gånger stora mörken måste vi agera. Vi måste vänta in en hyfsad (AT+, alla par) hand och ställa in innan floppen först in, i förhoppning att stjäla mörkarna eller dubbla upp. När vi når ner till 6-7 gånger stora mörken är läget kritiskt. I sen position måste vi ställa in oavsett kort, annars kommer vi blindas bort ur turneringen. Genom att trycka på och ställa in ger vi oss i alla fall chansen att komma någonvart.
